Annons:
Magistratsvången Försvunna Malmö 2 juli 2016

Malmö ip – första idrottsplatsen i Skandinavien

Malmö idrottsplats runt sekelskiftet, ännu med den Cloettapaviljong som fotbollsspelarna fick spela runt. Bakom den syns gamla Pildammsskolan, men ännu inte S:t Johanneskyrkan som påbörjades 1903. Notera de två lejonstatyerna på inneplan, de som skänktes av Skånska cementgjuteriet 1897. Läs mer: Lejonen som var med när Malmö FF bilades och Lejonen har återvänt. Vykort.

Det var en stor dag för idrottsintresserade Malmöborgare. Redan på lördagsförmiddagen den 4 juli 1896 strömmade publiken till Malmös nya idrottsplats: ”den första egentliga idrottsplatsen i Skandinavien. […] Ingenting har sparats för att få det absolut bästa och tiden skall också visa att man lyckats.” (SDS)

Det var kyligt i vindarna, men solen sken och förväntningarna var uppskruvade denna lördag för 120 år sedan. ”Genom en vacker allé kommer man upp till idrottsplasten som ligger trefligt mellan de kringliggande villorna, hvilka med sina trädgårdar lemna behöfligt lä för idrottsöfningarna. Omedelbart intill idrottsplatsen ligger restaurationen Konditoriträdgården med en gammal skuggrik trädgård, till hvilken besökarne af idrottsplatsen haffa tillträde.” (SDS)

Allén som ledde till Idrottsplatsen låg före 1914 mellan Barnsjukhuset och Konditoriträdgården, det vill säga rakt igenom Operakomplexet, ungefär där personalingångarna ligger idag.

Läs även: Mamsell Björkman, Konditan och teatern.

På invigningsdagen var noblessen på plats, artilleriregementets musikkår blåste fanfar och AB Malmö Idrottsplats ordförande Per Hjalmar Söderbaum äntrade tribunen och avslutade sitt tal med följande mening: ”Med uttalande af en liflig önskan, att unga och gamla, här må samlas till stärkande, härdande, själ och sinne lifvande kroppsöfningar, förklarar jag härmed denna idrottsplats öppnad”.

Den högtidliga invigningen markerade en höjdpunkt på två decenniers växande idrottsintresse i Malmö. Simning, gymnastik, segling, fäktning, rodd och cykling hörde till grenarna i stadens idrottsliv. Den första dagen blev det cykeltävlingar medan  7 och 8 juli avsattes för den stora Gymnastik- och idrottsfesten, det största idrottsevenemang som dittills hade genomförts i staden.

***

Det var Velocipedklubben som introducerade den moderna tävlingsidrotten i Malmö och det var också den som tog initiativet till uppförandet av Malmö idrottsplats.

Klubben hade sedan 1890 haft en cykelvelodrom på Rörsjömarken, där det också spelades fotboll.

Läs även: Klasskamp och cykeltramp i Rörsjöstaden.

1895 hade intresset vuxit samtidigt som Malmö stad behövde området för den lantbruksutställning som skulle pågå parallellt med Nordiska industri- och slöjdutställningen 1896. Därmed fanns det en anledning för styrelsen av Velocipedklubben – med kapten Carl Frick  i spetsen – att planera för en ny och större idrottsanläggning i Magistratsvången.

Läs även: Fotbollspionjären som skapade Scania.

Malmö ip var således främst avsedd för cykeltävlingar. Tanken var att banan skulle vara av cement, men då det saknades pengar och man till varje pris ville inviga idrottsplatsen inför utställningen, eller åtminstone under dess första månad, fick man ge avkall på ambitionerna. Underlaget fick istället utgöras av en hård ler- och grusblandning.

I anslutning till banan låg det tennisbanor. I övrigt var tanken att ytan innanför den 400 meter långa velodromen på sommarhalvåret skulle nyttjas för bollspel, gymnastik och ridtävlingar samt isbana om vintern.

Det fanns en åskådarläktare, 21 meter lång med sju rader, som gav plats för gott och väl 250 åskådare. Och så fanns en totalisatorbyggnad med ”en stilfull façad” (SDS) samt tretton bodar för omklädning, bad, redskap med mera.

I slutet av 1800-talet var det bara borgerskapet som idkade idrott. Fotboll togs ännu inte riktigt på allvar. När Carl Cloetta skänkte den ståtliga paviljong som företaget hade ställt ut på Stockholmsutställningen 1897, placerades den mitt på innerplanen. När fotbollsspelarna klagade förklarade direktör Frick: ”Ni kan väl spela runt om.”

Läs även: Malmös fotbollshistoria. 

IFK Malmö som bildades 1899 rekryterade i huvudsak ur borgarklassen och mer sparsamt från arbetarklassen. Sociala motsättningar ledde till två utbrytningar, först Malmö AI 1908 och sedan Malmö FF 1910.

Inför Baltiska utställningen och Baltiska spelen 1914 kom idrottsplatsen att byggas om och till. Bland annat flyttades entrén till hörnet vid nyanlagda Roskildeplan, det vill säga vid Fersens vägs förlängning (ungefär där falafelkiosken ligger idag).

Den äldsta entrén låg mitt på norra långsidan, här sedd inifrån idrottsplatsen. Notera lejonet i bildens högerkant. Bild ur boken ”Hundra år av gemenskap”.
Entrén till Malmö idrottsplats låg i slutet av den allé som utgick från Rönneholmsvägen. Så här såg den ut, från invigningsåret 1896 och fram till 1913. Bild ur boken ”Hundra år av gemenskap”.

Läs mer: ”Hundra år av gemenskap – Malmö idrottsplats 1896-1996” av Peter Billing.

Magistratsvången Försvunna Malmö 20 juni 2015 • Uppdaterad 22 juni 2015

Kråkslottet vid Triangeln

Henriettero, ur Ny Illustrerad Tidning 1869.

Pampigast av alla villor vid Triangeln var Henriettero.

I mitten av 1800-talet var Gråbrödersstycket väster om Triangeln en lantlig idyll. Så här beskrevs det i Ny Illustrerad Tidning i maj 1869: ”Om man undantager Promenaden (Södra promenaden, min kommentar) och utsikten över sun­det, är Skånes huvudstad tämligen vanlottad på naturskön­heter. Vidsträckta, rikt fruktbärande åkerfält utgöra en Herrans välsignelse och äro från den synpunkten visserligen en skön natur; men ögat vill hava lunder, skogar och berg eller åtminstone något därav till begränsning för synkretsen, och så beskaffad är icke naturen kring Malmö. Endast några få lycklige kunna i stadens närhet njuta skugga och lantlig luft i en grönskande natur, och dessa äro disponenterna till de så kallade Rådmansvillorna (eller Magistratsvillorna, min kommentar). Dessa täcka sommarbostäder, om­givna av yppiga trädgårdar och skuggiga småparker, intaga en ganska lång sträcka söder om staden och utgöra en sär­deles angenäm överraskning för den, som första gången häråt gör en liten utflykt.”

Reportern fascineras främst av ett alldeles nybyggt sommarresidens, uppfört efter ritningar av arkitekten H Zettervall i en ”förtjusande liten park”. Ägaren beskrivs som ”en av Malmö mera framstående män”.

Denne man var handlanden Gabriel Hedman (1807‐1892). Han lät 1865 uppföra denna sommarvilla som namngavs efter hustrun Henriette Hedman (1829‐1871, född Ruhe). Nio år senare blev han ägare också till marken genom ett byte med Malmö stad. För övrigt kan tilläggas att denne Gabriel Hedman även ägde en gård vid Lilla torg, den så kallade Hedmanska gården.

På ålderns höst sålde Hedman sitt Henriettero med tomt till bröderna Ferdinand och Philipp Zadig, arvtagare till M Zadig AB som i sin fabrik nere i staden på Stora Nygatan tillverkade tvål, skurpulver med mera. Planen var uppenbart att låta fabriken expandera ytterligare och att bygga nytt i den södra förstaden. Firman förvärvande på 1890-talet tomten norr om Rönneholmsvägen (nr 3–5) samt det nedlagda nöjesetablissemanget Casino-trädgården, en tomt som ungefär sträckte sig från Södra Förstadsgatan till dagens Holmgatan. Ritningar var inlämnade, men projektet förhalades och förföll med tiden.

Ferdinand Zadig inrättade sig i den magnifika villan och döpte om den till Solhem, medan Philipp Zadig på samma tomt lät, parallellt med Pildamsvägen (idag Rådmansgatan), uppföra ett tvåvåningschateau kallat Nybygget. Hörnan ut mot Triangeln kom att kallas den Zadigska hörnan.

År 1908 sålde bröderna tomt och fastigheter till handlanden A Möller. Under några år återuppstod Henriettero, nu som nykterhetsvännernas sommarrestaurang. Här debuterade självaste Ernst Rolf som sjuttonåring och Brazil Jack reste sitt cirkustält på tomten i november 1908.

År 1910 revs Nybygget och Solhem/Henriettero för byggnation av de bostadshus som står där än i kvarteren Klostret och Munken vid Rönneholmsvägen och Rådmansgatan.

Detta är det sista blogginlägget i en serie om Magistratsvillorna och dess omgivning, det vill säga Magistratsparken och det område som ligger Triangeln och Malmö opera. De andra texterna hittar man här.

Henriettero/Solhem anas i dimman, sett från hörnet av Jörgen Ankersgatan och Rönneholmsvägen. Till vänster bakom syns Nybygget. I bildens högerkant syns hörnet av Tekla Åbergs flickskola och i fonden sticker S:t Johanneskyrkans torn upp.
Familjen Zadig med vänner utanför Nybygget. Husen i bakgrunden ligger längs Rådmansgatan (dåvarande Pildamsvägen).
Nybygget med Solhem/Henriettero i bakgrunden, sett från Triangeln.
Rönneholmsvägen 1909, sett från Triangeln. Till vänster i bild ”Zadigs hörna, men ingång till Henriettero (Solhem) och nybygget.
Nybygget.
Magistratsvillorna på kartan från 1894, men Solhem (Henriettero) och Nybygget inringat.
Magistratsvången Försvunna Malmö 13 juni 2015 • Uppdaterad 22 juni 2015

Värdshuset på Gråbrödersstycket

Hyddan, med den 1873 tillbyggda frontespisen i mitten.

”Nytt! Nytt för Malmö. Caféträdgård för familjer öppnas å landstället ‘Hyddan’ (Rönneholmsvägen) lördagen den 15 maj med servering av alla för ett nykterhetsvärdshus lovliga varor.”

Den 15 maj 1886 kunde Malmöborna läsa dessa rader i Sydsvenska Dagbladet.

Hyddan var den av Magistrastsvillorna som låg längst österut. De andra var Carlstorp, Rosenhill, Fridhem, Carlsro och Fredriks. Alla låg på eller i anslutning till den mark som idag utgöras av Magistratsparken.

Sommarvillan Hyddan vid Rönneholmsvägen, på det så kallade Gråbrödersstycket, uthyrdes från mitten av 1800-talet till någon av stadens borgare. Länge innehades kontraktet av manufakturhandlande P O Pettersson och hans änka. Man vet att han 1876 lät bygga en frontespis och hans änka Amalia Pettersson, född Malmgren, bodde i huset fram till 1886.

Det var källarmästaren Olof Olsson och hans hustru Fransiskan Olsson som höll i driften av värdshuset. I själva bostadshuset hölls bröllopsfester och andra arrangemang. En dansbana uppfördes i trädgården, liksom en musikpaviljong där ett kapell spelade varje sommarsöndag.

1903 var det slutdansat på Hyddans mark. Villan revs och på dess plats uppfördes Tekla Åbergs högre läroverk för flickor (idag repetitionslokaler för Malmö opera, kallat ”gulan”). Andra delar av tomten bebyggdes mellan Munkgatan och Klostergatan. Och vid tomtens södra gräns uppfördes 1916 Malmö Hantverksförenings stiftelse (sedan 1994 restaurang och bokhandel som del av Konsthallen), efter ritningar av Ewe & Melin i nationalromantisk stil. Samma år byggdes Malmö handelsgymnasium (Magistratskolan), vid sidan om Österbergs stiftelse med torn och trappgavel, ritad av Axel Stenberg och uppfört 1910.

Stora delar av dagens Konsthall ligger alltså på den tomt där man vid sekelskiftet bjöd upp till dans.

Hyddan är det andra huset från vänster – såsom tecknaren CC Dahlberg skildrade Magistratsvillorna 1843.
Magistratsvången Försvunna Malmö 31 maj 2015 • Uppdaterad 22 juni 2015

Barnvillan – före lekplatsen

Magistratsvillorna, ur karta 1894.

Lekplatsen i Magistratsparken hade sin föregångare.

”Barnvillan” var en av magistratsvillorna som låg längs Rönneholmsvägen. Dit lämnade många av stadens borgarfamiljer sina barn för att de skulle komma ut på ”grönbete”, under tillsyn av en fru Hallberg. Tomten som låg bara några meter från dagens lekplats var ett eldorado av gungor, krocketspel och andra uteleksaker.

Egentligen var sommarvillan döpt till Carlstorp, troligen uppkallad efter Carl Adam Barfoth, rådman i Malmö från 1820 och fram till sin död 1842. Efter honom tog rådman Jakob Malmborg över fram till 1852 då han blev borgmästare. Då flyttade istället rådman G W Dahlström in. Efter den senares död hyrde staden ut villan till Bengt Andersson, en på den tiden välkänd innehavare av en manufaktur- och kappaffär på Stortorget.

När Andersson avled 1896 kom hälsovårdspolis Carl Hallberg att hyra Carlstorp. Det var alltså hans hustru som tog emot alla barnen.

Villan blev den första av magistratsvillor att försvinna. Redan 1903 revs huset. Idag går Borgmästaregatan med gång- och cykelbana från Östra Rönneholmsvägen över det forna lantställets grund.

 

Magistratsvillorna med Carlstorp i mitten, sett från Holmen på andra sidan Rönneholmsvägen. Teckning av CC Dahlberg från 1843.
Carlstorp, sett från sydöst omkring 1896.
Magistratsvången Försvunna Malmö 23 maj 2015 • Uppdaterad 29 oktober 2015

Schweizervillan som blev kafé

Rosenhill 1907, på Fougstedts tid. I bakgrunden ses bostadshuset med adressen Rönneholmsvägen 7-9. Foto: SYDSVENSKAN

Schweizervillan var till sin stil en av de mest utpräglade av magistratsvillorna. Egentligen hette villan Rosenhill.

När Rosenhill fick sin schweizerstil är inte känt, men uppenbart före 1857. Det året avbildades huset i en litografi av Ludvig Messman. Byggstilen var populär i Tyskland redan i början av 1800-talet, men tog runt 50 år att komma hit.

Den nyvalda rådmannen August Robert Falkman kom i besinning av tomten 1852. Då han hade ett annat sommarboende på öster fick Per Mathias Elsner och sedermera hans änka Henrika Cecilia Elsner (född Thomson) arrendera huset.

Att döma av C C Dahlbergs teckning från 1843 hade Rosenhill en föregångare, troligen uppförd av rådman Johan Knutsson (död 1852). Möjligen tillkom Rosenhill genom en påbyggnad i korsvirke på den befintliga villan av tegel.

På Rosenhill var det under Elsners tid liv och rörelse. Förutom livliga baler i köpmansfamiljens stora våning på Södergatan vittnas det om ”vågsvall av dans och nöjen över Elsnerska villan, från Rosenhill vid Rönneholmsvägen” (Ulla Bellander, ur Leif Ljungbergs artikel i Malmö Fornminnesförenings årsskrift 1945).

Det finns också nedtecknat en historia om villans hushållerska, Sofia Christina Munck, och en pratglad papegoja som om varma sommardagar brukade sitta på villans balkong. Förbipasserande på Rönneholmsvägen kunde av fågeln få höra: ”Fru Munck, gojan vill ha socker”.

Efter änkan Elsner tillbringade Carl Fougstedt med familj över 30 somrar huset. Han var en av delägaren i den kända textilfirman C & M Fougstedt med butik på Stortorget och fabrik på Södra Förstadsgatan (Holmgången).

De sista åren, från 1936, blev så villan utvärdshus och kafé i fröken Maria Källströms regi. I mitten av 1940-talet ansågs inte huset längre ha något värde och revs.

Läs nästa avsnitt om Magistratsvillorna: Carlstorp.

Rosenhill, till höger, innan villan fick sin schweizerstil och sitt namn, på rådman Johan Knutssons tid, 1843. Teckning av CC Dahlberg.
Rosenhill överst till vänster, som villan såg ut 1857 enligt Ludvig Messmans litografi. Överst till höger ses magistratsvillan Fredriksro, och däremellan Malmöhus. I mellanraden ses Möllevångsgården, vy över Malmö och Rönneholm. Nederst: Spinneriet, Holme och Gasverket.
Rosenhill 1944, som kafé, sett från Rönneholmsvägen. På balkongen satt en gång en papegoja. Foto: SYDSVENSKAN
Café Rosenhill i Malmö. Foto: SYDSVENSKAN
Rosenhill i maj 1944, ritning ur Malmö Fornminnesförenings årsskrift 1945.

 

Magistratsvången Försvunna Malmö 14 maj 2015 • Uppdaterad 29 oktober 2015

Falkmans Fridhem

Villa Fridhem i mars 1944, sedd från söder. Foto: SYDSVENSKAN

Fridhem låg vid Triangeln på 1840-talet, det vill säga 50-60 år innan Fridhem vid Ribersborg började växa fram på allvar. Fridhem var en av Magistratsvillorna, ämnet för denna miniserie i bloggform. Sommarvillorna låg där Magistratsparken nu breder ut sig, på den löningsjord som förvaltades av dåtidens kommungubbar.

Tidigare har vi i tur och ordning från väster betat av Villa Franca (som med lite god vilja kan räknas till Magistratsvillorna), Fredriksro och Carlsro.

Rådmannen och titulärborgmästaren J D Kiellander med hustru Elisabeth Scherfbeck  som lade ner mycket tid och pengar på att vårda sin löningsjord, anlade en fin trädgård med ett lusthus. Jordlotten övertogs av rådman Ludvig B Falkman som där lät bygga en fin sommarvilla år 1846. Redan året därpå lämnade Falkman rådmanskapet för att bli överdirektör för lantmäteristyrelsen i Stockholm, och överlät därmed tomten med villa till J H von Bonnecreutz som i sin tur lämnade över till rådman R V Fricks.

I Leif Ljungbergs utmärkta sammanställning över Magistratsvillorna i Malmö Fornminnesförenings årsskift 1945 har Fricks dotter, överstinnan Anna Hyltén-Cavallius som på växte upp i sommarvillan Fridhem, berättat att huset då hennes far övertog det var en envåningsbyggnad som genom tillbyggnad fick det utseende den senare hade. Hon minns en vacker glasdörr ut till den engelska trädgården med ett stort kastanjeträd (enligt uppgift planterat 1802) och ett valnötsträd av aktningsvärd ålder.

Villan låg inte som de andra Magistratsvillorna, längs Rönneholmsvägen, utan längre söderut. Det vill säga ungefär där gångarna i parken numera möts i en rund plats. Om något av träden där skulle kunna vara den omtalade kastanjen låter vi vara osagt. Men det finns uppgifter om att valnötsträdet föll offer för vintrarna 1940-42.

Fricks lämnade sitt sommarställe på 1880-talet. Därefter tog tobaksfabrikören Christoffer Gadd över, följd av målaremästare Edmund Stoltz och gatuchefen Georg Hentz. De sista åren före rivning i mitten av 1940-talet användes villan som lagerlokal för Mobergs partiaffär i frukt och grönt.

Läs nästa avsnitt om Magistratsvillorna: Rosenhill

I dag mitt i Magistratsparken.
Villa Fridhem, okänt årtal, sedd från norr, det vill säga med Rönneholmsvägen i ryggen på fotografen.
Ritning från 1944, Villan Fridhem sedd från väster.

 

 

 

Magistratsvången Försvunna Malmö 10 maj 2015 • Uppdaterad 29 oktober 2015

Carl tog det med ro

Carlsro, norra fasaden mot Rönneholmsvägen. Strax före rivning, 1944.

Det  var en gång en borgmästare som slog sig till ro i Magistratsparken. Fast det var på den tiden då parken ännu inte vara anlagd.

Vår vandring bland Magistratsvillorna fortsätter, efter Villa Franca och Fredriksro är vi framme vid Carlsro.

Redan innan Carl Christian Halling (1890-1851) blev borgmästare i Malmö hade han i egenskap av rådman beviljats tillstånd att disponera en löningsjord på det så kallade Magistratsstycket. Där lät han på 1820-talet uppföra en sommarvilla, en gulbrun envåningsbyggnad av tegel med sadeltak och frontespiser. Vid den södra fasade tillkom en glasveranda på 1850-talet.

Huset döpte han efter sig själv. Och så såg han till att huset även i framtiden skulle åtföljas borgmästartjänsten. Såldes beboddes Carlsro även av hans efterträdare Jacob Malmborg (1801-1876) – han som namngav Malmborgsgatan – samt därefter Olof Ahlström (1833-1903).

Borgmästarinnan Anna Ahlström nedtecknade några minnen från sin tid i huset. Dessa publicerades i Malmö Fornminnesförenings årsskrift 1945.

”Första året vi togo Carlsro i besittning som. sommarbostad var år 1878.

Ifrån Södra Förstadsgatan kom man in på Rönneholms­ vägen, som verkade riktigt lantlig, med sina villor på ömse sidor av vägen och stora träd, som skuggade den, men också gjorde att den var ofta mycket uppblött och besvärlig att trafikera, särskilt om höstarna, då vi mången kväll med lykta måste följa våra gäster fram till gatan.

Själva boningshuset var bra och ganska rymligt och träd­ gården var väl anlagd. Först var ett par gräsplaner med flera vackra grupper av vackra rosor, fuchsior, pelargonier, heliotroper m. m. Ovanligt stora fruktträd fanns där med den gamla fina sortens gravenstein, även andra sorters god frukt. Från gräsplanen gick en lång gång ned till en grupp träd, som kallades ‘Parken’ och på ömse sidor om den långa gången var köksträdgården med bär och grönsaker i riklig mängd. På andra sidan av parken fortsatte villaområdet med ett stycke åkerjord, som utarrenderades. Där fanns också det verkliga landet, små gårdar med åkrar och betande krea­ tur syntes runt omkring.

Några särskilt lämpliga personliga minnen från tiden där, kan jag ej berätta, men vi trivdes där mycket väl, hade ofta gäster hos oss, det var ju en nätt promenad för dem att komma ut till oss.

Staden växte emellertid fort och när vi fick kafeträdgår­den med musik och dans alldeles inpå oss försvann lugnet och det lantliga, så att vi år 1892 hyrde ut villan och flyttade ut till Ringsjöns fagra strand.”

Kaféträdgården borgmästarinnan relaterar till är naturligtvis Konditoriträdgården.

När Ahlströms lämnade Carls rofyllda sommarvilla för Ringsjöns vackra strand blev sjökapten Lorens Mattson ny hyresgäst. Och efter honom, spinnmästaren C J Bengtsson och hans änka Anna Maria, född Nilsson. Den siste hyresgästen blev Hartvig Sjöberg, chef för stadens renhållningsverk.

När huset revs i mitten av 1940-talet tog Malmö museum tillvara den norra balkongens gjutjärnspelare och räcke. Planan var ett de skulle kunna återanvändas inom ramen för det planerade friluftsmuseet, som aldrig kom till stånd.

Läs nästa avsnitt om Magistratsvillorna: Fridhem.

Magistratsvillorna på karta från 1888. Carlsro inringat i rött. Triangeln längst upp till höger.
Teckning av C C Dahlberg med Holmen i ryggen, från 1843. Carlsro syns mitt i teckningen, med Fredriksro till höger.
Carlsro omkring 1896.
Familjen Ahlström på Carlsro, under senare hälften av 1800-talet.
Carlsro sett från söder, omkring 1915. Notera huset bakom som ligger där än idag.
Ritning över Carlsro, uppmätt 1944. Ritning hämtad ur Malmö Fornminnesförenings årsskift 1945.
Magistratsvången Försvunna Malmö 2 maj 2015 • Uppdaterad 29 oktober 2015

Lugnet uti Fredriksro

CC Dahlbergs teckning från 1843, med Magistratsvillorna längs Terningholmsvägen, sedermera Rönneholmsvägen, och med Fredriksro längst ut till höger.

Innan Magistratsparken blev park var stycket ett sommarnöje för den tidens kommunpampar. Här låg en rad hus, de så kallade Magistratsvillorna. En av dem var Villa Franca. En annan kallades rätt och slätt ”Sommarnöjet”, eller senare Fredriksro.

Genom Malmö Fornminnesförenings årsbok 1945 vet vi att magistratssekreteraren Fredrik Centervall redan 1816 hade inrättat sig på det så kallade Gråbrödersstycket i Magistratsvången, som på den tiden låg på landet. Hans vackra trädgård med ”karaktärsbyggnad” ska 1831 helt gått över i hans ägo genom ett byte med Malmö stad mot en tomt på Södra Förstadsgatan. Villan som alltså fick hans namn finns avbildad på CC Dahlbergs teckning från 1843.

På den bilden saknas den karaktäristiska trappgaveln. Av ett försäkringspapper daterat 1855 framgår det att huset blev ombyggt och försett med nytt tak. Då Fredrik Centervall avled 1850 förstår vi att det var den nye ägaren, Centervalls svärson, tillika magistratssekreterare, Thomas Wihlborg som lät utföra ombyggnaden i en nyromantisk och nygotisk stil. Fasaden var vitkalkad och fönstren stora. Samtidigt försågs huset med två flygelbyggnader.

När Fredrik Wihlborg (av okänd anledning) avskedades 1874, återlöstes ägan till Malmö stad. Först att hyra Fredriksro var vinhandlaren E F Wiens. Därefter kom tandläkaren Theodor Rosén och efter honom, ingenjör Emil Demuth i 30 år. Siste hyresgästen blev stadsträdgårdsmästaren B Myllenberg.

Flygelbyggnaderna försvann delvis i samband med breddningen av Rönneholmsvägen 1912. Resten raserades när parken anlades runt 1945. Kvar står emellertid den ännu ståtliga hängboken som en gång stod just i trädgården till Fredriksro.

Första avsnittet av denna bloggserie om Magstratsvillorna handlade om Villa Franca. I nästa del avhandlas Carlsro.

Utsnitt ur karta från 1888.
Fredriksro på magistratssekrekteraren Wihlborgs tid, sett från söder.
Ritning från 1944, hämtad ur Malmö Fornminnesförenings årsbok 1945.
Fredriksro i mars 1944, strax före rivning. Sett från norr, med Rönneholmsvägen närmast i bild. Till vänster bakom huset anas den hängbok som än i dag pryder Magistratsparken.

 

 

Magistratsvången Försvunna Malmö 18 april 2015 • Uppdaterad 29 oktober 2015

Villa Franca – i stadens utkant

Villa Franca. Om det är den originalbyggnad som uppfördes 1889 låter vi vara osagt, men byggnaden står sannolikt på samma tomt. Året är 1941. FOTO: SYDSVENSKAN.

Magistratsvillorna är numera en synvilla i parken. Det krävs ett gott minne eller en riklig fantasi för att se dem åter framträda. De revs på 1940-talet. Men låt oss backa bandet.

Magistratsvillorna nämndes i förbifarten i en artikel om den mark där Malmö konsthall uppfördes för 40 år sedan.

I den del av Magistratsvången som ligger närmast staden – ibland benämnd Gråbrödersstycket – uppfördes vid okänd tidpunkt och på avstyckade långsmala tomter ett antal sommarvillor, de så kallade Magistratsvillorna. Byggnaderna vars byggår många gånger är okända låg utmed Terningholmsvägen – sedermera kallad Rönneholmsvägen – medan tomterna löpte i nord-sydlig riktning.

Villorna Fredriksro, Carlsro, Fridhem och Rosenhill låg på de tomter som 1945 förvandlades till Magistratsparken. Parkens ännu ståtliga hängbok stod just i trädgården till Fredriksro, villan döpt efter ägaren Fredrik Centervall.

I en serie bloggar kommer vi att beta av villa efter villa. Låt oss börja i väster. Där låg det ”Björkmanska landstället”, sedermera Konditoriträdgården. Om den tomten kan man läsa här och här. I en nära framtid hoppas vi åter komma i kontakt med ”Konditan”, i en tredje text.

Men låt oss denna gång uppehålla oss vid granntomten. På sin tid utgjorde den politieborgmästarens löningsjord. År 1888 uthyrdes stycket till gjuteriägaren A J Andersson, där han uppförde en enkel paviljong. Året efter fick stadsnotarien Ernst Francke fastställt ritningar till en trävilla som han döpte till Villa Franca. På den tiden låg sommarvillan på natursköna landet. Men staden skulle tränga sig på.

Till den stora Nordiska industri- och slöjdutställningen i Malmö 1896 byggdes Malmös idrottsplats där den ligger än i dag. Vägen dit gick de första åren och runt sekelskiftet väster om Konditoriträdgården (det vill säga vid Barnsjukhuset, se andra kartan nedan).

Desto mer livligt blev det 1904 när Villagatan bytte namn till Fersens väg och nuvarande Pildammsvägen bröt igenom stycket fram till Roskildeplan, som platsen framför Idrottsparken kom att kallas. För att genomföra den operationen på stadsbilden fick man ta delar av både Konditoriträdgårdens och Villa Francas tomter. Den senare tycks nästan blivit halverad.

Men sommarvillan Franca blev kvar, helt, delvis, flyttad eller i en ny gestalt. Osäkert vilket.

Så mycket lugn kvarstod inte, i synnerhet inte framåt 1914 med själva uppfarten till Baltiska utställningen runt knuten. Strax utanför tomten började den flera hundra meter långa viadukt som ledde fram till utställningens huvudingång.

Villan Franca revs 1944 och fick sin sista tid tjäna som byggnadskontor i samband med att man uppförde Malmö stadsteater.

Nästa Magistratsvilla i serien: Fredriksro.

Karta från 1888. Tomten med paviljongen är inringad, på den plats  där Villa Franca ska uppföras året efter. Högst upp syns Villagatan, sedermera Fersens väg.
Magistratsvången med villorna, ur karta från 1894.
Vy över Roskildeplan som knutpunkt framför Malmö IP i framparten till Baltiska utställningen. Grönskan i bakgrunden döljer Villa Franca.
Flygvy över Malmö IP och Magistratsvillorna, tidigt 1930-tal, med Villa Franca inringad i nedre högra hörn.
Malmö stadsteater under uppbyggnad vintern 1941. I bilderns högerkant ligger Villa Franca som nu tjänar som byggnadskontor. FOTO: SYDSVENSKAN.

 

Magistratsvången Försvunna Malmö 7 februari 2015 • Uppdaterad 9 februari 2015

Erik av Pommern la Stadions grund

1956. Lantgårdar närmast Pildammsparken och John Ericssons väg är från vänster Anneberg , Johnstorp och Nytorp. Mellan det blivande Stadion och Ärtholmens koloniområde ses från vänster Albinsro och Knutstorp. FOTO: Ernst Henriksson/Sydsvenskan.

Malmö stadion ska rivas. Politikerna är eniga om den saken. Även om ingen i nuläget vet vad som ska byggas istället.

Det brukar heta att Stadion byggdes till världsmästerskapet i fotboll, som hölls i Sverige 1958. Det är en sanning med modifikation. Redan 1943 hade stadsfullmäktige – efter ett förslag av Idrottsnämnden – beslutat att bygga nytt vid John Erikssons väg. År 1947 anslogs 1,5 miljoner kronor till förberedande arbete.

I början av 1950-talet lättade restriktionerna för kommande byggprojekt och plötsligt låg blivande stadion i vägen för byggandet av nya bostadsområden. År 1954 lanserades förslaget att istället bygga en stadionanläggning vid Jägersro, en idé som hos idrottsrörelsen väckte irritation och uppfattades som en förhalning.

Även om en ytterligare utredning ansågs äventyra Malmös värdskap vid VM tog det Stadionkommittén ett år att komma fram till att Jägersrospåret borde skrotas. Först den 5 juni 1956 kunde Idrottsstyrelsen ordförande Harald Lindvall ta det första spadtaget på tomten strax väster om Pildammsparken.

Malmö stadion som kom att ersätta Malmö idrottsplats uppfördes på Magistratsvången, en av stadens så kallade donationsjordar.

Donationsjordarna historia går tillbaka till sen medeltid, då Malmö var Danmarks andra största stad. År 1421 hörsammade kung Erik av Pommern Malmöborgarnas önskemål om gemensam mark. Borgarna fick Henrikstorps egendom, sedan kronan konfiskerat marken av fogden Andreas Mortensen – som ”dömts liv och gods förlustig”.

Med tiden hade enskilda medborgare lagt beslag på delar av donationsjordarna och när svenska Kungl. Kammarkollegiet på 1700-talet begärde en redovisning av hur staden disponerade jordarna var det ingen längre som visste var Henrikstorps egendom legat. Bara ytan var känd.

Man fick improvisera. På listan över donationsjordarna satte man upp Magistratsvången som ägdes av magistraten och idag skulle definieras som kommunal mark. Jorden som var skriven på stadens rådmän brukades av olika gårdar belägna i området. För att dryga ut ytan upptogs också sankmarkerna kring Östra Rörsjön och Västra Rörsjön, som med tiden dikades ut.

De tre donationsjordar betraktades alltså som allmän mark till gemensam nytta för stadens innevånare. Därmed kom dessa jordar att mer än mycket annat styra stadsplanen och utbyggnaden av Malmö. På Rörsjöarna kom Latinskolan, Brandstationen, Länsstyrelsen och en glasklocka att uppföras i öster. Realskolan (S:t Petri läroverk), Simhallsbadet (Aq-va-kul), Borgarskolan, Fågelbacksskolan samt Hästhagens idrottsplats i väster.

Och på Magistratsvången: Allmänna sjukhus, Idrottsplatsen, Pildammsparken, Johannesskolan, Pildammsskolan och Stadion.

År 1929 nekades Malmö stad en ansökan om att få bebygga delar av Magistratsvången bland annat med bostäder. Så det fanns ingen annan råd än att låta marken förbli jordbruksmark. Och så fick det länge förbli. Först 1965 avvecklades det statliga donationsjordeinstitutet. Men än idag hör det – i bästa fall – till god stadsplanevana att ta hänsyn till allmännyttan på dess tomter. Möjligen var det därför det blev nej till bostäder i anslutning till Swedbank stadion.

1950- och 1960-talen kom att präglas av monumentalt byggande, främst kommersiella byggnader. NK och Valand är exempel på detta. Och Stadion som byggdes i sällskap med nya bostadsområden.

Den jord som Stadion kom att byggas på brukades av gården Nytorp. I närområdet låg förutom lantegendomarna Borgmästaregården och Lorensborg (efter  jordbrukare Lorens Hansson) även småbruken Knutstorp, Johnstorp, Albinsro och Anneberg (se bilden ovan). Det ska också ha legat skolträdgårdar i området.

Stadions arkitekter Fritz Jaenecke och Sten Samuelson hade samtidigt fått i uppdrag att bygga Nya Ullevi i Göteborg – därav vissa likheter. I tidiga skisser föreslogs stadion att rymma 60 000 åskådare och ett tak upphängt i pyloner. Men slutligen fick man nöja sig med 31 000 platser. Den 28 maj 1958 invigdes det ståtliga bygget och ett publikrekord sattes den 8 juni när Västtyskland slog Argentina med 3-1.

Den norra läktaren byggdes till senare. Därmed kom den ursprungliga byggnadens mjukt böljade våg att gå varvet runt. Dess form är minst lika unik som den på bevarade Ullevi i Göteborg. Det vore synd och skam att riva hela rasket. Betydligt roligare är det att tänka sig ett fredande, åtminstone av den ursprungliga delen. Må vara att det blir dyrare, men det torde inte vara omöjligt att integrera det gamla med det nya. Sådana exempel finns i England.

Ett bevarande vore en fin donation till Malmöborna, värdig den gamla jorden.

1956. Två meter djupt har man grävt för att anlägga Stadion.Något till höger om bildens mitt ligger lantgården Lorensborgi träddungen, gården som gav namn åt bostadsområdet. FOTO: Sydsvenskan.
1956. Grävningar gjorda för Stadion vid John Ericssons väg. FOTO: Ernst Henriksson /Sydsvenskan
1957. Stadion under byggnad. Foto: Bror Hansson/Sydsvenskan.
1957. Bygget i snöskrud. FOTO: Sydsvenskan.
1957. Flygfoto av Malmö stadion under byggnad. Gården längst ned till höger är Nytorp. Gården i vänster bildkant ovanför stadion är Knutstorp. Längst upp till höger ses Dammfridiket eller Kroksbäcken. FOTO: Åke Håkansson.
1957. FOTO: Sydsvenskan.
1957. Malmö stadion står nästan klar. FOTO: Sydsvenskan
1958. Invigningen av Malmö stadion i maj. FOTO: Sydsvenskan.

Kategorier

Senaste kommentarer