Annons:
Pildammsparken Försvunna Malmö 28 mars 2017

Stadionbygget var kontroversiellt redan under planeringen

Malmö stadion ska rivas. Politikerna är eniga om den saken. Även om ingen i nuläget vet riktigt vad som ska byggas istället.

Det brukar heta att Stadion kom till inför världsmästerskapet i fotboll 1958. Det är en sanning med modifikation. Redan 1943 hade stadsfullmäktige – efter ett förslag av Idrottsnämnden – beslutat att bygga nytt vid John Erikssons väg. År 1947 anslogs 1,5 miljoner kronor till förberedande arbete.

Efter kriget, i början av 1950-talet lättade restriktionerna för kommande byggprojekt och plötsligt låg blivande stadion i vägen för byggandet av nya bostadsområden. År 1954 lanserades förslaget att istället bygga en stadionanläggning vid Jägersro, en idé som hos idrottsrörelsen väckte irritation och uppfattades som en förhalning.

1956. Grävningar gjorda för Stadion vid John Ericssons väg. FOTO: Ernst Henriksson /Sydsvenskan

Även om en ytterligare utredning ansågs äventyra Malmös värdskap vid VM tog det Stadionkommittén ett år att komma fram till att Jägersrospåret borde skrotas. Först den 5 juni 1956 kunde Idrottsstyrelsen ordförande Harald Lindvall ta det första spadtaget på tomten strax väster om Pildammsparken.

Malmö stadion uppfördes på Magistratsvången, en av stadens så kallade donationsjordar.

Donationsjordarna historia går tillbaka till sen medeltid, då Malmö var Danmarks andra största stad. År 1421 hörsammade kung Erik av Pommern Malmöborgarnas önskemål om gemensam mark. Borgarna fick Henrikstorps egendom, sedan kronan konfiskerat marken av fogden Andreas Mortensen – som ”dömts liv och gods förlustig”.

Med tiden hade enskilda medborgare lagt beslag på delar av donationsjordarna och när svenska Kungl. Kammarkollegiet på 1700-talet begärde en redovisning av hur staden disponerade jordarna var det ingen längre som visste var Henrikstorps egendom legat. Bara ytan var känd.

1956. Två meter djupt har man grävt för att anlägga Stadion. Något till höger om bildens mitt ligger lantgården Lorensberg i träddungen, gården som gav namn åt bostadsområdet. FOTO: Sydsvenskan.

Man fick improvisera. På listan över donationsjordarna satte man upp Magistratsvången som ägdes av magistraten och idag skulle definieras som kommunal mark. Jorden som var skriven på stadens rådmän brukades av olika gårdar belägna i området. För att dryga ut ytan upptogs också sankmarkerna kring Östra Rörsjön och Västra Rörsjön, som med tiden dikades ut.

De tre donationsjordar betraktades alltså som allmän mark till gemensam nytta för stadens innevånare. Därmed kom dessa jordar att mer än mycket annat styra stadsplanen och utbyggnaden av Malmö. På Rörsjöarna kom Latinskolan, Brandstationen, Länsstyrelsen och en glasklocka att uppföras i öster. Realskolan (S:t Petri läroverk), Simhallsbadet (Aq-va-kul), Borgarskolan, Fågelbacksskolan samt Hästhagens idrottsplats i väster.

Och på Magistratsvången: Allmänna sjukhus, Idrottsplatsen, Pildammsparken, Johannesskolan, Pildammsskolan och Stadion.

1956. Lantgårdar närmast Pildammsparken och John Ericssons väg är från vänster Anneberg , Johnstorp och Nytorp. Mellan det blivande Stadion och Ärtholmens koloniområde ses från vänster Albinsro och Knutstorp. FOTO: Ernst Henriksson/Sydsvenskan.

År 1929 nekades Malmö stad en ansökan om att få bebygga delar av Magistratsvången bland annat med bostäder. Så det fanns ingen annan råd än att låta marken förbli jordbruksmark. Och så fick det länge förbli. Först 1965 avvecklades det statliga donationsjordeinstitutet. Men än idag hör det – i bästa fall – till god stadsplanevana att ta hänsyn till allmännyttan på dess tomter. Möjligen var det därför det blev nej till bostäder i anslutning till Swedbank stadion.

1950- och 1960-talen kom att präglas av monumentalt byggande, främst kommersiella byggnader. NK och Valand är exempel på detta. Och Stadion som byggdes i sällskap med nya bostadsområden.

Den jord som Stadion kom att byggas på brukades av gården Nytorp. I närområdet låg förutom lantegendomarna Borgmästaregården och Lorensborg (efter  jordbrukare Lorens Hansson) även småbruken Knutstorp, Johnstorp, Albinsro och Anneberg (se bilden ovan). Det ska också ha legat skolträdgårdar i området.

1957. Stadion under byggnad. Foto: Bror Hansson/Sydsvenskan.

Stadions arkitekter Fritz Jaenecke och Sten Samuelson hade samtidigt fått i uppdrag att bygga Nya Ullevi i Göteborg – därav vissa likheter. I tidiga skisser föreslogs stadion att rymma 60 000 åskådare och ett tak upphängt i pyloner. Men slutligen fick man nöja sig med 31 000 platser. Den 28 maj 1958 invigdes det ståtliga bygget och ett publikrekord sattes den 8 juni när Västtyskland slog Argentina med 3-1.

Den norra läktaren byggdes till senare. Därmed kom den ursprungliga byggnadens mjukt böljade våg att gå varvet runt. Dess form är minst lika unik som den på bevarade Ullevi i Göteborg. Det vore synd och skam att riva hela rasket. Betydligt roligare är det att tänka sig ett fredande, åtminstone av den ursprungliga delen. Må vara att det blir dyrare, men det torde inte vara omöjligt att integrera det gamla med det nya. Sådana exempel finns i England.

Ett bevarande vore en fin donation till Malmöborna, värdig den gamla jorden.

1957. Bygget i snöskrud. FOTO: Sydsvenskan.
1957. Flygfoto av Malmö stadion under byggnad. Gården längst ned till höger är Nytorp. Gården i vänster bildkant ovanför stadion är Knutstorp. Längst upp till höger ses Dammfridiket eller Kroksbäcken. FOTO: Åke Håkansson.
1957. FOTO: Sydsvenskan.
1957. Malmö stadion står nästan klar. FOTO: Sydsvenskan
1958. Invigningen av Malmö stadion i maj. FOTO: Sydsvenskan.
Pildammsparken Försvunna Malmö 24 juni 2016 • Uppdaterad 18 januari 2017

På sillasexornas tid

Midsommarfirandet sitter i våra gener.

I det äldsta Malmö förknippade man midsommar med skuld. Det var vid denna tid skatten skulle betalas in, den så kallade midsommargälden. Det var en medeltida stadsskatt som drabbade varje hushåll i staden och betalades till fogden. Men lugn, bara lugn, den avskaffades redan på tidigt 1400-tal.

Sedan dess förknippar vi midsommar med helt andra saker. Numera handlar midsommar mer om frosseri än om skuld.

Samtidigt är detta med sill och nubbe kanske vår allra äldsta tradition. Skillnaden är möjligen den, att förr intog man inte sill med brännvin enkom på midsommar, utan året om. Sill var fattigmat. Men de så populära sillasexorna hör kanske främst sommaren till.

En sexa var en lättare måltid som intogs på eftermiddagen-kvällen runt klockan sex. En malmöitisk sillasexa kunde intagas lite när som helt. Till exempel klockan sex en söndagsmorgon. Den klassiska bilden av sillasexan är tagen i Folkets park. Där hade nämligen fotografen Frans Weyer en ateljé sommartid på tidigt 1900-tal. Han gick runt och sålde sina tjänster, bilder som sedan hamnade i släktalbum.

På varma söndagar var folket tidigt på plats i parken för att inta ett lämpligt bord i någon berså. På en medhavd fin duk dukade man upp sill, nykokta potäter, pilsner och något starkare. Och saft till barnen.

En sillasexa intogs också med fördel i någon kolonistuga. Det fanns gott om sådana runt om i förstäderna. Pildamms- och Johanneskolonierna var de största koloniföreningarna vid förra sekelskiftet. Det var också den rätta miljön för midsommarfirande. Till rekvisitan hörde  – förutom sill, potatis och pilsner – dragspelsmusik och glada visor som vid seklets början dominerades av skillingtryck.

Läs även: Så firade man midsommar 1986.

Senare kom de allt fler koloniföreningarna att arrangera midsommarfester med majstång och dans. Ett midsommarfirande fanns sannolikt även i Folkets park, men arrangerades även på annat håll. Bland annat på Lugnet. Till den årliga höjdpunkten samlades barn, vuxna och gamla till dans på gårdarna. Man drack kaffe, pilsner och allehanda destillerade drycker.

I efterkrigstider blev firandet mer organiserat, på platser som Pildammsparken och Rörsjöparken.

Före 1953 inföll inte midsommarafton en fredag utan alltid den 23 juni, dagen före Johannes Döparens dag. I Danmark firar man ännu sankthansaften (S:t Hans är ett annat namn på Johannes Döparen) med att tända stora eldar. Så gjorde man också förr i Skåne. Bland annat på Stora Keseberg (Kirseberg). Bålet syntes lång väg och ansågs skydda mot alla trollpackor, djävlar och älvor som härjade denna ljusa sommarnatt.

Numera är det vi själva som gör nätterna osäkra. Skål!

1916. Har har några unga damer som arbetar på MAB/MYA bänkat sig för en sillasexa. Olga, Ester Maria Sjöholm, Linnea, Nancy och Hertha Andersson har bänkat sig i en berså för en sillasexa i Folkets park.
1941 dansade man runt midsommarstången på Ellstorp i Malmö.  FOTO: SYDSVENSKAN
1948. Midsommarfirande i Slottsstaden, mellan Limhamnsvägen och Ola Hanssonsgatan. FOTO: SYDSVENSKAN
1959 firade Malmöborna midsommarafton på Tallriken i Pildammsparken. FOTO: SYDSVENSKAN
1944. Redan på den tiden var centrala Malmö avfolkat på midsommar. FOTO: SYDSVENSKAN
Pildammsparken Försvunna Malmö 30 april 2016

I majgrevens tid

1939. Scouters valborgsbål i Malmö 1939. FOTO: SYDSVENSKAN

Valborgmässonatten var full av onda andar och trollväsen. För att skumma bort dem tände man stora eldar på Stora Keseberg, i dag mer känt som Kirseberg. På den danska tiden låg det ”stora berget” ungefär där Vattenverksvägen mynnar ut i Lundavägen. Elden var också startskottet till Majgrevefesten.

Första maj strömmade rika borgare med hästs och vagn ut till ”berget”, rustade med lurar, fanor, svärd och bössor. En ny majgreve skulle utses av S:t Knuts gille. En krans av kvistar hängdes runt halsen på den utvalde och till folkets jubel valde han en sig en majgrevinna.

Framåt kvällen fick majgreven bekosta kvällens gille, ”minst tre tunnor öl av bästa sort. Det var en dyr ära, som bara en förmögen borgare hade råd med” (Backarna – liv och historia i en förstad, av A M Thagaard).

Valborgsfirandet är till sitt ursprung katolskt, och firas till minne av det tyska helgonet Walpurgis. Det förknippas med ungdomar och deras festande. I Skåne ”gick pojkar och flickor runt i byarna och uppvaktade bönderna. När de förbjöds att använda kyrkans klockor till samling, övergick de till att tända eldar för att påkalla uppmärksamhet. Detta ska enligt vissa tolkningar ha varit upprinnelsen till eldarna” (Nordiska museet).

Med tiden blev valborgsfirandet en högtid för studenterna, inte minst i Lund. Vårsånger följdes av fest och lekar. På senare tid  firas siste april i Lund med kamp mellan nationerna i grenar såsom pajkastning (med andra aktivitet i Stadsparken).

Hur länge man i Malmö firat valborgsmässoafton i modern tappning saknas det uppgifter om, men sannolikt sedan andra världskriget. Den äldsta bilden från vårt bildarkivet är från 1939. Då var det scouterna som höll i firandet.

1942. Scouternas valborgsmässobål i Pildammsparken i Malmö 1942. FOTO: SYDSVENSKAN
1943. 1:a-majfirande majfirande i Slottsparken i Malmö. 1943 var det till körsång och studentmössor som gällde. FOTO: SYDSVENSKAN
1945. Valborgsfirande i Pildammsparken. FOTO: SYDSVENSKAN
1946. Danska radiosymfonins drengekör sjunger på valborgsmässoafton i Pildammarna. FOTO: SYDSVENSKAN
1951. Valborgsmässobål med studentsångare på Limhamnsfältet i Malmö. FOTO: SYDSVENSKAN
1967 firade man bränna sina studentmössor. Bilden är från Lund. FOTO: LENNART GULLBERG/SYDSVENSKAN
1985. Valborgsfirande i Malmö. FOTO: RICHARD CONRICUS/SYDSVENSKAN
2015. Valborgsfirande är en tradition med anor. Bilden tagen i Lund. FOTO: INGEMAR D KRISTIANSEN/SYDSVENSKAN
Pildammsparken Försvunna Malmö 17 januari 2015

Öde stentempel slukades av nyanlagda Pildammsparken

Kopia från en glasplåt inköpt på en loppis. Både fotograf och människorna på bilden är okända. I bakgrund syns S:t Johanneskyrkan och förgrunden kan man ana en potatisodling. Bilden bör vara tagen runt 1920.

Stentemplet var så tungt att det blev kvar i Pildammsparken efter Baltiska utställningen. Under hösten 1914 påbörjades arbetet att tömma området för att anlägga Baltiska parken. I stadsingenjören major Anders Nilssons stora stadsplan ingick en gigantisk skogspark med dammar, tivoli och plantskola. Så blev det inte. Första världskriget kom emellan.

Till stora delar plockades byggnaderna ner för att säljas och återanvändas på annat håll. Men det tog sin tid. Bergochdalbanan från nöjesparken blev exempelvis kvar något år och förföll. Området lades i träda och utnyttjades bland annat för potatisodlingar under krigsåren. Den kunglig paviljongen nyttjades som förrådsbod och fick nytt liv som Margaretapaviljongen från 1920.

Ensam kvar blev också den tunga stenpjäs som under utställningen stod centralt mitt framför entrén till industrihallen. Den uppfördes efter ritningar av utställningsarkitekten Ferdinand Boberg som monument – eller om man så vill, reklampelare  – för Vesta Sveriges gatstens- och Vestra Sveriges storstensindustriidkareförbund i Göteborg.

Pjäsen – som har kommit att kallas Stentemplet, Ekotemplet eller Bogrens granittorn – har inte rubbats sedan 1914, även om vissa kompletteringar och reparationer har gjorts genom åren. Men man kan konstatera att området runtom har förändrats. I dag är monumentet inkapslat i Pildammsparken.

Klick här för karta

Läs mer om Pildammsparkens tillkomst här

Mitt i härligheten. Stentemplet stod 1914 mitt för ingången till Baltiska utställningens kongresshall, alldeles vid centralplatsen. I bakgrunden sticker stora tornet upp. FOTO: SYDSVENSKAN
Okänd herre poserar vid stentemplet kort efter utställningens stängning. FOTO: IVAN BURÉN
Området framför stentemplet, med S:t Johanneskyrkan i fonden. FOTO: IVAN BURÉN
Bergochdalbanan i förfall. FOTO: IVAN BURÉN
Utställningen är slut, men entrén till Kongresshallen står ännu kvar. Till höger i bild anas stentemplet. FOTO: SYDSVENSKAN
Trappavsatsen till monumentet är ännu kvar vid fototillfället.
Templet är raserat! Bilden är hämtad från boken ”Officiella berättelsen över Baltiska utställningen i Malmö 1914”, första delen som utkom 1921.
Nödhjälpsarbetare arbetar med att anlägga Pildammsparken 1921. I bakgrunden anas Malmö idrottsplats och husraden längs Rönneholmsvägen.
Stentemplet i Pildammsparken 1974. Det står där än, inkapslat av träd och grönska.

 

Pildammsparken Försvunna Malmö 27 juni 2014 • Uppdaterad 20 augusti 2015

Pressklipp 27-28 juni 1914

Annons ur Sydsvenska Dagbladet Snällposten 27 juni 1914.

Premiär för Friluftsteatern i parken var det denna vackra sommarkväll. Malmös första friluftsteater låg i anslutning till Baltiska utställningen, alldeles vid vattentornet vars slänt fick tjäna som läktare.

Första uppsättningen var Fredrik August Dahlgrens folklustspel ”Värmlänningarna”, ett gästspel av Uno Lindholms teatersällskap med skådespelare från Kungliga teatern, Skansens friluftsteater och Oscarsteatern i Stockholm.

Föreställningen skulle börja klockan sex om aftonen men när publiken anlände var premiären uppskjuten. Sydsvenska Dagbladet Snällpostens utsände rapporterade att ”inne på teaterområdet rådde ännu tio minuter öfver sex kaos: på kyrkans torn spände man väf allt hvad tyget höll och på Stor-Svens gård ströko målarne rödfärg så att svetten rann af dem”.

En timme senare var allt klart. ”På vattentornets sig amfiteatraliskt höjande jordpostament bänkade sig den talrika premiärpubliken och så började spelet.”

”Iscensättningen var gjord med omsorg och vittnade om väl vunnen erfarenhet på området”, löd recensionen.

På friluftsteatern kom det att i många år spelas sommarteater, fram till 1953 då en brand satte stopp. Några år senare återuppstod teatern på andra sidan om parken, där amfiteatern numera ligger.

Folklustspel på friluftsteatern i Pildammsparken. Okänt årtal.
Pildammsparken Försvunna Malmö 13 maj 2014 • Uppdaterad 12 maj 2014

Pressklipp 13 maj 1914

Två dagar före Baltiska utställningens högtidliga öppnande publicerar Sydsvenska Dagbladet Snällposten en artikel där utställningens presskommissarie ger läsarna en försmak av vad som komma skall.

”Det gamla Pildammsområdet förut en flack terräng med ett par vattendammar, har på tre år undergått en förvandling så genomgripande och underbar, att man måste fråga sig hur detta varit möjligt. Det är dock något mer än blott och bart utnyttjande av alla de resurser, som landskapet i sig själft erbjöd; geni och smak ha här beredt sig en lysande triumf.”

Bland annat har grus ”jämnats öfver de järnvägsspår, på hvilka alldeles nyss tågsätt efter tågsätt, dignade under tunga bördor, smög fram till den stora aflastningsplatsen bakom de stora hallarna”.

Vi får även veta att konsten i hallen för samtida konst från Sverige, Danmark, Tyskland och Ryssland med Finland värderas till sex miljoner kronor.

Klipp ur Sydsvenska Dagbladet Snällposten den 13 maj 1914.

 

Pildammsparken Försvunna Malmö 12 maj 2014

Pressklipp 9 maj 1914

En över 400 meter lång och sex meter hög viadukt över Malmö-Ystad järnväg ledde från dagens Pildammsvägen till Baltiska utställningens entré som låg ungefär där lilla dammen numer återfinns i Pildammsparken.

För hundra år, sex dagar före utställningens invigning, testades träkonstruktionens bärighet – kanske främst för att lugna allmänheten.

I Sydsvenskan den 9 maj under rubriken Viadukten afprofvas med full belastning läser vi:

Tolf spårvagnar med full belastning körde med sex på hvardera spår jämnsides uppför viadukten. Vid sidorna arbetade sig samtidigt ett femtiotal automobiler likaså belastade, uppför sluttningen, och på gångbanorna gjordes språngmarsch af en afdelning på tre hundra man jämte befäl ur Kronprinsens husarregemente.

SDS 9 maj 1914.
Pildammsparken Försvunna Malmö 21 april 2014 • Uppdaterad 30 januari 2017

Kvinnan i fönstret

Vem är kvinnan i fönstret? Det undrade vi samband med denna artikel om gamla vattenverket i Pildammsparken, sedermera kallad Jerdénska villan.

Ett svar inkom till redaktionen. En släkting berättade att kvinnan är Anna, VA-chefens Alfred Jerdéns första hustru. Det är möjligen en förhastad slutsats.

Spåren leder till Margareta Böhn. Alfred Jerdén var hennes morfar.

Margareta Böhn berättar att när hennes mormor Anna utbildade sig i Stockholm träffade hon Alfred Jerdén som ursprungligen kom från lite besvärliga förhållanden i Dalsland. Han utbildade sig till civilingenjör med vatten som specialitet. Efter examen runt 1910 fick han arbete i Malmö och paret gifte sig 1912. Av allt att döma flyttade paret in direkt i den största av tre lägenheter i det gamla vattenverket. De fick tre barn; Karin 1913, Ingrid 1914 (Margaretas mamma) samt Sven 1917.

Margareta Böhn kom att tillbringa mycket tid hos mormor och morfar Jerdén och minns både huset och trädgården mycket väl.

– Morfar var en renlevnadsman med mycket bestämda uppfattningar om saker och ting, berättar hon. Han var noga med klädseln, beställde sina kostymer på Ohlssons vid Stortorget – utan slag på byxorna där det annars fastnade damm. Han var  flitig i trädgården, skötte om sina äppelträd och bikuporna. Han förespråkade nykterhet och menade att vatten var det bästa man kunde dricka. Han vandrade i fjällen, åkte skidor och hade fotografi som hobby.

Fiskare var han också. Som redan bekant hade han i uppdrag av Malmö stad att hålla nere beståndet med gäddor i Pildammarna.

– Mamma berättade att hon och syskon blev ganska trötta på gädda som serverades nästan alla dagar i veckan. Och morfar tog alltid med sig egna cox orange-äpplen i lunchlådan.

Tilläggas ska kanske att Alfred Jerdén (avliden 1974) vigde sitt yrkesliv åt att förse Malmöborna med gott och friskt vatten.

Men kvinnan i fönstret? 

Margareta Böhn visade nyligen bilden för Alfreds andra hustru. När Anna Jerdén avled 1947 gifte Alfred om sig med sin sekreterare Alva som idag har hunnit fylla 98 år. Enligt Alva Jerdén måste bilden vara tagen innan vattenverket byggdes om till bostäder, det vill säga före 1912. På den tiden då det fanns en pumpstation i ena änden av huset.

Å andra sidan vet vi att Alfred Jerdén var en flitig fritidsfotograf.

***

Roger Johansson, professor i historia på Institutet för studier i Malmös historia, har även han minnen av Jerdénska villan, om än vaga sådana. Hans föräldrar har berättat ”att jag lekt där många gånger, när min fars kusin och hennes man passade mig som liten. Paret bodde där eftersom mannens, Lars, far arbetade i parken och att huset var hans tjänstebostad. Bostadsbristen gjorde väl att det nygifta paret också bodde där tills vidare”.

***

Även Gunilla Liljenberg minns huset: ”I villan har jag varit på många kalas på 40-50 talet! Min fars bror Erik Malmqvist 1899-1980 och hans fru Olga bodde i en av tjänstebostäderna. Den högra sidan från gatan sett. Sönerna Lars-Erik och Sten-Ove som du skriver om var alltså mina kusiner. Kommer ihåg fruktträden på baksidan, vissa finns fortfarande kvar! Vi tyckte alltid det var så kul att faster hette Olga, Olgas kafé låg ju inne i parken, (Bloom in the park) idag. Faster berättade att ibland knackade det på dörren, é de Olgas kafé, nä, jag heter Olga, men kafeét ligger inte här…” 

***

Eber Ohlsson som bidrog till förra artikeln om Jerdénska villan, med både text och bild, har också gjort oss uppmärksam på en teckning (se nedan) av Sydsvenskans reporter, kåsör och tecknare Anders Sten. Han kommenterade aktuella händelser under namnet ”Figge” i Sydsvenska Dagbladet under 40- och 50-talen.

Stens teckning visar till vänster Nils Oscar Persson (S), ordförande i Drätselkammarens andra avdelning, och till höger Alfred Jerdén. Ombudsman Persson var ordförande 1940-1950.

För att tolka Anders Sten teckning finner man på Skånska Vattentornsällskapets sajt förklaringar till varför Persson och Jerdén är så vattenglada. Följ länkarna nedan.

Spara vatten – annonser.

En skylt som i skarpa ordalag informerade om inte slösa med vattnet har länge funnits på en av de presumtiva brottsplatserna.

Eber Ohlsson skriver: ”Teckningen finns i en 20-sidig skrift ”Vattenverket i Vomb”, tryckt i Malmö 1949 (där det för övrigt anges Sydsvenska Dagbladets Aktiebolag – 49896). År 1951 kom en 138-sidig skrift ”Vattenverket – i Vomb” med en mer utförlig beskrivning av det nya vattenverket. Denna skrift är också tryckt i Malmö, men hos Skånska Litografiska Aktiebolaget.”

Pildammsparken Försvunna Malmö 12 februari 2014 • Uppdaterad 30 januari 2017

Vilken var villan i parken?

Pildammsverket, även känt som gamla vattenverket och Jerdénska villan. Huset låg vid Pildammsparken i hörnet mot Pildammsvägen och Carl Gustafs väg, här sett från söder (inifrån parken). Men vem är kvinnan i fönstret? Svar ges här. Foto: VA-verket/Eber Ohlsson

Malmös första moderna vattenverk låg vid Pildammarna. Eller Pijhldammen som den hette 1678. Phile Dammen 1697. Pijle-Dam 1713. Pile-dammen 1765. Pildammen 1850. Piledammarne 1876. Dammen var kantad av pileträd som förstärkte vallarna.

I hörnet av Pildammsvägen och Carl Gustafs väg låg länge ett hus som var en rest av detta vattenverk.

I tre hundra år och fram till mitten av 1850-talet leddes vatten till staden med träledningar från Pildammen, en fördämning av Korrebäcken. När vattnet inte längre räckte till för den snabbt växande staden och dess allt fler fabriker såg man sig om efter nya lösningar. De var också en fråga om att höja kvaliteten på vattnet. Efter olika förslag beslöts det att man vid den gamla Pildammen skulle anlägga en filteranläggning med sandbädd och en ny mindre damm – där av pildammarna i plural. Efter filtrering leddes vattnet till en reservoar som låg på kullen där vattentornet ligger idag.

Anläggningen stod klar 1863, men vattenbristen bestod. Stora Pildammen fördjupades 1866 och året efter uppfördes Malmös första moderna vattenverk norr om dammarna. Vattnet pumpades ut med ångmaskiner i nya ledningar in till staden.

Men redan tio år senare uppfördes ett nytt vattenverk vid Bulltofta där vattnet hämtades från Bulltoftabäcken (idag Risebergabäcken) samt Sege å, och pumpades till det nybyggda Kirsebergs vattentorn.

När inte heller vattentornet i Kirseberg räckte till kompletterade man 1902-1903 med ett nytt, men underdimensionerat vattentorn vid Pildammarna. Snart var de båda ersatta av ett nytt torn vid Södervärn, uppfört 1913.

Pildammsverket fick andra funktioner, som tjänstebostäder för anställda vid Gatukontoret och VA-verket, samt lokaler för gatukontorets parkavdelning. När ingenjör Alfred Jerdén blev VA-chef 1921 bodde han i den ena halvan av byggnaden, med en idyllisk fruktträdgård och en framväxande park till granne. I folkmun blev gamla vattenverket den ”Jerdénska villan”.

Jerdén som gick i pension 1951 hade i upp­drag av drätselkammaren att hålla koll på beståndet av gäddor i dammarna. Storfiskaren ska ha dragit upp fina fiskar på uppåt 12 kilo, berättar Eber Ohlsson i en text Skånska vattentornssällskapets hemsida.

Efter att den forne VA-chefen avlidit 1974 flyttade änkan och sonen från villan, men i en av de tre tjänstebostäderna bodde Sten-Ove Malmkvist kvar in i det sista. Där hade han bott i hela sitt liv och hans föräldrar innan dess. I oktober 1984 blev hans kontrakt uppsagt. Beskedet han fick var att huset skulle rivas, dels att den tid då kommunen höll sig med tjänstebostäder var förbi.

Malmö museum hade en annan uppfattning om husets värde. Men förgäves. På platsen uppfördes den så kallade Baltiska porten 1989.

Tack till Christina Wilhelmsson som väckte frågan om huset och Eber Ohlsson som bidrog med värdefull information samt bild på villan. Malmös vattenförsörjning kan man läsa mer om i boken ”Malmö – den törstande staden”. Och om Pildammsparkens historia rekommenderas Ulla Hårdes bok

Ännu en artikel om Jerdénska villan finns här.

 

Vy från Stora Pildammens södra strand runt förra sekelskiftet. En skorsten till vänster bör ligga vid Rönneholmsvägen och ett av husen kan vara Husarkasernen. Längst till höger syns S:t Petris torn sticka upp. I mitten den gamla vattenreservoaren som låg på samma kulle som den senare. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Utsikt över Stora Pildammen mot syd, runt sekelskiftet från den gamla vattentornet. Det bör därmed vara Anneberg som skymtar i fonden och skorstenen tillhör möjligen någon av fabrikerna på Trelleborgsvägen. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Det första vattentornet uppfördes på 1860-talet på samma plats som det högre kom att byggas på några år in på 1900-talet. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Om det är backen till vattenreservoaren till vänster är kameran runt 1900 riktad mot nya Malmö Allmänna sjukhus med två skorstenar och en okänd mölla till höger därom. I vattnet ses intagsledningen till vattenverket. Foto: Sydsvenskans arkiv
Pildammens västra strand, sett mot sydöst. I fonden ser vi vad som verkar vara Flensburgska sjukhuset till vänster och rakt fram Pildammsbarackerna som man kan läsa om här och här. Foto: Sydsvenskans arkiv.

 

Pildammsparken Försvunna Malmö 8 december 2013 • Uppdaterad 6 december 2013

Äventyr i Pildammsparken

Vintern 1940. Foto: Sydsvenskan

Apropå denna artikel om journalisten Ulla Hårdes praktverk ”Pildammsparken 1914-2014” kom det ett brev till redaktionen.

Bertil Persson på Limhamn berättade om hur han i sin barndom klättrade i träden i parken och blev jagad av parkvakten. Hans minns:

”Parkvakten hette Ture Borgström och bodde på Solgatan 28 med två döttrar Kerstin och Lisbeth. Borgströms hustru hette Inga-Lisa. Jag flytta till Lindeborgsvägen som 8-åring och upplevde de kalla vintrarna på Pildammsisen 1942-43. Vi spelade bandy, ishockey hade inte kommit i ropet, och så jumpade vi på isflaken när isen började brista. Söder om Vattentornet var det nog lite strömt för där blev in ränna och det var populärt att hoppa över denna ränna med skridskorna, inte helt ofarligt. På udden väster om Vattentornet stod en korvkiosk, där de sålde en mycket uppskattad varm buljong, jag minns inte om var även korv, men buljongen var den stora favoriten när det var kallt. 

Söder om vattentornet var där bänkar och där tog vi på oss skridskorna. På Tallriken var det majstång till midsommar och där dansade ungdomarna innan man fortsatte till Folkets park och vi var många ungdomar som hade följe dit.”

Kategorier

Senaste kommentarer