Annons:
Mods Försvunna Malmö 19 maj 2017 • Uppdaterad 24 maj 2017

Vem ville inte se The Who på MFF-stadion?

Om man kunde backa bandet 50 år hade jag inte tvekat. Så länge är det sedan ögonblicket gick mig förbi. Det var kanske inte mitt livs misstag – jag var ju bara 11 år. Men ändå.

År 1967 pryddes mitt pojkrums väggar av diverse idolporträtt ur tidningen Bildjournalen. Det var Tages, Gonks och Beatles men framför allt var det The Who. Popbandets sex bokstäver prydde även ryggen på min Koreaduffel. Man var ju ett mods! På skivspelartallriken snurrade ”My Generation”, ”I’m a Boy”, ”Ready Steady Who”, ”Happy Jack”, ”So Sad About Us” och framförallt ”Pictures of Lily”.

Klicka på bilden för att få den större.

Att ha missat The Whos första konsert i Malmö på hösten 1966 må vara sin sak. Men att även den andra konserten i maj 1967 gick mig förbi är svårt att smälta. Jag borde naturligtvis rymt hemifrån, pantsatt hunden eller vad som helst för att komma över en biljett. Men jag nådde liksom inte upp till biljettluckan.

Läs mer: När modsen spred panik i Malmö. 

Förvisso fick jag ytterligare en chans att se idolerna, i engelska Durham 1968. Men då var det…utsålt. Den gången var jag 12 år, och ”so sad…”.

Många år senare gavs en ny möjlighet, i Köpenhamn 1997. Den gången var det lättare att få tag på biljett. men det var ju så dags, då var det ju bara tre kvar. Keith Moon levde som bekant som han lärde, eller som Pete Townshend skaldade i ”My Generation”: han dog innan han blev gammal.

Nåväl. Med hjälp av vårt arkiv går det att göra en tidsresa. Sydsvenskans poprecensent signaturen ”Bosson”, även känd som Bosse Hansson, var på plats blad modsen på MFF-stadion vid Erikslustvägen den 7 maj.

Här är Bossons rapport:

”I rekvisitan ingår insparkade och sönderrivna förstärkare (attrapper), men ur de fungerande högtalarna kom ett fantastiskt hårt och skönt ljud. […]

Polisen gjorde vad de kunde för att hålla ordning när Pete Townshend i The Who satte fart på sin gitarr på MFF-stadion för 50 år sedan. Foto: Per Roland Nilsson/Sydsvenskan.

Det var fyra engelsmän i toppform. Roger Daltrey var på bästa sånghumör. Hans röst lät mestadels till och med bättre än på platta. […] Skaparen av Who-soundet, Pete Townshend, är något alldeles för dig själv. Han behandlar sin gitarr som vore den en leksak. Kastar den upp i luften, drämmer den i golvet osv. 

Tidstypisk konsert med The Who, på MFF-stadion i Malmö 7 maj 1967. Foto: Per Roland Nilsson/Sydsvenskan.

Bakom branschens största trumset tronade Keith Moon. Han har utnämnts till poppens bäste och mest hårdslående trummis. […] Trumpinnar är snabba förbrukningsartiklar i händerna på Mr Moon. 

De tres raka motsats är basisten John Entwistle. Han rör inte mycket på sig under konserten. […]

Tumult i Malmö 7 maj 1967. Foto: Per Roland Nilsson/Sydsvenskan.

Till detta enorma utspel på scenen svarade publiken med att komma i extas. […] Svettiga poliser som försöker hålla borta den stormande publiken, flickor som hoppar upp på scenen för att omfamna sina idoler, skrik och skrän. Men ordningsmakten lyckades hålla det hela under kontroll, även om det gick ganska bryskt till här och var.”

Foto: Per Roland Nilsson/Sydsvenskan.

Konserten arrangerades av klubb Bongo som också såg till att Jimi Hendrix kom till Malmö, bara ett par veckor senare.

Läs mer: När Jimi Hendrix spelade på Friisgatan i Malmö.

 

Mods Försvunna Malmö 22 augusti 2016 • Uppdaterad 23 augusti 2016

Modsen som blivit pensionärer

Här är gänget som utmanade polis, lärare och föräldrar i Malmö på 1960-talet.

Man kallade dem mods. Idag är de pensionärer.

För femtio år sedan samlades stadens ungdomar på Gustav Adolfs torg. Polisen ansåg att de störde ordningen och rykte ut med höjda batonger. Fler ungdomar blev arresterade och oroligheterna upprepades under flera sensomrar på 1960-talet.

— Kravaller skulle jag inte kallad det. Plötsligt började någon springa och då hängde man på, säger Håkan Fritz.

I helgen träffades ett tiotal mods ur det så kallade NK-gänget igen. De är mindre kagiga numera. Koreadufflarna är sedan länge borta. Käppar är nya attribut. Men minnena har de kvar.

NK-gänget utanför NK på Lilla Nygatan. Foto: Per ”Vespa” Svensson.

Oroligheterna och bråken med polisen började egentligen med demonstrationerna för Radio Syd. Redan 1964 gick ungdomar i Malmö ut på gatorna för att demonstrera till stöd för ”piratradiodrottningen” Britt Wadner som drev Radio Syd. Med Olof Palme som nytillträdd kommunikationsminister 1965 hade man skrivit om piratradiolagen som kraftigt stärkte och utvidgade befogenheterna mot Britt Wadner. Radio Syd som var den enda radiokanalen som på den tiden sände populärmusik skulle bort.

Läs mer: När modsen spred panik. 

Det är ofrånkomligt att jämföra ungdomsoroligheterna som drabbade Malmö för 50 år med de oroligheter som på senare år flammat upp i staden.

— Det är tuffare idag, det finns inte samma framtidstro. Vi gick en ljus framtid till mötes. Det fanns jobb och billiga bostäder. Den gången var bråken på en helt annan nivå. Vi var inga vandaler. Vi var ganska snälla. Bara lite olydiga. Vi protesterade genom att ha långt hår och häftiga kläder. Det behövdes inte mer, berättar Håkan Fritz och Rickard Herrström.

Droger var mer sällsynt på den tiden.

— Det fanns inga droger i våra kretsar. Men man kände ju en och annan som åkte dit, säger Håkan Fritz.

— Men visst fanns det droger i Malmö. 1964 fanns det inte så mycket, men sen eskalerade det snabbt i mitten av 1960-talet. Drogerna kom med de amerikanska Vietnamdesertörerna. De hade LSD. Och så var det holländare som sålde andra droger, berättar Jörgen ”Stampe” Alfrid.

Alla åldrade mods är idag eniga om en sak. Deras uppror var helt utan politiskt innehåll. Det handlade om identitet. Mycket gick ut på att reta föräldrar och lärarna som svarade med att ge lägre betyg.

— Jag behövde inga betyg, jag skulle ju bli filmstjärna. Men så blev det inte. Sen fick jag ta kvällskurser på Hermods, säger Karin Färdenstam.

NK-gänget brukade samlas utanför, sporadiskt på gräsmattan mot Lilla Nygatan. Där hade man nära till varuhusets utbud av kläder och skivavdelning.  Man umgicks, lyssnade på musik och shoppade de rätta kläderna. Gick på konserter och diskotek, och hängde på Ringbaren vid Södertull eller La Couronne vid Triangeln.

— De var sorglöshet, vi hade en glädje – vi hade helt enkelt kul, säger Peter Hanson.

— Det var coolt att tillhöra gänget. Det kändes nytt. Och så hängde man i skivbaren på NK. Avsikten var ju inte alltid att köpa en skiva, bara att lyssna. Och så i källaren, i Pilebaren, där kunde man beställa en banana split. Den var dyr, kostade fyra och nittiofem. Där satt man och såg cool ut. Jag ägde världen, men jag var tvungen att vara hemma före klockan nio på kvällen, minns Karin Färdenstam.

Musikutbud fanns det gott om i Malmö på den tiden. Många svensk band turnerade och alla de stora banden spelade i Malmö: Rolling Stones, The Who, Kinks och Jimi Hendrix Experience, för att nämna några.

— Vi var bortskämda med musik. Det fanns klubbar överallt. Minns Rolling Stones på Baltiska hallen 1965. Sen cyklade vi till Lund för att vi hade hört att bandet bodde där hos Britt Wadner. Men när vi kom fram hade de nyss åkt, minns Karin Färdensam som bara var fjorton år när hon blev medlem på klubben West End vid Norra Vallgatan.

— Jag smet ut på juldagen för att gå på West End. Jag ljög om min ålder och kom in.

Ett av de viktigaste attributen för modsen vid denna tid var Koreaduffeln. Den köpte man på Engelbrektsboden på Engelbrektsgatan och senare där man nu hittar nya hovrätten.

— Min duffel var full av autografer och var så sliten att jag fick sova med den under kudden för att mamma inte skulle ta den och slänga den, minns Mona Wihlborg.

Lär mer: På Koreaduffelns tid. 

— De utställda brallorna handlade man i en affär i Nyhamn, i Köpenhamn, minns Karin Färdenstam.

Även om modsen idag är lite gråare och lite mindre smidiga så har ränderna inte blekts ur helt.

— Jag vill fortfarande sticka ut lite, klär mig därefter. Men min vinylsamling har jag sålt. Hade 9 500 skivor. Fick en slant för den, berättar Arne Ohlzon.

— Jo, för mig har ränderna gått ur. Idag kan jag erkänna att jag faktiskt gillar Frank Sinatra, det kunde jag inte den gången. Men jag klär mig fortfarande alltid i svart. Då gjorde jag det för att vara cool. Numera är det mer för att det är praktiskt, säger Karin Färdenstam.

Modsen som gjorde ”stan osäker” i mitten av 1960-talet. Femtio år senare möttes de igen. Främre raden från vänster: Christl Mayer, Mona Wihlborg och Håkan Fritz. Mellersta raden: Jörgen ”Stampe” Alfrid, Arne Ohlzon, Rickard Herrström och Ulf ”Flu” Pettersson. Övre raden: Kenneth Svenning, Robert Enarsson, Lars Berggren, Peter Hanson och Karin Färdenstam. Foto: Patrick Persson/Sydsvenskan.
Håkan Fritz och Karin Färdensam pratar om gamla tider. I bakgrunden Rickard Herrström Foto: Patrick Persson/Sydsvenskan.
Mods Försvunna Malmö 27 september 2015 • Uppdaterad 30 september 2015

Modsen tillbaka som pensionärer

Modsgänget som för 50 år sedan störde ordningen på Gustav Adolfs torg. Nu har de återsamlats för att minnas. Stående från vänster: Dennis, Ulf, Göran, Peter, Lars P, Ninna, Karin, Lars B. Jörgen, Arne och Sune. Sittande från vänster: Anette, Lorna, Håkan och Christl. Saknas från gruppen: Elizabeth, Robert, Rickard, Roland, Bo, Christina och Mona Sigbritt. FOTO: Arne Ohlzon.

Modsen som blev pensionärer.

Sensommaren 1965 samlades stadens ungdomar på Gustav Adolfs torg. Polisen ansåg att de störde ordningen och rykte ut med höjda batonger. Fler ungdomar blev arresterade och oroligheterna upprepades under flera somrar på 1960-talet.

Denna artikel om händelserna fick Peter Hanson att höra av sig. Han var inte bara med den gången, han var också med på en återsamling, 50 år senare.I augusti samlades gänget åter. Han skriver:

Nyligen ”träffades ett 20-tal av dessa ‘vandaler’ på Drumbar i Malmö. De flesta hade inte setts på 50 år! Vi hängde ihop i något som hette NK gänget och på en klubb som hette West End på Norra Vallgatan.”

West End var klubben i en rivningskåk vid Norra Vallgatan, där stadens mods flockades runt 1964 och 1965. Efter en tid fick klubben flytta till en ny lokal. Den 2 maj 1965 öppnade värdinnan Ingela Ström West End II på Per Weijersgatan 8. Den nye bartendern hette för övrigt Johannes Brost.

I slutet av 1965 stängde polisen klubben.

Gänget på Gustav Adolfs torg. Från vänster Håkan, Göran (stående), Arne (sittande) och Dennis. Den som saknas på den nya bilden och som sitter på den gamla heter Roland Persson och kallades Ringo (men var alltså inte med i återföreningen). Den vänstra bilden togs av Per ”Vespa” Svensson som hängde med NK-gänget. Högra bildens fotograf heter Jörgen Alfrid.
NK-gänget utanför NK. Året är 1965. Fotograf okänd.
West End på Per Weijersgatan i Malmö 1965. Foto: Staffan Johansson.
Mods Försvunna Malmö 29 augusti 2015 • Uppdaterad 2 oktober 2015

När modsen spred panik

Orolig sommar på Gustav Adolfs torg 1965.

Man kallade dem mods. I helgen är det 50 år några hundra tonåringar störde ordningen i Malmö och fick polisen att rycka ut med höjda batonger.

Sommaren 1964 slogs engelska så kallade mods och rockers i Brighton och Margate. Året efter spred sig upploppsstämningen till Oslo och Stockholm. I augusti 1965 hade ett par hundra ungdomar samlats vid Hötorget för att umgås. Polisen uppfattade situationen som störande av allmän ordning och gick in för att upplösa folksamlingen. Ungdomarna vägrade flytta på sig och tumult uppstod. Flera skyltfönster krossades, bräder anlades på gatan och bortåt ett trettiotal unga omhändertogs.

Ungdomarna kallades mods, av polis och media. I själva verket var det mest vanliga tonåringar och ungdomar från förorten, med Beatlesfrisyr och den tidens modekläder.

Den 31 augusti rapporteras det om en del ansatser till konfrontation i Malmö. I Sydsvenskan utfärdades risk för en epidemi med mods-upplopp. ”Kanske har det med klimatförhållandena, som påverkar sinnena, påpekar en psykolog”. Det talas också om en ”viss spänning inför skolstarten”.

Det var Gustav Adolfs torg som blev samlingspunkt för stadens ”sysslolösa yngre tonåringar”. Sydsvenskans reporter raljerade inför åsynen. Den 31 augusti hade uppemot 500 unga samlats. Huvuddelen av dem ”torde varit under 12-13-årsåldern och resten knappt över 15 […] En normallång reporter kunde hela tiden se över huvudena på gaphalsarna. […] Hundar fanns med för säkerhets skull och skrikande småflickor (möjligen pojkar, svårt att se med flickhåret) flydde förskräckt när hundarna morrade till.”

Det brann i en papperskorg men några kravaller var det nu inte frågan om. ”På Norra Vallgatan välte den modigaste med en käck men diskret spark tvenne träd, planterade i en trälåda utanför en pälsaffär. En bänk försökte en 14-årig bära ner till i kanalen vid hovrätten, men han orkade inte”.

På ledarplats tog man ”kravallerna” på större allvar. Under rubriken”Vänd dem inte ryggen” refererade man till Evan Hunters roman och dess berömda filmatiseringen med Glenn Ford i huvudrollen. Dock menade man att de ”mods-ungdomar, som just nu drar uppmärksamheten till sig” inte hör till det grövre klientelet. ”Den allvarliga vändningen mods-upptågen tagit visar emellertid att ‘idyllen’ är bedräglig och att direkt sociala element lätt får fritt spelrum i mängden av trotsigt uppstudsiga ungdomar, som i huvudsak sysslar med att avreagera sig tristessen och oppositionslustan”.

Ledarskribenten är inne på att ”en nära till hands liggande förklaring är att vi förlorat greppet om idealbildningen /…/ Behovet av sådana behov är uppenbart bland uppväxande ungdom. När de saknas tar olusten, ledan och missmodet överhanden”.

Att de unga hade fått nya ideal, det var inte en tanke som föresvävade media och myndigheter den gången. Så fortsatte också oroligheterna i Malmö  (och på andra platser) under flera kommande somrar.

Sommaren 1966 bröt det åter ut vissa oroligheter, men det var framför allt upploppen 1967 som skapade löpsedlar. Den 4 augusti – då tidningarna också rapporterade om nya raskravaller i USA – kunde man läsa om ”vild kalabalik med storslagsmål mellan mods och Malmöpolis. […] Sex poliser misshandlades av folkhopen, två så illa att de togs ur tjänst”. Sex tyska mods i tjugoårsåldern och en schweizare anhölls.

Dagen efter satt de utländska modsen alltjämt anhållna, misstänkta för våld mot polisman, våldsamt motstånd och fritagningsförsök. Tidningen rapporterar att det för stunden fanns hundratals internationella mods i Malmö. ”De flesta av dem är  medellösa och sover i parkerna om nätterna”.

På Gustav Adolfs torg, som annars varit mörklagt under kvällarna, är nu upplyst av starka stråklastare. ”Det är en skämmande anblick som möter en besökare. […] Småflickor på 12-13 år med cigarrett nonchalant dinglande i mungipan hånglar ogenerat med någon utlänning som inte har någon anledning att tvivla på den svenska synden.”

Detta med uppror under sensommarens heta månad drabbas vi som bekant av då och då även i våra dagar, numera oftast i  storstädernas miljonprogramsområden.

Historiskt kan man naturligtvis gå tillbaka till olika former av uppror, som naturligtvis lockade även bråkstakar. I Malmö kan man inte minst referera till Möllevångskravallerna 1926 . Konflikten var förvisso framsprungna ur en strejk vid A W Nilssons korg- och barnvagnsfabrik och ytterligare infekterad sedan en arbetare avlidit efter en misshandel av en strejkbrytare. Bakgrunden var med andra ord politisk, men de efterföljande upploppet var mindre kontrollerat.

Uppemot 15 000 demonstranter deltog som mest (Arbetets uppskattning, polisens stannade vid uppemot sextusen) på Möllevångstorget. Oroligheterna kulminerade den 24 november 1926 med att tre till fyra hundra demonstranter bröt sig ut och tågade till fabrikörens bostad på Södra Förstadsgatan 4 där den uppretade folkmassan försökte ta sig in i huset medan oskyldiga biobesökare kom i vägen för polisens chockattacker. Läs mer om dessa kravaller här.

I sammanhanget ska man heller inte glömma bort nyårskravallerna 1946 och några efterföljande år. Den gången var det ”ligister av swingpjattyp” som gjorde centrum osäkert. Möjligen var dessa upplopp inspirerade av de så kallade ”Zoot Suit Riots” i USA några år tidigare.

Mer om nyårskravallerna kan man läsa här.

Om modsens återträff 50 år senare kan man läsa om här.

Löpsedel från 1967.
Även sommaren 1966 gick det hett till mellan Malmöpolisen och stadens mods. FOTO: Lars-Åke Persson
Än värre blev det under sensommaren 1967, då flera poliser skadades och utländska mods anhölls. FOTO: Reinhard Rolke/Sydsvenskan
Även knuttarna fanns på plats under oroligheterna denna sensommarnatt i Malmö 1965. FOTO: Bror Hansson/Sydsvenskan
”Flickor flydde polishundar – 500 ungdomar lekte i Malmö” – så löd rubrikerna i Sydsvenska Dagbladet för 50 år sedan, den 1 september 1965. FOTO: Staffan Johansson/Sydsvenskan
Sommaren 1965 var det inte mer kravaller på Gustav Adolfs torg än att knuttar och mods kunde klappa polishundarna.

Kategorier

Senaste kommentarer