Annons:
Lilla torg Försvunna Malmö 5 mars 2017 • Uppdaterad 6 mars 2017

Portalen som försvann – var blev den av?

Denna bild väcker frågor. Var blev portalen av?

En snarlik bild publicerades nyligen i Försvunna Malmö, till denna artikel om gamla saluhallen på Lilla torg. Vid rivningen år 1968 lät man portalen stå kvar tillfälligt, uppenbarligen i något syfte. Men vilket?

Läs mer: Den stora saluhalls på det lilla torget.

Vi dyker åter ner i klipparkivet för att bringa klarhet. Till bilden ovan hör denna bildtext: ”Intendent Frans Carlsson till höger och medhjälparen Steinar Sletvold gör allt klart för räddningen  Genom ett ingripande från Malmö förskönings- och planteringsförening skall den nordöstra portalen mot Stortorget räddas och plockas ned bit för bit och de numrerade stenarna och ornamenten skall magasineras.”

Av ett annat fotografi framgår det att portalen skulle tas om hand av Tekniska museet. Men sen då?

— Delarna bör ha förvarats på gamla gasverkstomten, nuvarande polishuset, där museet hade några bodar och upplagsplats för allt timmer till de gamla Malmöhusen som man under början av 1900-talet trodde skulle kunna återuppföras i en gammal stadsmiljö. De kan också ha hamnat ute hos Skånska Cementgjuteriets stora byggupplag i Kvarnby där också gamla husdelar fanns, berättar Sven Rosborn, före detta museichef på Malmö stadsmuseum.

Enligt tidigare stadsantikvarien Anders Reisnert finns det en annan möjlighet. Fastighetskontoret hade ett förråd på Augustenborg, där den också kan ha hamnat.

I vilket fall har den med stor sannolikhet gått förlorad, liksom så mycket annat som sparats genom åren.

Intendent Frans Carlsson till höger och medhjälparen Steinar Sletvold gör allt klart för att plocka ner portalen till gamla saluhallen. Foto: Sydsvenskans arkiv.

En annan fråga dök upp i samband med publiceringen av artikeln om saluhallen på Lilla torg. Den rörde hallens senare användningsområde som bilhall. Och som den också var under se sista åren: en utställningshall för båtar.

Flera observanta läsare har undrat: Hur i hela friden fick man in bilarna och båtarna i hallen?

Ett vittne hävdar att de togs in via en större port på den norra sidan. Men studerar men bilder på hallens exteriör går det inte att se några spår av någon större port, i vart fall inte i söder, öster och norr. Bilder på saluhallens västra sida saknas dessvärre i vårt arkiv.

Men en titt på ritningarna i Stadsbyggnadskontorets arkiv ger ett entydigt svar. Inga breda portar alls, längs sidorna – varken i norr, väster eller öster, utöver de tre ingångar som fanns i två hörn och mitt på södra långsidan. De var lite drygt två meter breda, vilket torde vara i minsta laget för att rulla in en bil. I synnerhet en maffig amerikanare, eller för den delen en motorbåt. Mysteriet kvarstår således. Körde man in bilarna på två hjul?

Ritningarna gav också annan intressant information. 1964 fanns det långgående planer på att låta delar av hallen förvandlas till ett provisoriskt bankkontor. Från 1965 och något år framöver höll Kreditbanken till i hallen.

 

Hur kom de breda amerikanarna in i saluhallen? Foto: Sydsvenskan.
Var ingången bred nog för att en bil skulle kunna köras in? Foto: Sydsvenskan.
Lilla torg Försvunna Malmö 6 januari 2017 • Uppdaterad 10 januari 2017

Det lilla torget med den stora saluhallen

I mitten av 1800-talet blev ”Les Halles” i Paris en symbol för den framtidsinriktade tidsandan. Idén att placera marknadstorget under tak var förvisso äldre och föregicks bland annat av basarer och passager mellan hus, men spreds snabbt över Europa och till Sverige.

Den första saluhallen i Sverige ska ha uppförts i Karlskrona redan 1831. Den andra byggdes i Stockholm 1873. Fyra år senare förkastades ett förslag att även förse Malmö med en saluhall. Först 1891 tillsatte stadsfullmäktige en kommitté med uppdraget att utreda frågan igen. I augusti 1893 föreslogs att en offentlig saluhall skulle inrättas på bastion Wenersborg, det vill säga mellan kanalen och hotell Savoy, på den tiden hotell Horn.

Ledamot J H Dieden röstade emot planen, då han ansåg att en saluhall ska ”vara tillgänglig från alla sidor, och alltså vara tillgänglig från rymliga gator”.  Andra platser som ansågs vara lämpliga att hysa en saluhall var på en gröning vid promenaden söder om yllefabriken (det vill säga mellan Hansa och kanalen), den gamla brandstationen i hörnet av Baltzarsgatan och Djäknegatan (Arkaden) och Elsnerska gården vid Stortorget.

Inget av dessa förslag vann allmänt bifall. Istället var det två andra platser som blev aktuella. Samma år som Kronprinsens husarer flyttade till sin nya förläggning – 1897 – föreslogs istället att ridhuset på Drottningtorget skulle bli en ny saluhall. Förslaget kompletterades ett år senare med ytterligare en saluhall, på Lilla torg.

Utsnitt ur Isbergs karta från 1875.

Under 1500-talets senare hälft omtalas ”en stor öde jord” sydväst om stadens marknadstorg, ”Thet ny torg”. Handeln på Stortorget – iordningställd av Jörgen Kock 1528  – hade i slutet av seklet blivit så intensiv att man beslöt att fylla ut sankmark och anlägga ett litet nytt torg för att avlasta, med salubodar för bagarna på södra delen, slaktarna på västra, hökarna på den norra och fiskblötarna (lutfisksäljare) på östra.

Södra sidan av Lilla torg. Bakom husraden i bildens vänsterkan syns delar av Hedmanska gården. Husraden består av fem hus, Lilla torg 6-10. Det lilla huset längst till vänster (nr 10) är värdshuset Kalopsenborg som 1890 ägs av utskänkningsföreståndaren N Johansson. I hus nummer 8 ligger C W Sterregaards urmakeri vars klockar tickade i fickorna hos många generationers Malmöbor. Längst till höger i bild – där de två gatlyktorna sticker ut – kunde man köpa kaffe och viktualier hos handlaren Magnus Nilsson. Idag kan man på samma plats sitta på indiska Greenchilis och Izakaya Kois uteserveringar. Foto: troligen Axel Sjöberg.

Hökarnas och fiskblötarnas små bodar på torget försvann under sent 1700-tal och ersattes på tidigt 1800-tal av fast bebyggelse, hus som nästan uppslukade torget. I ett av dem – ungefär där brunnen finns idag – låg värdshuset ”Kalopsenborg” där det sagts att enkom kalops och inkokt ål fanns på menyn.

”Stolpahuset”, med café på bottenplanet, på norra sidan av Lilla torg – det vill säga där krogen Victors numera har sin uteservering. Huset med adressen Lilla torg 3 ägdes 1890 av hökerihandlaren C Hansson. Vykort.

En annan byggnad var det omhuldade ”Stolpahuset” med en tillbyggnad uppallad med en grov kolonn av trä. Där bodde en före detta korpral som drev ett enkelt kafé på bottenvåningen.

”Om torgdagarna den första onsdagen i månaden var här ett rörligt och myllrade liv. Det var fullt med bondskjutsar, som saluförde kreatur och jordens produkter. Grisarna skreko och kor och kalvar råmade och gubbarna gingo omkring och kommersade med piskan i handen. Stor charm var där över ett sådant småstadstorg.” (”Minnen kring Lilla torg” från sent 1800-tal av Axel Cronquist i Malmö Fornminnesförenings årsskrift 1941).

I det nordöstra hörnet av Lilla torg anas Stortorget i glipan. Längst till vänster i den norra huslängan syns en bit av ”Stolpahuset”, vägg i vägg mössfabrikören O Rosenquists butik och fastighet (Lilla torg 2). De två fönstren till höger i längan utgörs av en egen fastighet (Lilla torg 1), ägd av fröken Charlotta Alfrida Andersson. Bakom den byggnaden ligger idag Mello Yello. Till höger syns även en del av torgets östra husrad, närmare nummer 13 som idag ligger mitt framför Espresso Houses uteservering. Bakom nr 13 sticker det Nyströmska huset upp med sin speceriaffär i hörnet av Stortorget (idag Piccolo Mondo). Foto: Sydsvenskan.

Först 1895 blev Lilla torg en allmän daglig saluplats för försäljning i minut av livsförnödenheter med undantag för fisk – fiskmånglerskorna hade sitt eget torg nere på Hjälmarebron.

Med 1898 års beslut om att anlägga en Saluhall på torget påbörjades ett arbete att expropriera de små byggnaderna på de tolv tomter som utgjorde kvarteret Lilla torg. Året efter kunde de alla rivas sedan den siste husägaren cigarrhandlaren Gust. W Bredberg slutligen valt att sälja till Malmö stad till ett överpris.

Hörnet av Larochegatan och Lilla torg – eller snarare Torvgatan, den trånga gata som idag upptas av diverse uteserveringar längs torgets vänstra sida (Steakhouse, Greenchili Indian, Izakaya Koi och Jospers). Mitt i bild ses västra gaveln på den husrad (nr 6–10) som före 1899 utgjorde delar av kvarteret Lilla torg. Mellan husen, på andra sidan torget, syns nr 12 och 13. Foto ur Malmö fornminnesförenings årsskrift 1941.

Planeringen av Malmös två saluhallar utfördes av stadsarkitekten Salomon Sörensen. Kostnaden för saluhallen fick enligt stadsfullmäktiges beslut inte uppgå till mer än 128 000 kronor – att jämföra med de  52 000 det skulle kosta att bygga om det gamla ridhuset.

Byggnaden bildade med sina mått — 23 meter åt söder, 45 meter åt öster, 35,5 meter åt norr och 39 meter åt väster – en oregelbunden rektangel. Ytterväggarna var av murat tegel från Skromberga. De delar av taket som inte bestod av tjockt råglas var klädda med skiffer. Golvet belades med plattor i enkelt mönster. Källare som låg under halva byggnaden var 2,5 meter djup och försedd med två handdrivna varuhissar. Gångarna var 3 meter breda och det fanns plats för en vaktmästare och ett kontor. El till belysningen ”tagas från elektricitets-station”.

Kommersen så som den såg ut i saluhallen på Lilla torg 1914. Bild ur boken ”Malmö 1914”.

I juni 1903 togs den nya hallen på Lilla torg i bruk. Den drygt 1 000 kvadratmeter stora ytan bestod, förutom av kontor, toaletter och ett mindre kafé, av 32 lite större butiker på cirka tio kvadratmeter, samt 65 lite mindre butiker (på 3-4 kvm). Butikshyran låg mellan 100 och 300 kronor per år. Därtill fanns det 64 källarrum för förvaring à 25 kronor.

Redan 1899 hade kommunstyrelsen utsett en saluhallsstyrelse som skötte driften och höll koll på räkenskaperna. Det var också den som reglerade vad som fick säljas i saluhallarna, det vill säga ingenting annat än livsförnödenheter, blommor och frukt. Den ansvarade även för uthyrningen av fasta saluplatser på stadens torg. Saluhallsstyrelsen hade också 1903 förordat en tredje hall i staden, den som senare kom att kallas Södra saluhallen.

Läs mer: Återställ den gamla saluhallen! 

I saluhallen var kvinnorna i majoritet, bland kunder men inte minst bland säljarna. Här tre vilt- och köttförsäljerskor på trappan till saluhallen. Foto: Sydsvenskan.

Enligt 1912 års bokslut var 95 av de 98 butikerna på Lilla torg uthyrda, men bara 24 av de 64 källarplatserna. Hyrorna hade höjts något och en del garderober för hyresgästerna hade tillkommit. I det stora hela var finanserna i ordning och verksamheten rullade på utan anmärkning.

Två år senare beviljade kommunfullmäktige ett förslag på att låta installera ett kylmaskineri i källaren, för att även under varmare årstider kunna hålla temperaturen nere till två till fyra plusgrader.

Saluhallen på Lilla torg i Malmö juni 1943. Foto: Sydsvenskan.

Redan när saluhallen på Drottningtorget öppnade 1900 hade Saluhallsstyrelsen låtit anställa vaktmästaren Olof Martin Mathiasson, med bostad på Jöns Filsgatan 7. I tjugo år hade han ”visat sig plikttrogen, duglig och nitisk” men då han nu ”drabbats av sjukdom (skrumpnjure med åderförkalkning och hjärnuppmjukning)” fann man det lämpligt att bevilja Mathiasson en skälig pension.

Gäss till försäljning i saluhallen vid Lilla torg i Malmö 1951. Foto: Sydsvenskan.

Kommersen i hallen på Lilla torg fortgick som brukligt i många år, utan närmare besvär. Men mot slutet av 1930-talet med ökade behov av underhåll och reparationer, började ekonomin svaja. Allt fler salustånd stod tomma och kundunderlaget avtog. Kunderna hade börjat söka sig till alternativa affärer. Bland annat hade kooperativet vuxit sig allt starkare. År 1940 fick saluhallsstyrelsen i uppdrag av stadsfullmäktige att säga upp hyresgästerna i Södra saluhallen och avveckla verksamheten.

Försäljning av frukt, grönsaker och blommor 1953. Foto: Jan Dahlander/Sydsvenskan.

Under de osedvanligt stränga vintrarna under krigsåren inkom det ideliga klagomål från hyresgästerna i de två kvarvarande hallarna rörande allt för låga inomhustemperaturer, som värst neråt tio minusgrader. Saluhallsstyrelsen hade övervägt att dra in centralvärme men avstod då kostnaderna skulle bli för höga. Hyresgästerna får nöja sig med att några av de outhyrda stånden byggdes om till uppvärmda omklädningsrum.

Något år senare föreslogs allmänna rationaliseringar och en nedläggning av hallen på Lilla torg. Man påtalar att bara hälften av salustånden stod outnyttjade.

”Den ringa frekvensen är icke, såsom möjligen skulle kunna förmodas, en krisföreteelse utan torde sammanhänga med bl. a. den betydande utbyggnad av fasta affärslokaler för detaljhandeln, som försiggått under åtskilliga år.” (S. A. Johansson, på saluhallsstyrelsens vägnar till stadsfullmäktige 1943).

1953. Lilla Torg med Saluhallen sedd från Skomakaregatan. Foto: Ernst Henriksson/Sydsvenskan.

I januari 1951 slår man samman saluhallsstyrelsen och slagthusstyrelsen till en enhet. Ett par år senare föreslås att all partihandel som sker på stadens hallar och torg flyttas till slagthuset. Hallen på Lilla torg var nu i stort behov av modernisering. En utredning visade att en omfattande renovering skulle ge högre hyror som hyresgästerna inte var beredda att betala. Därmed stängde man saluhallen på Lilla torg 1957.

Som vidare skäl pekade saluhallsstyrelsen även på strukturförändringar inom livsmedelsbranschen och en pågående kontorisering av den äldre staden. Det vill säga ett minskande kundunderlag i kombination med att hallen inte längre motsvarade den moderna tidens krav.

Utförsäljning sista dagen 1957. Foto: Sydsvenskan.

Redan i samband med att röster höjdes för en nedläggning av saluhallen på Lilla torg 1943 inkom Föreningen Malmö konsthalls styrelse – som bildades 1931 – med förslaget att förvandla den slitna byggnaden till ett konstens tempel. Så blev det nu inte. Istället blev den en bilhall. Det var Wiklunds bilfirma i Malmö som ställde ut och sålde begagnade General Motor-märken som Opel, Chevrolet och Vauxhall.

1958. Utställning av nya och begagnad bilar i saluhallen på Lilla torg. Frågan är: hur fick man in bilarna? Foto: Skånereportage/Sydsvenskan.

År 1963 stängde även Malmös äldsta saluhall, på Drottningtorget. Spridda röster uttryckte saknad, men debatten kom istället att handla om Lilla torg. En stark och närmast enig opinion förespråkade att den gamla hallen skulle rivas för att åter öppna torget och samtidigt framhäva den äldre omgivande bebyggelsen med anor från 1500-, 1600- och 1700-talen. Lilla torg skulle bli en kulturhistorisk oas, en fin turistattraktion efter förebild i andra svenska städer. Kullersten och en liten brunn skulle förstärka den medeltida känslan.

I april 1968 arrangerades ett rivningsgille med pompa och ståt, ballonger och kafferep. Den gamla saluhallen hade bara några månader kvar till att fylla 65 år när grävskoporna gjorde processen kort.

Timmen är slagen för den gamla saluhallen. Till och med visarna har trillat ur klockan 1968. Foto: Krister Malmström/Sydsvenskan.
Saluhallen på Lilla torg i Malmö revs 1968. Foto: Ronny Johansson/Skånereportage.
Den gamla tegelbyggnaden revs i raskt tempo. Foto: Jan Dahlander/Sydsvenskan.
Lilla torg är ”återställt”. Foto: Per L-B Nilsson/Sydsvenskan.

Bonusbilder:

Saluhallen i mars 1950. Foto: Sydsvenskan
Fiskförsäljning 1953. Foto: Lennart Gulberg/Sydsvenskan.
Fruktförsäljning 1957. Foto: Sydsvenskan.
Sista dagen 1957. Foto: Sydsvenskan.
Wiklunds bilfirma ställde ut nya och begagnade bilar i den gamla saluhallen på 1958. Foto: Skånereportage/Sydsvenskan.

Tack till Eber Ohlsson för ovärderligt researcharbete. 

Lilla torg Försvunna Malmö 13 oktober 2016

När Bob Dylan fann värmen på Lilla torg

När rocklegenden Bob Dylan var i Malmö den osedvanligt kyliga sommaren 1996 tog han en promenad genom staden, med munkjackans huva uppe kan man förmoda. På sin väg över Lilla torg kände han plötsligt en skön värme. Den kom från en gasolbrännare på Mello Yellos uteservering.

Han värmde sina händer och tänkte: ”Såna måste vi ha på scenen”. Dagen efter skulle han uppträda på Mölleplatsen och arrangören ombads fixa fram ett par värmelampor som på den tiden var en innovation och endast sällsynt förekommande.

Så blev det. Under konsert stod det ett par tända skånska värmeaggregat på scenen. Det sades att de sedan följde Bob Dylan på hans turné under många år.

Om nobelpristagaren har med sig ”boblamporna” till Stockholm i december är emellertid oklart.

Bod Dylan har uppträtt i Malmö fyra gånger: 1996 på Mölleplatsen, 1998 på Brofästivalen, 2009 i Malmö arena och förra året på Malmö Live. 

Foto: Staffan Larsson, Mölleplatsen 1996.

 

Lilla torg Försvunna Malmö 30 juli 2016

1976 fanns det fem uteserveringar med vin

Idag finns det flera hundra uteserveringar i Malmö. Men det fanns en tid då de var sällsynta. De malmöbor som var unga på 1970-talet, inte minst tågluffargenerationen som fick smak för kontinentala vanor, minns de få uteserveringar som fanns i staden – och hungern efter ännu fler. Köpenhamn var en förebild.

För nästan exakt fyrtio år sedan gjorde Sydsvenskan en guide till stadens trottoarserveringar – ”något som för de flesta minner  om boulevarderna i Paris. Helt säkert är det en vanligare företeelse på kontinenten än i Sverige. Men den finns – även om de inte trängs längs gatorna”.

Sydsvenskans reporter Leif Möller räknade till nio uteserveringar i Centrum, där man sommartid kunde äta – varav fem (5!) med tillstånd att servera vin. De flesta Malmöbor reportern talade med var överens om att man gärna såg fler trottoarserveringar i framtiden.

Här hela listan:

Kramer hotell och pub på Stortorget, fullständiga rättigheter. Dagens rätt: 11,50 kr.

Prinsen – kafé och restaurang på Fersens väg, konditori med vinrättigheter.

Hotell S:t Jörgens pizzeria på Södergatan, fullständiga rättigheter. Dagens special och dagens pizza: 11,75 respektive 8,75 kr.

Rådhuskällaren på Stortorget, gourmetrestaurang med fullständiga rättigheter. Dagens: 11,80 kr.

Restaurang Altona på Stora Nygatan 44, fullständiga rättigheter. Dagens rätt: 9,50-10,50 kr.

Chroug Lilla Torg på Lilla Torg (idag Victors), pizzeria med mellanöl. Dagens rätt: 9,50 kr (inte pizza).

Restaurang Gourmet Creperi på Lilla Torg, crepe, omelett och toast med mellanöl.

Café Dockhuset på Lilla Torg, kaffeservering med smörgåsar och lättöl.

Hollandia på Södra Förstadsgatan, konditori med kaffeservering.

Fler krogar än så hade år 1976 inte sökt eller erhållit tillstånd att servera mat och dryck på trottoaren. Tillstånden beviljades av polisen, gatunämnden och byggnadsnämnden i samarbete. Gatunämnden hade liksom polisens trafiktillståndssektion rätt att lägga ett veto, i de fall serveringen i allt för stor utsträckning inkräktade på stadsrummet.

Läs också: Runt förra sekelskiftet var det inne att sitta ute. 

Restaurang Prinsen med uteservering på Fersens väg. Foto: Bert Olsson/Sydsvenskan.
Restaurang Alton på Stora Nygatan 44 var en av få krogar med uteservering i Malmö år 1976. Notera gästernas utställda jeans. Foto: Bert Olsson/Sydsvenskan.
Café Aspegården på baksidan av Café Dockhuset. Foto: Sydsvenskan.
Sankt Jörgen 1971, Malmös tredje pizzeria. Foto: Sydsvenskan.
Rådhuskällarens uteservering. Foto: Sydsvenskan.
Lilla torg Försvunna Malmö 25 november 2015 • Uppdaterad 26 november 2015

Stora torget eller Stortorget?

Del av David Mackliers karta från 1692, med norr nedåt.

Zlatans stora torg. Dagens Nyheters utsände reporter gick vilse i Malmö när han i sin artikel skrev att Zlatan inför matchen mellan MFF och PSG hade bokat ”Stora torget”.

Men om reportern har bristande kunskaper i geografi är det vid närmare eftertanke svårare att anklaga honom för historiskt försummelse. Det är nämligen inte första gången en stockholmare döper om vårt ståtliga torg.

Vid tiden då torget avlades – mellan 1538 och 1542 – benämndes det följdriktigt Thet ny torg. Det var under den danska tiden och man kan notera att det Thet ny torg i Malmö faktiskt är äldre än Kongens Nytorv i Köpenhamn.

Men så blev Malmö och Skåne svenskt 1658. För att kunna orientera sig i den nya staden lät den svenska kommendanten och översten David Macklier uppföra en karta över Malmö, med kompaniernas placeringar. Det är Malmö äldsta karta med flertalet gatunamn.

Det var alltså denne stockholmare som satte Malmö på den svenska kartan och därmed gav stadens malliga renässanstorg ett nytt namn:  Stora Torget.

Namnet återkommer senare på kartor fram till mitten av 1800-talet, i konsekvent harmoni med den mindre grannen kallad Lilla Torget.

Karta över centrala Malmö från 1850, av okänd kartritare.
Lilla torg Försvunna Malmö 5 januari 2014 • Uppdaterad 21 juli 2014

Med Larochegatan som hemmaplan

Jacob de la Rose, kunde ha blivit hjälte och firat guld. Det handlar om junior-hockey 2014 i Malmö, men det är inte första gången någon med det efternamnet gör sig påmind i staden.

Först på banan var hugenotten Leonard la Rose – även nedtecknad som Larose. Av okänd anledningen tvingades han lämna Frankrike och deltog möjligen i de skånska kriget på 1600-talet. Han gifte sig med Maria Haberegger i Malmö 1679 och etablerade sig som specerihandlare och perukmakare alldeles vid Lilla torg, där det Faxeska huset nu ligger. Tydligen drog han åter ut i fält, som traktör för Kungl. Maj:ts dragoner och dog i Warsawa 1707. Innan dess la han till ett ”de” i sitt namn.

Sonen Lorens de la Rose (1694-1762) var handelsman i Malmö och Lund. Med Marna Nilsdotter fick han två söner. Leonard de la Rose (1723-1784) blev riksdagsledamot, hovrättskommissarie och borgmästare i Skanör medan Nils de la Rose (1737-1806) blev rådman i Malmö.

Den manliga sidan av släkten tycks ha gått ur tiden 1903. Men släkten levde vidare på mödernet – har jag nu fått veta genom Bengt Nilsson, en observant läsare som ”är gift med en som kommer från samma stamfader”.

Lorentz Martin de la Rose (1770-1818) som var klockare i Kävlinge hade en dotter. Anna Elisabeth gifte sig med en Lars Pålsson och ”därmed formades ledet ned till dagens de la Rose-familj”, skriver Bengt Nilsson. Lite längre ut på samma gren av stamträdet fanns en Per Hjalmar de la Rose, född i Nässjö 1903. Han var Jacob de la Roses farmors far.

Det unge hockeyproffset från Arvika får efter förlust i vm-finalen trösta sig med att vandra längs sina förfäders gata. Larochegatan är hans hemmaplan.

Leonard de la Rose d.y. Borgmästare i Skanör.

Kategorier

Senaste kommentarer