Annons:
Folkets park Försvunna Malmö 1 maj 2017 • Uppdaterad 2 maj 2017

127 år av första maj i Malmö

Sedan 1890 har socialdemokraterna demonstrerat i Malmö. Här är listan, år för år.

1890. De första förstamajdemonstrationerna arrangeras på 21 platser i landet. I Stockholm samlas 50 000 åhörare på Gärdet där August Palm och Hjalmar Branting kräver åttatimmarsdag. På Rörsjömarken på Malmö talade blanda andra fackföreningsledaren Fredrik Sterky och Nils Wessel, typograf på Arbetet.

1891. Demonstration för allmän rösträtt och åttatimmars arbetsdag. Efter talen på Rörsjömarken tågar man vidare till Möllevångsparken.

Läs även: När klasskampen var ung. 

1892 tågar 36 föreningar bakom budskapet: ”Åtta timmars arbete, åtta timmars frihet, åtta timmars sömn”. Arbetets grundare Axel Danielsson talar.

1893. ”Folkriksdagsmännen” Johan Björkman och Axel Danielsson håller tal.

1894. Tal från två tribuner, av litteratören August Nilsson och skräddarmästaren A Bouvin.

 

Första maj har sedan 1890 varit arbetarrörelsens internationella högtidsdag. 1894 var det Rörsjön som utgjorde samlingsplatsen – här sedd från S:t Pauli kyrka, med Malmö Velocipeds arena till vänster och Kungsgatan till höger. Ur Arbetets arkiv.

1895. Gasverkstorget (idag Gasverksgatan utanför Moderna museet) är ny samlingplats.

1902 demonstrerar man i hela riket för allmän rösträtt.

1908. A J Christiernson och A C Lindblad, båda riksdagsmän och redaktör talar på samlingsplatsen, detta år på den östra delen av Rörsjömarken.

Första maj 1908 på den östra delen av Rörsjömarken. Fotografen har Föreningsgatan i ryggen och Rörsjöparken framför sig. I västra fonden syns gasklockan vid nuvarande Porslinsgatan och nya polishuset. Huset i högra fonden låg i hörnet Fredriksbergsgatan och Drottninggatan – där för övrigt fotografen bodde. Foto: Ivan Burén.

Läs även: 1908 – ett explosivt år.  

1916 blir Folkets park för första gången slutmålet för arbetarrörelsens förstamajtåg, då Hjalmar Branting talar för 5 000.

1917 talar Malmösonen och nyblivne riksdagsledamoten Gustav Möller inför 20 000 åhörare.

1919 talar Per Albin Hansson.

1920 besöker finansministern F V Thorsson Malm och Folkets park.

1921 är Hjalmar Barnting åter i Malmö.

1927 talar Gustav Möller.

1929 står Per Albin Hansson i talarstolen.

1931 är det Ernst Wigforss som talar.

1932 håller riksdagsman Ivar Wennerström tal den första maj.

1933 gästar jordbruksministern Per Edvin Sköld förstamajtalet.

1934. Tal av socialminster Gustav Möller.

Förstamajdemonstration 1934 längs Amiralsgatan i riktning mot Folkets Park. Foto: Otto Ohm.

1936 är valår och statsminister Per Albin Hansson står i Parken.

1937 talar finansminister Ernst Wigforss.

1939 blev första maj en allmän helgdag i Sverige och talet i Malmö hålls av statsrådet Gustav Möller.

1939. Förstamajtåget i hörnet av Amiralsgatan och Mäster Henriksgatan. Foto: Otto Ohm.

1940 tågade socialdemokrater sida vid sida med högerpartister, i hela landet. Inget tal detta år, på grund av kriget.

1942 håller finansminister Ernst Wigforss tal tillsammans med Finlands finansminister Pekkala.

1943. Socialminister Gustav Möller talar i Malmö igen.

1943, tåget på Amiralsgatan på väg in i folkparken. Foto: Sydsvenskans arkiv.

1944 talar statsminister Per Albin Hansson.

1945. Tal av finansminister Ernst Wigforss.

1947 är försvarsminister Torsten Nilsson på plats.

1949, tal av stadsminister Tage Erlander.

1950 håller statsrådet Gunnar Sträng sitt tal.

1954 talar försvarsministern Torsten Nilsson i Malmö.

1955 gästar statsrådet Sven Andersson Folket park.

Tortsen Nilsson år 1958. Foto: Jan Erik Andersson.

1959. Finansminister Gunnar Sträng håller tal.

1960 är det LO:s ordförande Arne Geijer som har ordet.

1962 talar Gunnar Myrdal om socialiseringsfrågan.

1963 blev förstamajtåget i Malmö färgstarkare med fler banderoller. 27 opolitiska kulturarbetare tågar under parollen ”god teater & en konsthall”. Gunnar Sträng höll talet.

1965 förstamajtalar jordbruksminister Eric Holmqvist.

1966 inleder statsrådet och kommunikationsministern Olof Palme sitt förstamajtal i Malmö med orden ”Den 1 maj är solidaritetens dag. Och solidariteten känner inga gränser.”

1967 uppstår slagsmål sedan Vietnamdemonstranter hindras att komma in på Folkets park. Tage Erlander möts av ”fy”- och ”Judas”-rop.

1968 delar Högerungdomar ut gulröda ballonger (Sydvietnams färger) till demonstranter och talare är Gunnar Sträng.

1969 möts den blivande statsministern av ropen ”Överklassvinet Olof Palme ska prata!”. Monica Nielsen underhåller. För första gången var tågen två i Malmö, sedan Röd front bildat ett eget med omkring 400 deltagare. I det andra tåget deltog 4 000.

 

Monica Nielsen sjunger i Folkets Park i Malmö på första maj 1969. Foto: Rolf Zieger .

1971 talar Arne Geijer i Parken. Allt starkare Röd front tågade under paroller som ”Geijer gillar låglönetjejer” och ”Bojkotta Sturup”.

1972. Nordvietnams chargé daffaires Coa Dac Hung går först i det traditionella tåget tillsammans med talaren, industriministern Rune Johansson. SSU ställer krav på ett svenskt erkännande av DDR. Raggare och knuttar möter ett par tusen i Röd front (tre deltåg detta år) med USA-flaggor.

1973 är vänstern tåg lika stora i landet som socialdemokraternas, dock inte i Malmö där vänstergrupperna splittras i tre tåg: Förbundet Kommunist, Röd Front-Enhet-Solidaritet och KFML(r). Gunnar Sträng talade i Parken.

1974 talar LO:s ordförande Gunnar Nilsson. Samtidigt sänder tv en landskamp i fotboll, vilket möter protester.

1975 deltar 3 800 i det socialdemokratiska tåget medan VPK samlar sitt eget tåg. Bakom anarkisternas fana går för första gången en grupp homosexuella med ”uppseendeväckande kostymering” (Sydsvenskan).

1976 ryktas det att antalet demonstrationståg ska bli sju till antalet. ”Enighet, blir det gemensamma slagordet, tippas det” (Sydsvenskan). Det blir fem tåg. 9 000 lyssnar på Gunnar Sträng i Parken.

1977 går sex tåg genom Malmö. Inte sedan 1945 har första maj samlat fler demonstranter, totalt 10 000 (polisens siffror).

1978 talar handelsministern Kjell-Olof Feldt. Fyra tåg avgår.

1979 tågar sex led genom staden, nytt för i år: muslimska organisationen som anmält 20 personer.

1980 håller statsminister Olof Palme sitt sista förstamajtal i Malmö och 25 000 lyssnade. Den socialdemokratiska sjömansklubben förbjuds av arbetarkommunen att delta med plakat mot planerna på att bygga Öresundsbron.

 

Mona Sahlin i Malmö 1994. Foto: Ove Jonsson.

1987 talar Stig Malm och VPK-ledaren Lars Werner i Malmö.

1989 håller Birgitta Dahl talet, det första någonsin i Folkets park av en kvinna.

1993 är det C-H Hermansson som företräder VPK i Slottsparken.

1995 talar Ilmar Reepalu.

Ilmar Reepalu år 1995. Foto: Uno Andersson.

1996 uppmäter man ett rekordlågt deltagande, drygt 900 demonstranter.

1998 får en kvinnlig, ridande polis näsan krossad av en gatsten och ett sextiotal anarkister grips.

Polis slås blod under demonstration 1998. Foto: Patrick Persson.

2000 spår Göran Persson en lysande framtid för Öresundsregionen och tillägger: Malmö är underbart och MFF är snart tillbaka i allsvenskan.

2003 talar LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin i Parken.

2004 är det Pär Nuders tur.

2005 är ex-Malmöbon Göran Persson åter i Malmö för att bland annat lova billigare tandvård.

2009. Mona Sahlin blir sånär träffad av ett Toblerone på scenen i Folkets park.

2010. Leif Pagrotsky talar.

2011. Tomas Eneroth talar.

2012. Magdalena Andersson talar.

2013Stefan Löfven talar. 

2014Stefan Löfven talar. 

2015. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson håller tal.

2016. Vänsterledaren Jonas Sjöstedt lockar fyratusen Malmöbor till demonstrationen som avgår från Möllevångstorget till Folkets park.

2017. Stadsminister Stefan Löfven talar i Malmö och Landskrona.

Folkets park Försvunna Malmö 10 februari 2017

Så schlager e Malmö

Så har melodifesten rullat in i Malmö igen. Det börjar bli en vana. Men hur mycket schlager är egentligen Malmö?

Sillastad. Importhamn. Arbetarstad. Industrimetropol. Textilstad. Konststad. Popstad. Kulturby. Kunskapsstad.

Epiteten är många. Men schlagerstad?

Inte så schlager. The Who i MFF-stadion på Erikslustvägen 1966. Foto: Per-Roland Nilsson

Rolling Stones spelade i Baltiska hallen på 60-talet och Jimi Hendrix, The Who, The Kinks, The Small Faces och The Hollies togs till Malmö av Klubb Bongo. Skramliga Namelosers (klicka för att se klipp!) var Malmös främsta förband.

Sent 70-tal lirade The Clash, The Jam, Patti Smith, The Ramones och Blondie på Dads Dancehall, Föreningsgatan 54.

Det är över 30 år sedan landets mesta rockklubb, Kulturbolaget, öppnade på Erikslust.

Schlager? Johnny Thunderspå Kulturbolaget KB, juli 1984. Fotograf: Magnus af Geijerstam

När Violent Femmes konsert på KB 1985 blev inställd på grund av bombhot flyttades spelningen till Dr Rocks lägenhet, kallad Bladhs bar. Och Johnny Thunders hade en berömd spelning på Oves kvällen före den egentliga konserten på KB.

Malmö förknippas också med Musik & Konst, Lennart Persson och Peter Thulin.

Malmö är Hoola Bandoola Band och ”Vem kan man lita på”. Men också Wilmer X. Och Problem. Sen kom Cardigans. Timbuktu. Joakim Thåström bodde ett slag i Malmö.

Inte så mycket schlager precis. Skulle vara The Ark då?

Vad som möjligen talar för att schlagern trivs i Malmö är det faktum att vinnarna i tre delfinaler i staden (Lena Philipsson 2004, Malena Ernman 2009 och Anna Bergendahl 2010) också har vunnit i finalen.

Låt oss dela ut några andra schlagerpoäng.

12 poäng: 

Stöd den progressiva kulturen!Ur Sydsvenskan 22 mars 1975.

Amiralen/Folkets park. 1974 vann Abba Euro-vision Song Contest med ”Waterloo” och året därpå arrangerades tävlingen i Sverige vilket skapade rabalder. Stikkan Anderson och Abbas musik ansågs sänka den politiska medvetenheten och likrikta musiken till masskonsumtion.

Alternativa musikfester anordnades, bland annat i Stockholm med Tommy Körberg och Sillstryparen som framförde ”Doin the omoralisk schlagerfestival”. TV1 sände ”schlager-EM” och TV2 alternativet.
Abba i Folkets park 1976.Foto: Lars-G Ohlsson.

I Malmö marscherade hundratals demonstranter under slagord som ”Musik är inte kaviar” och ”Kamp mot den kommersiella slaskkulturen”, från Stortorget till Amiralen med – Jazzåde och Scaniazz i täten – för att lyssna på Pomperipossa, Solen strålar och Røde Mor.

På sommaren samma år uppträdde för övrigt Abba i Folkets park. 1976 arrangerades ingen Melodifestival i Sverige.

10 poäng:

Carola Häggkvist, vinnare på Palladium i Malmö 1983. Fotograf: Ola Nilsson

Palladium, Södergatan. Det är svårt att tro det, men det var här på Malmös äldsta paradbiograf (då med Sveriges största och bredaste bioduk) som 16-åriga Carola Häggkvist tackade Gud för segern med ”Främling” den 26 februari 1983. Det var första gången Melodifestivalen hölls i Malmö.

 

9 poäng:

Bengt Grafström var programledare för Melodifestivalen på Malmö stadsteater 1988. Fotograf: Bosse Nilsson

Malmö stadsteater/musikteater, Östra Rönneholmsvägen 20. Här arrangerades Melodifestivalen 1988 (då Körberg vann med ”Stad i ljus”), 1991 (Carola blev 1:a med ”Fångad av en stormvind”), 1995 (vinst för Jan Johansen med ”Se på mig”), 1998 (Jill Johnson; ”Kärleken är”) och 2001 (Friends; ”Lyssna till ditt hjärta”).

På samma scen har Benny Andersson och Björn Ulvaeus satt upp ”Kristina från Duvemåla” och Ola Salo spelat huvudrollen i ”Jesus Christ Superstar”.

8 poäng:

Förstasidan av fredagsbilagan Dygnet Runt 13 mars 1998, men fokus på Fredrik Karlsson.

Sheraton/Hilton, Triangeln. Artisthotellet nummer ett och efterfesternas främsta salong, i synnerhet de åren då Malmö stadsteater var värd för arrangemanget. Här festade Fredrik ”Dandyn från Arlöv” Karlsson när han inte stod på scenen och framförde ”Långsamma timmar” 1998. Han blev sexa.

7 poäng:

Östen Warnerbring på scen i september 1966.

Västra Skrävlinge. Östen Warnerbring föddes där den 22 november 1934. I sin ungdom startade han jazzklubben 12th Street Club, spelade saxofon och klarinett. Han var springpåg på Sydsvenska Dagbladet på Östergatan innan han slog igenom på 50-talet. Han var engagerad på nattklubben ”Ambis” på Kramer Hotell i hörnet av Hamngatan 1968 och på Kronprinsen. Framför allt ställde han upp i Melodifestivalen flera gånger och vann 1967 med ”Som en dröm” (åtta i Grand Prix de la Chanson i Wien).

6 poäng:

Livat värre. Bara gubbar var på plats när nattklubben Kronprinsen invigdes den 31 oktober 1961.Foto: Jan Dahlander

Kronprinsen. När Eurovision Song Contest hölls för tredje gången i Sverige, och för första gången i Malmö, på Malmö isstadion den 9 maj 1992 användes Kronprinsen som symbol.

Nattklubben med samma namn var också en scen för många artister, bland andra Brita Borg som medverkade i Grand Prix Eurovision de la Chanson Européene 1959 i Cannes med låten ”Augustin” (som Siw Malmkvist hade vunnit med i svenska tävlingen).

5 poäng:

Sista kvällen på Trocadero i Malmö, mars 1984. Tommy Körberg är på plats.Fotograf: Joachim Wall

Club Trocadero, Adelgatan 4. På ”Troccan” var Git Gay drottning mellan åren 1979 och 1984. Också Tommy Körberg och Anita Lindblom var bland de återkommande gästerna.

Många år senare vinner serbiska Marija Šerifovic Eurovision Song Contest i Helsingfors och tre år senare har hon releasefest för första engelskspråkiga singeln på klubb Tunneln/Club Trocadero.

4 poäng:

Tv-huset, Jägersro. Andra gången Melodifestivalen hölls i Malmö 1985 blev Malmöbon Dan Tillberg 2:a med ”Ta min hand”, blott sju poäng efter Kikki Danielssons vinnande ”Bra vibrationer”.

3 poäng:

Anita Ekberg (trea från höger) vinner Miss Malmö-tävlingen 1951 i Folkets Park.

Östra Fäladsgatan 29, Rostorp. 1931 föddes Anita Ekberg i östra Malmö. Hon förknippas kanske mer med Italien än schlager, men är allra mest ihågkommen för sin roll i Federico Fellinis ”La Dolce Vita” – som också var namnet på After Darks låt när de tävlade i delfinalen i Malmö 2004.

2 poäng:

El Meson, Ö Rönneholmsvägen 3. På El Meson, numera mexikanska krogen Los arcos, brukade Benny Andersson hänga kvällarna efter repetitionerna av ”Kristina från Duvemåla”.

1 poäng:

Bo01, Västra hamnen. Hit kom The London Royal Philharmonic Orchestra i augusti 2001 för att framföra schlager i klassisk tappning. Som gästartist hade de med sig Johnny Logan, segrare i eurovisionsfestivalen tre gånger – bland annat med ”Why Me?” som han skrivit och Linda Martin framförde och vann med i Malmö 1992.

0 poäng:

Överallt. Bert Gustav Tommy Thuresson, mer känd som Tommy Körberg, har setts mer än en gång i Malmö och på stadens krogar. Körberg vann Melodifestivalen med ”Judy min vän” i Stockholm 1969. 1975 gjorde han schlager-avbön, men återvände till festivalen med ”Stad i ljus” som vann i Malmö 1988.

Delar av texten publicerades första gången i Sydsvenskan 2011. 

Folkets park Försvunna Malmö 17 december 2016 • Uppdaterad 24 december 2016

När Möllevången var åkermark

Är det inte Moriskan där borta? Jo, så är det. Men var kommer hästarna ifrån?

Idag utgör Möllevångstorget kärnan av Möllevången. Så har det inte alltid varit. Förr var det Möllevångsgården – även känd som Suellska villan eller Lugnet uti Möllewången – med sin parkanläggning som låg mitt på vången. Gårdens corps de logi (huvudbyggnaden) ligger ju som bekant ännu kvar i hörnet av Barkgatan och Parkgatan, och dess trädgård kallas numera Folkets park.

Möllevångsgården den äldre, som den såg på 1890-talet. Till höger syns den ekonomibyggnad som brann 1901. Foto: Sydsvenskans arkiv.

Läs mer: Lugnet uti Möllewången.

Lustigt nog ligger den del som gett namn åt Möllevången numera i delområdet Rådmansvången. Möllorna låg nämligen närmare staden, i vångens nordvästra hörn, det vill säga i kvarteret Korpen och vid Mjölnaregatan.

En annan del av det äldre Möllevången återfinns i dagens delområde Västra Sorgenfri. Längs Spånehusvägen (som ledde till Spånhusen) låg Tobakshusen på Tobakslyckan. Sannolikt odlade man tobak i området, liksom man odlade raps vid Rapshusen på Föreningsgatan. Redan på 1600-talet odlades det tobak i Malmö och Frans Suell den äldre anlade ett Tobaksmanufaktori 1726.

Det var hans sonson Frans Suell d y (1744–1817) som förutom att driva tobaksfabrik på Västergatan, och ta initiativ till att bygga hamnen, köpte mark på Möllevången och lät uppföra Möllevångsgården och dess park. När han avled tog svärsonen Lorens Kockum över ägorna. År 1832 förvärvades Möllevången av Petter Gustaf Barkman (1788-1863), bror till apotekaren Johan Fredrik Barkman. Den senare lät göra en fashionabel brunnsinrättning av Möllevångsgården och dess park. En rest av denna hälsobringande anläggning ligger än idag inne i Folkets park med baksidan mot Parkgatan – precis vid korsningen med Möllevångsgatan.

Läs mer: Varför heter det Moriskan?

Trenden att ”dricka brunn” blev kortvarig, åtminstone här. Petter Gustaf Barkmans svärsönerna Erik och Hans Friis tog över Möllevången. Ägan kom senare att övergå till konsuln Ernst Friis (son till Hans), som i sin tur avyttrade själva gården. Den kom att nyttjas på andra sätt, bland annat av A W Nilssons korg- och barnvagnsfabrik.

Läs mer: Facklig kamp och blodigt allvar. 

Åkrarna runtenom odlades alltjämt. När gårdens ekonomibyggnader brann 1901 flyttade lantgården till Tobakslyckan, på en tomt som i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet ägdes av skönfärgaren Nils de la Rose (1739–1806) – vars släkt gett namn åt Larochegatan. På Tobakslyckan lät han sannolikt odla olika växter att färga sina tyger med.

Möllevångsgården den yngre, vid Spånehusvägen runt 1903. Notera Moriskan i fonden mellan byggnaderna. Foto: Sydsvenskans arkiv.

Den nya gården som låg längre österut, där Spånehusvägen möter Ronnebygatan och Falsterbogatan, var en låg, vitkalkad envåningsbyggnad med namnet ”Möllevången” i svarta bokstäver på gaveln. Då hade ännu inte Amiralsgatan fått den dragning den har idag och där Amiralen skulle uppföras låg det fortfarande åkrar.

En lantarbetare, en harv och två hästar. I bakgrunden ligger Moriskan i Folkets park. Bilden är sannolikt tagen tidigt 1920-tal, innan bergochdalbanan uppfördes och många år innan Amiralen byggdes. Foto: Oscar Brogardh.

Fram till sin död 1918 är det ännu konsuln Ernst Friis som är stor markägare i området och innehavare av nya Möllevångsgården. Så sent som 1922–23 står gården noterad på Fastighetsaktiebolaget Friis.

Läs mer: Happachska villan före Arbetet.

Gården i kvarteret Rodret revs 1938 för att ge plats åt Arbetarnas bildningsförbunds nya hus. ABF som dittills hållit till i den Happachska villan på Bergsgatan ville göra ny- och tillbyggen. Samtidigt behöver Arbetet ett nytt förlagshus. Man gjorde en rockad. Byggmästaren Hugo Åberg som deltog i ett sammanträde med ABF:s styrelse var villig att sälja en tomt han ägde, där nya Möllevångsgården låg.

Samma år, 1938, uppfördes byggnaden som står där än. Sedan dess har Möllevången förskjutits söderut.

Nya Möllevångsgården rivs för att lämna plats åt ABF:s nya lokaler på Spånehusvägen. Året bör vara 1938. Foto: Gotthard Henrichsén.
Här på Spånehusvägen 47 låg Möllevångsgården den yngre. Foto: Hussein El-Alawi/Sydsvenskan.

*********************************************

Bakgrund till bilderna:

Läsaren Jan Henrichsén hörde av sig till Försvunna Malmö 2013. Han visade några fina privata bilder, tagna av pappa Gotthard Henrichsén. Av de bilderna blev det tre blogginlägg, ett om Branteviksplan, ett om de amerikanska bombplanen på Bulltofta och ett om utsikten över korsningen Nobelvägen och Spånehusvägen

Men det var en bild som förbryllade, föreställande en gård som höll på att rivas. När, var och varför? För att bringa klarhet lade vi ut bilden på Facebook, närmare bestämt i gruppen ”Malmö – ett historiskt perspektiv”. Det blev inte bara napp, inlägget utvecklades också till en intressant tråd. Resonemanget kan läsas här

Plötsligt en dag dök det upp andra fotografier från annat håll. Det var ”Gunnel i Kalifornien”, en Malmöbo i förskingringen, som mejlade redaktionen. Bland hennes bilder fanns det i synnerhet en som väckte vårt intresse. Den unika bilden föreställer en lantarbetare, troligen Gunnels fars kusin med efternamnet Norlin, som harvar jorden på Möllevången, framför Moriskan på Folkets park. 

Folkets park Försvunna Malmö 22 augusti 2015 • Uppdaterad 21 augusti 2015

Att sitta ute var inne redan förr

Uteservering på Concordiaträdgården.

Stan är full med uteserveringar. Det var Malmö redan för 100 år sedan.

Idag är det svårt att föreställa sig ett Malmö utan bord, stolar och parasoll på torg och trottoarer. Det har utfärdats drygt fyrahundra tillstånd för uteserveringar. Antalet har ökat drastiskt de senaste 30 åren. På 1980-talet fanns det nästan inga uteserveringar med alkoholtillstånd förutom klassiska Ratten på Sjöfartshotellet, S:t Jörgen på Södergatan och några andra bortglömda ställen. Kaffe kunde man dricka på Kallbadhuset, i bruna plastkoppar.

Annat var det i mitten av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Då sökte sig Malmöborna till stadens trädgårdar för underhållning, kaffe, vin, öl och andra maltdrycker. Några terrasser fanns också.

Innerstaden var på den tiden trång, mörk och stinkande. Herrskapet sökte sig inomhus till stadens salonger och på sommaren flyttade de ut på landet. Gick de välbärgade på sommarrestaurang var det Kungsparken eller Strandpaviljongen vid Öresund som gällde.

De mindre bemedlande fick hålla sig till sin lott, det vill säga trädgårdar, utvärdshus och nöjesetablissemang. Många är bortglömda, såsom Bryggeriträdgården på Väster, Concordia på Öster, Tusculanum på Sallerupsvägen och Henriettero i Södra Förstaden.

En del andra är ihågkomna genom de namn de efterlämnat på områden, kvarter och gator. Till de exemplen kan nämnas Almbacken, där Stadhuset ligger idag, Casinoträdgården på Södra Förstadsgatan, Davidshall vid kanalen, Mon Bijou på Möllevången och Johanneslust utåt Bulltoftas ägor.

Några av serveringarna var alkoholfria, andra påminde inte så lite om tyska ”biergarten”, ölträdgårdar där man (ja, många gånger män) kunde få sig ett glas, och bli underhållen. Gratis musik var vanligt förekommande och ibland gästade någon varieté (före varitéförbudet 1896).

Därmed lades alltså grunden till ”parkernas stad”. Och nöjet att avnjuta ett glas, en kopp eller en bit mat utomhus. Med bättre tider fick trädgårdarna ge plats åt bostäder och folket gjorde som borgerskapet, sökte sig till värmen inomhus.

Här en lista över några av de utvärdshus och trädgårdar som en gång fanns i Malmö. Några av dem har uppmärksammats i andra texter. Klicka på blåmarkerade ord och följ länkarna. Andra nöjesetablissemang hoppas jag kunna återkomma till längre fram.

Kungsparkens restaurang på 1880-talet.

Kungsparkens restaurang. Ursprungligen en sommarpaviljong i två våningar, uppförd till Industri- och lantbruksutställningen 1881. Några år senare tillkommer veranda och under Baltiska utställningen gjordes omfattande ombyggnader och har sedan genomgått många förändringar. Parkens historia kan man ta del av här.

Stadt Hamburgs trädgård vid Gustav Adolfs torg.

Stadt Hamburgs trädgård. Invid Malmö Teater och hotellet/värdshuset Stadt Hamburg på Gustav Adolfs torg låg ett stort och nöjesetablissemang i en lummig trädgård som under 1800-talets glansdagar sträckte sig längs nuvarande Stadt Hamburgsgatan och ända ner till Studentgatan. Läs med om Stadt Hamburg här.

Concordias trädgård men ingång till höger från Djäknegatan, i kvarteret mellan Baltzarsgatan och Snapperupsgatan.

Concordia-Trädgården. I hörnet av nuvarande Djäknegatan och Baltzarsgatan öppnade en bierträdgård 1889 för att några år senare ha fullständiga rättigheter med kägelbanor och musikpaviljong. När godtemplarrörelsen tog över 1904 blev det en så kallad nykterhetsrestaurang. Här finns mer att läsa om kvarteret.

Almbacken, där Stadshuset ligger idag.

Almbacken. Det var här August Palm agiterade från ett päronträd 1882. Utvärdshuset med angränsande bryggeri, dansbana, kägelbana, ”paviljonger, löfsalar och altan” öppnade 1870. Idag ligger Stadshuset i kvarteret.

En rest av Casinoträdgården syns i nederkant av denna teckning från 1920-talet över Fougstedts pälsvarufabrik vars innergård numera utgör delar av Holmgången mellan Södra Förstadsgatan (till höger) och Davidshallsgatan.

Casino-trädgården. I en trädgård som stäckte sig från Södra Förstadsgatan och mot nuvarande Jörgen Ankersgatan (sedermera kluven av Davidshallsgatan, och tangerad av Holmgången) inrättades 1856 ett folkligt utvärdshus. Här hyrde också Frälsningsarmén in sig. 1910-1912 användes tomten som filmateljé.

Far i hatten i Folkets park.

Parkrestaurangen/Far i hatten. Innan Folkets park tillkom kunde man dricka brunn i den populära parken. Vid 1900-talets början var ”sillasexor” med sill, potatis och öl var ett folkligt inslag i bersåerna runt Parkrestaurangen (som bytte namn till Far i hatten på 20-talet).

Henriettero.

Henriettero. Omsjungen i visan ”Malmö-Pas-de-quatre n:o 1” låg kaféträdgården 1908 vid ”Zadigs hörna” (Rönneholmsvägen/Rådmansgatan). Från en mindre paviljong uppträdde dalmasen Ragnar Johansson första gången under artistnamnet Ernst Rolf.

Bryggeriträdgårdens konsertsal. Foto: C V Roikjer.

Bryggeriträdgården. 1884 öppnade en servering i bryggaren H W Lindeströms trädgård i hörnet av Hyregatan och Gråbrödersgatan, med tillhörande bryggeri. Redan året efter upprättades en konsertsalong. Den 9 mars 1888 gästade de ”intelligenta och vackra” Harveys Medgetts ”Bryggis”: ”Verldens minsta menniskor sjunga solo, duetter, qvartetter och kör på svenska, tyska, franska och ungerska språket” och ”de medföra sjelf miniatur-ekipage och hästar samt möblement af storlek som vanliga barns leksaker”. När det upphörde 1892 flyttade Frälsningsarmén in.

Fredriksberg. I samma kvarter som nuvarande Big Bowl på Östra Förstadsgatan öppnade redan 1869 ett förstklassigt etablissemang med kägelbanor, utskänkning och dansbana. Hit gick det regelbundet hästskjuts à åtta öre från Rörsjöbron.

Davidshall. I den Eneströmska trädgården mellan Södra Förstadsgatan, Regementsgatan och nuvarande Davidshallsgatan öppnade 1862 nöjesprofilen David Lenander sitt nya utvärdshus med dans- och konsertpaviljonger, schweizeri och restauration. Mer om denne David Lenanders Davidshall kan man läsa om här. och lite här.

Lantegendomen Pilstorp, tecknad av CC Dahlberg 1843.

Pilstorp. Till den stora Industri- och Slöjdutställningen 1896 ställde man i ordning ett nytt kafé med rättigheter vid lantegendomen Pilstorp (vid hörnet av Villagatan/Fersens väg och Rönneholmsvägen).

Altona. I en trädgård som sträckte sig från Studentgatan och utmed Stora Nygatan uppfördes utvärdshuset Altona runt 1848. Här serverades ”bier samt andra maltdrycker jem-te mat”. Altonagatan fick sitt namn 1864 och något år senare stängde stället.

L B-torp/Familjeparken Majblomman. Nära Almbacken, i parken kring ett sommarhus, inrättades 1886 en lustpark med servering och underhållning, öppen för allmänheten om söndagar. Förestods av ledaren för godtemplarordens barntempel Majblomman. Stängde 1893.

Linelund. En till en början tämligen torrlagd dansträdgård på Disponentgatan vid Jacob Möllersgatan som från slutet av 1880-talet var godtemplarkontrollerad. Mer livat blev det sedan i ny regi fram till 1913 då stället ansågs vara en olämplig granne till kyrkogården.

Konditoriträdgården.

Konditoriträdgården. I Pilstorps skogspark vid Rönneholmvägen öppnade 1889 sommarrestaurationen Browns Conditori-Trädgård. ”Konditan” med sina bersåer kom att ligga granne med Malmö IP fram till byggandet av Stadsteatern. Mer att läsa här och här.

Hyddan, egendomen som blev ett värdshus.

Hyddan. I en Magistratsvilla på Rönneholmsvägen drevs ett populärt utvärdshus med dans och musikunderhållning från 1886 och fram 1903 då man uppförde Tekla Åbergs högre läroverk för flickor (idag Operans repetitionslokal, kallad ”gulan”.

Nöjesliv på Mon Bijou, litografi av Fritz von Dardel. (Bild ut ”Minnen från Malmö Ludvig B Falkman).

Mon Bijou. Redan på 1810-talet inrättandes ett sommarförlustelseställe – där skolan idag ligger i hörnet av Norra Skolgatan och Monbijougatan – som omgiven av tät grönska kom att bli stadens nöjescentrum under 1840- och 1850-talen, innan det blev kolerasjukhus och senare Folkskola.

Margaretapaviljongen på 1920-talet.

Margaretapaviljongen. Den kungliga jaktpaviljongen från Baltiska utställningen blev servering 1922, till en början utomhus. Här drack man kaffe och läsk, men kunde efter 1935 också få frukost, lunch, middag och supé.

Teaterkaféet, eller Olgas kafé som det kallades.

Teaterkaféet. Intill vattentornet och dåvarande friluftsteatern i Pildammsparken uppfördes 1920 ett kafé som från 1930 drevs av komediennen Olga Hellqvist, alltså Olgas kafé i folkmun och sedermera Chez Olga och Olgas restaurang, innan det blev Bloom in the Park.

Strandpaviljongen.

Strandpaviljongen. Ståtlig byggnad i havsbandet för bättre bemedlade medborgare, invigd 1896. Här avnjöt man en kopp kaffe till vacker utsikt och skön musik av italienska solister. Blev militär förläggning 1939 och revs 1950. En stor artikel om Strandpaviljongen finns här. Missa inte uppföljningen.

Villa Tusculanum 1937.

Tusculanum. En kaféträdgård i parken runt Villa Tusculanum på Sallerupsvägen, som under 20- och 30-talen var ett poppis utflyktsmål för Malmöbor på söndagspromenad. Villan var uppförd 1870 och revs 1977. Idag kan man tanka bensin på tomten.

Annons för utvärdshuset Johanneslust vid Sallerupsvägen i Malmö, i Snäll-Posten 1869.

Johanneslust. Klassikt sommarnöje på Sallerupsvägen från 1869, även det omsjunget. Hit kunde man också ta sig med charabanger från Rörsjöbron. Den gamla värdshusbyggnaden i hörnet av Håkanstorpsvägen revs så sent som 1989. Läs om mer om Johanneslust här och här.

Läs mer: ”Här har man roat sig” av Bengt Liljenberg. 

 

Folkets park Försvunna Malmö 9 april 2014 • Uppdaterad 21 december 2016

Bajsrondellen, tidigare känd som Hästarondellen

”Hästarondellen”, senare kallad ”Bajsrondellen”, med Parkgatan och Folkets Park till höger. Bilden är troligen tagen på 1910-talet. Lägg för övrigt märke till spårvagnen i hörnet av Möllevångsgatan!

Bajsrondellen väcker minnen till liv. 

Frågan som publicerades i papperstidningen den 9 april 2014 löd: Varför kallas rondellen vid Folket Park ”Bajsrondellen”?

Svaret löd (här någon modifierat):

Rondellen som utgör korsningen av Kristianstads- och Parkgatorna saknar officiellt namn. Frågeställaren Melanie Blockley har hört att det inofficiella namnet ”Bajsrondellen” skulle uppkommet av att det brukar hänga en del rastafaris i rondellen. Det är kanske mindre sannolikt, påtalar hon själv. Närheten till ”Barjsgatan” (Bergsgatan) verkar i så fall vara en snarare förklaring.

Klart är nog att smeknamnen är av ganska sent datum. En som bodde i området på åttiotalet har inget minne av namnet.

”Då såg rondellen helt annorlunda ut; en gräsyta, bara delvis planterad med buskar. Många rastade sina hundar där då. Först långt senare blev den tillgängliggjord med stensättning och sittytor och blev kanske då mer svårbajsad”, säger Torbjörn Åkesson som bodde vid rondellen 1981 till 1985.

Några äldre bilder på själva platsen har vi inte i vårt arkiv, men väl ett par med husen runtenom. Bäst syns platsen som ursprungligen var en helt öppen utan  plantering och ljussättning, på bilden överst. Huset på Kristianstadsgatan 22/Norra Parkgatan 27 ritades av Hans Thyselius och uppfördes 1907. 

Det 1977 svårt eftersatta, men pampiga huset på Kristianstadsgatan 21 samt den motsatta byggnaden (där katten sitter i fönstret, nedan) på Södra Parkgatan 29 blev uppförda 1905 respektive 1906 efter ritningarna av arkitekten Oscar Hägg.

***

Malmöhistorikern och förläggaren Jeanette Rosengren berättar att arkitekten Oscar Hägg själv bodde i en våning högst upp, och det kan mycket väl vara från hans fönster katten tittar ut. 

***

Kärt barn har många namn. Några nya har tillkommit.

Melanie Blockley som ställde frågan berättar också ”att smålänningarna börjat kalla den för technorondellen efter att de har starka neonljus på kvällen runt rondellen”.

En kollega som bodde i närheten på den tiden det bildades dunkande trumcirklar i rondellen känner platsen som ”knejsrondellen”, där ”knejs” är liktydigt med ”braj” eller ”kitt”. Det senare uttalades ”shit” – vilket för oss tillbaka till bajsteorierna.

I vårt arkiv hittar man en och annan skitsak om Parkgatan med omnejd.  Bland annat denna artikel från 2009 om Jacobs väg till skolan.

Men det finns också andra spår att följa. Thomas Rosengren berättar i ett mejl att hans mamma, så länge hon kan minnas kallat platsen ”Hästarondellen” – på grund av lukten från hästarna och ridhuset i Folkets Park. Den tar vi!

***

Ett nytt bidrag  på namn har tillkommit. Bengt Ohlsson som under åren 1942 till 1965  bodde på Kristianstadsgatan 25  vill minns att rondellen vid denna tid gick under det malmöitiska namnet ”Runningen”. ”Egentligen helt logiskt”, påpekar han. Sant!

Oscar Häggs bostadshus i hörnet av Parkgatan och Kristianstadsgatan 1977, med katten i husen mittemot. Arkitekten bodde själv i en våning högst upp, möjligen just där katten tittar ut. Foto: Thommy Bergquist.
Samma år som ovan, 1977, brinner det på Kristianstadsgatan 21. Foto: Torbjörn Carlson.

 

Folkets park Försvunna Malmö 24 november 2013 • Uppdaterad 18 december 2016

Varför heter det Moriskan?

Moriskan heter helt enkelt Moriskan för att nöjespalatset i Malmös Folkets park är en morisk paviljong. Men man kan naturligtvis fråga sig varför den polsk-judiske arkitekten Aron Wolff Krenzisky på uppdrag av arbetarrörelsen 1901 ritade en byggnad i morisk stil, den islamiska arkitekturens formspråk.

Som arkitekt och församlingsmedlem fick Krenzisky i 1800-talets slut uppdraget att utföra skisser och kostnadsförslag på synagogan på Föreningsgatan. Kostnaderna ansågs vara för höga och projekten lades på is. 1901 fick den välkände John Smedberg uppdraget. Resultat kan vi ännu se, uppfört i tydlig orientalisk stil.

Krenzisky var uppenbart inne på samma tankegångar när han ritade sin orientaliska sagopaviljong. För ögonen hade han också Tivoli i Köpenhamn, med sina tydliga orientaliska inslag.

Men det finns en annan intressant aspekt, sett i ett historiskt perspektiv. Runt sekelskiftet 1900 pågick det våldsamma och blodiga förföljelser i Ryssland vilket ledde till att omkring två miljoner ryska judar emigrerade till bland annat Palestina.

 

Folkets park Försvunna Malmö 3 april 2013 • Uppdaterad 25 januari 2017

Tivolis rutschebane er ikke svensk

Bergochdalbanan på Baltiska utställningen låg i utkanten av området, längs Malmö-Ystads järnväg (idag Carl Gustafs väg) där man idag kan spela boule och beskåda den så kallade Acetylenpaviljongen. (Bild ur boken Baltiska utställningen 1914)

Tivolis hundraåriga bergochdalbana i Köpenhamn ska renoveras och återfå sitt ursprungligt utseende. Som Malmöbo kan man då frestas att med ett ödmjukt men illmarigt leende påtala att ”Rutschebanen” – den äldsta attraktionen på Tivoli, och en av de äldsta berg- och dalbanorna i världen – faktiskt ursprungligen är från andra sidan Sundet, uppförd till Baltiska utställningen 1914. Men det ska man inte göra. Det är nämligen en myt, även för danskarna tills alldeles nyligen.

Byggnadsantikvarie Olga Schlyter som skriver ett kapitel om spåren efter Baltiska utställningen till den kommande boken ”Malmö 1914” har kollat upp uppgifterna, spridda lite här och där, bland annat på wikipedia (tillägg: felet blev borttaget den 22 april 1914).

– Det stämmer inte i tiden och de är inte ens speciellt lika. Jag checkade med informatören på Tivoli där man plockade fram lite pressklipp. Sedan dess är uppgiften ändrad på danska wikipedia, berättar Olga Schlyter.

Den Baltiska utställningen öppnade 15 maj 1914 och pågick till 4 oktober. Medan ”Rutschebanen” enligt de danska tidningsartiklarna körde sin första tur redan i juni samma år.

– Frågan är dock var bergochdalbanan i Malmö blev av?, undrar Olga Schlyter utan att ha något svar på frågan.

En teori är att Bergbanan från Baltiskan är identisk med den som senare uppfördes i Folkets park, längs Falsterbogatan och strax bakom dagens Nöjesteatern. Men i så fall låg den först nermonterad i många år, vilket är mindre troligt. Parkbanan restes först i mitten av 20-talet (och gick upp i rök i en eldsvåda den 8 april 1944).

Om bergochdalbanan i Folkets park var densamme som besökarna till Baltiska utställningen åkte i 1914 är svårt att finna ut. Den brann ner 6 augusti 1944. Foto: Sydsvenskan

 

Folkets park Försvunna Malmö 19 mars 2013 • Uppdaterad 15 december 2016

Kulturhuset uti Möllewången

”Lugnet uti Möllevången”,oljemålning av CC Dahlberg, från cirka 1850.

Möllevångsgården har bli kulturhus på nytt. Det var på tiden, skulle man kunna säga.
 Gården som också kallats ”Lugnet i Möllewången” byggdes under upplysningens tidevarv och är alltså jämnårig med franska revolutionen.
En gång var byggnaden full av kreativitet och kultur.

Den 11 augusti 1793 sålde handelsmannen Thomas Niclasson och hans hustru Gertrud Christina Kockum sina två jordar i Möllevången. Köparen var Frans Suell. 
Han var på flera sätt en föregångsman.

Edvin Trulssons staty av Frans Suell, här med attribut från hattrevolutionära fronten.

På Norra Vallgatan blickar Frans Suell sedan 1947 ut som staty ut över hamnen som tillskrivs honom. Under tidigt 1990-talet blev hans hatt ofta pyntad med en brandgul trafikkon – det vill säga något år innan Thomas Öberg i Bob hund gjorde trafikkonen till sin scenrekvisita.

Men Frans Suell är också känd som Malmös förste industrikung. Hans farfar Frans Suell den äldre – invandrad från Holstein – fick 1726 privilegiet att starta tobakstillverkning i Malmö. Hans tobaksfabrik låg i Michelsens hus (det tre våningar höga, storslagna tegelhuset på Adelgatan bakom Residenset, senare kallat Kronomagasinet och rivet 1877).

Men det var först när hans sonson tog över fabriken som det blev fart på affärerna.
Frans Suell inköpte Jörgen Kocks hus mellan Stortorget och Västergatan, flyttade tobakstillverkningen dit . Genom att ta initiativ till hamnen skapade han nya förutsättningar till Malmös handel. Han startade ett sockerbruk och en tygfabrik, och drev även ett kalkbruk i Limhamn och en tegelfabrik i Lomma. Och så lät han 1796 bygga en liten herrgård på sin nyinskaffade mark i Möllevången, ett sommarhem och en tillflyktsort långt bort från den smutsiga, stinkande och trångbodda staden. Han och hustru Anna Catharina af Trolle kallade sitt tusculanum för Lugnet.

Huset omfattades i bottenvåningen av garderober, bagarstuga, skafferi och sju rum (det vita, gröna, bruna, röda och blå rummen samt den gula förstugan och salongen). På andra vången fanns förstuga, kök och sju rum (gula rummet, blå och vita förmaken, salen, gröna kammaren, kabinettet och den blå sängkammaren). Därtill en välvd källare och en stentrappa. Byggmästare bör ha varit en av de två som vid denna tid var verksamma i staden, endera Carl Friedrich Horn eller Isac Beckström. Den andre kan då vid ungefär samma tidpunkt ha uppfört Rönneholmsgården.

Möllevångsgården på 1890-talet. Foto: CV Roikjer.

På Lugnet studerade Frans Suell naturen, i sällskap med sina böcker – han var stor bibliofil, anställde en utländsk trädgårdsmästare och la ner mycket omsorg och pengar på trädgårds- och parkanläggningar.
Att utnyttja barn som billig arbetskraft i tobaksfabriken hindrade inte att industrimagnaten ansågs vara folklig och sågs som en, vad vi i våra dagar skulle kunna kalla demokrat. Han var därmed inte sen att för allmänheten öppna sin parkanläggning som kom att bli Folkets park nästan hundra år senare, 1891.

Redan i början 1800-talet lustvandrade Malmöborna under vackra sommarkvällar och söndagar till parken där musikdirektör HJ Tengvall stod för underhållningen.

Möllevångsgården 1902 med delar av Folkets park och med AW Nilssons fabrik till vänster.

Några år efter Frans Suells död 1817 köptes egendomen av svärsonen Lorens Kockum men såldes på nytt vid hans död 1825. 1836 startade apoteket Lejonens första innehavare Johan Fredrik Barkman en brunnsinrättning. Här serverades ”alla sorters både varma och kalla artificiella hälsovatten såsom Carlsbader, Marienbader, Selter, Spa, Pyrmonter, Embser, Geilnauer, Soda Eger, Faschinger m.fl.”.
På mitten av 1840-talet hade Möllevången som brunnsort spelat ut sin roll och Suellska corps de logiset bytte ägare flera under seklet för att i början av 1900-talet byggas om och inredas med små lägenheter, medan den intilliggande lantgården efter en brand flyttades till andra sidan parken, till hörnet av Falsterbrogatan och Ronnebygatan. Där låg fram till 1938 en låg vitmålad byggnad med namnet ”Möllevången” i svarta bokstäver på gaveln.

Det inkapslade Lugnet som tecknarenHolger Vång såg det 1964i Bertil Widerbergs bokMalmö.

Med åren blev det Suellska huset allt mer bortglömt och inkapslat av en expanderande och omgivande bebyggelse. Inte minst AW Nilssons korg- och barnvagnsfabrik på Möllevångsgatan expandera och lät inkorporera byggnaden som magasinslokal. När fabriken lämnade kvarteren 1965 återstod i stort inget av den ursprungliga rumsindelningen och flera lager av om- och tillbyggnader gjorde huset svår att känna igen. Först i början av 1970-talet skalades byggnaden fram och restaurerades.
Och nu är alltså planen glädjande nog att Lugnet i Möllewången åter ska bli kulturhus.

Läs också: Smörmadar och bridge i Suells herrgård.

Läs mer: Bertil Widerberg, Malmö, 1964. Ebbe Svenburg, Malmö genom konstnärsögon, 1961. Leif Ljungberg, Malmö Fornminnesförenings årsskrift 1941. Erik Hofrén, MFÅ 1964. Alvar Platen, MFÅ Minnesskrift 1920.

Kategorier

Senaste kommentarer