Annons:
Södergatan Försvunna Malmö 15 oktober 2016

Den tyska bierhallen återuppstår som ginbar

Malmö har fått en flådig ginbar. Gott så.

Det är inte första gången det serveras dryck över disk i samma lokal, i passagen mellan Stortorget och Kalendegatan. Då var det tysk bier i glasen.

Deutsche Bierhalle öppnade 1900 blankt. Som framgår av vykortet ovan ägdes den populära salongen av O Nestlen — senare av Mathilda Nestlen. Just denna lokal på Södergatan blev emellertid ganska kortvarig. Byggnaden revs och på dess plats uppförde Sydsvenska Kreditaktiebolaget sitt stora palats, idag Handelsbankens huvudkontor i Malmö.

Deutsche Bierhalle när biljardsalongen ännu låg på Södergatan, det vill säga något år in på 1900-talet. Att döma av affischen på väggen saluförde man ”tysk” öl från Malmquists bryggeri. Under planschen syns Oscar Nestlen och till höger hans fru Mathilda som förestod ölutskänkningen. Bild ur boken ”I hjärtat av Malmö”, av Bengt Liljenberg.

I samband med bygget flyttade Deutsche Bierhalle och tog över den före detta poliskonstapeln J P Regnérs ölhall i Teschs passage – numera oftast kallad Lejonpassagen. Där öppnade paret Nestlen en tysk restaurang med ölutskänkning och biljard i två plan. De drev Deutsche Bierhalle i drygt trettio år. I annan regi fanns den tyska ölhallen kvar till slutet av 1950-talet – fast de sista åren bara på bottenvåningen.

Detalj från ombyggnadsritning från 1913, med bland annat restauranglokal. Kalendegatan till vänster. Ritning av Ewe & Melin.

Ölhallen finns omnämnd i Bo Widerbergs roman ”Erotikon” från 1957:

”De gick genom Apoteket Lejonets svala passage och slank in på ‘Deutsche Bierhalle’. En gammal förnäm dam, värdinnan på stället, serverade dem. Hon bröt på ett främmande språk när hon talade – var hon verkligen tyska till börden, eller var hon en välgjord kopia som föregivet det äkta, tyska fatölet?”

Se mer: Interiör från Deutsche Bierhalle.

Apoteket Lejonet, passagen och Paddys ginbar ligger i det så kallade Teschska palatset. Apotekare John Tesch hade 1881 övertagit Malmös äldsta apotek Lejonet. Stadsapoteket på Kyrkogatan öppnade redan på den danska tiden, 1571. Det kom senare att kallas Dietrichska Apoteket. När ett andra apotek öppnade i Malmö skilde man de två åt genom djurnamn. Båda kom att ligga vid Stortorget, Lejonet på torgets västra sida.

År 1895 började apotekare Tesch planera för att på andra sidan av Stortorget uppföra ett helt nytt apotekskomplex med officin, laboratorium, apotek, materialhandel, läkemedelstillverkning, vattenfabrik och privatbostäder. Det kom att bli ett komplicerat bygge med otaliga arkitektförslag, ändringar, besiktningar och juridiska konflikter innan huset stod inflyttningsklart i mars 1898. Flera arkitekter engagerades under arbetets gång, men slutprodukten brukar tillskrivas firma August Lindvall & Harald Boklund, båda skolade i Berlin.

Det pampiga Teschska palatset vid Stortorget, runt förra sekelskiftet, satte ribban på de monumentala byggnader som kom att uppföras runt Stortorget vid förra sekelskiftet. Byggherre John Tesch lär själv stått modell för den figur som pryder ingången till passagen. Foto: Sydsvenskan bildarkiv.

Det fem och en halv våning höga huset satte en ny höjdnivå kring torget och inte minst den rikt ornamenterade fasaden i tysk renässansstil utgör ett häftigt monument över den storslagna entreprenörsanda som härskade i Malmö runt sekelskiftet. Apotekaren själv flyttade in i en stor och påkostad våning, med målade innertak och väggar dekorerade med ordstäv som ”Öl och bröd gör kinden röd”.

Birger Jarls-passagen i Stockholm lär ha stått förebild för Teschska passagen. Den mindre utsmyckade baksidan mot Kalendegatan rymde ett par butikslokaler (Paddys pub idag) och mitt i komplexet, mot Kompanihuset, tillverkades läskedrycker – ”Apollinaris- och Champagnedrycker”. Vattenfabriken tillhandahöll även is i större och mindre partier till hushåll och restauranger. Och deras mineralvatten kunde bland annat drickas på Lejonets brunnsinrättning i Kungsparken.

Annons ur 1904 års adresskalendern.

Den driftige John Tesch var av rastlös natur. Ganska omgående sålde han apoteksrörelsen och gav sig i kast med ett nytt projekt som resulterade i uppförandet av Hippodromen på Kalendegatan.

Än idag blickar apotekaren, bankiren och entreprenören Tesch ut över Stortorget. Han lär själv ha stått modell för den figur som pryder ingången till passagen.

Apoteket Lejonet med sin sirligt snidade ekskåpsinredning i gotisk stil är en av Europas bäst bevarade apoteksmiljö från förra sekelskiftet. Foto: Drago Prvulovic.
Södergatan Försvunna Malmö 6 januari 2016 • Uppdaterad 18 januari 2016

Hästarnas sorti

Sent 1906 och tidigt 1907 var häst- och motordrivna spårvagnar i trafik samtidigt. Som på denna bild där en elektrisk spårvagn passerar Södergatan samtidigt som en hästdragen spårvagn ses vid Stortorget. Båda spårvagnarna är på väg mot Gustav Adolfs torg. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.

Det nya seklet var bara drygt ett år gammalt när häradshövdingen Per Bentz motionerade i stadsfullmäktige om att tillsätta en kommitté för att på sikt anlägga en elektrisk spårväg i Malmö. Tanken var ingalunda ny. Eldriven spårvagn fanns i Berlin redan 1881, det vill säga sex år innan den hästdrivna spårvägen öppnade i Malmö.

Eldrivna spårvagnar introducerades i Köpenhamn 1901, samma år i Stockholm och året därpå i Göteborg. En förutsättning för att kunna genomföra en generationsväxling även i Malmö var att Malmö stad tog över driften. Hästspårvägen i privatägda Malmö Spårvägs aktiebolag hade varit en lyckad satsning. Bolaget gick med god vinst till aktieägarnas glädje. En tvist om värdet på aktierna gjorde att ett övertagande inte kunde ske förrän den 1 januari 1905, då hela personalen på 62 personer blev stadsanställda. Därtill följde 79 hästar och 25 vagnar, 12 täckta, 6 halvöppna och 7 öppna svårvagnar.

Malmö Stads Spårvägar (MSS) behöll den gamla tidtabellen, med en vagn var åttonde minut. Från och med februari 1905 fick linjerna färg samtidigt som båda fick Södervärn som slutstation. Röd linje: Södervärn-Stortorget-Östervärn med 28 minuter i körtid. Blå linje: Södervärn-Stortorget-Hamnen, som bara tog 14 minuter. MSS införde också fasta hållplatser.

Eftersom vagnarna på sikt skulle avvecklas minimerade man underhållet, dock fanns det en tanke att de framdeles skulle kunna byggas om till släpvagnar.

I mars 1906 påbörjades arbetet med att anlägga ny räls och en månad senare godkände stadsfullmäktige en utvidgning av det befintliga spårvagnsnätet och inköp av motordrivna vagnar. Man byggde också nya spårvägsstallar, vid Zenithgatan och Industrigatan i Mellersta förstaden.

Förberedelserna pågick under hela 1906, medan hästarna alltjämt drog sina vagnar. Och hästspårvagnarna fortsatte att gå, även efter det att de elektriska satts i trafik från och med den 20 december 1906. I rapporten efter en incident på nyårsaftons kväll kan man ana en viss syrlighet från Malmö hästspårvägs sida: ”Kl 9,15 eft.m. gick en upphängningstråd vid Gustaf Adolfs torg sönder och elektriska ledningen oduglig hvarföre de vid hästspårvägen varande vagnarna kl: 9,30 eft.m. måste indragas.”

Citatet är hämtat från den handskrivna rapportboken ”Passering från d. 1/1 1897”, med drygt tvåhundra notiser om störande incidenter fram till 1906. Boken fanns bevarad i ML:s museum, och är bitvis återgiven av Nils Wennström för en festskrift.

Anteckningarna bjuder på intressant läsning. Bland annat får vi veta att snö återkommande ställde till det för hästvagnarna. Den 18 januari 1899 var båda linjerna inställda en timme på morgonen och resten av dagen fick vagnarna dras av två hästar.

Olyckor var inte ovanliga. Smala gator, livlig trafik, bristande trafikregler och den tidens alkoholvanor bidrog inte till ökad säkerhet. Som den 23 september 1901 då vagn nummer 13 blev ”påkörd å mötesspåret invid Östra infartsbron af ett åkdon tillhörigt potatishandlanden J.Olsson, drottninggatan 3, hvilken något drucken törnade med sitt åkdon mot spårvagnen med den påföljd: att främre plattformens plåt erhöll en större bula och trälisten bräcktes, och försenades spårvagnen cirka 5 minuter. Olsson kom under sitt åkdon och sprang hans häst upp på trotoiren och sönderslog två skyltfönster för en skräddare boende i Barnekowska envånings-hörnhuset. Olsson skar sig af glasskärfvor och förbands af läkare.”

En onykter spårvagnskusk straffades med böter eller i värsta fall avsked. Den 1 oktober 1898 noterades följande incident: ”Kl: 6 eft.m: då kusken No 16 Klarin skulle tjenstgöra var han så berusad att annan person i hans ställe måste reqvireras. Tillsagd att lämna vagnen började han bråka. Då Klarin flera gånger gjort sig skyldig till fylleri, ådömdes han sin tjenst förlustig samt mistning af sommarmånadernas gratifikation.”

Gångtrafikanter var ibland inblandade i olyckorna, som i denna tragiska dödsolycka 17 september 1901: ”Kl: 8, 55 f.m. blef en gosse Fredrik Larsson, son af Kaffebrännare Larsson, boende vid Skolgatan No 23 öfverkörd af spårvagnen No 23. Kusk extra Otto Nordström, konduktör extra Liedholm. Spårvagnen gick mot Söder och mötte vid Pildamsskolan en åkarevagn; i samma ögonblick kom gossen framspringande mot hästen, föll ikull och ena vagnshjulet krossade hufvudet på gossen, som ögonblickligen afled. Liket omhändertogs af poliskonstapeln No 63 Karlsson.”

Den 2 februari 1907 gick hästarna i pension (eller till andra sysslor eller till stadens köttdiskar). De elektriska spårvagnarna kom att gå i trafik i drygt sextio år, fram till högertrafikomläggningen 1967. Men undantag för linje fyra mellan centrum och Sibbarp, som rullade till och med 27 april 1973.

Hästspårvagn nr 8 finns bevarad, men är inte körd på snart tjugo år. Vagnen som tillverkades på Kockums mekaniska verkstad 1887, förvaras på Tekniska museet.

Missa inte de andra stoppen i denna serie om hästspårvägen i Malmö: SödervärnSödra FörstadsgatanGustav Adolfs torgStortorgetHamnenÖstergatanDrottningtorgetVärnhemLundavägen och Östervärn. Samt som bonus: Spårvägen på Limhamn

Grundfakta till denna serie har främst hämtats från Ragnar Gustafsons artiklar: en artikelserie i Sydsvenska Dagbladet 1970 samt ”Malmö per hästspårvagn” – en uppsamlingsartikel i Malmö Fornminnesförenings årsbok 1971. Fakta har också hämtats från ”Malmö elektriska spårväg 100 år”, av Per Gunnar Andersson och Anders Forsberg. 

Södergatan Försvunna Malmö 28 december 2015 • Uppdaterad 18 januari 2016

Hållplats Stortorget

Det snöar på Södergatan. Vykortet är daterat 1904. I Hultmanska huset till höger (uppfört 1889) ligger Nordiska magasinet. Foto: Sydsvenskans arkiv.

Pling, pling. Södergatan fram. Hästspårvagnen passerar den tidens främsta shoppingstråk, på sin väg mot Södervärn. Södergatan är som bredast där den korsas av Skomakaregatan och Baltzarsgatan. Där tror man att det före Stortorgets tillkomst fanns ett medeltida torg, vilket också gav spårvagnarna bra med plats att mötas.

Samma vy som ovan, fast några våningar upp, fotograferat från det så kallade Butterickshuset. Den så kallade Kommendantgården har ännu inte fått ge plats åt den monumentala byggnaden på hörnet mot Stortorget (sedermera Ohlssons hörna) som uppfördes 1907. Vykortet med två hästspårvagnar är daterat 1900. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Kommendantgården i hörnet av Södergatan och Stortorget ligger ännu kvar. Det är där Evald Larsen säljer tyger och sybehör. Och Fougstedts på vänster sida efter Rådhuset har ännu inte Teschska palatset och apoteket Lejonet som granne. Däremot är huset i hörnet av Södergatan och Baltzarsgatan byggt. Det daterar bilden till någonstans mellan 1892 och 1895. Bildens fotograf, Carl Wilhelm Roikjer (1842-1902) gör reklam på gaveln till det Engeströmska huset (Södergatan 18), där han också hade sin ateljé. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Här på Stortorget – som det gestaltade sig de sista åren på 1800-talet – möttes två spårvagnslinjer. (Mer om den andra linjen längre fram i serien). Den ridande kungen Karl X uppfördes 1896. Cronholmska bokhandeln är ännu granne till residenset. Inhyst i samma hus – med markiserna – ligger Johanssons kafé. Foto: Sydsvenskans bildakiv.

Missa inte de andra stoppen i denna serie om hästspårvägen i Malmö: SödervärnSödra FörstadsgatanGustav Adolfs torgHamnenÖstergatanDrottningtorgetVärnhemLundavägen och Östervärn. Samt som bonus: Hästarnas sorti och Spårvägen på Limhamn

Bilderna kommer i huvudsak från Sydsvenskans bildarkiv. Grundfakta har främst hämtats från Ragnar Gustafsons artklar: en artikelserie i Sydsvenska Dagbladet 1970 samt ”Malmö per hästspårvagn” – en uppsamlingsartikel i Malmö Fornminnesförenings årsbok 1971. 

Södergatan Försvunna Malmö 16 januari 2015 • Uppdaterad 17 januari 2015

Bokhandlarnas sista kapitel

Bernhard Cronholms bokhandel – och redaktion för Snällposten – låg från 1873 på Stortorget, granne med Residenset.

Bokhandlare har funnits i Malmö sedan 1500-talet. Nu har boklådorna slagit igen en efter en.

Det var en gång en bokhandlare som fick dryga ut sina inkomster med att sälja snus. Dagens bokhandlare har en minst lika svår ekonomisk situation som Fritiof Nilsson Piratens romanfigur Jacob i ”Bokhandlaren som slutade bada” (1937). Kunskapstörsten och kärleken till bokverket har nog sällan varit en speciellt lukrativ affär.

De första bokhandlarna var ambulerande, så kallade bokförare som sålde handskrifter vid kyrkorna. För Malmös del och enligt Danmarks äldsta bokhandlarförteckning förekom det bokförsäljning redan på 1520-talet, alltså före reformationen. På 1530-talet var det troligen stadens bägge boktryckare Oluf Ulricksön och Christian Pedersen som bedrev försäljning av sina alster. Malmös första namngivna bokförare år 1542 hette Frantz Bogeförer.

År 1552 står en Dirich Bogföre från Rostock i S:t Petris vapenrum och säljer böcker. Nio år senare blir Peder Bogförer den förste  bofaste bokhandlaren i Malmö. En annan någon sentida bokhandlare med försäljning i hemmet på Kyrkogatan är Mattihas Pederssen Bogebinder. I en bouppteckning från 1614 inventeras lagret på 1 100 band på latin, tyska men också danska.

Med ökande transportmöjligheter på 1800-talet fick bokhandeln ökad omfattning och började anta mer organiserade former. I Malmö öppnade fanjunkare Niklas Hans Thomson år 1814 ett litet lånebibliotek på Per Weijersgatan, som tio år senare utvidgades till att också vara en bokhandel. Även Snällpostens utgivare – och därmed denna tidnings grundare – Bernhard Cronholm lät 1839 inrätta en prydlig boklåda samt år 1841 ett lånebibliotek med över 3 100 lånetitlar i Barkman & Berghs stora gård på Kyrkogatan.

När ”Svenska Förlagsföreningen” bildades 1853, i syftet att åstadkomma bättre samverkan mellan förläggare och bokhandlare, listades 74 kommissionärer i hela riket.

År 1853 flyttade Cronholmska bokhandeln och redaktionen till en nyförvärvad fastighet till Stortorgets norra sida, strategiskt belägen bredvid Residenset. Utgivaren och bokhandlaren Cronholm avled 1871 men bokhandeln – den största och mest välförsedda – med ny ägare levde kvar till 1907 då huset revs.

Främsta konkurrent vid denna tid var J G Hedbergs bokhandel som i hörnet av Adelgatan och Hamngatan, i ett numera rivet hus, hade tillkommit redan 1872. På Östergatan 32 – där Sydsvenska Dagbladet kom att bygga nytt – drev en tid N J Russell en bokhandel. Och efter att ha gjort praktik hos Cronholmska bokhandeln hade Magnus Falkman 1879 öppnat en bokhandel på östra sidan av Stortorget med adressen Södergatan 16 (Handelsbanken idag).

I slutet av 1800-talet hade tre boklådor tillkommit:  Samuel Bengtssons missionsbokhandel på Södra Förstadsgatan 26 (idag Kulturcentralen) och Olof ”Boka-Pålle) Pålssons antikvariat på Rundelsgatan 21, där vi idag hittar Siriusorden. Några år in på 1900-talet hade Bonderups bokhandel öppnat på Kaptensgatan, samtidigt som Hedbergs blivit Fr A Enwalls bokhandel med filialer på Amiralsgatan  och Södra Förstadsgatan. Och Falkmans flyttat ner längs till Södergatan 32 (idag Indiska).

På den adressen kom Falkmans bokhandel att ligga kvar länge. Gleerups i Lund tog över 1963 och några år senare var butiken borta.  Enwalls blev Envalls bokhandel och flyttade till Gustav Adolfs torg 51, vid hörnet mot Engelbrektsgatan, och låg där fram till 1970-talet. ”Boka-Pålle” flyttade till Kalendegatan 8 och försvann med tiden.

Edvin Lundgren öppnade på sent tiotal eller tidigt tjugotal en boklåda på Stortorget 3, alltså på samma plats där Cronholm hade slagit sig ner långt tidigare – men alltså inte i samma hus utan i det så kallade ”Rothsteinska huset”. År 1926 flyttade bokhandeln till den nedlagda biografen Biorama (Malmös första för ändamålet ritade bio). Adressen var Södergatan 3 ända fram till 1997 när Akademibokhandeln tog över och flyttade 2002.

Malmö Bokhandel AB hade bildats år 1934 av Efraim Ljung, som också startat Ljungs Chokladfabrik och madrassfabriken Dux. Bokhandeln låg först på Gustav Adolfs torg men flyttade tre år senare till Södra Förstadsgatan 36. Idag är även den borta.

Mats Holmgren lärde sig bokhandlaryrket hos Falkmans och Lundgrens boklådor. Han drev Lundgrens filial i Caroli, och under eget namn från 1989 till 2010.

Gudmund Hamrelius förestod bokavdelningen på NK och öppnade sin första bokhandel i Malmö 1991, i små och trånga lokaler på Stora Nygatan. Hösten 1992 flyttade man in i rymligare lokaler på Hansacompagniet (Akademibokhandeln i dag). Efter en flytt till Södergatan (inte långt från Falkmans) blev butiken i Caroli ett sista kapitel. Hamrelius blev den senaste bokhandlaren som slutade.

Utöver några enstaka specialbokhandlare finns det ännu ett fåtal klassiska boklådor i Malmö. En av dem ligger på Limhamn. Och Malmös äldsta ligger vid Fridhemstorget. När huset var nytt i slutet av 1940-talet öppnade Bolanders bokhandel. Patrik Nordin jobbade där som praktikant 1993, tog över och driver sedan många år privatägda Bokvalet.

J G Hedbergs bokhandel omnämns första gången 1872. Adressen är Adelgatan 69, det vill säga hörnet av Östra Hamngatan (Savoys baksida idag). Med tiden blev det Enwalls bokhandel som senare flyttade till Odd Fellow-orden vid Gustav Adolfs torg. FOTO: SYDSVENSKANS ARKIV
Lundgrens bokhandel efter ombyggd i december 1955. FOTO: SYDSVENSKAN
Bokhandlare Mats Holmgrensom drev Holmgrens Bokhandel i Caroli. FOTO: TORBJÖRN CARLSON

 

Södergatan Försvunna Malmö 20 december 2014 • Uppdaterad 19 december 2014

Larsens hörna föregick Ohlssons

Evald Larsens hörn i det så kallade Kommandanthuset, före 1902.

Ohlssons hörna var egentligen Larsens hörna.

För en tid sedan handlade ett blogginlägg om Ohlssons beklädnadsmagasin, som flyttade till Stortorget. Ohlssons hörna – i hörnet av Stortorget och Södergatan – kom att bli en Malmöitisk klassiker, inte minst i juletid.

Få tänker kanske på att i samma hörnbutik föregicks av Evard Larsens detaljvaruaffär. Fast det var ursprungligen i ett annat hus. Edvard Larsen öppnade 1872 en detalj- och engrossbutik med sybehör och garn i den så kallade Kommendantgården på samma adress. De äldsta delarna av huset var från 1500-talet.

Efter Evard Larsens bortgång 1899 ombildades firma till ett aktiebolag. Affärerna gick bra och efter en tid ansågs lokalen vara för liten och otidsenlig. Huset revs och på samma plats lät man uppföra ett av Malmös modernaste storbyggen. Prestigebygget vars siluett ännu är ett betydande landmärke i staden, stod inflyttningsklart 1907.

År 1918 såldes fastigheten och Larsens detaljbutik flyttade till Kalandegatan. Varpå Ohlssons beklädnadsmagasin som höll till i grannhuset flyttade in på hörnet.

Detalj ur bilden ovan.
Evald Larsens hörn innan det blev Ohlssons.

 

Södergatan Försvunna Malmö 8 november 2014 • Uppdaterad 10 februari 2017

Mamsell Björkman, Konditan och teatern

Gråbergska huset där familjen Björkman bodde i hörnet av Södergatan och Stora Nygatan. Mamsell Björkman flyttade tydligen till grannhuset, där hon bodde de sista åren – till vänster uppför Södergatan (ett hus som på bilden är ersatt med ett nytt).

Mamsell Björkman var en udda fågel i 1880-talets Malmö.

Klicka här för att läsa mer om henne, det Björkmans lantställe och konditoriträdgården som båda låg där Malmö stadsteater, sedermera Malmö Opera, kom att ligga.

Detta blogginlägg ska ses som ett komplement till den artikeln.

Anna Henrika Björkmans tillbakadragna väsen, hennes förkärlek till katter och ståndsmässiga yttre, kan möjligen förklaras av den vanära hennes far drog över familjen.

Samuel Christer Björkman (1775-1829) kom från Karlskrona till Malmö år 1800. Han var då kommerseråd och handlare. Tre år senare gifte han sig med Anna Christina Petersson, dotter till handlaren Olof Petersson  och Lovisa Charlotta – född Faxe som var en av de ledande köpmansfamiljerna i Malmö.

Paret bosatte sig i det senare så kallade Gråbergska huset, i hörnet av Södergatan och Stora Nygatan. De fick en son och två döttrar.

Tidigt 1800-tal var en expansiv period i Malmös historia. Staden växte och köpmännen gjorde snabba affärer med export och import. Handlaren Björkman hade stor framgång i affärerna, och var en av de tre direktörerna i Malmö diskont, en form av bankrörelse som var verksam 1804–1817, innan den gick över styr och kraschade. De tre direktörerna sattes i husarrest och dömdes till stränga straff, men straffet mildrades senare till förvar på Malmö citadell.

Konkursen blev ett dråpslag för hela stadens ekonomi, många köpmän drogs med i fallet. Depressionen kom att vara i årtionden.

Hur länge Samuel Christer Björkman fick sitta på citadellet är oklart, men så värst gammal blev han inte. När han 57 år gammal lämnade jordelivet 1829, i det närmaste utblottad, var det sonen Olof Christer Björkman (1804-1861) som drev affärerna vidare, alltjämt med Gråbergs hörnan och därtill grannhuset, som hemvist. På somrarna vistades familjen i sommarvillan vid Rönneholmsvägen, den trädgård som senare blev känd som ”Konditan” och där Malmö stadsteater kom att uppföras på 1940-talet.

Både Olof Christer och hans syster Maria Charlotta (1805-1846) avled i tuberkulos. Änkefrun Anna Christina överlevde dem båda och blev 88 år gammal. Till sist var det alltså bara mamsell Anna Henrika Björkman kvar. Troligen sålde familjen av hörnhuset för att istället bosätta sig i grannhuset (senare mellan biograf Scania och Wessels, numera hotellbyggnad).

Hela familjen vilar i samma grav på Gamla begravningsplatsen, på plats 26 i raden närmast Gustav Adolfs torg.

En fingervisning om hur snacket gick om familjen Björkman får man genom Malmöbon Andreas Winqvist, (1818-1894). Hans minnen och anteckningar ska dock tas med en nypa salt.

Han minns:

”10.000 kronor i testamente till djurskyddsföreningen

Vems djur skall matas av dessa pengar? Får någon mager torparehäst någon famn hö eller deras ko eller de skall endast vara till katter, för hon är en överdriven kattälskarinna. Något fattigt barn hade hon aldrig givit en bit bröd. En gång hade hon varit i Köpenhamn. Där hade hon köpt en katt som kostade 10 kronor och en röd siden hatt för 10 kronor. Så lade hon katt och hatt på soffan och katten gick och ”smotsa” i hatten så den blev fläckig och oduglig. Hon hade katter i tjogtals och kattbegravningsplats på lantstället. En gång så hade hon murare på loftet. Så låg där ett oljemålat porträtt av en karl och hantlangaren frågade mamsell vem det är som är portträtt. Jag vet inte, svarade mamsell. Den har legat här före vår tid. Vill han ha den, så kan han få den. Och hantlangaren tog den och hängde den på sin vägg. Porträttet var mamsellens fader handlande Björkman, som dog på Malmö fästning för stor falsk konkurs. Men det var bra med rikedomarna som fadern hade stulit ifrån andra människor. På samma sätt gjorde även hennes broder. Han dog snart ifrån alltsamman och så blev allt det oärliga rovet kvar till mamsellen och nu kan Malmöborna föda katter av de 10.000 kronorna.”

Den Björkmanska villan med trädgård, teckning av Carl Conrad Dahlberg.
Karta från 1850. Nedest till vänster ses Björkmanska villan med parkträdgård, med Pilstorps gård på andra sidan Rönneholmsvägen. Till höger ses Kockumska sommarvillan Holmen.

När mamsell Björkman dog såldes familjens sommarvilla till Hulda Brown som i trädgården öppnade ett utvärdshus och konditori. Conditori-Trädgården kallades ”Konditan”.

Browns Conditori-Trädgård öppnade i trädgården där Björkmanska villan legat.
Detalj från Konditoriträdgården.
Detalj från Konditoriträdgården.
”Mor och dotter”, konstverk av Edvard Trulsson i Konditoriträdgården.
”Fisken”, konstverk av Edvard Trulsson i Konditoriträdgården.

Redan på sent 1800-tal började man diskutera en ny teater i Malmö. En rad olika förslag och placeringar var på tapeten.

Operaarkitekten Axel Anderbergs förslag på teaterbyggnad från 1908, med placering mitt på Gustav Adolfs torg.

Men det fanns även andra tänkbara placeringar, som synes nedan:

Innan Malmö stadsteater uppfördes vid Rönneholmsvägen utreddes en ny teater i drygt 50 år. Här syns 1927 års karta med Erik Bülow Hübes föreslagna platser för en ny teaterbyggnad.

Sist men inte minst, ett videoklipp från SVT, inför invigningen av Malmö Stadsteater. Klicka här.

Södergatan Försvunna Malmö 2 september 2014 • Uppdaterad 20 oktober 2015

Innan Ohlssons blev ett hörn

Den 2 september 1914 öppnade Ohlssons beklädnadsmagasin sin nya affär på Stortorget, där biografen Spegeln numera ligger.

Ohlssons hörna var inte vilken knut som helst.

Första världskriget var bara en månad gammalt när Ohlssons beklädnadsmagasin öppnade nytt på Stortorget. Dock ännu inte på den plats som många Malmöbor senare kom att kalla ”Ohlssons hörna”.

År 1887 grundade skräddarmästaren Jeppa Ohlsson firma J Ohlsson för att bedriva skrädderi och klädhandel. Jeppa Ohlsson blev emellertid sjuk och sonen Jöns fick ta över 1891, men då han var omyndig fick Jeppas hustru Elna stå som ägare under nytt firmanamn: E Ohlssons Nya Beklädnadsmagasin.

En första affär öppnade på Södra Förstadsgatan 19 (där vi idag hittar Sök och Finn) med skrädderi inne på gården. Då verksamheten växte utvidgade de med en ny butikslokal i hörnet av Kärleksgatan.

Och så idag för exakt hundra år sedan öppnade Ohlssons ”södra Sveriges största” herrekipering på Stortorget, sedan de gamla lokalerna blivit för trånga. Den nya butikslokalen i två våningar låg inrymd i Malmö Folksbanks nya hus, numera mer känd som biografen Spegeln.

Fyra år senare flyttade Ohlssons beklädnadsmagasin till den berömda hörnan mot Södergatan, sedan Edvard Larsens affär lagt ner. År 1931 tog sönerna Edvin och Sture Ohlsson över, den senare lämnade över till sina bröder Sten och Thor 1953. En bit in på 60-talet bytte företaget ägare och i mars 1972 hölls en sista utförsäljning. Då hade familjen Ohlsson klätt manliga Malmöbor i över 80 år.

PS: 1934 invigdes den moderna biografen Alcazar i Folkbankens fastighet, senare känd som Camera och Spegeln.

Ohlssons beklädnadsmagasin på hörnet av Södergatan och Stortorget år 1928.
Julskyltningen i Ohlssons hörna drag stora skaror Malmöbor. Bilden från 1950. Foto: Sydsvenskan
Rusning till konkursutförsäljningen den 20 mars 1972. I dörren vakten Idoff Sjöstedt. Foto: Staffan Johanssson/Sydsvenskan.
Södergatan Försvunna Malmö 23 augusti 2014 • Uppdaterad 10 december 2014

Löfbergs glasbutik

”Det brinner i hyttan!”

När budskapet nådde Gustaf Löfberg svarade han lugnt: ”Bra, det ska det göra i en glashytta”. Men det stod snart klart att det rörde sig om en eldsvåda. Det berättar Lars Löfberg, sonson till Gustaf Löfberg, glashandlaren och initiativtagaren till glashyttan på Baltiska utställningen.

Branden stoppades dock och byggnaden återställdes. Glashyttan som var stor nog att kräva en personal på 30 personer, har jag tidigare bloggat om här och här.

Gustaf Löfberg började sin karriär som kontorspojke på en trävarufirma i Växjö och fick senare branschkännedom om glasindustrin vid Kosta och Reijmyre glasbruk. I maj 1898 öppnade han sin butik för glas, porslin och kristallvaror, inrymd i Hantverkarföreningens dåvarande fastigheter på Östra Hamngatan för att senare flytta till andra sidan gatan i nr 1, möjligen i samband med att Savoy byggde nytt 1914.

Firman blev en av de ledande glas- och porslindetaljisterna i Skandinavien. Gustaf Löfberg hade strax efter första världskriget köpt en tomt på Södergatan där han lät bygga – efter ritningar av August Stoltz – ett märkligt komplex med butik och biograf. Utöver glas och porslin salufördes köks- och husgerådsartiklar i två våningar. På andra och tredje våningen låg populära Kafé Palladium.

Släktingen Lars Löfberg har hittat denna skrift med reklam för hyttan och för glasaffären. Notera den rappa reklamtexter: ”Vägen till vår affärs stora utveckling och framgång har varit att vi städse beflitat oss om att till våra kunder leverera Goda varor till billiga priser samt alltid tillämpa ett reellt och hederligt affärssätt”.

Kategorier

Senaste kommentarer