Annons:
Slottsparken Försvunna Malmö 30 april 2017

I majgrevens tid – så firade man Valborg förr

Valborgmässonatten var full av onda andar och trollväsen. För att skrämma bort dem tände man stora eldar på Stora Keseberg, i dag mer känt som Kirseberg. På den danska tiden låg det ”stora berget” ungefär där Vattenverksvägen mynnar ut i Lundavägen. Elden var också startskottet till Majgrevefesten.

Första maj strömmade rika borgare med hästs och vagn ut till ”berget”, rustade med lurar, fanor, svärd och bössor. En ny majgreve skulle utses av S:t Knuts gille. En krans av kvistar hängdes runt halsen på den utvalde och till folkets jubel valde han en sig en majgrevinna.

1939. Scouters valborgsbål i Malmö. FOTO: SYDSVENSKAN

Framåt kvällen fick majgreven bekosta kvällens gille, ”minst tre tunnor öl av bästa sort. Det var en dyr ära, som bara en förmögen borgare hade råd med”. (Backarna – liv och historia i en förstad, av A M Thagaard).

Valborgsfirandet är till sitt ursprung katolskt, och firas till minne av det tyska helgonet Walpurgis. Det förknippas med ungdomar och deras festande. I Skåne ”gick pojkar och flickor runt i byarna och uppvaktade bönderna. När de förbjöds att använda kyrkans klockor till samling, övergick de till att tända eldar för att påkalla uppmärksamhet. Detta ska enligt vissa tolkningar ha varit upprinnelsen till eldarna”. (Nordiska museet).

2015. Valborgsfirande är en tradition med anor. Bilden tagen i Lund. FOTO: INGEMAR D KRISTIANSEN

Med tiden blev valborgsfirandet en högtid för studenterna, inte minst i Lund. Vårsånger följdes av fest och lekar. På senare tid  firas siste april i Lund med kamp mellan nationerna i grenar såsom pajkastning (med andra aktivitet i Stadsparken).

Hur länge man i Malmö firat valborgsmässoafton i modern tappning saknas det uppgifter om, men sannolikt sedan andra världskriget. Den äldsta bilden från vårt bildarkivet är från 1939. Då var det scouterna som höll i firandet.

1942. Scouternas valborgsmässobål i Pildammsparken i Malmö 1942. FOTO: SYDSVENSKAN
1943. 1:a-majfirande majfirande i Slottsparken i Malmö. 1943 var det till körsång och studentmössor som gällde. FOTO: SYDSVENSKAN
1945. Valborgsfirande i Pildammsparken. FOTO: SYDSVENSKAN
1946. Danska radiosymfonins drengekör sjunger på valborgsmässoafton i Pildammarna. FOTO: SYDSVENSKAN
1951. Valborgsmässobål med studentsångare på Limhamnsfältet i Malmö. FOTO: SYDSVENSKAN
1956. Limhamnsfältet i Malmö. Foto: SYDSVENSKAN.
1967 firade man med att bränna sina studentmössor. Bilden är från Lund. FOTO: LENNART GULLBERG/SYDSVENSKAN
1985. Valborgsfirande i Malmö. FOTO: RICHARD CONRICUS/SYDSVENSKAN
Slottsparken Försvunna Malmö 9 juli 2016 • Uppdaterad 10 juli 2016

Sjön mellan vax och parkett

Privattagna fotografier från Nordiska industri- och slöjdutställningen 1896 är ovanliga. Ovan ett av okänd fotograf, som hämtas från ett privat album. I mitten ses en mindre damm, den som efter utställningen kommer att bli Lilla dammen i Slottsparken.

Fotografen står alltså med det ännu inte uppförda ”Slottet” – det vill säga idag Stadsbiblioteket – i ryggen och riktar linsen i riktning mot bron som förbinder Kungsparken och blivande Slottsparken.

Den vita byggnaden till vänster är en av de större enskilda paviljongerna, iordningställd av Svenska Panoptikon, ett stockholmskt vaxkabinett med ambition att visa upp såväl historiska som samtida figurer i deras rätta miljöer. Det var en kostsam idé som sannolikt fick svårt att hävda sig mot kinematografen som även den kom att introduceras på Nordiska industri- och slöjdutställningen i Malmö 1896.

I den för tiden avvikande vita byggnaden, i marockansk stil till vänster i bild, visades tre grupper av vaxfigurer. En av dem föreställde kung Oscar II med vänner ombord på kungajakten HMS Drott. Den så kallade Drottgruppen ansågs av Sydsvenska Dagbladet Snällpostens utsände vara den mest förnäma.

Å andra sidan rådde det inget tvivel om att den vaxgrupp som lockade den största publiken var ingenjör Andrées och hans medresenärers förberedelser inför den vådliga polarexpeditionen, som var planerad att genomföras detta år men som kom att skjutas fram till 1897. Hela projektet var något av den tidens motsvarighet till dagens klickmonster.

Andrées polarexpedition i vaxkabinettet. Bilden är hämtad ur en guide till Svenska Panoptikons utställning i Stockholms vaxkabinett som 1889-1924 på Kungsträdgårdsgatan 18.

”Man ser nu huru gondolen liksom sväfvar på lätta moln, medan de tre upptäcktsresandena äro sysselsatta hvar på sitt håll. Allt är här utfördt efter verkligheten, är delvis verklighet sjelft, i ty kläder, utrustning o.s.v. med ett ord allt som så skaffas, är fullt äkta”, läser vi i Sydsvenska Dagbladet Snällposten.

Till höger i det privattagna fotografiet finns en annan ganska ansenlig byggnad. Där visar AB Malmö Snickerifabrik från Limhamn upp sin skicklighet, sina produkter och verksamhet. Fabriken grundades i 1886 (eller 1894, uppgifterna går isär) av ”Limhamnskungen”, det vill säga R F Berg som även var direktör för Skånska Cement AB och satt liksom alla betydande företagare i staden i utställningsstyrelsen. Han var dessutom djupt engagerad i sociala och religiösa verksamheter – varför han även kallades ”Cementjesus”.

Snickerifabriken låg granne med cementfabriken, mellan järnvägen och havet. De första åren ägnade man sig främst åt byggnadssnickerier, men tillverkade även stavparkett. År 1911 drabbades fabriken av en omfattande brand, men återuppstod – för att samma år som fiskeläget med kalkhamnen blev inkorporerat i Malmö byta namn till Limhamns Snickerifabrik AB.

Många år senare byggdes en ny fabrik i Ronneby och 1967 fick företaget ett nytt namn: Tarkett AB.

Tack till Lisbeth Nordgren som försett oss med det privata fotografiet överst.

Samma vy som på översta bilden. Foto: Martin Andersson
Malmö Snickerifabriks utställningslokal på Nordiska industri- och slöjdutställningen i Malmö 1896. Byggnaden kom delvis att återuppföras i Limhamn som Villa Berga, det vill säga R F Bergs sommarvilla. Bild hämtad ur ”Allt ljus på Malmö”.
Slottsparken Försvunna Malmö 23 juni 2016 • Uppdaterad 22 juni 2016

Midsommar anno 1896

För 120 år firade man inte midsommar på en fredag, utan den 23 juni. Det vill säga dagen före Johannes Döparens dag, eller som i Danmark på sankthansaften. Midsommardagen var då som nu en helgdag.

Under Nordiska industri- och Slöjdutställningen i Malmö 1896 utgjorde midsommarfirandet en höjdpunkt, även om ledningen till en början hade missbedömt intresset för allmänna nöjesetablissemang. För midsommarfirandet hade bland annat en dansbana ställs till publikens förfogande.

Nöjesfältet som låg utanför själva utställningsområdet, mellan Regementsgatan och Kanalen vid dagens falafelkiosk, lockade en stor folkmassa och många av dem deltog även i midsommarfirandet, totalt cirka 4 000 personer och ännu fler på midsommardagen.

Läs mer: Utställning som gjorde Malmö till storstad. 

I Sydsvenska Dagbladet Snällposten kunde man i morgonupplagen den 23 juni läsa som följer:

”På planen bakom Hultmans chokladfabriks villa skall resas en majstång kring hvilken dansen börjar kl. 7; musiken utföras af en messingssextett. Kl. 8 kommer sångföreningen Svea under sång tågande genom stora ingången till utställningen och utför sedan under aftonens lopp åtskilliga sånger, dels vid dansbanan, dels vid sjön samt från musikpaviljongen. Dansen pågår från kl. 7 till 11 och omvexlar med lekar o. d.”. 

Musikpaviljongen låg ungefär vid Sagolekplatsen bakom biblioteket i dagens Slottspark och planen bakom Hultmans paviljong är ingen mindre än den gräsmatta som idag kallas Lördagsplanen, det vill säga där Folkfesten hölls de första åren 1971 till 1974. Sjön kallar vi numera Lilla dammen.

På midsommardagen kom det ingen tidning men den 25 juni 1896 kunde Malmöborna åter läsa om festligheterna i helgen:

Midsommarafton ingick med ett väder, som snarast bör kallas oväder; på eftermiddagen aftog stormen emellertid något, och den sista regnskuren kom vid fem-tiden – sedan sken solen klart. […]

En stund såg det ut som om det icke skulle blifva något af. Musiken […] började på slaget kl. 7 […] men ingen ville dansa.”

Men när hallarna hade stängt klocka åtta strömmade folk till i stora skaror: ”Dansen tog fart, och pågick med lif och lust hela aftonen. […]

Sjelva Midsommardagen företedde ännu större liflighet och samling af människor.”

På gräsmattan bakom Hultmans paviljong (i bildens högerkant), mellan Kockumska utställningshallen (till vänster) och hallen för Konstföreningen för södra Sverige (den vita byggnaden framför kanalen) restes en midsommarstång den 23 juni 1896. Där ligger idag den så kallade Lördagsplanen i Slottsparken. Bild ur boken ”Allt ljus på Malmö”.
Slottsparken Försvunna Malmö 5 juni 2016

När Malmö blev storstad

Utställningsområdet sett mot väster med kanalen till höger. Regementsgatan slutade i hörnet mot Villagatan som numera heter Fersens väg. Slottsparken var ännu inte anlagd (bara påtänkt) och ”Slottet” (Stadsbiblioteket) ännu inte byggt. Inte heller S:t Petri skola var uppförd. Panorama av Nordiska industri- och slöjdutställningen i Malmö 1896, ur Allers Familj-Journal nr 23 söndagen den 7 juni 1896. Efter teckning av Franz Sedivy.

Den malmöitiska ambitionen att spegla hela världen är inte ny.

I helgen är det 120 år sedan en världsutställning i miniatyr invigdes i Malmö.

Under 1800-talet växte Malmö så det knakade. Befästningsanläggningen hade raserats vid seklets början för att ge staden en möjlighet att växa. Tillväxten avstannade när bankföretaget Malmö diskont gick omkull, men den återhämtade sig vid seklets mitt.

Stadens växande industri hade omättlig hunger efter arbetskraft samtidigt som lantbruket rationaliserades. Arbetskraftinvandringen från landsbygden var stor och behovet av bostäder skriande. Under en mansålder, mellan åren 1840 och år 1900, ökade Malmös befolkning från 10 000 till 60 000.

Borgerskapet hade bråda dagar och visioner saknades inte bland stadens ledande företagare. Malmö hade alltmer intagit den ledande positionen som industriellt centrum i södra Sverige.

I Malmö hade man också tidigt fått smak på uppseendeväckande spektakel. Två industriutställningar hade hållits på Drottningtorget i samband med Lantbruksmöten 1865 och 1881. De kan närmast jämföras med festivaler med pompa, fest och allmänt nöjesliv, men likväl i viss blygsam, lokal skala.

I slutet av 1800-talet var tiden mogen att sätta Malmö på världskartan. Eller, åtminstone den nordiska kartan. Ambitionen var att – parallellt med det artonde Lantbruksmötet som hölls på Rörsjömarken – skapa en världsutställning i miniatyr.

Redan 1875 framförde den dåvarande stadsarkitekten en sådan tanke. 1891 kom idén upp på nytt och året efter förankrades tanken hos styrande och näringsidkare. I december 1893 fattades ett definitivt beslut rörande ”en större skandinavisk utställning”, detta trots ett ljummet intresse från huvudstaden – där var man nämligen kvar på planeringsstadiet inför den senare mer kända Allmänna konst- och industriutställningen 1897.

Industrihallens träkonstruktion under uppbyggnad. Tillhör Wåhlins samling, Domkyrkomuseet, Lund.

Malmö hann alltså före Stockholm och sågs från norr som ett slags genrep. Som lämplig plats utsågs Hästhagen, det vill säga den före detta sumpmarken runt Västra Rörsjön som hade dränerats. Det 200 000 kvadratmeter stora området – motsvarande cirka 25 fotbollsplaner – sträckte sig från kanalen i norr, Rönneholmsvägen i söder, Villagatan (Fersens väg) i öster och nuvarande Thottsgatan i väster.

Se mer: Klicka för karta.

Staden vaknade tidigt den 6 juni. De centrala delarna var vackert pyntad med girlanger, blomster och flaggspel. Den smutsiga och illaluktande staden hade fått en ansiktslyftning av aldrig skådat slag. Hamnen hade städats och försetts med en ny tullvisitationsbyggnad. Två nya broar hade också lagts ut: Morescobron och Parkbron (båda finns idag, i nya versioner).

En ny idrottsplats (idag kallad ”Gamla ip”) uppfördes och ett nytt sjukhus vid Södervärn stod klart att tas i bruk. Och inte minst: på Stortorget hade man förberett för en kungs ankomst. Den nygjutna Karl X Gustav-statyn skulle komma att avtäckas i slutet av månaden.

Invigningsdagen var vald med omsorg. Svenska flaggans dag och nationaldagen var ännu inte införda i kalendern 1896, men då som nu var det en dag man förknippade med kronprinsens namnsdag, Gustav Vasas kröning till kung samt 1809 års författning.

Den högtidliga invigningen inleddes redan klockan 12. Besvikelsen var sannolikt stor över att kungligheter inte närvarande, de sparade sig till nästa års begivenhet. På plats var emellertid Malmös nobless samt företrädare för landshövdingämbetet, stadsfullmäktige och näringslivet. Landshövdingen Robert Dickson höll tal om framtidstro, teknikens under och nordisk freds- och grannsämja. Skandinavismen var på modet vid denna tid.

Huvudentrén låg där Regementsgatan tog slut 1896, i hörnet av Villagatan (Fersens väg).

Samtidigt köade Malmöborna vid ingången i hörnet av Regementsgatan och Villagatan (Fersens väg). Precis på den gröningen där vi numera parkerar bilar och äter falafel, låg den gången ett stort nöjesfält för enklare förlustelser med skjutbanor, karuseller, gungor och dansbana.

Prick klockan två på eftermiddagen slogs grindarna upp. Passerkort och biljetter kontrollerades under trängsel av stiligt uniformerade vakter vid den fornnordiskt inspirerade huvudentrén.

Utsikt från Industrihallen, mot kanalen på den del av området där Slottsparken senare kommer att anläggas. Tillhör Wåhlins samling, Domkyrkomuseet, Lund.

Samtliga byggnader på området bestod av träkonstruktioner, målade i svart, brunt, grönt, rött och vitt. Det var tinnar, torn och snickarglädje. Allt under överinseende av utställningsarkitekten Theodor Wåhlin och utställningskommissarien, tillika stadsarkitekten Salomon Sörensen.

Antalet utställningsföretag uppgick till dryg 1 500, varav en tredjedel var danska. Även finska och norska företag var representerade.Några hade egna paviljonger utspridda på området. Andra höll till i någon av de stora hallarna.

Industrihallen sedd mot söder. I förgrunden dammen som idag ligger utanför stadsbiblioteket.

Största byggnaden var den centralt belägna Industrihallen, med sitt 45 meter (eller femton våningar) höga restaurang- och utsiktstorn. Dit upp tog man sig med en modern elevator. Den gigantiska byggnaden upptog en yta (12 000 kvadratmeter) som senare blev bebyggd av S:t Petri skola och Simhallsbadet, och sträckte sig bort mot Erik Dahlbergsgatan. Möjligen var det där Röntgens X-strålar för första gången presenterades i Sverige.

Maskinhallen med eget ångverk.

Där man senare kom att uppföra Borgarskolan låg den stora Maskinhallen med egen ångpanna. Men de stora utställarna höll sig med egna byggnader. Dit man kan räkna Carl Holmbergs mekaniska verkstads arbetande mejeri med paviljong där S:t Petris gamla gymnastiksal kom att ligga. Även Skånska Cementgjuteriet hade en egen mottagning (på S:t Petris skolgård) och även Kockums Jernverk hade en pampig byggnad på området.
Servicen var god. Både Sydsvenska Dagbladet och Dagens Nyheter hade egna annons- och expeditionslokaler. Apoteken höll med vattenkiosker, Cloetta hade satt upp automater och vid Hultmans stora paviljong kunde man dricka choklad i speciella porslinsmuggar.

Cigarrflicka vid Adolf Bloms cigarrkiosk, en av många utställningspaviljonger. Tillhör Wåhlins samling, Domkyrkomuseet, Lund.

Rökare behövde inte lida brist på cigarrer och flera Malmöbryggerier hade ölutskänkning varav Richters servering utgjordes av en gigantisk trätunna som stod uppställd på den plats där vi numera lånar böcker på biblioteket. Därifrån kunde man höra smäktande toner från Musikpaviljongen (idag lekplats).

Toaletterna på området var försedda med en modernitet av aldrig tidigare slag: vattenklosetter. Och på kvällarna var hela området upplyst med elektricitet, en uppfinning som väldigt få Malmöbor hade upplevt vid denna tid. Även fontänen i dammen, som senare skulle komma att ligga i Slottsparken, drevs med elektricitet.

Läs även: Så växten parkerna fram. 

Den hungrige behövde inte gå lottlös. Det fanns flera restauranger på området. Där vi idag finner Katolska kyrkan serverades soppa och enklare mat till låga priser från Ångköksrestaurangen. Inte långt därifrån kunde man göra ett besök i Kockums restaurangvagn som stod på ett stickspår till den järnväg som gick genom området och till Kockums mekaniska verkstad som vid den tiden låg på Davidshallstorg.

Huvudrestaurangen Pilstorp.

För skrovmål var det annars huvudresturangen som gällde. Den hade inrättats i lantbrukaren Georg af Trolles gamla egendom Pilstorp som låg på platsen tills Sockerbolaget uppförde sin gigantiska tegelbyggnad, medan dess trädgård blev Pilstorpsparken. Restaurangen hade fullständiga rättigheter, serverade mat ur det svenska, franska och tyska köket. Allt till daglig ”taffel-musik”.

Strax väster om restaurangen erbjöds revyer och sommarteater, i en träbyggnad som rymde 600-700 personer. Det var också där den första offentliga filmförevisningen hölls i Sverige, närmare bestämt bröderna Lumières första filmer. Det var en sensation som den gången gavs betydligt mindre gehör i pressen än avtäckandet av kungastatyn på Stortorget.

Industrihallen med kupolprytt torn med två elektriska hissar. Tillhör Wåhlins samling, Domkyrkomuseet, Lund.

Utställningen pågick under fyra månader. Efter den lyckade invigningen hade publiktillströmningen avtagit något. Utställare klagade över tomma hallar. Byråavdelningen fick ta till nya grepp. Jippon som ballonguppstigning och fyrverkeri lockade folk. Man sänkte biljettpriset och införde rabatter. Exempelvis ingick entrén i färjebiljetten från Köpenhamn. Man öppnade för kollektiva skolbesök från både Malmö och landsbygden, det arrangerades massbesök från stadens fabriker och fackföreningar bjöds in.

Efter fyra månader kunde man dock i september konstatera att besökarantalet överträffat förväntningarna när de summerades till nästan 400 000 personer. I en stad där befolkningen uppgick till 60 000.

Malmö hade avlagt sin urbana mognadsexamen med godkänt betyg och hade lagt en stadig grund för fortsatt tillväxt och framtida visioner.

Läs mer: ”Allt ljus på Malmö – ett hundraårsminne”, Malmö Fornminnesförening

Apotek Lejonets paviljong och vattenkiosk. Notera sifonen som dekoration på taket.
Interiör från den danska utställningen i Industrihallen. Tillhör Wåhlins samling, Domkyrkomuseet, Lund.
Industrihallen som raserades omedelbart efter utställningen.Tillhör Wåhlins samling, Domkyrkomuseet, Lund.
Slottsparken Försvunna Malmö 20 februari 2016 • Uppdaterad 17 februari 2016

Fjärran, så nära!

År 1900. Foto: Sydsvenskan.

Vissa bilder fascinerar mer än andra. Två flickor vid strandkanten. Två män vadar i den grunda flodbädden. Flickornas kläder talar för att bilden är tagen vid förra sekelskiftet.

På andra stranden syns en samling byggnader. Kanske ett större gods?  En vindmölla reser sig till vänster och i fonden kan vi ana masterna till en segelbåt. Vi befinner oss alltså nära havet, där floden sannolikt mynnar ut. Kanske Tyskland? Holland? Danmark? Eller kan det rent av vara Sverige? Malmö?

Mitt i bild ser vi en rund byggnad. Möjligen ett slags lågt torn? Och är det inte något bekant över möllan?

Visst känner vi igen Slottsmöllan. Och ”godset” är ju i själva verket Malmöhus. Tornet dess kruttorn. Det tar en stund innan perspektivet faller på plats.

Stranden är numera en del av Slottsparken som tillkom runt sekelskiftet.

Då Kungsparken var anlagd som en promenadpark för borgerskapet fanns det vid denna tid även behov av en folkligare anläggning, där vanligt folk kunde beträda gräset och njuta av en medhavd matsäck i naturliknande miljö. Inför Industri- och slöjdutställningen 1896 som förlades på området mellan Kungsparken och Pilstorp (idag Operan) blev delar av platsen för dagens Slottspark iordningsställd och fågeldammen utgrävd. Efter utställningen fortsatte arbetet att förädla området mellan Regementsgatan och kanalen. Sommaren 1900 låg Malmös största park färdig. Arbetsnamnet Folkparken blev Slottsparken. Fast det gamla namnet på platsen, Hästhagen, satt i länge.

Man kan lockas tro att floden på bilden i själva verket är kanalen, men det är det hoptryckta perspektivet som ställer till det för ögat. Med hjälp av en senare bild från 1947 (nedan), tagen ur samma synvinkel, kan vi konstatera att vattendraget i själva verket är stora Fågeldammen i parken.

Slottsmöllan som ligger på resterna av bastion Stenbocken är av holländartyp, uppförd i kronans ägo 1850. Den ersatte en så kallad stubbamölla från 1600-talet, som brann ner 1849. Mellan 1879 och 1895 ska möllan ha varit ångdriven. På bilden saknas skorstenen, det vill säga möllan var åter vinddriven när fotografer tog sin bild.

Det var arrendatorn och bagaren Peter Sindahl som lät bygga ut kvarnen för ångdrift. I en tillbyggnad på södra sidan inrättades ett maskinhus och två ångpannor. Dock lät han vingarna sitta kvar. 1895 gick Sindahl i konkurs och samma år upphörde Slottsmöllan att vara kronokvarn. Malmö stad tog över ägandet, medan konsul J H Dieden tog över arrendet som han överlät till kvarnmästaren Petter Andersson. Han hade skött möllan sedan 1888 och haft sin bostad i den lilla stugan på tomten (den finns ännu kvar).

Petter Andersson skötte kvarnen fram till 1907. En annan anställd, Lars Thorell, tog över driften. Efter 1930 hade parkens träd börjat stjäla vinden för vindmöllan som bara kunde mala vid västanvind. 1945 tillföll kvarnen dåvarande Museistyrelsen.

Slottet och fästningen Malmöhus hade sedan 1828 tjänat som centralfängelse eller som det kallades då: Malmö korrektions arbetsinrättning. Vid en brand 1870 revs slottets västra flygelbyggnad och ersattes med en större fängelsebyggnad (den strax till höger om segelmasterna). 1909 flyttade fängelset till Kirseberg och de gamla byggnaderna kom till förnyad nytta som nödbostäder.

På 1920-talet restaurerades själva slottsdelen och när museet flyttade in 1937 var de gamla fängelsebyggnaderna rivna.

I bildens vänstra kant ses en bit av den ö som ligger i fågeldammen. Ursprungligt fanns det en brygga till ön som från 1911 hyste ett mindre observatorium som tillkom på initiativ av amatörastronomen Lars Björkegren.

2016. Samma vi som ovan, med Milles Pegasusstaty i ryggen, tagen cirka 116 år senare. Foto: Martin Andersson
1900. Vinter i paradiset. Det var Malmö förskönings- och planteringsförening som tog initiativ till Slottsparken. Denna bild med samma vy som ovan är hämtad ur deras jubileumsbok från 1981.
1947. Slottsparken och stora Fågeldammen, men Slottsmöllan i bakgrunden. Foto: Sydsvenskan.
Omvänd vy. Slottsparken sedd från Slottsmöllan, men kanalen i förgrund, stora fågeldammen samt husarregementet i bakgrunden.
Slottsparken Försvunna Malmö 25 januari 2014 • Uppdaterad 26 januari 2014

Lära av historien

Vad kan man inte lära av historien?

När jag för lite sedan i denna artikel berättade om julstormen 1902 fanns det flera paralleller till decemberstormen Sven. Vid båda stormarna härjade nordliga till nordvästliga vindarna. Detta bidrog i båda fallen till förstörda kallbadhus och översvämningar i både kanal och hamn.

Då visste vi inte att vattnet var nära att tränga ner i Citytunneln, dels i hamnen men också vid ett räddningsschakt vid Stadsbiblioteket. Inte minst det senare är intressant då delar av Slottsparken översvämmades redan 1902, så till den grad att vätan höll på att tränga in i källaren på dåvarande museet, idag Stadsbiblioteket.

Inte mycket nytt under solen alltså.

För några hundra år sedan var Slottsparken och Hästhagen inte mycket mer än en sumpmark. Först sedan Västra Rörsjön dränerats kunde marken nyttjas för byggnationer och en park. 1902 gjorde naturen ett försök att återerövra marken, liksom nästan 111 år senare. Det borde kanske inte komma som en överraskning?

 

Kategorier

Senaste kommentarer