Annons:
Krogar Försvunna Malmö 9 juli 2017 • Uppdaterad 13 juli 2017

När de gamla ölstugorna blev pubar och pizzerior

I början av 1970-talet var stadens inrökta och inkrökta ölhallar utrotningshotade. Paradoxalt nog slogs de genuina ölstugorna ut av stajlade pubar med snarlikt innehåll i glasen.

Publiken föryngrades, de traditionella biljardborden ersattes med darttavlor och framför allt öppnades dörrarna även för kvinnor på pubarna. Ölstugorna var traditionellt manliga domäner (som på brittiska pubar förr), med undantag för personalen.

I oktober 1972 noterar Sydsvenskan slutet på en epok. Då såldes de två sista kommunalägda ölstugorna.

Malmö kafé AB hade bildats redan 1924. Styrelsens medlemmar var samtidigt socialdemokratiska politiker med tunga poster i drätselkammaren (som skötte stadens ekonomi).

Läs mer: När ölstugorna värmde bäst

Utöver en mindre aktieutdelning skulle nettovinsten tilldelas stadens välgörenhetsinstitutioner. Syftet var också att sanera och kontrollera utbudet av ölhallar. Och att hålla rimliga priser.

”Vi anser inte att sådan kommunalverksamhet är nödvändig längre och därför avvecklas Malmö Café AB”, sade Bror Hansson, ordförande i styrelsen, till Sydsvenskan, nästan 50 år efter bildandet.

Lönsamheten på ölkaféet Lejonet vid Lilla torg hade tydligen sviktat under 1960-talet och i början av det nya decenniet såldes lokalen som förvandlades till en pizzeria. En av stadens första. Numera är krogen välkänd under namnet Victors.

År 1972 var det alltså dags att även sälja de sista kommunala ölstugorna, nämligen den på Kristianstadsgatan 36 (Pub Nobe) och den Bergsgatan 41 (Gamla Möllan). Båda kom att drivas vidare som tidigare och av den gamla personalen.

1978. Stilla flyter de sista dagarna förbi på ölhaket Gamla Möllan i hörnet av Bergsgatan och Smedjegatan. Foto: Herbert Tinz/Sydsvenskan.

Samtidigt blev utrymmet för stadens ölhallar allt trängre. För ölgubbarna var det en tragedi att förlora ett socialt sammanhang. Men det fanns några som kämpade emot utvecklingen. Till exempel Gunnar Thalin, som ägde ölhallarna Mattssons på Göran Olsgatan, Syd på Västergatan och Stjärnan i hörnet av Ronnebygatan och Nobelvägen – idag Family Pub.

Läs mer: Mattssons – äldsta ölstugan i Malmö.

De ska bevaras så de länge jag har mål i munnen”, sa han till Aftonbladets reporter Maria Stålnacke i ett reportage om ölgubbar och stamgäster den 25 juli 1973.

Wernerssons gamla öl- och biljardsalong på Storgatan (tidigare Thuréns bierhalle) hade bytt ägare några gånger sedan 1958 och elva år senare förvandlades den gamla ölhallen till puben Bull’s Eye, totalrenoverad i Harry Theanders regi. Den 1 oktober 1969 öppnade puben som kom att få smeknamnet Bullen.

1974. Baren på Bull’s Eye är klassiskt. Ölkranen är en kvarleva från Wernerssons biljard- och ölstuga. Foto: Bert Olsson/Sydsvenskan

Det lär ha varit Jan Malmsjö som ”upptäckte” Bull’s Eye och drog med sig teaterfolket. Snart kom hela baletten, med musiker och teatertekniker i släptåg.  På Teaterhögskolan var eleverna såklart inte sena att springa ner dörrarna. Därtill blev Bullen snabbt ett tillhåll för kulturarbetare, journalister och vänsterfolk. Levande musik hörde till vanligheterna. Om inte Grus i dojjan var inbokade kunde gästerna själva ta upp gitarren, munspelet och några skedar från köket.

Bull’s Eye var inte den enda puben vid denna tid. Den brittiska varianten av ölstugan hade introducerats i Malmö – som första puben i Sverige, har det sagts – redan 1967 med Centralens pub. En bit in på 1970-talet fanns det ytterligare två pubar efter engelsk förebild: Golden Days på Stora Nygatan 59 (idag Rosegarden) och Sir Toby’s som öppnade 1971 på Davidshallsgatan 21.

Läs mer: Tågen kommer och går – men Centralens pub består. 

1978. Det var ofta kö utanför Bullen och ibland folksamling efter stängning, till grannars förtret. Foto: Per-Roland Nilsson.

Sydsvenskans ölpatrull – 1974 bestående av Eva Franchell och Ingrid Nathéll – tog tempen på stadens pubar, och inte oväntat fann de att Bullen hade den mest genuina och uppsluppna stämningen.

Men det fanns andra krogar som på 1970-talet lockade en yngre publik. Den ena var även den en gammal ölstuga. När apoteket Kronan på Södra Förstadsgatan 36 flyttade någon gång i slutet av 1920-talet eller i början 1930-talet fick inredningen nytt liv som ölhallen Kronan. Under ny ledning från 1957 fick restaurangen en fransk touch med pommes frites på menyn. Nytt namn: La Couronne.

Runt 1971 tog ”Mister Lee” över. Enligt uppgift ska han varit en kantonesisk separatist från Hongkong. Under namnet Chinatown blev gamla Kronan ett vattenhål med högt i tak, av det slag som aldrig skulle funka vare sig förr eller idag. Chinatown var unikt. Raggarbråk kunde avlösas av spontan poesiuppläsning, allt medan det billiga vinet flödade. I dörren höll den respektingivande men snälle Silvino vakt.

Läs mer: Välkänd profil har avlidit. 

1972. Under SM för polishundar i Malmö utbyter polisen Lars Neij och Jane Andersson blickar. Bakom dem anas Hungaria på Davidshallsgatan. Foto: Torbjörn Carlson/Sydsvenskan.

Alternativet till Chinatown, ofta framåt natten, var vid denna tid bohemiska restaurang Hungaria, kort och gott kallat ”Zoltans”. Den ungerske författaren och konstnären Zoltán von Kátay var född 1918 i Transsylvanien. Han kom till Sverige som flykting 1956. I en lokal som tidigare hade rymt hälsokostbutiken Sund-Kost öppnade han sin restaurang 1958.

På 1970-talet blev den ungerska restaurangen – i samma kvarter som polishuset – ett ställe för bohemer och unga nattfjärilar. Zoltán von Kátay var allmänt kolerisk – i synnerhet när gästerna inte gjorde som han ville.

Zoltán von Kátay. Kolerisk konstnär, författare, affärsman, krögare och kock. Foto: Sydsvenskan.

På menyn fanns bland annat ”rävbensspjäll” men i verkligheten kunde man bara beställa ostmackor och en rätt. ”En gulasch!”, ropade han ut till sin låtsaskock, slog upp svängdörren med sin krycka, gick ut i köket och slevade upp ur en puttrande jättekastrull. Med eller utan gulasch serverades rödvinet Egri eller ännu billigare ”kunstnärsvin”. Det senare kunde innebära gårdagskvällens kvarlämnade slattar eller hemgjort ljummet vitt vin.

När Hungaria under protester tvingades stänga någon gång i mitten av 1980-talet murade fastighetsägaren igen dörren och byggde om lokalen till en lägenhet. Zoltán von Kátay flyttade till Marieholm utanför Eslöv där han hann fylla 80 år innan han emigrerade till Österrike.

1985. Fastighetsägaren Riksbyggen har sagt upp Hungaria på Davidshallsgatan, men Zoltan von Katay har inte gett upp kampen. Foto: Rolf Olsson/Sydsvenskan.

Arbetarstadsdelen Möllevången var ännu i mitten av 1970-talet allt annat än hipp. Bland utskänkningsställen i kvarteren runt torget hårdnar klimatet. Av sexton ställen med mellanöl var fyra föremål för granskning 1975. Myndigheterna ställde krav på vakter. Alternativet för krogarna var att gå över till lättöl.

Året innan skrev Sydsvenskans ölpatrull om de sista ölkaféerna. ”Ölkaféerna behövs. De är de enda ställen en ‘gubbe’ kan gå för att träffa kompisar”, säger en av gästerna till patrullen. Samtidigt konstaterar de kvinnliga reportrarna att de traditionella ölhallarna enbart är för män.

1975. Kvällspostens reporter nekas entré till Tennstopet. Foto: Lennart Peters/Kvp.

När Kvällsposten gör en uppföljning nekas även deras kvinnliga reporter tillträde, på Tennstopet i hörnet av Bergsgatan och Kristianstadsgatan. Servitrisen Annie Blomgren och föreståndarinnan Britt Karlsson vägrar servera reportern. ”Detta är den lugnaste ölhallen i hela stan tack vare att fruntimmer inte släpps in”, försäkrar en manlig gäst.

Det är inte kvinnor de spejande socialtjänstemännen spanade efter när de gjorde stickprov på kaféerna. De rapporterade om berusade gubbar. Länsstyrelsen ville stänga alla stadens ölkaféer, i synnerhet Mattssons ölstuga, Kafé Syd och Stjärnan.

År 1977 bytte Mattssons och Syd ägare och räddades i sista stund. Samtidigt skärptes alkohollagstiftningen vilket fick krögaren på Bull’s Eye införa måltidstvång vid samtliga bord för att skydda sitt tillstånd. Det innebar slutet på Bullens första guldålder. Gästerna försvann och sökte sig till andra vattenhål, bland annat till Chinatown och Hungaria.

Bull’s Eye införde mattvång 1978 och tappade sina gäster. Men de kom tillbaka och sitter där än. Foto: Rolf Olsson/Sydsvenskan.

Det råder förvirring i branschen. Tidningen Arbetet försöker reda ut begreppen. ”Man måste inte äta för att få dricka […] men pubar av engelsk modell, där gäster bara pimplar öl, kommer att rensas bort i Sverige! De svenska myndigheterna vill heller inte veta av barer av ‘medelhavsmodell’ där man kan slinka in och få en drink”, skrev Rolf A Olsson i Arbetet.

För att få tillstånd att servera öl, vin och sprit måste maten utgöra ”en betydande del” av försäljningen.

I september 1978 föll ytterligare en gammal ölhall: Gamla Möllan på Bergsgatan 41. Bara några år tidigare hade föreståndarna Margit Friberg och Gullan Törn köpt lokalen av kommunalägda Malmö Café AB. Fastighetsägaren hade nu sagt upp kontraktet i samband med en renovering.

Föreståndarna blev arbetslösa efter 15 respektive 30 år bakom öldisken. Och så miste samhällets utstötta ännu en trygg samlingsplats.

”Det är ju inte bara vi som hamnar på gatan. Vart ska gubbarna ta vägen? De blir nästan hemlösa…”, sade föreståndarna till Sydsvenskan.

1978. Gamla Möllan ska stänga. En av gästerna kramar om föreståndaren Margit Friberg. Foto: Herbert Tinz/Sydsvenskan.

Bara en månad senare gick nästa ölstuga i graven. Den här gången var det Tennstopet som tackade för sig. Ölhallen på Bergsgatan 37, som en gång var bryggeriet Stenbockens serveringslokal och var den första ölhallen på Möllevången, kallades också ”Rödlöken”. Där satt de arbetarna under strejken på AW Nilssons korgfabrik och Möllevångskravallerna.

Läs mer: Blodig konflikt på Möllevången. 

Ölkaféet Tennstopet var även känt från tv. Där bland ölgubbarna spelade SVT in scener med Nisse Ahlroth och Jan Malmsjö i rollerna som fastighetsskötaren N P Möller och före detta fotbollsspelaren Börje ”Danskdödaren” Hallberg, med manus av bland andra Jacques Werup.

Tystnad, tagning! 1972 spelades några scener ur ”N P Möller – fastighetsskötare” in på ölstugan Tennstopet, senare känt som restaurang Möllan. Nils Ahlroth och Jan Malmsjö har rest sig för att gå. Foto: Ernst Henriksson/Sydsvenskan.

Se N P Möller: ”Danskdödaren” (1972, med besök på Tennstopet vid 12.00). 

”Med mellanölet försvann också en del av mina gamla kunder. Folk började gå till bolaget istället och köpa vin och sprit. Sen sitter de hemma, var för sig, och dricker. Istället för att komma hit och träffa folk”, sade föreståndaren Britt Karlsson till Kvällsposten och hängde en skylt i fönstret mer texten ”Tack för alla åren. Britt”. Hon arbetade på Tennstopet i 20 år, de sista två som värdinna.

1978. Ännu en ölhall går i graven. Britt Karlsson stänger klassiska Tennstopet, även kallat Rödlöken. Foto: Martin Reychman/Kvp.

Samtidigt kämpade det nya ägarna till Mattssons ölstuga på Göran Olsgatan och restaurang Syd på Västergatan vidare. Redan efter ett halvår valde makarna Ulla och Lars-Olof Östling att satsa allt krut på Mattssons och att sälja Syd. I januari 1978 tog tre före detta socialarbetare – Per-Anders Rehn, Kenneth Öman och Johnny Lundgren – över Syd och förvandlar den gamla ölhallen till en kulturrestaurang med en musikscen. Flera av konstnärerna som bodde på Väster rycker ut för att hjälpa till.

Tottas bluesband och Peps blodsband hörde till återkommande musikinslag. Jazz i Malmö höll också till i lokalen. Lyrikkvällar och kvinnokabaré var andra inslag. Till maten serverades emellertid inget starkare än mellanöl. Ansökan om starkare varor fick avslag av Länsstyrelsen. Det räckte inte med smörgåsar, soppor, sallader och korv.

Ingrid Schütte är en av flera konstnärer på Väster som hjälper till att omvandla den gamla ölhallen till kulturrestaurang. Foto: Rolf Olsson/Sydsvenskan.

I slutet av 1970-talet hyrde Monika Romberg, Gunnel Bahrmark och Maud Pettersson in sig på Syd och öppnade Rabban som sannolikt var Malmös första vegetariska lunchrestaurang.

Men till slut knäcktes även Syd på Väster. Några år in på 1980-talet stänger Syd och efter att huset tillåtits förfalla under åtskilliga revs kåken.

1986. I väntan på rivning. Gamla ölstugan Syd, tidigare kallad Süd, i sitt övergivna och förfallna hus i hörnet av Västergatan och Mäster Johansgatan. Foto: Leif Å Andersson/Sydsvenskan.

Samtidigt skulle Tennstopet återuppstå, i ny skepnad. Staffan Asker som tidigare hade drivit Chez Olga i Pildammsparken och La Petite France på Kalendegatan, tillsammans med Alain Lemaire, råkade cykla förbi nedlagda Tennstopet hösten 1982. Sedan stängningen 1978 hade lokalen bland annat tjänat som affär för begagnade möbler.

1985. Staffan Asker styckar entrecôte på restaurang Möllan. Foto: Lars Cardell/Sydsvenskan.

Askers idé var att öppna en enkel restaurang med mat för en billig peng. Efter ombyggnad öppnade restaurang Möllan i mars 1983. För att minimera omkostnaderna skötte krögaren hela ruljansen, med hjälp av gästerna som själva fick fylla i beställningen på en gul lapp, summera notan, lägga pengar på bardisken och duka av, allt efter tydliga instruktioner. Gud nåde den som inte följde reglerna.

Möllans klassiska gula lappar med pengar på bardisken. Foto: Per-Anders Jörgensen/Kvp.

Det blev succé. Eleverna på musikhögskolan gjorde stället till sitt. Journalister, teaterfolk och allsköns kulturarbetare tog krogen till sitt hjärta. Möllan blev en kulturinstitution av sitt eget slag.

Någon gång i slutet av 1980-talet arrenderade Staffan Asker ut Möllan till Sadettin Dagli. ”Sadde” var en exilturk  som bodde på Rosengård och jobbade på Tysklandsbåtarna. En dag svarade han på en annons och började som praktikant på Möllan. Någon gång i slutet av 1980-talet tog ”Sadde” över och driver än idag den gamla ölhallen vidare.

Krogar Försvunna Malmö 2 juli 2017

När ölstugan värmde bäst

Gamla dagars ölhall var vår variant av tyskarnas bierhaus och britternas pub.

Vid förra sekelskiftet delade stadsfullmäktige i Malmö ut tolv utskänkningsrättigheter för servering av vin samt ”trettiotre rättigheter till utskänkning af maltdrycker och andra icke spirituösa drycker utom vin” – det vill säga till ölstugor och ölhallar. 

Läs mer: Spriten före Systembolaget. 

Av dessa låg sjutton innanför kanalen, tre i hamnområdet, åtta i Södra Förstaden, en på Södervärn, en inom Rörsjöstaden, två i Östra Förstaden samt en i anslutning till Kronprinsens husarregemente i Västra Förstaden. Men alltså ingen på Möllevången.

Några av ölstugorna är intressanta och till och med bekanta än idag. Äldre Malmöbor minns två av dem; rivna Kafé Syd på Västergatan och Deutsche Bierhalle i ”Lejonpassagen” där vi numera hittar baren Vin och gin.

Läs mer: Den tyska bierhallen återuppstår som ginbar. 

1947. Restaurang Süd i hörnet av Västergatan och Mäster Johansgatan. Foto: Sydsvenskan.

Andra gamla ölstugor är än idag kära vattenhål. Ett av dem kallas numera Bullen och öppnade i slutet av 1800-talet som Thuréns bierhalle med Mathilda Thurén som ölutskänkningsföreståndarinna med bostad på samma adress. Men det var inte hon som ägde utskänkningstillståndet. Det gjorde direktör Axel Richter, ägare till Richters bryggeri på Bergsgatan.

Thuréns bierhalle, sedan någon gång runt 1930 känd som Wernerssons öl- och biljardsalong, var således vad man idag skulle kalla en bryggeripub. Vid denna tid var Richters bryggeri ett av stadens fem stora bryggerier. Ett annan var Mattssonska bryggeriet som hade en egen ”bryggeripub” på Göran Olsgatan. Än i dag öppen som Mattssons ölstuga, fast med annat öl i kranarna.

Thoréns bierhalle, sedermera Wernerssons öl- och biljardsalong, Bull’s Eye och Två krögare, även känt som Bullen. Bild ur boken ”Mitt Bullen”.

Läs mer: Mattssons – Malmös äldsta ölstuga. 

Även de andra bryggerierna höll sig med egna ölstugor. Malmö bryggeri som bryggde sitt öl på Almbacken (idag stadshuset) hade två egna ölhallar. Den ena på Norra Vallgatan 72, där hotell Grand från 1940-talet huserade i ett nybygge, samt på Timmermansgatan – ett rivet hus på en adress som senare gick upp i Baltzarsgatan.

Före 1898 bryggde Malmquist sitt öl på Södra Förstadsgatan 4 där också deras ölstuga låg. När bryggeriet flyttade till Ystadsvägen – idag känt som Bryggeriet – inrättades en ölstuga på Norra Vallgatan 66, det vill säga i det så kallade Dringenbergska gården.

Läs mer: Malmquists bryggeri försåg Malmö med öl i 150 år. 

På Södra Förstadsgatan, alldeles nere vid Davidshallsbron, låg Malmquists första ölhall.

Även Stenbocken, med bryggeri på Ahlmansgatan på Möllevången, hade ett eget utskänkningsställe. Det låg först på Spårvägsgatan 9, men flyttade någon gång runt 1905 till Bergsgatan 37 och blev därmed den första ölstuga på Möllevången. Idag känner vi lokalen som restaurang Möllan.

Bryggeri Stenbocken försvann i samband med att de stora fem bryggerierna gick samman och bildade AB Malmö förenade bryggerier 1912. Utskänkningstillståndet för ölrestaurangen på Bergsgatan kom åtminstone 1917 att tillhöra en Carl Persson. När källarmästaren Karl Hansson tog över verksamheten är oklart, men i 1935 års adresskalender står han listad på adressen. I huset bodde för övrigt även Otto Emil Olofsson som drev ölkafé på Södra Förstadsgatan 80 (idag Hallers radio).

Tennstopet var den första ölhallen på Möllevången. Lokalen ligger än idag – nu känt som restaurang Möllan – i hörnet av Bergsgatan och Kristianstadsgatan (bakom elstationen i trähuset). Vykort.

Troligen hette ölstugan på Bergsgatan 37 redan vid denna tid Tennstopet. Det var i vart fall det namn ölhallen hade under sina sista år, innan lokalen förvandlades till restaurang Möllan.

På fattigvårdsstyrelsens förslag beslöt stadsfullmäktige 1916 att inrätta en nykterhetsnämnd. Nämnden hade till ansvar att övervaka nykterhetstillståndet i kommunen. De kunde ingripa mot missbrukare och drag in den motbok som infördes 1917. År 1923 gick nämnden upp i fattigvårdsnämnden och först 1930 återskapades en ny fristående nykterhetsnämnd.

Äldsta ritningen från 1906 över hörnan av Bergsgatan 37, med ”restauration-lokal” inritad.

I maj 1930 lämnade nykterhetsnämnden en rapport till kommunfullmäktige, rörande ölstugornas öppettider. Man noterar att den publik som under dygnets senare timmar frekventerar stadens ölhallar ingalunda gjorde det för att äta utan främst för att ”intaga pilsnerdricks”. Men man påtalade också problemet med tidiga gäster.

”Även ölhallarnas rättighet att nästan hur tidigt som helst på dagen mottaga gäster har gjorts till nämndens undersökning, och har härvid framgått att den publik, som vid dessa tidiga morgonbesök infinner sig, till övervägande del utgöras av nattsuddare, uteliggare eller överhuvudtaget notoriska alkoholmissbrukare, – till icke liten del tillhörande nämndens klientel – vilka anse sig vara i behov av stimulantia, ‘eftersläckning’, av föregående berusning, men även – vilket är särskilt beklagligt – i icke ringa utsträckning av arbetsfolk, som på väg till arbetsplatserna börjar dagen med intagande av en eller flera flaskor pilsnerdricks, givetvis menligt inverkande på såväl ekonomi som välbefinnande och arbetsförmåga.”

På Malmö stadsarkiv finns denna bok över krogarnas rättigheter att servera vin och öl.

Därmed uppmanades stadsfullmäktige att införa en begränsad serveringstid för ölhallar och automatrestauranger, från klockan åtta på morgonen till klockan nio på kvällen.

Automatrestaurangerna blev populära i seklets början. Denna moderna inrättning skulle tillfredsställa dåtidens stressade människor, i farten erbjuda ett enklare mål mat med dryck och till en billig peng. Gästen stoppade ett eller flera mynt i automaten för att i luckan hämta ut en tallrik varm mat eller dryck från en kran.

Malmö första automatrestaurang, i samma hus som senare kom att bli känt som Butterickshuset. Bild ur boken ”I hjärtat av Malmö.

En dryck kunde kosta tio öre och en varmrätt 75 öre. Rationellt kan tyckas, men automaten var ingalunda obemannad. Bakom maskineriet fanns det ett kök och människor som laddade luckorna med smörgåsar och varm mat. Men gästen behövde aldrig möta personalen och därmed inte betala dricks.

Först i Malmö var Nya Malmö-automaten. Under skylten ”Tid är pengar” låg restaurangen mellan åren 1900 och 1901 på Södra Tullgatan, ungefär där biografen Royal ligger idag. Några år senare öppnade Malmö-automaten i hörnet av Södergatan och Baltzarsgatan – senare känt som Butterickshuset.

Dåvarande Pildammsvägen (numera Rådmansgatan) sett från Triangeln upp mot trakten av S:t Johannesgatan. År 1915 låg det en automatrestaurang på hörnan mot Rönneholmsvägen. Foto: Sydsvenskan.

På 1910-talet tillkom ytterligare fem automatrestauranger, alla med tillstånd att servera öl och vin från klockan åtta på morgonen till klockan elva på kvällen. De andra låg på Rönneholmsvägen 2 (i hörnet mot dagens Rådmansgatan, granne med Kin Long), Exercisgatan 6 (vid Schougens bro, i hörnet mot Östra Förstadsgatan), Smörgåsbuffén på Adelsgatan 11 (mellan Sturehof och telegrafen), Wega på Skeppsbron 3 (i hörnet mot Carlsgatan, inredningen kan numera beskådas på Malmöhus) samt Lejonet på Landbygatan 1 (vid Lilla torg, numera känd som Victors).

Den senare lokalen har en lång historia som restaurang och ölhall. Redan när arkitekten Oscar Hägg på uppdrag av storbyggmästaren C L Müller ritade bostads-, kontors-, och hotellkomplexet i kvarteret Lejonet vid Lilla torg var tanken att det skulle inrättas en restauranglokal i hörnet av Landbygatan och Mäster Johansgatan.

Läs mer: Byggmästaren Müller tog initiativ till Jägersro. 

Hur länge föregångaren till Victors på Lilla torg var automatkafé är oklart, men i oktober 1930 anhöll källarmästaren Ernst Walfridsson om tillstånd hos stadsfullmäktige att överlåta rätten till utskänkning av pilsnerdricks på automatrestaurangen Lejonet till restauratören Gustaf Jönsson i Lund. I slutet av 1930-talet drevs verksamheten vidare av Malmö kafé AB.

1954. Landbygatan på Lilla Torg med Esseltes fabrikslokal i bakgrunden (senare saluhall) med restaurang Lejonet på hörnet mot Mäster Johangatan. Foto: Sydsvenskan.

Malmö kafé AB hade bildats redan 1924, ”till ändamål att idka utskänkning av maltdrycker, kaférörelse och annan därmed förenlig verksamhet”. Styrelsens medlemmar var samtidigt socialdemokratiska politiker med tunga poster i drätselkammaren (som skötte stadens ekonomi).

Utöver en mindre aktieutdelning till styrelsen skulle nettovinsten ”överlämnas till Malmö stad för att, utan att ingå i stadens budget, tilldelas i staden verksamma välgörenhetsinstitutioner efter stadsfullmäktiges beslut. Sak samma vare ned behållna tillgångar vid bolagets upplösning”.

Bergsgatan sedd från mynningen i Amiralsgatan upp mot Möllevångstorget. I hörnet mot Andreélundsvägen låg ett av Malmö kafés lokaler (idag pantbank). Foto: Sydsvenskan.

År 1930 ansökte Malmö kafé AB om tillstånd att servera pilsner på dels ett ännu icke specificerad lokal i Gamla staden, dels om ”tillstånd att med fru Ellen Maria Andersson såsom föreståndare få utöva utskänkning av pilsnerdricka i huset n:r 1 vid Bergsgatan till klockan 23”.

Enligt adresskalendern för 1935 ägde Malmö kafé AB då tre restauranger på olika adresser. Det rör sig om nämnda Bergsgatan 1 (idag pantbank), Östra Förstadsgatan 16 (där Östra biografen låg mellan åren 1916 och 1925) samt på Bergsgatan 41 (nyligen amerikansk smörgåskedja).

På hörnet av Smedjegatan och Bergsgatan (nyligen Subway) ligger Malmö Kafé AB:s ölstuga Gamla Möllan och på hörnet mot Skolgatan ligger ännu en ölhall. Vykort.

 

Läs mer: Ölkaféerna på Skolgatan. 

Några år senare hade Malmö kafé AB öppnat två nya restauranger. Den ena var redan nämnda restaurang Lejonet på Landbygatan 1, den gamla automatrestaurangen vid Lilla torg. Den andra lokalen är även den känd i våra dagar, något oförtjänt kallad ”en av Malmös äldsta krogar”. Vad restaurangen hette när den 1937 öppnade på Kristianstadsgatan 36 vet vi inte, men åtminstone sedan 1980-talet har den varit känd under namnet Nobe.

Läs även: Äldsta krogarna i Malmö. 

Nästa vecka: När ölkaféerna hamnade i kylan

Ritning från 1911 av arkitekten Oscar Hägg över restaurangen i hörnet av Laadbygatan och Mäster Johansgatan, idag Victors på Lilla torg.

 

Krogar Försvunna Malmö 13 maj 2017

Tågen kommer och går – järnvägsrestaurangen består

Det är lätt att glömma järnvägsrestaurangen när man listar Malmös klassiska restauranger. De flesta minns nog krogen som engelsk pub, kallad Centralens restaurang & pub. Kanske inte direkt det hippaste stället i stan. En lokal man möjligen slank in på innan man drog vidare.

Efter fem år som sportbar och ytterligare sex år som amerikansk kafékedja ska den kulturminnesmärkta lokalen genomgå en varlig renovering. Ägaren Jernhusen söker en ny krögare som vill driva restaurang i den historiska miljön.

Man kan kanske tro att restaurangen har legat där alltid. Så är dock inte riktigt fallet. Bara i lite drygt 90 år.

Läs mer: Vilken är Malmös äldsta krog? 

Malmö station öppnade för trafik 1856 och är såldes en av de äldsta i landet. Sedan dess har otaliga ombyggnader genomförts. Tio år efter invigningen drabbades Stationshuset av en brand vilket ledde till vissa förändringar. Nästa ombyggnad kom 1885. År 1900 tillkom ett nytt godsmagasin och ett stationshus ut mot Skeppsbron. I dess södra hörn låg en expedition för ilgods. Och 1912 genomfördes ytterligare omdisponering.

Järnvägsrestaurangen som den såg ut när den var alldeles nyöppnad runt 1925. Foto: Vykort.

Den stora ombyggnaden kom 1925. Samtidigt passade man på att skrota ilgodsavdelningen och i dess lokaler inrätta en vänthall, en matsal och ett kafé. Den nya vänthallen med grönglaserade tegelväggar – som även tjänade tredjeklassresenärer – försågs med fasta bänkar i mörkbrun ek. Vid norra gavelväggen ledde en halvtrappa till en buffé med automater (det står fortfarande ”buffé” över portalen). Trapporna ner ledde till toaletter och ett mindre omklädningsrum.

Vid vänthallens södra gavel låg ingången till avdelningar för första- och andraklassresenärer.  Genom ett mindre förrum kom man till en liten väntsal. Till höger fanns ett damrum och rakt fram låg ingången till kaféet och restaurangen.

Ritning från 1925.

”I restaurangen möter man stationshusets otvivelaktigt vackraste rum”, skriver hovintendent John Kroon i ett utlåtande från Sydsvenska föreningen för konsthantverk. Med ”sin förnäma och något svala utsmyckning med det välvda kalkade taket, den brunbonade väggpanelen i björk och golvets beläggning i grön Kolmårdsmarmor mera slottshall än väntsal”.

Tak och väggar är rikt dekorerade av Filip Månsson. ”Inom ett sparsamt ram- och bladverk i blått, grönt och grått har konstnären här och där låtit sin fantasi framtrolla lätt stiliserade svenska stads- och landskapsbilder i dämpande färger. Takets armatur i förtent mässing är god och utförd av Böhlmarks lampfabrik.”

Taklamporna hänger kvar än idag.

Möblerna var designade av stationsarkitekten Folke Zettervall som också var ansvarig för hela ombyggnaden. Genom hans försorg hade ”Malmö fått en stationsbyggnad, som i inredning och värdig skönhet torde vara bland de främsta i världen”.

Motiven på väggar och tak är sedan länge övermålade och möblemangen utrangerade. Men underligt nog har både lampor och väggpaneler överlevt senare tiders ingrepp.

Järnvägsrestaurangen sedd ut mot Skeppsbron.

Efter drygt fyrtio år som klassisk järnvägsrestaurang förvandlades lokalen 1967 till en engelskinspirerad pub, den första av sitt slag i Sverige – har det sagts. (Tudor Arms i Stockholm som öppnade 1969 hävdar att de var först).

”Den nya inredningen har helt gått i det anglosaxiskas tecken. En del kuriosa med anknytning till järnvägshistoria har man även lyckats få med. Tanken har främst varit att skapa ett lättsamt och avslappnat ställe där trötta resenärer kan intaga någon form av fluidum”, skrev Sydsvenska Dagbladet den 20 juli 1967.

En veranda ut mot gatan tillkommer 1973 och år 1976 var det dags för nästa ombyggnad. Restaurangen och kaféet slogs ihop och moderniserades. En ny pubdel inrättades i en invändig utbyggnad i väntsalen med genomgång via restaurangen. Elva år senare blev hela Centralstationen klassat som byggnadsminne. År 1993 togs pubens utbyggnad bort och vänthallen återställdes till ursprungligt utseende.

År 2006 återställdes restaurangen och anpassades för O’Learys som flyttade fem år senare. Starbucks blev ny hyresgäst. Nu står lokalen tom i väntan på att bygglov ska godkännas och restaurering utföras. Tanken är bland annat att en ny terrass ska byggas.

Vykort, med Grus i dojjan. Troligen sent 1970-tal.
Malmö Centralstation som den såg ut runt sekelskiftet, med ilgodsmottagning på hörnet. Bild ur boken Malmö Centralstation 1913-1933.
Centralstation 1925, nu med restaurang på hörnet. Bild ur boken Malmö Centralstation 1913-1933.
Vänthallen 1925, men ingång till restaurangen i södra gaveln.
1956. Järnvägsrestaurangen med uteservering. Foto: Ture Hellström/Sydsvenskan.
1957. Frukost på Järnvägsrestaurangen i samband med Bokens dag. Foto: Arbetet.
1967. Centralens nya pub, inrättad i det gamla kaféet, invigdes av säckpipeblåsare och Trafikrestaurangers direktör Per-Axel Brommesson samt disponent Edwin Olsson. Foto: Charlie Raasum/Sydsvenskan.
1973. Ny bardel. Foto: Arbetet.
1973. Nya utbyggnaden på centralens restaurang. Foto: Krister Malmström/Arbetet.
1975. Den stående mannen till höger i Gröna hallen är SJ:s baningenjör P G Åkerström som diskuterar ombyggnadsplaner med Trafikrestaurangers källarmästare Jan Malmström på Centralens Pub & restaurang. Foto: Ernst Henriksson/Sydsvenskan.
1975. Vänthallen. Foto: Jernhusen.
Ingång från gatan till puben 1975. Foto: Jernhusen.
1976. Den nya puben på Malmö centralstadion växer fram vänthallen. Foto: Erland Andersson/Arbetet.
1980. Centralens restaurang & pub. Foto: Arbetet.
1980. Centralens restaurang. Foto: Per Roland/Arbetet.
1981. Centralens pub. Foto: Per Roland/Arbetet.
1981. Centralens pub med modellbanan ovanför baren. Foto: Per Roland/Arbetet.
1987. Fullt tryck i baren med klassiska modelljärnvägen i taket. Foto: Rickard Nilsson/Kvällsposten.
Krogar Försvunna Malmö 17 oktober 2016 • Uppdaterad 18 oktober 2016

Pers krog på Trekanten

Krogen på Limhamnsvägen har bytt ägare många gånger. Men vad var det på platsen innan? Och vem var Per?

För ungefär hundra år sedan förgrenade sig Limhamnsvägen vid gården Peterstorp, den ena grenen anslöt till Citadellsvägen och den andra till Mariedalsvägen. Kanalen — den del som har kallats Turbinkanalen — utgjorde den tredje räta linjen i en grön trekant.

1944. Trekanten vid Limhamnsvägen. Foto: Sydsvenskan.

I den triangeln uppfördes ett litet kafé, döpt till Strandstugan. På adressen Strandpromenaden drev före detta sömmerskan Ida Rosquist sin kaffeservering från tidigt 1920-tal och fram till slutat av 1950-talet. Därefter tog Maja Andersson över, åtminstone enligt 1961 års adresskalender.

1951. Kaféet Strandstugan på ”Trekanten” som sedermera skulle komma att bli Pers krog på Limhamnsvägen. Foto: Georg Törnquist.

I januari 1965 rapporterar Sydsvenska Dagbladet att den ”uttjänta serveringen på Trekanten” är riven och att revyartisten Sigvard ”Sigge” Wallenberg vill uppföra en modern grillrestaurang på platsen. De kringboende protesterar men den blivande krögaren lovar och garanterar att det varken blir pommes frites-os eller raggare. Inte heller blir det ”jukeboxar, tingeltangel eller sådant”. Krogen, som ska heta Trekanten, ”skall bli en trevlig träffpunkt” och ska få ”sportstugestil eller rättare något liknande Mövenpick-restaurangerna i Schweiz men öppen spis, där man ska kunna sitta och grilla korv på spett. Och pommes frites ska endast värmas – vi köper nämligen färdigvara”.

1965. Krogkungen Sigvard ”Sigge” Wallenberg med fyra värdinnor. Från vänster: Annica Hansson, Ylva Larsson, Margaretha Andersson och Bodil Jönsson. Foto: Rolf Zieger/Sydsvenskan.

Sigvard Wallenberg var en man som ofta hamnade i blåsväder. På 1960-talet var han en folkkär buskisartist som gick hem i folkparkerna. Han låg i konflikt med Artist- och musikerförmedlingen i Göteborg. Efter sin karriär som krogkung ville han bli apdressör men han nekades importera en schimpansunge från Gambia.

”Han är en mästare att dra i tåtar. Han är en skicklig organisatör, en älskad festarrangör – men jämt slutar hans engagemang med moraliska förluster”, skriver Inger Wahlöö i Expressen 1973 apropå hans hjälpverksamhet i Gambia. Wallenberg svarar med att anmäla reportern till Pressombudsmannen.

År 1977 avsäger sig den före detta nöjespappan och playboydirektören Wallenberg sitt tidigare liv och vittnar på ett Filadelfiamötet att han numera bara lever för Gud.

Trekanten öppnade sommaren 1965, med sex värdinnor och en tysk ”mästerkock”. Men tydligen får han inte tillstånd att servera starksprit. Först efter en segdragen konflikt med myndigheterna får han tillstånd 1968, men bara några månader senare ställer han in betalningarna.

1969. Restaurang Trekanten. Foto: Björn Henry Larsson/Kvp.

I april 1969 sålde Wallenberg Trekanten till Curt Ericsson och Lennart Langenheim. Bara några månader senare slår hälsovårdsnämnden ner på bristande hygien. Trekanten går i konkurs. I samma veva vandaliseras krogen, av arrendatorn visar det sig senare.

Källarmästare Lundgren blir ny arrendator i januari 1970 och ska åter öppna krogen, nu under nytt namn: Casakant. I september får restaurangen återigen nya krögare. De heter Anita och Per-Erik Johansson. Nytt namn på Trekanten/Casakant blir nu Pers krog och den dekoreras med gamla grejer, huvudsakligen i koppar och tenn.

1970. Krögarparet Anita och Per-Erik Johansson tillsammans med köksmästaren Manvell Perris. Foto: Torbjörn Carlson/Sydsvenskan.

Pers krog blir en succé. På menyn finns ”elefantöra” (utbankad fransyska). Per-Erik Johansson kommer att driva Pers krog – trots en del problem med skattemyndigheterna – i 27 år. Den 1 maj 1997 serverades det sista ”elefantörat”. Efter någon månad flyttade fonduerestaurangen Natalie – tidigare på Davidshallsgatan – in med Mile Jakimovic som ny ägare. Efter en konkurs 2013 har Jörgen Virgili med italienskt koncept drivit restaurangen Barrack i lokalen. Nu står den tom igen.

Läs mer: Klassisk kroglokal i Malmö har stängt. 

1973. Pers krog med inredning. Foto: Ernst Henriksson/Sydsvenskan
1940. Strandstugan vid Ribershus. Foto: Sydsvenskan.
Krogar Försvunna Malmö 22 november 2015

”Ribbans” nya restaurang

Sydsvenska Dagbladet Snällposten 8 juni 1945.

Ribban eller Kallis? Vilket kärt smeknamn på Ribersborgs kallbadhus som är det mest genuina har varit uppe till diskussion åtskilliga gånger under åren. Här en artikel i ämnet.

Ur ett arkivklipp från 1945 citerar vi ”När badsäsongen nu så sakta satt i gång står Ribersborg, mera högtidligt benämnt Malmö Saltsjöbad mindre högtidligt och mer populärt rätt och slätt ‘Ribban’, som vanligt berett att ta emot tusentals och åter tusentals badgäster per dag.”

Det torde ge svar på frågan, i alla fall i ett historiskt perspektiv.

Artikeln från den 8 juni 1945 ger oss också lite information om kallbadhusets restaurang som rimligen bör höra till stadens äldsta.

Läs mer: Vilken är Malmös äldsta restaurang? 

”En del genomgripande restaureringar har skett inom byggnaden och av den gamla dystra restaurangen återstår ingenting. Den har nämligen fått lämna plats för en ny, ljus, luftig och hypermodern som drivs av dir. Folke Billquist”.

Att döma av den något otydliga bilden ser restaurangen ut ungefär som idag. Och får vi veta att den föregicks av en äldre.

Faktum är att restaurangen fick utskänkningstillstånd redan 19 februari 1898. Serveringen sköttes av en kvinnlig föreståndarinna, fröken Charlotta Olsson från Landskrona. Hyran sattes till 5 kronor om dagen, och då ingick logi på badhuset.

Restaurangen på Malmö Saltsjöbad när förra seklet var ungt. Bild hämtad ur Ribersborgs kallbadhus, av Anders Reisnert och Suzanne Pluntke.
Malmö Saltsjöbad med brygga och Ribersborgs station längs ”sillabanan” 1910-12.
Krogar Försvunna Malmö 12 maj 2013

Kvarnen i kyrkans skugga

Systarna Aina och Majken Thulin i sällskap med sin kusin Brita Trowall. Foto: Privat.
Aina och Majken Thulin, deras far målaremästaren Gottfrid Thulin, hans mor Edla Thulin född Olsson och stående halvt beskuren kyrkvaktmästaren vars namn vi inte har. Foto: Privat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Caroli kyrkoplan poserar systarna Aina och Majken Thulin med sin familj. Aina och Majken växte upp på Grönegatan 43, i en fastighet som också vette ut mot Caroli kyrka. Bilden är tagen runt 1923. I bakgrunden ses delar av gårdsbyggnationen till Östergatan 10, en adress som från och med 1931 också tillhör restaurang Kvarnen.

Den smått legendariska krogen öppnades av Malmö Spritförsäljningsaktiebolag 1903 på Gasverksgatan 2 där den tydligen drevs vidare i ny regi och under namnet Gamla Kvarnen. På Östergatan fick krogen bättre rum med flera lokaler och klasser. I den enklare delen flödade det skummande ölet.

1969 revs Östergatan 10 och stora delar av kvarteren Carlolus och Jerusalem samt hela kvarteret Hjorten för att ge plats åt ett köpcentrum med bostadskomplex.

Resterna efter Kvarnen, med hänvisning till Tunneln och Druvan. Foto: Lennart Gullberg.
Restaurang Kvarnen 1958. En arkitekt har gett den gamla ”murvelkrogen” ett marint tema med fisk och skånsk mat på menyn. Sven Quist upp lokalen. Foto: Sydsvenskan.
Restaurang Kvarnen 1965. Foto: Lennart Gullberg.
Restaurang Kvarnen sjunger på sista refrängen. Trubaduren Sven Ingvar Jönsson spelar för stamgästerna Hjalmar Nevborg och Stig Rasmusson. Foto: Peter Carlson.

 

Krogar Försvunna Malmö 4 maj 2013 • Uppdaterad 6 december 2013

Ölens jäsning i Malmö

Bryggerikonsten och ölnäringen i Malmö har en lång historia som går tillbaka till den danska tiden. På Christian IV:s tid fanns det ett tjugotal ölbryggare i Malmö. På 1740-talet verkade inte mindre än 41 bryggare i staden. Med hantverksskrånas avskaffande 1847 och näringsfrihetens genomförande 1864 ägde alla rätt att brygga öl till försäljning. Nu övergick hantverket till industri. Fem stora bryggeriet etablerade sig i Malmö under 1800-talets senare hälft. De fem gick samman 1912 och strax fanns bara två. Efter ett antal uppköp i jakt på storskalig lönsamhet återstod till sist bara Pripps, som försvann 1993. Sedan dess har det varit torrlagt i staden, fram tills nyligen då småskaliga och hantverksmässiga bryggerier åter  börjar jäsa. En biergarten och bryggeripub har vi också fått i Malmö

Här några nedslag i Malmöölens över- och underjäsning genom åren.

Vikingatiden förknippas med mjöd.

Medeltiden dominerar överjäst öl till vardag och fest, och som gåva och betalningsmedel.

1487 är handeln med öl starkt reglerad, som i alla danska städer. Alla medborgare får sälja danskt öl men tyskt öl kan bara säljas i borgerskapets ”stadskällare” (i Rådhuset) eller mot avgift till gäster i eget hus.

1516 beslutar magistraten i Malmö att öka kvantitet och kvalitet av inhemskt öl.

1517 finns åtta ”brygger” i Malmö.

Bryggskrået införskaffade sig 1577 ett laghus i hörnet av Västergatan och Långgårdsgatan. Huset blev senare arbetsinrättning och barnhem. Bilden tagen på 1890-talet. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.

1548 stadfästs Malmö bryggarlag, med uppdrag utöver bryggandet att också hålla staden med krut och lod (kulor). Medborgarna får fortfarande brygga hemma, men all försäljning utomdörrs förbehålls bryggarna.

1554 säljs 4 400 potte ”pryssning” (preussiskt öl), 650 potte mumma, 41 350 potte ”rostocks” (från Rostock) samt 700 potte ”sundest” (från Stralsund). 1 potte = cirka 0,97 liter.

1658, Skåne blir svenskt.

1660, en del fruktlösa försök att reglera ölförsäljningen genomförs under kommande år.

1683 finns det 25 bryggare i Malmö.

1687 förbjuds krogarna att servera soldater efter ”tappenslag”, då deras öldrickande har blivit ett problem.

1694 finns det nitton bryggare i Malmö.

1717 finns det nio bryggare i Malmö.

1732 återupprättas Malmös bryggarlag.

1811 blir Jöns Malmquist bryggare med bryggeri mellan Södergatan och Hjulhamnsgränden.

1820 brygger tio bryggare öl till 6 723 invånare i Malmö.

1839 startar ett svagdricksbryggeri vid Stortorget, i anslutning till den fastighet som senare kom att kallas Fougstedtska huset (Étage och Café Mäster Hans idag). Några år senare byter det ägare och får namnet Thoméeska bryggeriet.

1843 introducerar adelsmannen Fredrik Rosenquist af Åkershult ett underjäst bayerskt öl i Sverige. (En uppgift gör dock gällande att det första bryggeriet av detta slag startade i Ystad redan året före.) Från det bayerska ölet utvecklas en svensk variant, sött men ljusare än det tyska och mildare humlat.

Dansken Hedeman-Gade börjar 1846 tillämpa den bayerska ölbryggningsmetoden, vid sockerbruket i kvarteret Svanen.

1846 drar dansken Hedeman-Gade igång det första Malmöbryggeriet att tillämpa den bayerska ölbryggningsmetoden, vid sockerbruket i kvarteret Svanen. I hörnet av Adelgatan och Göran Olsgatan inrättas en tillhörande ölstuga.

 

1847 avskaffas skråväsendet.

1856 säljs Hedeman-Gades bryggeri till Christian Mattsson i Göteborg. Bryggeriet byter sedermera namn till Mattssonska bryggeriet och krogen heter än i dag Mattssons (nuvarande lokal togs i bruk 1886).

1858 grundar handlaren Carl A Richter ett bryggeri på Djäknegatan.

1862 öppnar nöjesprofilen David Lenander värdshuset Davidshall mittemot Södertull.

1864 är näringsfriheten genomförd och industrialismen märkbar bland bryggerierna.

1866 blir källarvalvet i hörnet av Adelgatan och Kansligatan restaurang Tunneln. Kryssvalvskällaren räknas som stadens äldsta bevarade byggnad med anor från 1300-talet, idag steakhouse och tapasbar Sot.

1867 ombildar Carl A W Fougstedt det Thoméeska bryggeriet till Malmö bryggeri AB.

1873
övertar Johan Edvard Malmquist (son till Jöns, se 1811) Åkermarks bryggeri på Södra Förstadsgatan 2 och bildar Malmquists bryggeri.

1876 introduceras ett pilsneröl, torrt med tydlig humlebeska.

1880 finns det tio bryggare till 38 054 invånare i Malmö.

1883 flyttar Mattssonska bryggeriet till Maltgatan i Kirseberg och blir strax kunglig hovleverantör.

Malmö bryggeri.

1885 bildas branschföreningen Sveriges bryggerier. Malmö bryggeri flyttar ut till Almbacken där det också finns servering.

1886 presenterar Sveriges bryggerier en gemensam flaska – i stort sett samma 33-centilitersflaska som används än.

1890 tillverkar 554 svenska bryggerier 129 miljoner liter öl.

1893
startar bryggeriet Stenbocken på Bangatan vid Södervärn.

1897 blir Richters bryggeri aktiebolag och flyttar året därpå in i nya lokaler i hörnet av Bergsgatan och Möllevångsgatan, i samma byggnad där Malmö Brygghus nu har återupptagit bryggandet.

1898. Malmquists bryggeri har etablerat sig på Ystadvägen i Sofielund.

1899 startar Gustaf Thurén en ölutskänkning på Storgatan, sedermera Wernerssons öl- och biljardsalong. 1970 öppnar puben Bulls Eye i samma lokal och får smeknamnet ”Bullen”.

1900 öppnar Oscar och Mathilda Nestlen en ölhall på Södergatan. Tre år senare flyttas verksamheten till Teschs (Lejonets) passage där de övertar J Regnérs ölhall som sedermera får namnet Deutsche bierhalle och ligger där till slutet av 50-talet.

Malmöbryggarnas stamträd.

1912 går de fem Malmöbryggerierna samman i AB Malmö förenade bryggerier. Två av dem läggs ner direkt, kvar blir Malmö bryggeri, Malmquists bryggeri på Ystadvägen och Richters bryggeri som året efter flyttar till Stenbockens lokaler på Bangatan. Ludvig Wilhelm Malmquist (son till J E, se 1873) blir vd.

1913. Apotekarnas vattenfabrik flyttar från Kalendegatan till Richters gamla lokaler, går samman med Malmö förenade bryggerier.

1917. Malmö bryggeri slår igen.

1918. Malmöbryggarnas försäljning halveras sedan ölet försvagats och försämrats på grund av brist på spannmål under världskrigen.

1937 utses Erik Malmquist (son till L W, se 1912) till vd i Malmö förenade bryggerier. Naturkorken ersätts med alkakork.

1938 slår folkrestaurangen Freden på Karlskronaplan upp porten. Blir Tröls Jins kru runt 1960.

1955 avskaffas motboken och ölsorten Malmö special lanseras.

Kvinnlig bryggeriarbetare testar exportölet TT direkt ur flaskan på Richters Bryggeri 1950. Foto: Bertil Rubin.

1956 öppnar värdshuset Trånga västen i samma hus som restaurang Druvan, på Engelbrektsgatan 5. Här erbjöds tjo och tjim, bayersk orkester, ölsejdlar och bockwurst. Bytte namn och stängde på 70-talet.

1958 påbörjas avvecklingen av byggnaderna på Bangatan (rivs 1961) och verksamheten koncentreras till Ystadvägen. Samma år går Malmö förenade bryggerier samman med Skånebryggerier. Övriga dotterbolag är nu Apotekarnes vattenfabrik, Vattenfabriks AB Kronan, Lunds bryggeri AB, AB Klosterbryggeriet i Ystad samt dotterdotterbolaget AB Hässleholms bryggeri och maltfabrik.

1960
är huvudartikeln i Malmö pilsnern Skåne Vapen.

Bryggeriet och vattenfabriken på Ystadvägen.

1961 går AB Pripp & Lyckholm och Malmö förenade bryggerier samman. En ny fabrik byggs vid sidan om den gamla på Ystadvägen.

1962 inlemmas Trelleborgs bryggeri i bolaget och ledningen för 50-årsjubilaren Malmö förenade bryggerier föreslår ett namnbyte till AB Skånebryggerierna.

1964 går AB Pripp & Lyckholm i Göteborg samman med Stockholms bryggerier och bildar storkoncernen Pripp-bryggerierna AB med säte i huvudstaden, sedermera Pripp-bolagen AB och AB Pripps.

1974 blir Pripps statsägt, säljs sedan till Volvo under 80-talet.

1993 Pripps lägger ner i Malmö.

2010. Malmö får åter ett bryggeri, Malmö brygghus, i samma byggnad där Richters bryggeri låg fram till 1913.

2013. En ölträdgård – som var vanliga i Malmö på 1800-talet – öppnar i anslutning till det gamla hamnmästarbostället på Bagers plats, ett hus som en gång byggdes på initiativ av den förste bryggaren i Malmquistdynastin, Jöns Malmquist.

Fakta och bilder bland annat ur ”Malmö stads historia”, ”Att dricka öl” av Sven T Kjellberg, ”Här har man roat sig” och ”I hjärtat av Malmö” av Bengt Liljenberg. Texten delvis publicerad första gången i Sydsvenskan i november 2010. 

Krogar Försvunna Malmö 23 mars 2013 • Uppdaterad 7 juni 2017

Tunneln – med anor från 1300-talet

Årstiderna i Kockska krogen, Hipp, La Rasoir i Savoy, Rådhuskällaren och Sture i all ära. För något år sedan tändes åter ett ljus i den mest anrika av alla kroglokaler i Malmö.

Den klassiska restaurangen Tunneln på Adelgatan har stått mer eller mindre outnyttjad i många år, blott hotellets frukostgäster har kunnat avnjuta den vackra källarlokalen som troligen är Malmös äldsta byggnation, från sent 1200-tal eller tidigt 1300-tal.

Restaurang Tunneln innan putsen i varven togs ner.

Tunneln har fått sitt namn efter fem medeltida källare som en gång tillhörde de så kallade ”höje kledeboder”, mindre bostäder längs ”den lange adelgade” omnämnda första gången 1349 i arvskifte efter riddaren Jens Uffesen Neb. På platsen för tre av bodarna i öster lät borgmästaren Jacob Nickelsen år 1519 uppföra det trappgavelhus som står där än i dag. De andra fem bodarna låg västerut, alltså mot Kansligatan. Det är där hotellet ligger idag, över den anrika källarkrogen.

Gamla tunneln med uteservering 1906.

Möjligen har det förekommit utskänkning tidigare i kryssvalvens källare, men i modern tid startade etablissemanget som ett kafé med vin- och spriträttigheter år 1852, och då i trappgavelhuset där nattklubben Trocadero med spegelbaren långt senare flyttade in. Tunneln kom krogen att heta först sedan den flyttat till källarlokalerna i hörnhuset mot Kansligatan 1866. De efterföljande åren utvidgades lokaliteten både i källar- och gatuplan.

En bit in på 1900-talet bytte krogen namn till Gamla Tunneln, för att skilja den från den andra källarkrogen som var inrymd i Jörgen Kockska huset och kallades Nya Tunneln, sedermera Kockska och Årstiderna.

I gamla dagar frekventerades Tunneln inte sällan av husarer från garnisonen vid Drottningtorget och senare blev källarvalven en populär samlingspunkt för sent tjänstgörande murvlar från tidningsredaktionerna på Östergatan.

George Harrison tar en cigg till mjölken och Paul McCartney lapar svenskt kaffe.

År 1954 invigdes Tunneln som grill och det var där de brittiska popstjärnorna Paul McCartney och George Harrison åt lunch vid sitt Malmöbesök den 15 oktober 1967 sedan de nekats entré till Rådhuskällaren med den berömda repliken ”Sorry, we have slipstvång”.

Några andra kändisar satt även de i fastigheten, så där 300 år tidigare när Malmö just blivit svenskt. Den danske överlöparen Corfitz Ulfeldt, gift med den danska kungen Kristian IV:s dotter Leonora Christina, hade tänkt sig att bli generalguvernör över Skåne. Men tji fick han. Istället sattes han i husarrest. Men det är en helt annan historia som kan läsas om man klickar på länken nedan.

Läs mer: Paret Ulfeldts dramatiska flykt. 

Krogar Försvunna Malmö 15 mars 2013

Från glasbank till glassbar – del 4

1948. Kö till Systembolaget på Drottningtorget 6.

Drottningtorget tillkom på 1810-talet då de gamla befästningsverken kring staden togs bort. Torget uppkallades efter Fredrika av Baden, drottning till Gustav IV Adolf som regerade från Malmö 1806-07. Torget och dess omgivning utnyttjades av huskompaniet vars ridhus ännu står kvar.

Redan på husarernas tid – de flyttade dock till Kronprinsen 1900 – hade Malmö spritförsäljningsaktiebolag en minutförsäljningsbutik vid torget, på Östra Tullgatan 6, vilket idag motsvaras av nummer 8. 1909 hade butiken flyttat tvärs över gatan – troligen till den lokal som idag inrymmer kvarterskrogen La Trattoria – för att 1916 åter flytta, denna gång runt hörnet till torget. Ny adress blev Drottningtorget 6 och kom så att förbli i drygt 50 år. Idag kan man i samma lokal istället köpa romglass på Dolce Sicilia.

1922 tillkommer även en spritbutik i hörnet av Korsgatan och Östra Förstadsgatan som kommer att ligga där in på 60-talet. I början av 70-talet flyttar Systembolaget in i nybygget på södra sidan av torget, granne med Arbetsförmedlingen.

1959. Kö för att panta tomglas på Systembolaget på Korsgatan.
(Denna text publicerades i Sydsvenskan första gången 15 januari 2012)
Krogar Försvunna Malmö 14 mars 2013

Spritvandring längs Baltzarsgatan – del 3

Kerstin Höllman slår in spritflaskor på Baltzarsgatan 1955.

Vår miniserie om Systembolag vi minns, glömt eller rent av inte visste fanns fortsätter med historisk vandring längs Baltzarsgatan.

På 1500-talet utgjorde Baltzars bodar en rad små hus som ägdes av mester Baltzar Jacobsen, ärkedjäkne (prästman av hög rang) och son till borgmästaren Jacob Michelsen. Här bodde också en Baltzar Bagar vid sekelskiftet 1600-1700. Från 1864 har gatan hetat Baltzarsgatan. I slutet av 1800-talet (och fram till 1908) sträckte sig Baltzarsgatan bara fram till Djäknegatan, och det torde varit där i hörnet (då Baltzarsgatan 2) som Malmö Spritförsäljnings AB vid denna tid hade sitt kontor.

Systembolaget påBaltzarsgatan 21, 1963.Foto: Torbjörn Carlson.

Kontoret lämnade gatan 1904 men ett av deras minutförsäljningsställen flyttade 1917 från Rörsjögatan 4 till en för den tiden moderna faciliteter på Baltzarsgatan 25, ett ståtligt hus som revs på 1960-talet. Lokalen blev tydligen redan efter några år för liten varpå Spritbolagets butik 1924 flyttade vidare två snäpp österut på gatan, till nybyggda nr 21, där man idag kan äta libanesiska buffé på Laziza. Och blev liggande där i nästan femtio år. Först som ”Spritbolag” och sen i Systembolagets regi. Under första delen av 1970-talet flyttar ”glasbanken” tillbaka ett hack ner för gatan, till den lokal som kanske de flesta minns bäst, på nummer 23.

Där låg ”Systemet” till 2004. Idag utförs medicinsk röntgen där.

Nya ”Systemet” på Baltzarsgatan 23.Året är 1984.Foto: Nikolai Jakobsen

 

 

 

 

 

 

(Denna text publicerades i Sydsvenskan första gången 13 januari 2012)


 

 

 

Kategorier

Senaste kommentarer