Annons:
Östergatan Försvunna Malmö 26 december 2016 • Uppdaterad 25 december 2016

Hos Dagmars allehanda fanns allt för hushållet

Säg Dagmar & K E Svensson och många äldre Malmöbor får något drömskt i blicken. Nostalgiska minnen väcks till liv. Barndom. 1950-tal. 1960-tal. Ja, till och med 1970-tal. Men där tar det stopp.

1977 slog Ester och Calle Svensson igen bosättningsbutiken på Föreningsgatan. Huset skulle rivas.

Dagmar Eugenia Blenda Nilsson föddes i Malmö 1882. Tjugo år gammal gifte hon sig med Karl (även Carl) Emanuel Svensson. Troligen fanns pengarna att investera på hennes sida av släkten.  I adresskalendern för 1913–14 listas Dagmar Svensson som handelsidkerska och delägarinna i firma Dagmar & K E Svensson, med bostadsadress Bergsgatan 41. Deras företag återfinns under rubrikerna Bosättningsmagasin och Glas- och porslinshandlare, men tyvärr saknas butiksadress.

I adresskalendern 1922–23 innehar firman en butik på Östergatan 1, i det så kallade miljonpalatset vid Drottningtorget. Paret är listade med bostad på Kommendörsgatan 9 A.

Vid samma tidpunkt är det ännu en handlanden A Ohlsson som står som ägare till fastigheten Ripan 5, med adresserna Föreningsgatan 17 och Bolagsgatan 10. Huset på den adressen uppfördes 1880 och ägdes tio år senare av stenhuggaren J Nilsson. Först 1928 finner vi firma Dagmar & K E Svensson på den adressen:  Föreningsgatan 17. Man de finns även tvärs över gatan på nummer 12, troligen i samma lokal som tidigare hyst Föreningsgatans fruktaffär.

Verk av Åke Waldemar Larsson, målat 1977. Men motivet är äldre än så. Vagn 12 på 3:ans spårvagnslinje var i bruk 1942, men inte 1945. Det sägs vara Calle och Ester Svensson som står utanför butiken.

År 1930 står sonen Calle Johan Eugén Svensson som ensam ägare till firman. Till sortimentet hör glas och serviser, keramik och prydnadsföremål, kristallkronor och möbler med mera. All verksamhet är nu koncentrerad till hörnan mot Föreningsgatan och Bolagsgatan. Calle har förälskat sig i biträdet Ester Alfrida. Det är en relation som mamma Dagmar tydligen inte uppmuntrar, men till sist gifter sig de två.

Dagmar och Karl bor emellertid kvar i lägenheten ovanför butiken, med ingång från Bolagsgatan 10. Där kommer de av allt att döma att bo kvar livet ut – sannolikt tillsammans med sonen Carl och svärdottern Ester. Dagmar Svensson avled 1954 och Karl fyra år senare. De är begravda på S:t Pauli mellersta kyrkogård.

Föreningsgatan i höjd med Lachmanska badet till vänster, i riktning Triangeln 1948. Dagmar Svenssons butik ligger i det låga huset ett stycke ner för gatan på höger sida. Foto: Sydsvenskan.

Läsaren Thorild Nilsson minns både butiken och lägenheten väl. Det var hennes far som levererade kaffet. Det maldes på plats och såldes i lösvikt som Dagmars egen blandning. I själva verket var kaffet av märket Siboga, rostat på Disponentgatan.

”Då Ester och Calle själva var barnlösa gick jag lite som barn i huset. Jag minns vid besöken att jag alltid tyckte att det var lite lugnare på övervåningen där de bodde (med ingång från numera försvunna Bolagsgatan) än i butiken som var […] belamrad med porslin och prydnadsföremål […] och inte speciellt barnvänlig.”

En annan läsare vittnar om att Dagmar Svenssons butik brukade kallas Dagmars allehanda. Det var där man hyrde porslin till studentfesten och hon minns också att ”gubben” som slog in kassan hade tjocka glasögonglas.

Clary Svensson, som sedan mitten av 1990-talet förestår Göta porslin & kaffe på Amiralsgatan, arbetade sina första tio år hos Dagmar & K E Svensson. Till arbetssysslorna hörde bland annat att köpa kaffebröd på Gunnars konditori på samma gata och att tidigt på lördagarna handla till Calle och Ester på Möllevångstorget.

Med åren kom Föreningsgatan att byta karaktär. Här en gammal tavelramsverkstad på Föreningsgatan 18 som blivit porrbutik 1968. Foto: Berne Lundqvist/Sydsvenskan.

Läs också: Med en doft från gamla dagar. 

Clary Svensson minns även hon den ”otroligt vackra våningen på ovanvåningen, och inte minst det pampiga badrummet med marmor och turkos kakel”. 1977 stänger butiken och året efter revs huset. I samband med den nya bebyggelsen på Lugnet kom Bolagsgatan att flytta cirka tjugo meter österut.

Makarna Calle och Ester Svensson avled med några månaders mellanrum 1985. De vilar i samma grav som Dagmar och Karl Svensson.

Läs också: Göta kaffe! Äldsta butiken i Malmö.

1975 är det inte mycket som återstår av Lugnet. Men ännu finns Dagmar & K E Svensson. Foto: Lennart Peters/Sydsvenskan.
1978. Ett av de sista husen på Lugnet att hamna under bilan var Dagmar Svenssons gamla bosättningsaffär. Foto: Hans Runesson/Sydsvenskan.
Vad som återstod efter Dagmar Svenssons våning och porslins- och bosättningsaffär i kvarteret Ripan. Till vänster om rivningsmassorna ligger gamla Bolagsgatan som kommer att flyttas 20 meter österut. Foto: Hans Runesson/Sydsvenskan.
Samma vy idag. Foto: Martin Andersson
Östergatan Försvunna Malmö 2 april 2016 • Uppdaterad 18 maj 2016

Svek mot Magnus Smek

Kvarteret Smek, längs Östergatan med S:t Petris spira och Bikupehuset i bakgrunden. Foto: Göte Lindberg.

Historien låter sig inte korrigeras. Det finns bilder som är mer plågsamma än andra. Framför oss ligger kvarteret Magnus Smek, en symbol för den attack som riktats mot vår kulturhistoria och den malmöitiska stadsbilden.

Kvarteret på Östergatan ansågs vara den bäst bevarade stadsbilden och stadsmiljön i Malmö från 1800-talets första hälft.

”Det var den orördaste ensemblen vi hade kvar i Malmö, femhundrade års stadshistoria förtätad i byggnader från sengotik till empire. Där var kryssvalvskällare och 1700-talskorsvirke. Där var två Anders-Lundberg-hus från 1810-talet, där var en bislagsståndare från tidigt 1600-tal. Där var gustavianska dörrar, där var rutor av handblåst glas, där var gripar av stuck, där var solfjädersfönster.” (Sydsvenskans Bertil Widerberg sammanfattade rivningen 1967)

Bilden ovan togs av brandförmannen Göte Lindberg som lärde sig fototekniken genom att fotografera hotade miljöer i Malmö. Det tackar vi för.

Fotografen står på Östergatan. Bilden är tagen någon obekant tid före rivningen i februari 1967. Vi kan notera att skyltfönstren hos Monarks återförsäljare är länsade. Byggnaden på hörnet med sirliga voluter på gaveln åt S:t Thomasgatan (en förlängning av Kattsundsgatan sedan 1970) påminner starkt om det så kallade Stoltzska huset på Djäknegatan 7 där Teater 23 håller till. Möjligen genomgick de två husen en ombyggnad under samma tid, vid tjugotalets början.

Hur gammalt hörnhuset var i grunden blev nog aldrig klarlagt innan grävskopan gjorde processen kort. Men man vet emellertid att en gård som tillhörde Thomas Thomaeson Jyde (1669-1730) låg på hörntomten. Under hans levnad kallades tvärgatan Hans Kofoeds strede, som efter hans död kom att bli Tomas Tomassons gränd. Framme på 1800-talet blev det officiella namnet S:t Thomasgatan, detta trots att handelsmannen ingalunda var ett helgon under sin levnad.

Här hittar vi också ett stycke industrihistoria. Någon gång i mitten av 1800-talet startade A. Seiersen (död 1897) Cigarr- och tobaksfabriken Unionen som kom att uppta delar av kvarteret, med kontor och affär i hörnhuset på Östergatan 16 och tillverkning inne på gården. Sonen Anton Julius Seiersen blev kompanjon och senare ledare för firman.

Firman såldes till ett Stockholmsföretag 1908 men Seirsen blev kvar i branschen, först som chef på F H Kockums Tobaksfabriksaktiebolag och efter tobaksmonopolets införande som disponent för tobaksfabriken i Malmö, fram till 1928. Han var också konsul för Turkiet med kontor på Östergatan 16, med ingång från S:t Thomasgatan.

I adresskalendern för 1922-23 noterar vi  att sonen Axel Seiersen står som ägare till fastigheten, numera Östergatan 14. Taxeringsvärden har nu fördubblats, sannolikt efter ombyggnaden. I samma fastighet driver han nu ett boktryckeri samt en kuvert- och crepefabrik på adressen S:t Thomasgatan 1. Tydligen tillverkade man bland annat cigarettpaket och kaffepåsar.

År 1928 övertogs Axel Seiersen & Co av nybildade Lito & Kartong. Ägaren var Erik Åkerlund som sålt sitt tidskriftsföretag till Bonniers. Samtidigt slutade en Ruben Rausing sin anställning på Esselte. Nyåret 1930 började Åkerlund & Rausing sin verksamhet i lokalerna på Östergatan. De rönte snabbt framgångar med en förpackning för mjöl. Redan 1933 kunde Rausing lösa ut Åkerlund från företaget. Sex år senare flyttade kontoret och delar av verksamheten till Lund.

Förutom den mindre kända skofabriken Simson håller nu Monark till i fastigheterna,  enligt 1945 års adresskalender. På Östergatan 14 ligger också Tuna frukt- och chokladaffär som legat där sedan 1920-taket, och som föregicks av Kersti Knausts frukthandel. Lite längre nerför gatan i nummer 16 ligger sedan sekelskiftet bageriidkerskan Anna Jönssons kafé. Inne på gården återfanns en kryssvalvskällare från sent 1300-tal eller tidigt 1400-tal. Även den revs, men återuppstod senare i det nybyggda huset och kan idag studeras inne i instrumentaffären.

Läs även: Magnus Smek, ingen lek

Det högre huset i raden är Östergatan 18, uppfört av den lokale byggmästaren Anders Lundberg, sannolikt i början av 1800-talet. Där hade Lars Petter Kruse och son sitt handelshus och en trikåfabrik en bit in på det förra seklet. Släktens handelsfirma ligger kvar i huset 1955, som också rymmer en biljardfabrik och Rasmussens cykel- och sportaffär. I samma hus på adressen Östergatan 20 ligger också Oscaria skomagasin redan så tidigt som på 1920-talet och fram till åtminstone 1955. Där ligger också Varuhuset, Herman Sederowskys damkonfektion med kappfabrik på gården.

Näst längst bort i kvarterets husrad ligger ett litet inträngt hus. Nummer 22 rymmer Ekströms pianofabrik, åtminstone mellan 1913 och 1955.

Och sist i raden: Östergatan 24, med hörn mot Mäster Nilsgatan. Huset uppfördes troligen på 1300-talet och omtalades första gången 1522. Där verkade guldsmeden hans Ollsen, mästaren till den stora altarkalk från 1537 som ingår i S:t Petri kyrkas silverskatt. Huset revs och ett nytt uppfördes år 1815, även det av byggmästaren Anders Lundberg.

I det senare huset sålde Guldbrantsons ”glas, porslin, keramik & metallvaror”, detta redan på 1910-talet. Men inte tiden ut. På 1950-talet flyttade nystartade Kvällsposten in i huset. I samband med en renovering 1952 upptäckte man rester av Ollsens medeltida källare.

I februari 1967 gick grävskoporna till attack. Så fanns inte kvarteret Magnus Smek mer. På platsen reser sig idag ett stort rött fyrkantigt monument, som en ångestframkallande påminnelse om urban rovdrift.

Hörnet av Östergatan och Kattsundsgatan idag. Foto: Martin Andersson
Hörnet av S:t Thomasgatan och Östergatan. Av spårvägsspåren att döma bilden tagen tidigast 1887. Hämtad ur Malmö Stads historia del 4.
Hörnet av S:t Thomasgatan och Östergatan. Bilden är tagen av C V Roijer år 1900 och är av senare datum än bilden övar. Hämtad ur Elbogen 2000.
Brev från Cigarr- och tobaksfabriken Unionen.
Östergatan Försvunna Malmö 2 januari 2016 • Uppdaterad 18 januari 2016

Hållplats Drottningtorget

En hästdragen spårvagn syns i fonden, kommer längs Östergatan och befinner sig utanför vad som idag är ett känt köpcenter. Planket till vänster hör till den Hommerbergska brädgården, och på andra sidan Norregatan reser sig A P Sjöbergs fastighet, färdigbyggt 1894. Längre upp på vänster sida av Östergatan ses de Diedenska och Thottska husen som till skillnad från husen bortom dem räddats till eftervärlden. Under träden till höger anas den östra gaveln av Bagerska gården, byggd 1812 och riven för det nya hus som stått palats sedan 1907. Vykortet är daterat 1901. Idag ser samma vy ut så här. Foto: Sydsvenskans arkiv.

På sin väg mot Värnhem passerade den hästdragna spårvagnen Drottningtorget som hunnit bli runt nittio år gammalt. Torget anlades på 1810-talet, när de gamla befästningsverken kring staden togs bort. Tidigare hade Österport, stadens infart från öster, legat på platsen. Medan Gustav IV Adolf gav namn åt samtida Gustaf Adolfs torg fick drottningen Fredrika nöja sig med Drottningtorget, rätt och slätt.

Vid Drottningtorget syns ett par bekanta byggnader. Hörnhuset till vänster uppfördes kring förra sekelskiftet, efter ritningar av August Lindvall. Huset mittemot – i hörnet av Östra Tullgatan och Stora trädgårdsgatan – finns även det kvar idag, om än ombyggt till oigenkännlighet. Det en gång mycket ståtliga ”Berg von Linders-huset” var ett av de första hus som uppfördes (1814) när de  gamla befästningsvallarna försvann. Det ska också vara det första huset i Malmö med brutet hörn, ritat av arkitekten Anders Lundberg. Helt borta är däremot huset bakom spårvagnen, där biografen Drott öppnade 1925. Den bytte namn till Grand 1935. Klick här för modern vy. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.

Missa inte de andra stoppen i denna serie om hästspårvägen i Malmö: SödervärnSödra FörstadsgatanGustav Adolfs torgStortorgetHamnenÖstergatanVärnhemLundavägen och Östervärn. Samt som bonus: Hästarnas sorti och Spårvägen på Limhamn

Bilderna kommer i huvudsak från Sydsvenskans bildarkiv. Grundfakta har främst hämtats från Ragnar Gustafsons artiklar: en artikelserie i Sydsvenska Dagbladet 1970 samt ”Malmö per hästspårvagn” – en uppsamlingsartikel i Malmö Fornminnesförenings årsbok 1971. 

Östergatan Försvunna Malmö 1 januari 2016 • Uppdaterad 18 januari 2016

Hästspårvagnen österut

Den halvöppna sommarvagnen nummer 21 – tillverkad av Kockums mekaniska verkstad och i tjänst från och med 1899 – passerar Rådhuset (som är sig likt) och ska just svänga ner på Kyrkogatan. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.

Den andra spårvagnslinjen i Malmö, även den dragen med häst, tillkom 1890. Eller rättare sagt. Det var den ursprungliga linjen som fick en ny dragning. Sträckan Stortorget till varmbadhuset trafikerades från och med 1890 med en egen linje, som nu drogs nerför den ännu mycket trånga (Östra) Hamngatan. Medan den ursprungliga linjen från Södervärn nu fick en ny, dubbelspråkig sträckning efter Stortorget: rundade Rådhuset för att åka Kyrkogatan fram till S:t Petri kyrkan där den svängde skarpt till vänster upp på Göran Olsgatan och därifrån upp på Östergatan och österut mot Värnhem.

Dessvärre finns det ingen bild på kurvan framför kyrkan, som lär ha varit så skarp att vagnarna inte sällan spårade ur. Men det var inte värre än att passagerarna kunde lyfta ekipaget rätt igen.

En vagn i riktning mot Stortorget rundar just Riksbanken byggnad på Östergatan – senare kallad Pittahuset – in på Göran Olsgatan för att därefter svänga skarpt in på Kyrkogatan. Klicka här för modern vy. 
Spårvagnen passerar längs Östergatans låga bebyggelse i kvarteret Magnus Smek, som revs på 1960-talet. Strax passerar vagnen korsningen mot Mäster Nilsgatan och Prostgatan. I bakgrunden Caroli kyrka. Modern vy här. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.
Östergatan fram. Vår spårvagn har just passerat Caroli kyrka på sin väg mot Värnhem. Till vänster ligger idag Caroli city. Till höger, mittemot kyrkan, ett korsvirkeshus som tillhörde Skånska Dagbladet och revs på 1930-talet. Klicka här och se hur det ser ut idag. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.

Missa inte de andra stoppen i denna serie om hästspårvägen i Malmö: SödervärnSödra FörstadsgatanGustav Adolfs torgStortorgetHamnenDrottningtorgetVärnhemLundavägen och Östervärn. Samt som bonus: Hästarnas sorti och Spårvägen på Limhamn

Bilderna kommer i huvudsak från Sydsvenskans bildarkiv. Grundfakta har främst hämtats från Ragnar Gustafsons artiklar: en artikelserie i Sydsvenska Dagbladet 1970 samt ”Malmö per hästspårvagn” – en uppsamlingsartikel i Malmö Fornminnesförenings årsbok 1971. 

 

 

Östergatan Försvunna Malmö 6 april 2015 • Uppdaterad 7 april 2015

Aromen från Aroma

Aromen av kaffe hör för många Malmöbor barndomen till.

När jag häromdagen fick upp ögonen för denna fina reklamlapp, för Aroma på Östergatan, drog jag mig till minnes ett mejl från en annan läsare som legat sedan något år.

Här följer Göran Hecklers berättelse med bilder:

Så fort som man steg in i butiken trängde en mängd av exotiska dofter in i näsan på mig. Jag var i 5-års åldern och tillsammans med mamma besökte vi Aroma för att hämta min moster Mia som arbetade där.

Aroma hette enligt registreringen ”Aktiebolaget Orientaliska Kaffeimporten Aroma”, registrerades som aktiebolag den 3 september 1934 och låg på adressen Östergatan 1 i Malmö. Styrelsen bestod av ägaren Kamreren Henning Håkansson samt min moster Mia.

Varusortimentet bestod av kaffe, te, delikatesskonserver, choklad, karameller och för ett efterkrigstids Malmö av lite mera udda och exklusiva livsmedel. Som kronan på verket upptog kaffekvarnarnas stora snurrande förkromade hjul ett stort blickfång i fönstret år gatan.

För en 5-årig grabb var detta givetvis ett himmelrike och jag brukade snabbt kila in till ägaren kamrer Håkansson, hoppa upp i hans knä och fick rota runt på hans skrivbord. En 5-åring tröttnar fort och efter ett tag var det roligare att smita ut i butiken och förhoppningsvis få någon karamell från de stora burkarna där.

En annan liten kille brukade komma in och fråga om ”farorn var inne!” Inte så konstigt kanske för Aroma låg i samma fastighet på Östergatan som Werups mattor. Den andre lille pojken var den sedermera kände författaren Jacque Werup.

Min moster Mia, som egentligen hette Mary Eriksson föddes 1910 och började tidigt på Aroma. Jag har inte lyckats utröna om man i begynnelsen av verksamheten hade två butiker, en på Kärleksgatan och denna på Östergatan, eller om man helt enkelt flyttade från butiken från Kärleksgatan till Östergatan. Oavsett detta så har jag bilder på båda butikerna och det är ganska roligt att se hur mycket, eller om man så vill, hur lite som förändrats.

Att på den tiden arbeta i en affär som Aroma, var antagligen inte bara ett helt enkelt arbete. Affären hade en lucka i golvet, där jag mer än en gång såg min moster bära upp och ner stora tunga säckar med olika varor såsom socker, ris etc. Antagligen många och felaktiga lyft. Ändå hörde jag aldrig något negativt om detta. Det verkade vara ett ovanligt trevligt arbete att få förse delar av stadens invånare med olika former av goda och bra produkter. Mia trivdes med sitt arbete.

På den första bilden från Aroma på Kärleksgatan bör min moster Mia vara i 20-års åldern, så det kan vara från omkring 1934 då företaget bildades. Den andra bilden bör vara någon gång från 1950-talet. Vem den andra kvinnan på bilden är har jag tyvärr ingen aning om, likaså är det okänt för mig, vem som fotograferat.

Aroma lade ner verksamheten i slutet av 50-talet eller möjligen i början av 60-talet. Min moster arbetade ett tag hos Hugo Nilssons juveleraraffär lite längre upp på Östergatan och började något senare i den ganska legendariska Lundgrens bokhandel på Södergatan. Men det är en annan historia.

Aroma på Kärleksgatan 6, med Mia Eriksson utanför affären. Året är 1936.
Kärleksgatan 6, år 2013.
Aromas interiör på Östergatan 1, på 1950-talet, med Mia Eriksson till vänster.

 

Aroma på Östargatan 1, 1950-tal. Mia Eriksson till vänster av de två expediterna.
Östergatan 1, år 2013.
Mia Eriksson i Aroma på Östergatan 1, någon gång på 1950-talet.

 

Östergatan Försvunna Malmö 3 januari 2015 • Uppdaterad 4 januari 2015

Lycka kan vara en mockajacka

Ohlssons hörna väcker minnen till liv.

Ohlssons beklädnadsmagasin AB har varit uppe några gånger i bloggen, både här och där.

En av dem som hört av sig med sina minnen är Bengt Nordén. Han har bott i Lomma i hela sitt liv, men tillbringade gymnasietiden på Högre Allmänna Läroverket för gossar, sedermera Malmö Latinskola, från 1956 till 1960 i Malmö. Från centralstationen fanns det olika vägar att ta sig till skolan på Amiralsgatan. Ibland tog han spårvagnen, den  ”stannade vid hållplatsen precis utanför skolan. Slutstationen för spårvagn nr 1 var Rosengårdsstaden. Mittemot skolan fanns också Envalls bokhandel, där vi fick köpa våra skolböcker. Det fanns också andra bokhandlare uppe i stan.”

Bengt Nordén valde ibland att gå. Då fanns det olika vägar. ”Valde jag Östergatan hände det då och då, att jag mötte en person med ”speciell klädstil”, bl a damasker vid skorna. Det var Sten Broman!” Han skrev som recensionen för Sydsvenska Dagbladet.

En annan promenadväg gick förbi Stortorget. Då ”passerade jag kanonfotografen Albin Svensson, (han sades vara äldre broder till fotbollsmålvakten i Helsingborgs IF: Kalle Svensson) och sedan förbi den eleganta klädesaffären AB E Ohlssons, som jag hade respekt för. (Åke Arenhill lär ha arbetat i affären). Sedan dök EPA upp mittemot Ohlssons. På EPA intog jag och några kompisar lunch ibland. Då åkte vi ofta den berömda rulltrappan upp till Mjölkbaren, som fanns på andra våningen. Skolmåltider fanns inte förrän 1960 på Latinskolan.”

En gång stannade Bengt till vid Ohlssons hörna. ”I februari 1958 vågade jag mig in i Ohlssons affär! Jag hade tänkt köpa en Mockajacka. Jag blev vänligt bemött och efter utprovning köpte jag en mockajacka, storlek 46. Mina besparingar gick åt! Jag betalade 148 kronor för jackan!

Omräknat i dagens penningvärde motsvarar den summan lite dryg 1700 kronor. Jackan är sedan länge borta, men kvittot finns kvar. Liksom minnena, inte minst från alla åren med Ohlssons berömda julskyltningsfönster.

Kanonfotografen Albin Svensson i farten. Fotograf: Per Erik Gustavsson/Sydsvenskan
Kanonfotografen Albin Svensson erbjöd förbipasserande på Stortorget ett portätt. Fotograf: Per Erik Gustavsson/Sydsvenskan

 

 

Östergatan Försvunna Malmö 19 februari 2014 • Uppdaterad 1 april 2016

Magnus Smek, ingen lek

Dödsstöten i februari 1967. Kvarteren mellan Östergatan, Kattsundsgatan, Mäster Nilsgatan och Rundelsgatan förvandlades till grus. Foto: Sydsvenskan. 

År 1967 utraderades kvarteret nr 6 Magnus Smek från karta. Då gick grävskoporna in som tanks, satte tänderna i Malmös historia. Även grannkvarteret Erik Menved med det praktfulla Petrihuset förvandlades till flis och fyllnadsmaterial. De två medeltida kvarteren blev till ett och Mårtensgatan som skilde de två ett minne blott. Det var utan tvekan ett nidingsdåd mot den malmöitiska stadsbilden. Kvar finns bara en återskapad källarvägg i det nybyggda komplexet på Östergatan.

Sydsvenskans Bertil Widerberg som inte låg på latsidan när det gällde att rycka ut till försvar för historiska värden i Malmö stad – i stark kontrast till stadens styrande män – sammanfattade rivningen av kvarteret Magnus Smek som följer:

”Det var den orördaste ensemblen vi hade kvar i Malmö, femhundrade års stadshistoria förtätad i byggnader från sengotik till empire. Där var kryssvalvskällare och 1700-talskorsvirke. Där var två Anders-Lundberg-hus från 1810-talet, där var en bislagsståndare från tidigt 1600-tal. Där var gustavianska dörrar, där var rutor av handblåst glas, där var gripar av stuck, där var solfjädersfönster.

Våra officiella byggnadsminnesvårdare, måna om ett förtroendefullt samarbete med Mammon, lät alltsammans gå i gruset utan hörbara protester.” (Bäst och sämst 1967, ur Malmö Fornminnesförening 1968)

Det var Riksantikvarieämbetet som efter en arkeologisk undersökning medgav att den så kallade Kruseska kryssvalvskällare från sent 1300-tal eller tidigt 1400-tal kunde rivas. I övrigt med bistånd av länsarbetsnämnden och fastighetsnämnden i Malmö.

Kvarteret var minst lika gammalt som det privilegium den svenske konungen Magnus Eriksson Smek utfärdade för Malmö 1353. Utöver den Kruseska källaren på Östergatan 18 över gården, låg en gång guldsmedja i hörnet av Östergatan och Mäster Nilsgatan. Huset uppfördes troligen på 1300-talet och omtalades första gången 1522. Där verkade guldsmeden Hans Ollsen, mästaren till den stora altarkalk från 1537 som ingår i S:t Petri kyrkas silverskatt. Huset som revs var uppfört år 1815 av byggmästaren Anders Lundberg men när Kvällsposten flyttade in i huset 1952 upptäckte man vid en renovering rester av Ollsens medeltida källare.

Till sist en stilla undran. I portgången till huset på Östergatan 20 – uppfört 1840 – satt en gravsten från 1602. Var blev den av?

Den medeltida Kruseska källaren med sina fyra spetsbågiga kryssvalv mätte drygt sex gånger sju meter. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Kvarteret Magnus Smeks fasader åt Östergatan, en tät homogen miljö av medeltid, 1600-tal och nyklassicistiskt 1800-tal. Allt försvann i februari 1967. Foto: Sydsvenskan. 
En sista dokumentation av Kruseska källaren från 1300-talet, innan den kasserades i december 1968. Foto: Sydsvenskan. 
Under en renovering 1952 hittade man rester av en medeltida källare i hörnet av Mästar Nilsgatan och Östergatan. Foto: Sydsvenskan.

 

Östergatan Försvunna Malmö 8 februari 2014 • Uppdaterad 7 februari 2014

Tryckare i två upplagor

Sydsvenskan Dagbladet Snällpostens första moderna tryckpress stod på bottenplanet i tidningshuset på Östergatan 30. Den var köpt begagnad från Svenska Dagbladet 1907. Mannen högst upp är Wilhelm Henrichsén.

Förr gick yrken i arv.

När Jan Henrichsén fick se den här bilden ur ett tidigare blogginlägg kände han igen sin egen farfar som arbetare som tryckare i tidningshuset på Östergatan. När Wilhelm Henrichsén dog i spanska sjukan 1918 lovades sonen Gotthard – Jans far, då fem år – utbildning och anställning på SDS när han uppnådde rätt ålder. Så blev också fallet.

Möjligen är det Gotthard som står vid tryckpressen på den översta av de två bilderna (1-2) nedan som Jan Henrichsén skickat oss. Bild 3 och 4  nedan ur vårt eget arkiv kompletterar Jans bilder.

1. Sydsvenskans civiltryckeri på Östergatan. Mannen vid tryckpressen är möjligen Gotthard Henrichsén. Bilden är dock spegelvänd vilket framfår av klockans urtavla på väggen. Fotografen står med S:t Petrikyrkan i ryggen. Jämför med bild 3 och 4. Foto: Privat.
2. Sätteriet på Östergatan 30, låg i okänd lokal i anslutning till civiltryckeriet. Foto: Privat. 
3. Snarlik vy över civiltryckeriet som bild 1 ovan, rättvänd och med en yngre tryckare till höger. Bilden är tagen 1929. Foto: Sydsvenskans arkiv.
4. Civiltryckeriet vid samma tillfälle som bild 3 ovan. Utanför fönstren kan man ana S:t Petri. Den unge pågen vid tryckpressen kan vara Gottard Henrichsén, i så fall runt 16 år gammal och därmed en yngre upplaga av tryckaren på bild 1. Foto: Sydsvenskans arkiv.

 

Östergatan Försvunna Malmö 12 januari 2014

Fler bilder från Östergatan

Östergatan 30 var adressen för Sydsvenskan Dagbladet Snällposten i 48 år. Det är inte lätt att sammanfatta denna tid i text och bild. Till andra artikeln i serien om Sydsvenskans historia var det många roliga och intressanta bilder som inte fick plats. Här kommer ett urval bilder som bonus.

Ett personligt minne av undertecknad kan man läsa här.

Första delen i serien om Sydsvenskans historia hittar man här.

1864. Tidigt foto av Östergatan. Omedelbart till höger om S:t Petris gamla kyrktorn ses det så kallade Hallbergska huset som fick ge plats åt det nya tidningshuset. Huset med den nyklassicistiska fasaden ritades av byggmästaren Anders Lundberg. Foto: Löwndahl/Sydsvenskans bildarkiv.
1907. SDS:s första moderna press, köpt begagnad från Svenska Dagbladet 1907, i källaren på Östergatan. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.
Papperslevarens till SDS Östergatan. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.
1925. SDS filial på Bergsgatan 15. Bild: Sydsvenskans bildarkiv.
1929. De första ungdomsförsäljarna cyklande över Gustav Adolfs torg i Malmö. Bild: Sydsvenskans bildarkiv.
1930. Tidningsbilar parkerade utanför redaktionen på Östergatan. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.
1936. SDS:s rotationstryckeri på Mårtensgatan. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.
1938. Sydsvenskans 90-årsjubileum våren 1938. Från vänster i första raden Gunnar Ph:son Phil, Hugo Bergh, Gösta Nilsson, C O Wahlgren, Carl Rosencrantz, Christer Wahlgren, Gösta Suenson, G A Hårde. Bakre raden: Hakon Hedemann-Gade, Torsten Leissner, Erik Aurell, Anders Sten, Wilma Lindh, Jean Braconier, Margareta Moberg, Ulf Tengbom, Karin Ohlson, Sture Lindgren, Arla Breithel, Olof Hjort, Sonja Heintze, Helmer Lindh, Sven-Olof Berlin, Anders Jobs. Foto: Sydsvenskans arkiv.
1952. SDS-centralen på Gustav Adolfs torg bjöd på television 1952 med sändning från kung Gustav VI Adolfs 70-årsdag. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.
1952. Tillbyggnad till Sydsvenskans tryckeri på Mårtensgatan. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.
1953. Redaktörerna Per Engström och Kurt Andersson i SDS:s foajé på Östergatan. Bild: Sydsvenskans bildarkiv.
1953. Den pampiga entrén med Carl Milles ”Människan och Pegasus” på Östergatan med redaktörerna Jean Braconier, Per Engström, Jan Engfeldt och Åke Lindner. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.
1956. Nyhetsdiskussioner på SDS redaktion Östergatan, från vänster redaktör Kurt Andersson, Gustaf-Adolf Hårde och redaktionssekreterare Åke Lindner. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.
1957. Detalj från SDS Östergatan. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.
1960. Samlingsrummet ”Sovjet” på Östergatan med nymodigheten TV. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.
1964. Centralredaktionen på Östergatan, strax före flytten till Segevång. Vid fönsterna från vänster ses Carl-Christer Hansson, Folke Himmelstrand och Kurt Andersson. På andra sidan bordet: Hans Åberg, Jan Hjerth och på kortändan Ulla Eriksson (Hårde). Foto: Sydsvenskans bildarkiv.
1965. Algot Jönsson på vaktmästarecentralen på Östergatan med karta över redaktionen på Östergatan i bakgrunden. Foto: Sydsvenskans arkiv.

 

 

Östergatan Försvunna Malmö 11 januari 2014 • Uppdaterad 12 januari 2014

Minnen från Östergatan

Tidningshuset på Östergatan. Man kan fortfarande läsa Sydsvenska Dagbladet Snällposten på fasaden.Foto: Martin Andersson

Minns kanske inte tidningshuset på Östergatan som igår. Det var ett tag sedan. Jag var inte gammal när jag första gången satte min fot där. Rättare sagt, den gången kom jag förmodligen i barnvagn. Vi bodde på Baltzarsgatan 25, alltså inte allt för många stenkast från den klassiska adressen på Östergatan. Där bodde vi till jag var fyllda sex år.

Många år senare blev min vikarietid på Aftonbladet i Klarakvarteren i Stockholm en déjà vu. Tidningsmiljön var bekant, trångboddheten, de små rummen, gångarna och inte minst doften av trycksvärta gick inte att ta miste på. Så luktar spänning, i kombination av lycka och trygghet.

Utöver lukten av trycksvärta minns jag de knarrande golven på Östergatan. Parketten, de höga smala spegeldörrarna i par, telefonerna som ringde. Cigarretterna som rykte och så de lågmälda samtalen mellan farbröderna.

Men mitt kanske tydligaste minne är Bröderna Cartwright.

Jag är årsbarn med televisionen, eller rättare sagt de första sändningarna i Sverige. I början av sextiotalet var televisionsapparaterna ännu ganska ovanliga. På redaktionen fanns det däremot en. Uppflugen i en soffa kunde jag med stora ögon följa det stora äventyret i vilda västern med Ben, hans tre sönerna Adam, Hoss och Little Joe bland skurkar och indianer. I svartvitt så klart.

Min pappa Kurt som var redaktionssekreterare på Sydsvenska Dagbladet Snällposten mellan åren 1953 och 1979 har senare berättat att tv:n stod i biblioteket/samlingsrummet som av någon anledning kallades ”Sovjet”. Och tydligen var det inte bara jag som fascinerades av Bröderna Cartwright. Jag hade sällskap i soffan av ledarskribenten och riksdagsmannen Jean Braconier.

Läs mer om tidningshuset här. Första delen i serien om Sydsvenskans historia läser du här.

Intresset för tidningar började tidigt. Foto: Kurt Andersson

Kategorier

Senaste kommentarer