Annons:
Möllevångsgården Försvunna Malmö 17 december 2016 • Uppdaterad 24 december 2016

När Möllevången var åkermark

Är det inte Moriskan där borta? Jo, så är det. Men var kommer hästarna ifrån?

Idag utgör Möllevångstorget kärnan av Möllevången. Så har det inte alltid varit. Förr var det Möllevångsgården – även känd som Suellska villan eller Lugnet uti Möllewången – med sin parkanläggning som låg mitt på vången. Gårdens corps de logi (huvudbyggnaden) ligger ju som bekant ännu kvar i hörnet av Barkgatan och Parkgatan, och dess trädgård kallas numera Folkets park.

Möllevångsgården den äldre, som den såg på 1890-talet. Till höger syns den ekonomibyggnad som brann 1901. Foto: Sydsvenskans arkiv.

Läs mer: Lugnet uti Möllewången.

Lustigt nog ligger den del som gett namn åt Möllevången numera i delområdet Rådmansvången. Möllorna låg nämligen närmare staden, i vångens nordvästra hörn, det vill säga i kvarteret Korpen och vid Mjölnaregatan.

En annan del av det äldre Möllevången återfinns i dagens delområde Västra Sorgenfri. Längs Spånehusvägen (som ledde till Spånhusen) låg Tobakshusen på Tobakslyckan. Sannolikt odlade man tobak i området, liksom man odlade raps vid Rapshusen på Föreningsgatan. Redan på 1600-talet odlades det tobak i Malmö och Frans Suell den äldre anlade ett Tobaksmanufaktori 1726.

Det var hans sonson Frans Suell d y (1744–1817) som förutom att driva tobaksfabrik på Västergatan, och ta initiativ till att bygga hamnen, köpte mark på Möllevången och lät uppföra Möllevångsgården och dess park. När han avled tog svärsonen Lorens Kockum över ägorna. År 1832 förvärvades Möllevången av Petter Gustaf Barkman (1788-1863), bror till apotekaren Johan Fredrik Barkman. Den senare lät göra en fashionabel brunnsinrättning av Möllevångsgården och dess park. En rest av denna hälsobringande anläggning ligger än idag inne i Folkets park med baksidan mot Parkgatan – precis vid korsningen med Möllevångsgatan.

Läs mer: Varför heter det Moriskan?

Trenden att ”dricka brunn” blev kortvarig, åtminstone här. Petter Gustaf Barkmans svärsönerna Erik och Hans Friis tog över Möllevången. Ägan kom senare att övergå till konsuln Ernst Friis (son till Hans), som i sin tur avyttrade själva gården. Den kom att nyttjas på andra sätt, bland annat av A W Nilssons korg- och barnvagnsfabrik.

Läs mer: Facklig kamp och blodigt allvar. 

Åkrarna runtenom odlades alltjämt. När gårdens ekonomibyggnader brann 1901 flyttade lantgården till Tobakslyckan, på en tomt som i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet ägdes av skönfärgaren Nils de la Rose (1739–1806) – vars släkt gett namn åt Larochegatan. På Tobakslyckan lät han sannolikt odla olika växter att färga sina tyger med.

Möllevångsgården den yngre, vid Spånehusvägen runt 1903. Notera Moriskan i fonden mellan byggnaderna. Foto: Sydsvenskans arkiv.

Den nya gården som låg längre österut, där Spånehusvägen möter Ronnebygatan och Falsterbogatan, var en låg, vitkalkad envåningsbyggnad med namnet ”Möllevången” i svarta bokstäver på gaveln. Då hade ännu inte Amiralsgatan fått den dragning den har idag och där Amiralen skulle uppföras låg det fortfarande åkrar.

En lantarbetare, en harv och två hästar. I bakgrunden ligger Moriskan i Folkets park. Bilden är sannolikt tagen tidigt 1920-tal, innan bergochdalbanan uppfördes och många år innan Amiralen byggdes. Foto: Oscar Brogardh.

Fram till sin död 1918 är det ännu konsuln Ernst Friis som är stor markägare i området och innehavare av nya Möllevångsgården. Så sent som 1922–23 står gården noterad på Fastighetsaktiebolaget Friis.

Läs mer: Happachska villan före Arbetet.

Gården i kvarteret Rodret revs 1938 för att ge plats åt Arbetarnas bildningsförbunds nya hus. ABF som dittills hållit till i den Happachska villan på Bergsgatan ville göra ny- och tillbyggen. Samtidigt behöver Arbetet ett nytt förlagshus. Man gjorde en rockad. Byggmästaren Hugo Åberg som deltog i ett sammanträde med ABF:s styrelse var villig att sälja en tomt han ägde, där nya Möllevångsgården låg.

Samma år, 1938, uppfördes byggnaden som står där än. Sedan dess har Möllevången förskjutits söderut.

Nya Möllevångsgården rivs för att lämna plats åt ABF:s nya lokaler på Spånehusvägen. Året bör vara 1938. Foto: Gotthard Henrichsén.
Här på Spånehusvägen 47 låg Möllevångsgården den yngre. Foto: Hussein El-Alawi/Sydsvenskan.

*********************************************

Bakgrund till bilderna:

Läsaren Jan Henrichsén hörde av sig till Försvunna Malmö 2013. Han visade några fina privata bilder, tagna av pappa Gotthard Henrichsén. Av de bilderna blev det tre blogginlägg, ett om Branteviksplan, ett om de amerikanska bombplanen på Bulltofta och ett om utsikten över korsningen Nobelvägen och Spånehusvägen

Men det var en bild som förbryllade, föreställande en gård som höll på att rivas. När, var och varför? För att bringa klarhet lade vi ut bilden på Facebook, närmare bestämt i gruppen ”Malmö – ett historiskt perspektiv”. Det blev inte bara napp, inlägget utvecklades också till en intressant tråd. Resonemanget kan läsas här

Plötsligt en dag dök det upp andra fotografier från annat håll. Det var ”Gunnel i Kalifornien”, en Malmöbo i förskingringen, som mejlade redaktionen. Bland hennes bilder fanns det i synnerhet en som väckte vårt intresse. Den unika bilden föreställer en lantarbetare, troligen Gunnels fars kusin med efternamnet Norlin, som harvar jorden på Möllevången, framför Moriskan på Folkets park. 

Möllevångsgården Försvunna Malmö 27 november 2016 • Uppdaterad 29 november 2016

När vattnet kom från fabrikerna

I moderna öron kan ordet vattenfabrik klinga lite konstigt. Vatten är ju inte en industriprodukt. Eller?

Förr i tiden var vattenfabrik en benämning på en fabrik där man tillverkade soda- och vichyvatten, såväl som smaksatt vatten och läskedryck. I äldre dagar var denna verksamhet kopplad till apoteken.

Apotekaren J F Barkman startade 1835 Malmö Brunnsinrättning på Möllevången i sommarresidenset Lugnet med tillhörande park (idag Folkets park) som hans bror, handlanden P G Barkman, hade inköpt av Frans Suells änka. Här låg förutom själva brunnsinrättningen en salong med toalettrum för damer samt ett laboratorium. Här kunde brunnsgästerna under sedvanliga former förtära olika sorters artificiella hälsodrycker efter tysk förebild, såsom ”Carlsbader, Emser, Marienbader Kreutzbrunn och  Ferdinandsqvelle, Stålpyrmonter, Saltpyrmonter, Eger, Selters, Soda och Driburger m fl”.

Läs mer: Lugnet uti Möllevången.

År 1881 övertar apotekaren John Martin Tesch apoteket Lejonet och några år senare öppnar han Malmö Brunnsinrättning i Kungsparken där man kunde inmundiga ”såväl in- som utländska naturliga mineralvatten”, bland annat från Lejonets nya Mineralfabrik. Vid denna tid låg Lejonet alltjämt på Stortorgets västra sida, i hörnet mot Isak Slaktaregatan.

Apotekets Lejonets bakgård vid hörnet av Stortorget och Isak Slaktaregatan. Till höger i bild syns vattenkärrorna.

På den stora Nordiska industri- och slöjdutställningen 1896 hade apoteketet Lejonet en egen paviljong med servering av läskedrycker. De ställde även ut en ”vattenfabrik” för att visa ”huru de välsmakande dryckerna komma till”.

I samma veva var Tesch i färd med att uppföra en ny byggnad för sitt apotek, på andra sidan Stortorget – där apoteket ännu ligger. Där inrättades även en ny vattenfabrik, samägd av stadens fyra apotek och döpt till Apotekarnes vattenfabrik i Malmö.

Läs även: Ölhall och apotek i Teschska passagen. 

År 1913 flyttade apotekarnas vattenfabrik från Stortorget och Kalendegatan till Bergsgatan, närmare bestämt till den lokal som tidigare rymt Richters bryggeri (idag Malmö brygghus), där man förenades med mineralvattenfabrikerna Almbacken (Malmö Bryggeri) och Svanen (Mattssons bryggeri på Kirseberg) som AB Malmö vattenfabriker (senare Apotekarnes vattenfabrik).

Malmö vattenfabriks AB på gården, i hörnet av bergsgatan, Möllevångsgatan och Skolgatan. Idag ligger Malmö brygghus på platsen. Bild ur boken ”Malmöföretagen – förr och nu”.

Tio år senare fanns även Vattenfabriken AB Kronan i Limhamn samt Olof Olssons bryggerifirma på Kirseberg. År 1926 tillkom AB Polstjärnans vattenfabrik på marknaden. Firmatecknare var Erik Frisell (1889–1944), på den tiden känd friidrottare för MAI som deltog vid olympiaden i Stockholm 1912. Han var också disponent för Desinfektionsaktiebolaget Skandia, ett slags föregångare till Anticimex.

Polstjärnans vattenfabrik uppförs i Sorgenfris industriområdet, på Östra Farmvägen. Foto: privat.

En fabrikslokal för Polstjärnan uppfördes i Sorgenfris industriområde, på Östra Farmvägen. Där kom man att enligt annonserna tillverka fyra ”trumfäss”: Sockerdricka, Apelsin, Vichyvatten och Tonic Water. En låda av den senare skickades 1937 av Frisell till kungliga slottet Sofiero. Tydligen föll smaken kung Gustaf VI Adolf på läppen och Polstjärnan kunde därmed stoltsera som kunglig hovleverantör.

Polstjärnans vattenfabrik på Östra Farmvägen. Deras läskedrycker kördes den första tiden ut med häst och vagn. Foto: privat.

När Erik Frisell avled 1944, bara 55 år gammal, köpte Malmö förenade bryggerier aktiemajoriteten i Polstjärnan vars lokal från och med 1953 blev tillverkningslokal för Coca-Cola.

Läs även: Sveriges första Coca-Cola tillverkades på Östra Farmvägen.

Vad det lider kommer Malmö förenade bryggerier, tillsammans med dotterbolagen Apotekarnes vattenfabrik, Kronan och Apotekarnes mineralvattenfabrik i Lund med flera, att koncentrera all produktion av soda- och vichyvatten samt läskedryck till bryggeriet på Ystadvägen, sedermera Pripps. Numera nedlagt i Malmö.

Erik Frisell till höger, på kontoret.
Lagret på Östra Farmvägen.
Kom och köp: Polstjärnas goda läskedrycker, på Stortorget. Foto: privat.
Möllevångsgården Försvunna Malmö 23 november 2014

Happachska villan före Arbetet och Stadsarkivet

 

Happachska villan i hörnet av Bergsgatan och Friisgatan. Bild ur boken ”Omöjligt finns inte – ABF Malmö 75 år”, av Erik Eriksson.

Malmös arv finns på stadsarkivet, numera i nya lokaler. Det första arkivet inrättades 1903 i Rådhusets källare. Nästan sextio år senare flyttade man till Gamla Riksbankshuset, i folkmun kallad ”Pittahuset” på Östergatan. År 1991 flyttade arkivet till Västra hamnen.

Ny adress är Bergsgatan 20. I ett hus, på en tomt som inte saknar historia.

För tvåhundra år sedan var marken en äng eller åker alldeles utanför den västra parkanläggning – den östra blev så småningom Folkets park – som tillhörde Frans Suells sommarvilla Lugnet, även kallad Möllevångsgården.

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet präglades de omgivande kvarteren runt Bergsgatan, Friisgatan och Barkgatan av flertalet fabriker. En av dem var Happachs tvålfabrik. Grundaren Wilhelm Happach kom ursprungligen från Tyskland och var född i Sachsen 1819. I slutet av 1850-talet flyttade han till Ystad och fick anställning som verkmästare vid en såpfabrik som han efter några år övertog. År 1879 etablerade han en ny fabrik på Stora Kvarngatan i Malmö som övertogs av sonen Max. Han hade ärvt sin fars stora arbetsförmåga och skicklighet, och utvecklade såp- och tvålfabriken till en av de främsta i sitt slag i södra Sverige.

År 1897 revs den gamla fabriken och en ny i fyra våningar byggdes vid Bergsgatan. I anslutning till den, i hörnet av Bergsgatan och Friisgatan byggdes en stor villa med nio rum. Där bosatte sig Max Happach och hustrun Hilma som blev änka redan 1900. Paret fick inte mindre än åtta barn på sex år!

Uppenbart räckte inte fabrikslokalerna på Bergsgatan till. Nya kom att uppföras på Nobelvägen (i kvarteret Brännaren) och 1920 slog man ihop Malmö Oljeslageri och Happachs Såpfabrik till kort och gott MOHAB.

Happachska villan blev av allt att döma bebodd av familjen fram till mitten av 1920-talet. År 1927 köptes villan av Arbetarnas bildningsförbund. ABF letade efter ett nytt studiehem som ersättning för de gamla vid Södertull. Villan kom väl till pass, intresset för utbildning ökade. Bland annat hade 34 strejkande arbetare från A W Nilssons barnvagnsfabrik på Parkgatan startat två studiecirklar.

Tio år senare hade den Happachska villan blivit för liten för ABF-avdelningen. Man hade börjat skissa på möjligheten att bygga nytt. Men i samma veva hade även tidningen Arbetet som grundades 1887 börjat växa ur sin gamla redaktion på Skolgatan, vid sidan om dåvarande Folkets hus, senare Ungdomens hus.

Tryckeribolaget Framtiden som gav ut Arbetet, hade köpt granntomten till ABF-hemmet men det visade sig nu att den var för liten för deras behov. Kunde ABF och Arbetet samsas i samma nybyggda lokaler?

Det hela slutade med att ABF flyttade, in i ett nybyggt och ändamålsenligt hus på Spånehusvägen som invigdes 1939. I början på 1940-talet flyttade Arbetet till ett sprillans nytt tidningshus mitt i arbetarrörelsens starkaste fästa på Möllevången, uppfört efter ritningar av Carl-Axel Stoltz.

Där hittar vi nu Malmö Stadsarkiv, och snart Folkets Bio.

Ursnitt ur karta från 1904.
Arbetets nya tidningshus.
Ett av nio studierum hos ABF i Happachska villan. Bild ur boken ”Omöjligt finns inte – ABF Malmö 75 år”, av Erik Eriksson.
Möllevångsgården Försvunna Malmö 21 mars 2013

Smörmadar och bridge i Suells herrgård

Möllevångsgården 1949, med minnesplatta ovanför gamla entrén.

Möllevångsgården där den store och för Malmös utveckling så betydelsefulle  industrimannen Frans Suell softade om somrarna i slutet av 1700-talet, där satt långt senare arbetarna på AW Nilssons fabriker med sina medhavda smörmadar.

­– Det är knappt att man kan tro att det är samma byggnad idag, berättar Inge Malmström när han ringer Sydsvenskan.

AW Nilssons fabriker som etablerades sig på Möllevångsgatan 1885 expandera och lät så småningom inkorporera Suells herrgård. Först på sjuttiotalet återställdes och restaurerades byggnaden.

Suellska herrgården som den såg ut när barnvagnsfabriken lämnat kvarteret 1965. Foto: Ernst Henriksson

Inge Malmström var ofta i huset när han var ung på 40-talet.

– Där hade far lager för järnbalkar till barnvagnstillverkningen, och där på bottenvåningen fanns också matsalen med ett lite kök för arbetarna, berättar Inge Malmström, son till lagerförmannen Anders B Malmström.

– Han ville riva väggar i huset för att bättre få plats på sitt lager, men det fick han inte.

Men det var framför allt på kvällstid som Inge Malmström tillbringade tid i huset.

– Det var där jag lärde mig spela bridge. Far tog med mig till AW Nilssons bridgeklubb, minns Inge Malmström.

Frilagd sommarherrgård. Borta är slumhus, utedass, piskställningar, klädsträck och prång.Foto: Lennart Peters 1971.
Möllevångsgården Försvunna Malmö 19 mars 2013 • Uppdaterad 15 december 2016

Kulturhuset uti Möllewången

”Lugnet uti Möllevången”,oljemålning av CC Dahlberg, från cirka 1850.

Möllevångsgården har bli kulturhus på nytt. Det var på tiden, skulle man kunna säga.
 Gården som också kallats ”Lugnet i Möllewången” byggdes under upplysningens tidevarv och är alltså jämnårig med franska revolutionen.
En gång var byggnaden full av kreativitet och kultur.

Den 11 augusti 1793 sålde handelsmannen Thomas Niclasson och hans hustru Gertrud Christina Kockum sina två jordar i Möllevången. Köparen var Frans Suell. 
Han var på flera sätt en föregångsman.

Edvin Trulssons staty av Frans Suell, här med attribut från hattrevolutionära fronten.

På Norra Vallgatan blickar Frans Suell sedan 1947 ut som staty ut över hamnen som tillskrivs honom. Under tidigt 1990-talet blev hans hatt ofta pyntad med en brandgul trafikkon – det vill säga något år innan Thomas Öberg i Bob hund gjorde trafikkonen till sin scenrekvisita.

Men Frans Suell är också känd som Malmös förste industrikung. Hans farfar Frans Suell den äldre – invandrad från Holstein – fick 1726 privilegiet att starta tobakstillverkning i Malmö. Hans tobaksfabrik låg i Michelsens hus (det tre våningar höga, storslagna tegelhuset på Adelgatan bakom Residenset, senare kallat Kronomagasinet och rivet 1877).

Men det var först när hans sonson tog över fabriken som det blev fart på affärerna.
Frans Suell inköpte Jörgen Kocks hus mellan Stortorget och Västergatan, flyttade tobakstillverkningen dit . Genom att ta initiativ till hamnen skapade han nya förutsättningar till Malmös handel. Han startade ett sockerbruk och en tygfabrik, och drev även ett kalkbruk i Limhamn och en tegelfabrik i Lomma. Och så lät han 1796 bygga en liten herrgård på sin nyinskaffade mark i Möllevången, ett sommarhem och en tillflyktsort långt bort från den smutsiga, stinkande och trångbodda staden. Han och hustru Anna Catharina af Trolle kallade sitt tusculanum för Lugnet.

Huset omfattades i bottenvåningen av garderober, bagarstuga, skafferi och sju rum (det vita, gröna, bruna, röda och blå rummen samt den gula förstugan och salongen). På andra vången fanns förstuga, kök och sju rum (gula rummet, blå och vita förmaken, salen, gröna kammaren, kabinettet och den blå sängkammaren). Därtill en välvd källare och en stentrappa. Byggmästare bör ha varit en av de två som vid denna tid var verksamma i staden, endera Carl Friedrich Horn eller Isac Beckström. Den andre kan då vid ungefär samma tidpunkt ha uppfört Rönneholmsgården.

Möllevångsgården på 1890-talet. Foto: CV Roikjer.

På Lugnet studerade Frans Suell naturen, i sällskap med sina böcker – han var stor bibliofil, anställde en utländsk trädgårdsmästare och la ner mycket omsorg och pengar på trädgårds- och parkanläggningar.
Att utnyttja barn som billig arbetskraft i tobaksfabriken hindrade inte att industrimagnaten ansågs vara folklig och sågs som en, vad vi i våra dagar skulle kunna kalla demokrat. Han var därmed inte sen att för allmänheten öppna sin parkanläggning som kom att bli Folkets park nästan hundra år senare, 1891.

Redan i början 1800-talet lustvandrade Malmöborna under vackra sommarkvällar och söndagar till parken där musikdirektör HJ Tengvall stod för underhållningen.

Möllevångsgården 1902 med delar av Folkets park och med AW Nilssons fabrik till vänster.

Några år efter Frans Suells död 1817 köptes egendomen av svärsonen Lorens Kockum men såldes på nytt vid hans död 1825. 1836 startade apoteket Lejonens första innehavare Johan Fredrik Barkman en brunnsinrättning. Här serverades ”alla sorters både varma och kalla artificiella hälsovatten såsom Carlsbader, Marienbader, Selter, Spa, Pyrmonter, Embser, Geilnauer, Soda Eger, Faschinger m.fl.”.
På mitten av 1840-talet hade Möllevången som brunnsort spelat ut sin roll och Suellska corps de logiset bytte ägare flera under seklet för att i början av 1900-talet byggas om och inredas med små lägenheter, medan den intilliggande lantgården efter en brand flyttades till andra sidan parken, till hörnet av Falsterbrogatan och Ronnebygatan. Där låg fram till 1938 en låg vitmålad byggnad med namnet ”Möllevången” i svarta bokstäver på gaveln.

Det inkapslade Lugnet som tecknarenHolger Vång såg det 1964i Bertil Widerbergs bokMalmö.

Med åren blev det Suellska huset allt mer bortglömt och inkapslat av en expanderande och omgivande bebyggelse. Inte minst AW Nilssons korg- och barnvagnsfabrik på Möllevångsgatan expandera och lät inkorporera byggnaden som magasinslokal. När fabriken lämnade kvarteren 1965 återstod i stort inget av den ursprungliga rumsindelningen och flera lager av om- och tillbyggnader gjorde huset svår att känna igen. Först i början av 1970-talet skalades byggnaden fram och restaurerades.
Och nu är alltså planen glädjande nog att Lugnet i Möllewången åter ska bli kulturhus.

Läs också: Smörmadar och bridge i Suells herrgård.

Läs mer: Bertil Widerberg, Malmö, 1964. Ebbe Svenburg, Malmö genom konstnärsögon, 1961. Leif Ljungberg, Malmö Fornminnesförenings årsskrift 1941. Erik Hofrén, MFÅ 1964. Alvar Platen, MFÅ Minnesskrift 1920.

Kategorier

Senaste kommentarer