Annons:
Rönneholmsvägen Försvunna Malmö 18 mars 2017

Vyer och kafferep runt en gammal järnvägsövergång

Det finns en bild som är lika fascinerade att se varje gång. Huset är bekant, men närmiljön är främmande. Känner du igen järnvägsövergången?

Låt oss genom några gamla bilder utforska området, och titta in på ett par koppar kaffe.

Rönneholmsvägen 31, med järnvägsspåren för Malmö-Ystad järnväg precis utanför knuten där Carl Gustafs väg går idag.

Vi börjar i hörnet av Carl Gustafs väg och Rönneholmsvägen (där Östra numera övergår i Västra). Järnvägsbommarna är uppfällda. Järnvägsspåren ledde norrut utöver Hästhagen, in genom Slottsparken, förbi Västra hamnen och till slutstation Malmö västra station. Söderut gick rälsen förbi Malmö allmänna sjukhus, via Södervärn och därifrån vidare till Ystad alternativt Falsterbo.

Byggnaderna längs (Västra) Rönneholmsvägen ligga där än. Längre ner på vänster sida syns Malmö Mekaniska Tricotfabrik, förkortad MMT och i folkmun kallad Trikåtan.

Läs mer: Textilfabriker i Malmö och Katja of Sweden.

Bostadshusen på vägens höger sida uppfördes när förra seklet var ungt. Hörnhuset (nr 31) ägdes enligt 1913 års adresskalendern av byggmästaren C E Andersson och en kvalificerad gissning är att husets arkitekt var Thure Thulin – han hade nämligen sin bostad i just detta hus.

Karta från 1904 med en tänkt kvartersindelning av Hästhagen – där det låg ett koloniområde. Hörnhuset är ännu inte uppfört.

Thulin hade utsikt över järnvägsspåren och, åtminstone under första halvan av 1900-talet, en öppen vy ända bort till Malmö Realskola (S:t Petri). Precis mittöver korsningen (Carl Herslowsgatan idag) låg förvisso hotellfrun Kramers lantställe (det revs troligen på 1910-talet) men bortom det bredde Hästhagen ut sig med ett stort koloniområde.

Flygvy över Hästhagen. Järnvägen syns i vänsterkant.

De första kolonierna på Hästhagen tillkom runt 1903 och området utvidgades efterhand. En förening bildades 1924. Området hade som mest 307 kolonier och bredde ut sig mellan Realskolan och Husarregementet (Kronprinsen), Regementsgatan och stickspåret till Kockums mekaniska verkstäder, det vill säga ungefär vid dagens Helmfeltsgatan.

Läs mer: Holmen gav namn åt gatan. 

De flesta kolonierna försvann i slutet av 1930-talet, i samband med att Borgarskolan byggdes, senare i samband med att katolska församlingen uppförde en ny kyrka. En av dem som hade en koloni just där katolska kyrkan skulle uppföras var ”Lillys syster”. Vem Lilly var och vad hon hette i efternamn vet vi inte.

Kaffepaus i  fin idyll från Hästhagens koloniträdgårdar. Det är lite oklart vilka kaffegästerna är. Men några namn är kändai: Cecilia Ekelund (nr 4), Gustav Henning (nr 5), Lilly (nr 1) och Nils (nr 2). I bakgrunden syns villorna Bo och Haga. Bilden som är tagen någon gång mellan 1914 och 1921 tillhör Eva Henning.

I bildens bakgrund syns två byggnader som båda ligger på södra sidan om Rönneholmsvägen. Den mindre av dem, till vänster, är Villa Bo (ungefär där kafét Systrar och Bröder ligger idag). Där bodde borgmästaren Wilhelm Skytte om somrarna. Den större av byggnaderna, centralt i bild är Villa Haga som ägdes av häradshövding Christian Hommerberg.

Häradshövdingen avled 1934 men änkefrun kommer att bo kvar länge. På 1950-talet kom Villa Haga att ägas av Sällskapet sanningens härold, det vill säga Sjundedagsadventisterna som senare uppför Adventkyrkan på samma tomt.

Villa Haga, på vykort. I nedkast kan man se järnvägsbommarna sticka upp. I bakgrunden syns Villa Bo. Idag ligger Adventskyrkan på samma plats. Det vita bostadshuset i bakgrunden ligger i hörnet av Fersens väg.

När häradshövdingen under sina dagar blickade västerut från sin gigantiska villa, bort över järnvägen, såg han inte bara det nämnda bostadshuset på Rönneholmsvägen 31 utan framför allt Elisefarm (idag Kronborgsvägen 2).

Elisefarm hör till den lite äldre bebyggelsen längs gamla Rönneholmsvägen – som också hetat Terningsholmsvägen. År 1830 införskaffade justitierådet Eberhard Quensel sju tunnland och 31 kappland mark på den så kallade Gråbrödersstycket. Han hade tidigare arrenderat domänen liksom hans svärfar, hospitalsföreståndaren Andreas Risell. Det var den senare som uppkallade bostället efter sin fru Elisabeth Gestrich.

C C Dahlbergs teckning av Elisefarm, sett från Rönneholmsvägen, någon gång före 1847. Teckningens byggnad till vänster byggdes av Quensel runt 1830 som boningshus och ekonomibyggnaden till höger uppfördes omkring 1807 – den blev senare villa Mariebo. Idag är adressen Kronborgsvägen 2.

År 1847 övertogs gården av den danskfödde fabrikören Nils Anders Mårtensson Rohmell. han förvandlade farmen till ett industricentrum med en tändsticksfabrik, en stamp för textilier och skinn, ett sågverk för faner och en kvarn för färgämnen. Rohmell rumsterade om ordentligt, gjorde om- och tillbyggnader. På en del av ägan uppfördes villan Mariebo.

Efter hans död 1858 övertog sönerna Wilhelm och Carl Romell företaget som emellertid gick i konkurs. Fabrikör Johan Jönsson, bror till Jöns Jönsson på Terningholm, tog över. Efter en tid tog fabrikör J P Gruggel över och startade bland annat cigarrfabriken Alliance.

Läs mer: Landsvägen i Slottsstaden. 

Kaffepaus i en av byggnaderna på gamla Elisefarm – troligen där familjen Rohmell hade bott – disponerades under somrarna runt 1920-och 1930-talen av familjen Flintberg. I bakgrunden syns Villa Haga. Från höger räknat: Elsa Frintberg, Carl Malmström (son till C O Malmström), Lilly Malmström, Elsa Sjöholm-Falk och Torsten Flintberg. De två personerna till vänster i bild är okända. Den privata bilden tillhör Lena Archenholtz.

Den del av Elisefarmsområdet, där cigarrfabriken hade legat, ägdes senare av fabriksidkaren C O Malmström och kom att disponeras av A B Johnssons fabrik för tillverkning av kapsylkorkar. Den andra delen av farmen – där familjen Rohmell hade residerat – disponerades under 1920- och 1930-talen av vänner till familjen Malmström (se bilden ovan). Under villans senare år höll Wallin & Nilssons tunnbinderi och Nilssons cykelverkstad till i huset.

Karta från 1947.
Karta från 1871.
Fotografi taget från Rönneholmsvägen 31, med utsikt över Villa Haga och järnvägen nedanför. Elisefarm ligger utanför bild till höger.
Karta från 1894.
Gångväg mellan Elisefarm och järnvägsspåren. I fonden sticker järnvägsbommarna upp. Foto: Privat.
Villa Haga vid Rönneholmsvägen 1950. Foto: Sydsvenskan.
Koloniområdet Hästhagen med det gamla regementet i bakgrunden. Foto: Ture Hellström/Sydsvenskan.

 

Rönneholmsvägen Försvunna Malmö 14 februari 2017 • Uppdaterad 13 februari 2017

Kärleksgatan – en rar väg

Låt oss ta en promenad på Kärleksgatan. Dess ursprung är omsvärmat av rykten. Att det skulle ha legat ett ”glädjehus” på denna gata är nog mindre troligt.

Namnet Kärleksgränden noterades – enligt ”Gator i Malmö” – redan 1842. Det är en för området intressant tid. Tre eller fyra år tidigare hade Frans Henrik Kockum, 36 år gammal, köpt egendomen kallad Holmen – idag inringad av Östra Rönneholmsvägen, Erik Dahlbergsgatan, Fersens väg och Jörgen Ankersgatan. År 1840 startade han Kockums mekaniska verkstad, där vi idag hittar Davidshallstorg.

Holmen, Kockums sommarvilla med sin romantiska park. Paren vandrar längs Kärleksgränden som då ledde till Rönneholmsvägen. Teckning: C C Dahlberg.

Infarten till verkstaden gick från Södra Förstadsgatan via Kärleksgränden. Men det var knappast fabriken som gav gränden dess namn. Rimligare är att tänka att det kan ha med Holmen att göra. Vid denna tid var gatan en smal och slingrig väg som på sin väg söderut mot Rönneholmsvägen (eller Terningholmsgatan som landsvägen hette då) passerade den Kockumska sommarvillan uppförd i Italieninspirerad stil. I boken ”Kockums mekaniska verkstads AB. Malmö 1840–1940” beskrivs den tillhörande parken som en ”romantisk trädgård”. I Malmö fornminnesförenings ”Minnesskrift 1909-1919” läser vi som följer: ”Sitt sommarhem, kallat Holmen, hade han, sedan tomten därtill 1839 blivit inköpt, så småningom anlagt, fulländat och förskönat, så att det blev en av stadens vackraste sevärdheter, där det, uppfört i ädel stil, låg inbäddat i yppig, lummig grönska.

Därmed ligger det inte långt borta att gatunamnet på ett eller annat sätt kan tänkas hänga samman med Holmens vackra och yppiga parkanläggning, som även rymde en holme omgiven av en damm – möjligen resten av en gammal lertäkt. Förr var det inte ovanligt att gator bytte namn när hus och tomter bytte ägare. Men om nu Kärleksgränden även kallades så före Kockums tid, då kan man möjligen sluta sig till att namnet inte på något sätt bekom brukspatron.

Kärleksgatan in till Kockums verkstad. Teckning: C C Dahlberg.

Frans Henrik Kockum var i egenskap av stadens store entreprenör en för den tiden typisk patriarkal företagsledare. En ansvarstagande man, en samhällets stöttepelare, och absolut ingen samhällsomstörtare. Om han var en kärleksfull karl kanske man ska låta vara osagt. Men ingenting tyder på motsatsen.

Tjugosju år gammal gifte Frans Henrik Kockum sig med Christina (Jeanna) Dorothea Beijer, dotter till stadsläkaren. ”Mellan Frans och Jeanna Kockum existerade en sällsynt lycklig och innerlig äktenskaplig förening, som varade här på jorden i 48 år”, som det står i ovan nämnda minnesskrift.

Jeanna Kockum, kär hustru till Frans Henrik Kockum.

Jeanna födde inte mindre än elva barn, vilket i och för sig inte var ovanligt för denna tid. Det lika lite som att fem av barnen dog i späd ålder, och ytterligare ett blott sex år gammalt. De tragiska datumen finns inhuggna i familjegravstenen på Gamla begravningsplatsen.

Familjen Kockum hade inte alltid ett liv på rosor, även om den tillhörde det översta samhällsskiktet.

Frans Henrik Kockum grundade Kockums varv och hans insatser för staden ska inte förringas. Och visst var han framgångsrik i affärer. Han framstår ofta som innovativ, framsynt och prestigelös. Men det hände att hans spekulationer slog fel. Redan 1850 var hans imperium på väg att krascha. Han tvingades sälja värdshuset Stadt Hamburg och sina aktier i Gasbolaget för att överleva. Därtill fick han ekonomiskt stöd från en kusin i Stockholm.

Dammen. Okänd konstnär.

År 1866 befann han sig i nya svårigheter. I samband med en internationell finanskris tvingades han ställa in betalningarna. Goda affärsvänner fick rycka in. En sista ekonomis kris inföll 1873 och framtvingade en rekonstruktion av bolagen.

Det var alltså flera gånger nära att Malmö stad tog en annan utveckling. Kockums varv kunde lagts ner redan hundra år tidigare än som blev fallet. Nu blev det inte så. Sönerna Lorens och Frans Henrik den yngre var mogna att ta över när den äldre drog sin sista suck 1875.

När Frans Henrik drabbades av kräfta i magen vårdades han av sin hustru. Men Jeanna drog på sig en lunginflammation och avled i sviterna den 8 februari. ”Då man varsamt underrättade den sjuke mannen härom, hade han sagt sig skola följa henne”. (Minnesskriften). Så skedde, fyra dagar senare avled även han. De två begravdes sida vid sida i familjegraven där de förenades med de i förtid begravda barnen.

Sorgetåget bestod inte bara av familjemedlemmar, släktingar och vänner. ”Nej, det var så gott som hela stadens innevånare, som dels vore med i processionen och dels mött i en väldig massa, tätt packad, kantande vägen längs de gator och torg, där processionen skred fram och önskade att därmed giva uttryck av sitt deltagande i den allmänna sorgen. Hela staden stod sörjande vid båren”. Det är en beskrivning värdig den vördnadsfull minnesskriften, men som ändå något beskriver stämningen i februari 1875.  I vart fall vad borgerskapet anbelangar.

Själva holmen vid dammen i Kockums sommarnöje Holmen.

Det skulle dröja ytterligare 38 år innan Kockums mekaniska verkstad lämnade den södra förstaden och Kärleksgränden, eller Kärleksgatan som den hette efter 1879. Sommarvillan Holmen revs 1902 och redan 1904 föreslogs den södra delen av Kärleksgatan att byta namn till Rutger Fuchsgatan, vilket avslogs. Denna del av Kärleksgatan uppkallades istället efter den danske rådmannen Jörgen Anker (1638-1645). Tjugo år senare tyckte fastighetsägarna – däribland direktören Jöns Ohlsson, det vill säga Ohlssons beklädnadsmagasin – längs den norra delen av gamla Kärleksgatan, att det var hög tid för ett namnbyte. Kockumsgatan ansågs vara mer passande.

Varför man fann det befintliga gatunamnet opassande kan vi bara spekulera i. Dessbättre avslog stadsfullmäktige förslaget. Nu ligger den kära gatan kvar, inte långt från Holmgatan som fick sitt namn 1889.

Detta är den andra texten i en serien om tre, med Frans Henrik Kockum i fokus. Den första finns att läsa här. Den tredje finns här

Läs även: Kärleksgatan – vid vägs ände? 

Villa Holmen strax innan den revs 1902. Grunden är redan lagd till de nya husen som ska uppföras längs Rönneholmsvägen.
Rönneholmsvägen Försvunna Malmö 2 juli 2016

Malmö ip – första idrottsplatsen i Skandinavien

Malmö idrottsplats runt sekelskiftet, ännu med den Cloettapaviljong som fotbollsspelarna fick spela runt. Bakom den syns gamla Pildammsskolan, men ännu inte S:t Johanneskyrkan som påbörjades 1903. Notera de två lejonstatyerna på inneplan, de som skänktes av Skånska cementgjuteriet 1897. Läs mer: Lejonen som var med när Malmö FF bilades och Lejonen har återvänt. Vykort.

Det var en stor dag för idrottsintresserade Malmöborgare. Redan på lördagsförmiddagen den 4 juli 1896 strömmade publiken till Malmös nya idrottsplats: ”den första egentliga idrottsplatsen i Skandinavien. […] Ingenting har sparats för att få det absolut bästa och tiden skall också visa att man lyckats.” (SDS)

Det var kyligt i vindarna, men solen sken och förväntningarna var uppskruvade denna lördag för 120 år sedan. ”Genom en vacker allé kommer man upp till idrottsplasten som ligger trefligt mellan de kringliggande villorna, hvilka med sina trädgårdar lemna behöfligt lä för idrottsöfningarna. Omedelbart intill idrottsplatsen ligger restaurationen Konditoriträdgården med en gammal skuggrik trädgård, till hvilken besökarne af idrottsplatsen haffa tillträde.” (SDS)

Allén som ledde till Idrottsplatsen låg före 1914 mellan Barnsjukhuset och Konditoriträdgården, det vill säga rakt igenom Operakomplexet, ungefär där personalingångarna ligger idag.

Läs även: Mamsell Björkman, Konditan och teatern.

På invigningsdagen var noblessen på plats, artilleriregementets musikkår blåste fanfar och AB Malmö Idrottsplats ordförande Per Hjalmar Söderbaum äntrade tribunen och avslutade sitt tal med följande mening: ”Med uttalande af en liflig önskan, att unga och gamla, här må samlas till stärkande, härdande, själ och sinne lifvande kroppsöfningar, förklarar jag härmed denna idrottsplats öppnad”.

Den högtidliga invigningen markerade en höjdpunkt på två decenniers växande idrottsintresse i Malmö. Simning, gymnastik, segling, fäktning, rodd och cykling hörde till grenarna i stadens idrottsliv. Den första dagen blev det cykeltävlingar medan  7 och 8 juli avsattes för den stora Gymnastik- och idrottsfesten, det största idrottsevenemang som dittills hade genomförts i staden.

***

Det var Velocipedklubben som introducerade den moderna tävlingsidrotten i Malmö och det var också den som tog initiativet till uppförandet av Malmö idrottsplats.

Klubben hade sedan 1890 haft en cykelvelodrom på Rörsjömarken, där det också spelades fotboll.

Läs även: Klasskamp och cykeltramp i Rörsjöstaden.

1895 hade intresset vuxit samtidigt som Malmö stad behövde området för den lantbruksutställning som skulle pågå parallellt med Nordiska industri- och slöjdutställningen 1896. Därmed fanns det en anledning för styrelsen av Velocipedklubben – med kapten Carl Frick  i spetsen – att planera för en ny och större idrottsanläggning i Magistratsvången.

Läs även: Fotbollspionjären som skapade Scania.

Malmö ip var således främst avsedd för cykeltävlingar. Tanken var att banan skulle vara av cement, men då det saknades pengar och man till varje pris ville inviga idrottsplatsen inför utställningen, eller åtminstone under dess första månad, fick man ge avkall på ambitionerna. Underlaget fick istället utgöras av en hård ler- och grusblandning.

I anslutning till banan låg det tennisbanor. I övrigt var tanken att ytan innanför den 400 meter långa velodromen på sommarhalvåret skulle nyttjas för bollspel, gymnastik och ridtävlingar samt isbana om vintern.

Det fanns en åskådarläktare, 21 meter lång med sju rader, som gav plats för gott och väl 250 åskådare. Och så fanns en totalisatorbyggnad med ”en stilfull façad” (SDS) samt tretton bodar för omklädning, bad, redskap med mera.

I slutet av 1800-talet var det bara borgerskapet som idkade idrott. Fotboll togs ännu inte riktigt på allvar. När Carl Cloetta skänkte den ståtliga paviljong som företaget hade ställt ut på Stockholmsutställningen 1897, placerades den mitt på innerplanen. När fotbollsspelarna klagade förklarade direktör Frick: ”Ni kan väl spela runt om.”

Läs även: Malmös fotbollshistoria. 

IFK Malmö som bildades 1899 rekryterade i huvudsak ur borgarklassen och mer sparsamt från arbetarklassen. Sociala motsättningar ledde till två utbrytningar, först Malmö AI 1908 och sedan Malmö FF 1910.

Inför Baltiska utställningen och Baltiska spelen 1914 kom idrottsplatsen att byggas om och till. Bland annat flyttades entrén till hörnet vid nyanlagda Roskildeplan, det vill säga vid Fersens vägs förlängning (ungefär där falafelkiosken ligger idag).

Den äldsta entrén låg mitt på norra långsidan, här sedd inifrån idrottsplatsen. Notera lejonet i bildens högerkant. Bild ur boken ”Hundra år av gemenskap”.
Entrén till Malmö idrottsplats låg i slutet av den allé som utgick från Rönneholmsvägen. Så här såg den ut, från invigningsåret 1896 och fram till 1913. Bild ur boken ”Hundra år av gemenskap”.

Läs mer: ”Hundra år av gemenskap – Malmö idrottsplats 1896-1996” av Peter Billing.

Rönneholmsvägen Försvunna Malmö 5 mars 2016 • Uppdaterad 4 mars 2016

Vid Kärleksgatans ände?

Holmen, de Kockums ägorna, i konstnären J Margetins tolkning. Målningen som är signerad 1965 pryder en vägg i hotell Savoys festvåning. Om karusellen kan man läsa här.

Kärleksgatan saknar vägs ände. Vad gäller namnets ursprung.

I artikeln ”Kärleksgatan – en rar väg” frestades jag att dryfta en teori om att det möjligen finns ett samband mellan gatunamnet Kärleksgatan och den romantiska och för allmänheten öppna park som hörde till Frans Henrik Kockums egendom ”Holmen”, anlagd i slutet av 1830-talet. Det var nämligen i samma veva (1842) som namnet Kärleksgränd förekommer i skrift för första gången. Detta folkliga namn blev officiellt befäst som Kärleksgatan år 1879.

Läs först: Kärleksgatan – en rar väg.

En annan intressant teori vad gäller namnets uppkomst har Christer Stridh. Han skriver i ett inskickat mejl att den folkliga namngivningen istället har med Kockums gjuteri att göra. Verkstaden låg vid denna tid där vi idag hittar Davidshallstorg. På avlöningsdagen ska arbetarnas kvinnor ha väntat vid utgången för att fånga upp männen innan de hann spendera pengarna på krogen. Hustrurna skulle då ha mött upp på den väg som kom att kallas Kärleksgatan. Stridh menar att vägen har sin motsvarighet i Arlöv där Kärleksgatan ledde till och från Svenska Järnvägsverkstäderna.

Kvinnor och barn i Kockums arbetarbostäder i hörnet Kärleksgatan och Södra Förstadsgatan. Bilden tagen sent 1910-tal. Sydsvenskans bildarkiv.

Det är en intressant teori. Dock ska man betänka att samma adress förekommer på sex ställen i Sverige, varav fem i Skåne: Malmö, Arlöv, Yngsjö, Sjöbo och Veberöd. Kärleksvägen finns också på sex olika svenska orter, varav en är Vellinge. Därtill finns det 46 Kärleksstigen i Sverige – ej inräknat Kärleksstigen från min barndoms Barsebäckshamn, idag kallad Ruffens gränd.

Christer Stridh menar också att den del som idag heter Kärleksgatan – och som då ledde in till Kockums verkstad – torde vara den ursprungliga Kärleksgränden, till skillnad från den del som senare kom att döpas om till Jörgen Ankersgatan. På den punkten har han troligen rätt. Men då måste man gå tillbaka till mitten av 1700-talet.

På Peter Kocks karta från 1765 (efter underlag från 1697, av  fortifikationslöjtnanten Claes Bödker) syns en väg som leder från Södra landsvägen och västerut, mellan och till de dammar och gamla lertäkter som vid denna tid låg i området. Till den största dammen hör en holme. Det är den som kommer att ge namn åt Kockums äga Holmen, och långt senare Holmgatan.

Men redan på en karta från 1794 har denna väg förlängts i en båge söderut till vägen som kommer att heta Östra Rönneholmsvägen i vår tid. Det är ungefär samma sträcka som numera utgör Kärleksgatan och Jörgen Ankersgatan. Den kunskapen ger oss emellertid ingen ledtråd om gatunamnets uppkomst.

Inte heller historikern Helge Andersson ger oss något uppslag än det mest självklara, när han skrev om Kärleksgatan i Skånska Dagbladet i mars 1993: ”I det gamla Malmö gjorde svärmade par gärna romantiska promenader längs den slingrande gångstig ut mot egendomarna Pilstorp och Rönneholm.”

Det är alltså fullt möjligt att ”kärleksstråket” var känt bland Malmöborna långt innan Frans Henrik Kockum exploaterade området samt förvandlade dammen, holmen och grönskan till en romantisk parkanläggning som var öppen för allmänheten. Om man får tro en av de väggmålningar (daterade 1965) som pryder den gamla festvåningen på Savoy fanns det för övrigt även ett lusthus på holmen.

Karta från 1765. Med vägen som ska komma att kallas Kärleksgatan utmärkt.
Karta från 1812. Med vägen som ska komma att kallas Kärleksgatan utpekad.
Karta från 1850.

***

Som en parentes kan tilläggas att det inne på gården i kvarteret Haren på adressen Erik Dahlbergsgatan 6 finns en en gammal lind som kan vara en sista rest från Holmens park. Om det stämmer, och det vill man gärna tro, är den minst 150 år gammal. Lindar kan bli gamla.

***

Så till frågan om det tilltänkta namnbytet.

Den södra delen av Kärleksgatan bytte redan 1904 namn till Jörgen Ankersgatan och tjugo år senare ansökte fastighetsägaren längs den kvarvarande delen (mellan Davidshallstorg och Södra Förstadsgatan) om ett namnbyte till Kockumsgatan (som ännu inte var upptaget).

Kan denna misslyckade ansökan ge svar på namnets ursprung? Men, nej. Stadsfullmäktiges protokoll med bihang ger inga svar.

Stadsfullmäktige och spårvägsman C H Blomkvist motsatte sig ett namnbyte och stadsläkaren Otto Gröné fann skälen till ett byte magert. Ordföranden, tillika socialdemokratisk riksdagsman, Nils Persson ansåg emellertid att ”han för sin del ansett det självklart, att fastighetsägarnas ifrågavarande framställning skulle bifallas med hänsyn till det nuvarande gatunamnets beskaffenhet”.

Med andra ord: namnet ansågs lite pinsamt och kunde tolkas som en mindre ”fin” adress. Uppenbart fann Stadsfullmäktige inget fog för den tolkningen. Varför ansökan avslog. Tilläggas ska att ett antal hyresgäster längs gatan inkommit med en egen skrivelse med förklaringen ”att vi finna gatans nuvarande namn vackert och gammeldags stilfullt och därför helst önska det bibehållet”.

En av de fastighetsägare som ville få ett namnbyte till stånd var direktör J Ohlsson. Han drev det mycket framgångsrika Ohlssons beklädnadsmagasin med två butiker, en på Stortorget i hörnet av Södergatan, och en på Kärleksgatan.

Kommunalrådet och riksdagsledamoten Bertil Persson är uppväxt på Kärleksgatan och berättar i ett mejl sina minnen från kvarteren under och efter andra världskriget, här delvis återgivna:

”På Södra sidan mellan S Förstadsgatan och Davidshallsgatan låg Ohlssons Beklädnads ena butik, och den fyllde båda fastigheternas tre nedre våningar. Familjen Tor och Stina Pacini Ohlsson bodde på övervåningarna i Kärleksgatan 2A. (Vi i våningen under). Och i båda butikerna fanns utöver konfektionen, även herr- och damskrädderier. Stina Pacinis välskrivna, och av Åke Arenhill illustrerade, annonser varje vecka hörde till det mest lästa  i Sydsvenskan. 

Ohlssons Beklädnad med sin exklusivaste butik i hörnhuset vid Stortorget, och den mera normala på Kärleksgatan hörde till de allra främsta i landet. Varje ny säsong kom Dior, Balmain eller Chanel hit för att hålla mannekänguppvisning i Stadsteaterns foajé, och fönstren vid Stortorget skyltades upp med Diors original. Som snabbt såldes slut. ‘Det finns inget att ha i stallet som en Dior-dräkt – den håller alltid passformen’ fick man ibland höra på större gårdar.

Varje skyltsöndagskväll bjöd Ohlssons Beklädnad på showföreställning i ett av sina skyltfönster både på Kärleksgatan och Stortorget. 

Mittemot – på Kärleksgatan 1 – fanns också en klädesbutik, men bara för herrar. Och ett par trappor upp höll Malmönazisterna till under Per Engdahls ledning, med sina anföranden och Hitlerhälsningar. Ofta väntade gäng med Malmöynglingar på dem efter mötena för att ge dem stryk.”

Realisation och kö till Ohlssons butik på Kärleksgatan 1953. Sydsvenskans bildarkiv.
Ohlssons på hörnet Davidshallsgatan och Kärleksgatan 1953.
Skoavdelningen på Ohlssons Beklädnads. Adress: Kärleksgatan. År: 1941.
Rönneholmsvägen Försvunna Malmö 13 juni 2015 • Uppdaterad 22 juni 2015

Värdshuset på Gråbrödersstycket

Hyddan, med den 1873 tillbyggda frontespisen i mitten.

”Nytt! Nytt för Malmö. Caféträdgård för familjer öppnas å landstället ‘Hyddan’ (Rönneholmsvägen) lördagen den 15 maj med servering av alla för ett nykterhetsvärdshus lovliga varor.”

Den 15 maj 1886 kunde Malmöborna läsa dessa rader i Sydsvenska Dagbladet.

Hyddan var den av Magistrastsvillorna som låg längst österut. De andra var Carlstorp, Rosenhill, Fridhem, Carlsro och Fredriks. Alla låg på eller i anslutning till den mark som idag utgöras av Magistratsparken.

Sommarvillan Hyddan vid Rönneholmsvägen, på det så kallade Gråbrödersstycket, uthyrdes från mitten av 1800-talet till någon av stadens borgare. Länge innehades kontraktet av manufakturhandlande P O Pettersson och hans änka. Man vet att han 1876 lät bygga en frontespis och hans änka Amalia Pettersson, född Malmgren, bodde i huset fram till 1886.

Det var källarmästaren Olof Olsson och hans hustru Fransiskan Olsson som höll i driften av värdshuset. I själva bostadshuset hölls bröllopsfester och andra arrangemang. En dansbana uppfördes i trädgården, liksom en musikpaviljong där ett kapell spelade varje sommarsöndag.

1903 var det slutdansat på Hyddans mark. Villan revs och på dess plats uppfördes Tekla Åbergs högre läroverk för flickor (idag repetitionslokaler för Malmö opera, kallat ”gulan”). Andra delar av tomten bebyggdes mellan Munkgatan och Klostergatan. Och vid tomtens södra gräns uppfördes 1916 Malmö Hantverksförenings stiftelse (sedan 1994 restaurang och bokhandel som del av Konsthallen), efter ritningar av Ewe & Melin i nationalromantisk stil. Samma år byggdes Malmö handelsgymnasium (Magistratskolan), vid sidan om Österbergs stiftelse med torn och trappgavel, ritad av Axel Stenberg och uppfört 1910.

Stora delar av dagens Konsthall ligger alltså på den tomt där man vid sekelskiftet bjöd upp till dans.

Hyddan är det andra huset från vänster – såsom tecknaren CC Dahlberg skildrade Magistratsvillorna 1843.
Rönneholmsvägen Försvunna Malmö 14 maj 2015 • Uppdaterad 29 oktober 2015

Falkmans Fridhem

Villa Fridhem i mars 1944, sedd från söder. Foto: SYDSVENSKAN

Fridhem låg vid Triangeln på 1840-talet, det vill säga 50-60 år innan Fridhem vid Ribersborg började växa fram på allvar. Fridhem var en av Magistratsvillorna, ämnet för denna miniserie i bloggform. Sommarvillorna låg där Magistratsparken nu breder ut sig, på den löningsjord som förvaltades av dåtidens kommungubbar.

Tidigare har vi i tur och ordning från väster betat av Villa Franca (som med lite god vilja kan räknas till Magistratsvillorna), Fredriksro och Carlsro.

Rådmannen och titulärborgmästaren J D Kiellander med hustru Elisabeth Scherfbeck  som lade ner mycket tid och pengar på att vårda sin löningsjord, anlade en fin trädgård med ett lusthus. Jordlotten övertogs av rådman Ludvig B Falkman som där lät bygga en fin sommarvilla år 1846. Redan året därpå lämnade Falkman rådmanskapet för att bli överdirektör för lantmäteristyrelsen i Stockholm, och överlät därmed tomten med villa till J H von Bonnecreutz som i sin tur lämnade över till rådman R V Fricks.

I Leif Ljungbergs utmärkta sammanställning över Magistratsvillorna i Malmö Fornminnesförenings årsskift 1945 har Fricks dotter, överstinnan Anna Hyltén-Cavallius som på växte upp i sommarvillan Fridhem, berättat att huset då hennes far övertog det var en envåningsbyggnad som genom tillbyggnad fick det utseende den senare hade. Hon minns en vacker glasdörr ut till den engelska trädgården med ett stort kastanjeträd (enligt uppgift planterat 1802) och ett valnötsträd av aktningsvärd ålder.

Villan låg inte som de andra Magistratsvillorna, längs Rönneholmsvägen, utan längre söderut. Det vill säga ungefär där gångarna i parken numera möts i en rund plats. Om något av träden där skulle kunna vara den omtalade kastanjen låter vi vara osagt. Men det finns uppgifter om att valnötsträdet föll offer för vintrarna 1940-42.

Fricks lämnade sitt sommarställe på 1880-talet. Därefter tog tobaksfabrikören Christoffer Gadd över, följd av målaremästare Edmund Stoltz och gatuchefen Georg Hentz. De sista åren före rivning i mitten av 1940-talet användes villan som lagerlokal för Mobergs partiaffär i frukt och grönt.

Läs nästa avsnitt om Magistratsvillorna: Rosenhill

I dag mitt i Magistratsparken.
Villa Fridhem, okänt årtal, sedd från norr, det vill säga med Rönneholmsvägen i ryggen på fotografen.
Ritning från 1944, Villan Fridhem sedd från väster.

 

 

 

Rönneholmsvägen Försvunna Malmö 10 maj 2015 • Uppdaterad 29 oktober 2015

Carl tog det med ro

Carlsro, norra fasaden mot Rönneholmsvägen. Strax före rivning, 1944.

Det  var en gång en borgmästare som slog sig till ro i Magistratsparken. Fast det var på den tiden då parken ännu inte vara anlagd.

Vår vandring bland Magistratsvillorna fortsätter, efter Villa Franca och Fredriksro är vi framme vid Carlsro.

Redan innan Carl Christian Halling (1890-1851) blev borgmästare i Malmö hade han i egenskap av rådman beviljats tillstånd att disponera en löningsjord på det så kallade Magistratsstycket. Där lät han på 1820-talet uppföra en sommarvilla, en gulbrun envåningsbyggnad av tegel med sadeltak och frontespiser. Vid den södra fasade tillkom en glasveranda på 1850-talet.

Huset döpte han efter sig själv. Och så såg han till att huset även i framtiden skulle åtföljas borgmästartjänsten. Såldes beboddes Carlsro även av hans efterträdare Jacob Malmborg (1801-1876) – han som namngav Malmborgsgatan – samt därefter Olof Ahlström (1833-1903).

Borgmästarinnan Anna Ahlström nedtecknade några minnen från sin tid i huset. Dessa publicerades i Malmö Fornminnesförenings årsskrift 1945.

”Första året vi togo Carlsro i besittning som. sommarbostad var år 1878.

Ifrån Södra Förstadsgatan kom man in på Rönneholms­ vägen, som verkade riktigt lantlig, med sina villor på ömse sidor av vägen och stora träd, som skuggade den, men också gjorde att den var ofta mycket uppblött och besvärlig att trafikera, särskilt om höstarna, då vi mången kväll med lykta måste följa våra gäster fram till gatan.

Själva boningshuset var bra och ganska rymligt och träd­ gården var väl anlagd. Först var ett par gräsplaner med flera vackra grupper av vackra rosor, fuchsior, pelargonier, heliotroper m. m. Ovanligt stora fruktträd fanns där med den gamla fina sortens gravenstein, även andra sorters god frukt. Från gräsplanen gick en lång gång ned till en grupp träd, som kallades ‘Parken’ och på ömse sidor om den långa gången var köksträdgården med bär och grönsaker i riklig mängd. På andra sidan av parken fortsatte villaområdet med ett stycke åkerjord, som utarrenderades. Där fanns också det verkliga landet, små gårdar med åkrar och betande krea­ tur syntes runt omkring.

Några särskilt lämpliga personliga minnen från tiden där, kan jag ej berätta, men vi trivdes där mycket väl, hade ofta gäster hos oss, det var ju en nätt promenad för dem att komma ut till oss.

Staden växte emellertid fort och när vi fick kafeträdgår­den med musik och dans alldeles inpå oss försvann lugnet och det lantliga, så att vi år 1892 hyrde ut villan och flyttade ut till Ringsjöns fagra strand.”

Kaféträdgården borgmästarinnan relaterar till är naturligtvis Konditoriträdgården.

När Ahlströms lämnade Carls rofyllda sommarvilla för Ringsjöns vackra strand blev sjökapten Lorens Mattson ny hyresgäst. Och efter honom, spinnmästaren C J Bengtsson och hans änka Anna Maria, född Nilsson. Den siste hyresgästen blev Hartvig Sjöberg, chef för stadens renhållningsverk.

När huset revs i mitten av 1940-talet tog Malmö museum tillvara den norra balkongens gjutjärnspelare och räcke. Planan var ett de skulle kunna återanvändas inom ramen för det planerade friluftsmuseet, som aldrig kom till stånd.

Läs nästa avsnitt om Magistratsvillorna: Fridhem.

Magistratsvillorna på karta från 1888. Carlsro inringat i rött. Triangeln längst upp till höger.
Teckning av C C Dahlberg med Holmen i ryggen, från 1843. Carlsro syns mitt i teckningen, med Fredriksro till höger.
Carlsro omkring 1896.
Familjen Ahlström på Carlsro, under senare hälften av 1800-talet.
Carlsro sett från söder, omkring 1915. Notera huset bakom som ligger där än idag.
Ritning över Carlsro, uppmätt 1944. Ritning hämtad ur Malmö Fornminnesförenings årsskift 1945.
Rönneholmsvägen Försvunna Malmö 28 mars 2015 • Uppdaterad 22 juni 2015

Kockums kära karusell

Kockumska karusellen i Holmens park. Litografi av C C Dahlberg.

Malmö var en nöjesmetropol redan på 1840-talet.

Industrimannen Frans Henrik Kockum, samme man som gav Malmö stämpeln varvs- och industristad, hade även en mer lättsam sida. Han var nöjesprofil. Dels ägde han värdshuset Stadt Hamburg fram till 1850. Dels försåg han staden med ett ”tivoli”, det vill säga en karusell. Mer än så krävdes inte av en förlustelse på denna tid, för att Malmöborna skulle vallfärda uppför Kärleksgränd  i den södra förstaden.

Karusellen som tillverkats på Kockums mekaniska verkstad – där Davidshallstorg ligger idag – placerades i parken vid Kockums sommarvilla Holmen, det vill säga någonstans mittemot Magistratsparken.

I Malmö Tidning den 26 april 1845 stod att läsa: I den undersköna trädgården låg, ”i närheten af ett feernas lusthus, en den elegantaste karusellbyggnad, prydd med dekorationer i bländande färgskiftingar. Kupolens emalj, draperingarne under taklisten, pelarens koncisa former och distanser, fotens och trappornes och det helas och hwarje särskild dels regelbundna prakt göra den till ett lysande mästerstycke, som, för att rätt beskrifwas, fordrar en lång skickligare penna än wår. En karusell med den vackraste ångwagnsträng bebor denna sköna paviljong, som redan i morgon öppnas för allmänheten. […]

Till sommaren skall det, till hwilket troligen ingen svensk stad ännu äger något motstycke i samma slag, afgå till hufwudstaden, der det blir en utsökt prydnad för sin tid”. 

Om man får tro Folke Nosslin, författare till minnesboken ”Kockums mekaniska verkstads AB. Malmö 1840-1940”, var denna karusellversion inte ångdriven – vilket man kunde förledas att tro, på grund av ett litet låtsaslokomotiv med vagnar på spår. Karusellen drevs troligen av ett par hästar under golvet, innan de senare blev utbytta mot ångkraft.

Nöjesetablissemanget som växte blev under några somrar på 1840-talet ett återkommande och livligt populärt nöje för Malmöborna. Och inte minst bra reklam för tillverkaren. Sommaren 1847 besöktes nöjesparken av skalden och journalisten Oskar Patrik Sturtzenbecker som i ”Nya kinesiska bref” i Aftonbladet skrev om tivolit: ”En anläggning, för hwilken Malmö egentligen har att tacka den i så många industriella riktningar verksamma och med rätta allmänt aktade medborgaren F Kockum. Den kan visserligen icke mäta sig med Köpenhamns widtberömda tivoli, men utmärker sig genom smak och fyndig behandling af ett knappt utrymme”.

De Kockumtillverkade karusellerna uppges snurra även i flera ej namngivna skånska städer, samt i Stockholm, Kristiania (Oslo) och Helsingfors.

Under senare år av 1840-talet gjorde traktören Jöns Magnus Fick utvärdshuset Mon-Bijou (idag skola) till stadens stora nöjescentrum. Därmed svalnade intresset för det lilla tivolit i Holmens parkanläggning, som därmed upphörde i samma veva.

Holmen med villa och park försvann 1902. På tomten byggdes flera bostadshus. På gården till Östra Rönneholmsvägen 7 – vid den så kallade Kockumsgången – finns sedan 1986 ett mindre lusthus, till minne utformad som en karusell.

Vid vattenkonsten i passagen mellan Östra Rönneholmsvägen 9 och 11 stod en byst av F H Kockum. Den stals men har ersatts av en ny som kan skådas i foajén till nummer 7. Sist men inte minst kan det tilläggas att de tre pollare som står framför passagen för bara några tiotal år sedan användes för att förtöja fartyg på varvet.

Läs också om Kockumska kanalen samt Kockum och kärleken.

Rönneholmsvägen Försvunna Malmö 8 november 2014 • Uppdaterad 10 februari 2017

Mamsell Björkman, Konditan och teatern

Gråbergska huset där familjen Björkman bodde i hörnet av Södergatan och Stora Nygatan. Mamsell Björkman flyttade tydligen till grannhuset, där hon bodde de sista åren – till vänster uppför Södergatan (ett hus som på bilden är ersatt med ett nytt).

Mamsell Björkman var en udda fågel i 1880-talets Malmö.

Klicka här för att läsa mer om henne, det Björkmans lantställe och konditoriträdgården som båda låg där Malmö stadsteater, sedermera Malmö Opera, kom att ligga.

Detta blogginlägg ska ses som ett komplement till den artikeln.

Anna Henrika Björkmans tillbakadragna väsen, hennes förkärlek till katter och ståndsmässiga yttre, kan möjligen förklaras av den vanära hennes far drog över familjen.

Samuel Christer Björkman (1775-1829) kom från Karlskrona till Malmö år 1800. Han var då kommerseråd och handlare. Tre år senare gifte han sig med Anna Christina Petersson, dotter till handlaren Olof Petersson  och Lovisa Charlotta – född Faxe som var en av de ledande köpmansfamiljerna i Malmö.

Paret bosatte sig i det senare så kallade Gråbergska huset, i hörnet av Södergatan och Stora Nygatan. De fick en son och två döttrar.

Tidigt 1800-tal var en expansiv period i Malmös historia. Staden växte och köpmännen gjorde snabba affärer med export och import. Handlaren Björkman hade stor framgång i affärerna, och var en av de tre direktörerna i Malmö diskont, en form av bankrörelse som var verksam 1804–1817, innan den gick över styr och kraschade. De tre direktörerna sattes i husarrest och dömdes till stränga straff, men straffet mildrades senare till förvar på Malmö citadell.

Konkursen blev ett dråpslag för hela stadens ekonomi, många köpmän drogs med i fallet. Depressionen kom att vara i årtionden.

Hur länge Samuel Christer Björkman fick sitta på citadellet är oklart, men så värst gammal blev han inte. När han 57 år gammal lämnade jordelivet 1829, i det närmaste utblottad, var det sonen Olof Christer Björkman (1804-1861) som drev affärerna vidare, alltjämt med Gråbergs hörnan och därtill grannhuset, som hemvist. På somrarna vistades familjen i sommarvillan vid Rönneholmsvägen, den trädgård som senare blev känd som ”Konditan” och där Malmö stadsteater kom att uppföras på 1940-talet.

Både Olof Christer och hans syster Maria Charlotta (1805-1846) avled i tuberkulos. Änkefrun Anna Christina överlevde dem båda och blev 88 år gammal. Till sist var det alltså bara mamsell Anna Henrika Björkman kvar. Troligen sålde familjen av hörnhuset för att istället bosätta sig i grannhuset (senare mellan biograf Scania och Wessels, numera hotellbyggnad).

Hela familjen vilar i samma grav på Gamla begravningsplatsen, på plats 26 i raden närmast Gustav Adolfs torg.

En fingervisning om hur snacket gick om familjen Björkman får man genom Malmöbon Andreas Winqvist, (1818-1894). Hans minnen och anteckningar ska dock tas med en nypa salt.

Han minns:

”10.000 kronor i testamente till djurskyddsföreningen

Vems djur skall matas av dessa pengar? Får någon mager torparehäst någon famn hö eller deras ko eller de skall endast vara till katter, för hon är en överdriven kattälskarinna. Något fattigt barn hade hon aldrig givit en bit bröd. En gång hade hon varit i Köpenhamn. Där hade hon köpt en katt som kostade 10 kronor och en röd siden hatt för 10 kronor. Så lade hon katt och hatt på soffan och katten gick och ”smotsa” i hatten så den blev fläckig och oduglig. Hon hade katter i tjogtals och kattbegravningsplats på lantstället. En gång så hade hon murare på loftet. Så låg där ett oljemålat porträtt av en karl och hantlangaren frågade mamsell vem det är som är portträtt. Jag vet inte, svarade mamsell. Den har legat här före vår tid. Vill han ha den, så kan han få den. Och hantlangaren tog den och hängde den på sin vägg. Porträttet var mamsellens fader handlande Björkman, som dog på Malmö fästning för stor falsk konkurs. Men det var bra med rikedomarna som fadern hade stulit ifrån andra människor. På samma sätt gjorde även hennes broder. Han dog snart ifrån alltsamman och så blev allt det oärliga rovet kvar till mamsellen och nu kan Malmöborna föda katter av de 10.000 kronorna.”

Den Björkmanska villan med trädgård, teckning av Carl Conrad Dahlberg.
Karta från 1850. Nedest till vänster ses Björkmanska villan med parkträdgård, med Pilstorps gård på andra sidan Rönneholmsvägen. Till höger ses Kockumska sommarvillan Holmen.

När mamsell Björkman dog såldes familjens sommarvilla till Hulda Brown som i trädgården öppnade ett utvärdshus och konditori. Conditori-Trädgården kallades ”Konditan”.

Browns Conditori-Trädgård öppnade i trädgården där Björkmanska villan legat.
Detalj från Konditoriträdgården.
Detalj från Konditoriträdgården.
”Mor och dotter”, konstverk av Edvard Trulsson i Konditoriträdgården.
”Fisken”, konstverk av Edvard Trulsson i Konditoriträdgården.

Redan på sent 1800-tal började man diskutera en ny teater i Malmö. En rad olika förslag och placeringar var på tapeten.

Operaarkitekten Axel Anderbergs förslag på teaterbyggnad från 1908, med placering mitt på Gustav Adolfs torg.

Men det fanns även andra tänkbara placeringar, som synes nedan:

Innan Malmö stadsteater uppfördes vid Rönneholmsvägen utreddes en ny teater i drygt 50 år. Här syns 1927 års karta med Erik Bülow Hübes föreslagna platser för en ny teaterbyggnad.

Sist men inte minst, ett videoklipp från SVT, inför invigningen av Malmö Stadsteater. Klicka här.

Rönneholmsvägen Försvunna Malmö 15 juni 2014 • Uppdaterad 21 mars 2017

Dammfria gården

Utsnitt ur karta av Georg Gustafsson från 1871. Terningholm ligger längs Rönneholmsvägen strax utanför kartan.

På Dammfrigården slapp man stadens smuts och stank.

Handlaren Nils Söderbergs hustru Anna Christina var klen och behövde en frisk miljö. Nils arrenderade därför i slutet av 1850-talet en del av Magistratsvången där han uppförde en villa på landet med stallänga och vinkast, som han kallade Dammfri – eller möjligen Damfri.

För att från stan nå villan – idag i hörnet av Mariedalsvägen och Köpenhamnsvägen – åkte man med häst och vagn antingen förbi Malmöhus och ”slottsvägen” (Mariedalsvägen), eller via södra förstaden och Rönneholmsvägen västerut där man efter någon kilometer vek av på ”lille väg” – som slutade vid Svinadalarna på Vångkarlevången. ”Lille väg” motsvarar ungefär dagens Dammfrigången. Mariedalsvägen väster om Rönneholmsvägen, upp mot Lorensborg, tillkom först 1945-46 liksom Köpenhamnsvägen. 

Nåväl. Anna Christina Söderberg avled redan 1859. Gården såldes till Johan Danius, vilket kan ha gett upphov till två snarlika namn som återfinns i arkivet: ”Daniifred” (1865) och ”Damfred” (1871).

Danius lämnade gården 1886 varpå chokladfabrikanten Nutin Cloetta tog över fram till 1891 då tvålfabriken Jöns Jönsson på Terningholm och slaktaren B August Nilsson på Vilhelmstorp blev nya ägare. År 1898 bodde juveleraren Nils August Malmqvist med hustrun Maria på gården. Under lantbruksmötet 1914 blev gården tillfälligt restaurang och året efter såldes ägan till Malmö stad varpå två lägenheter inrättade i villan.

På 1970-talet hyrde scoutkåren Gripen och basketklubben Herkules. I november 1980 revs gården för att på tomten uppföra ett seniorboende.

Läs mer om Terningholm här, och om Mariedal här. Mer läsning om Dammfrigården finns på Malmö Kulturarv.

Juveleraren Nils August och hustrun Maria Malmqvist framför Dammfri cirka 1898. Notera skylten på huset! Foto: Sydsvenskan. 
Dammfrigården 1946, sannolikt i samband med att Köpenhamnsvägen anläggs. Foto: Sydsvenskan. 
Dammfrigården 1974, sedd från Mariedalsvägen. Foto: Sydsvenskan. 
Dammfrigården 1979, sedd på väster. Foto: Sydsvenskan. 

 

Kategorier

Senaste kommentarer