Annons:
Södertull Försvunna Malmö 16 januari 2016

Öresund – en gammal gräns

Fara över Öresund har vi gjort i alla tider. Men rörligheten har till och från varit mer eller mindre kringgärdad av bestämmelser. Här kö vid gamla tullstationen 1938. Foto: Sydsvenskan.

Gränsen mellan Skåne och Danmark uppstod 1658. Det var inte bara vattnet som begränsade den fria rörligheten över Sundet. Det fanns regler också.

Ordet gräns är ett låneord. Det kommer närmast från lågtyskans ”grense” som i sin tur är ett slaviskt ord. Gränser vad gäller nyttjanderätt av jord hade funnits länge. Men ett kungarike var under tidig medeltid inte så noga uppmätt. Först sedan kungens rätt allt mer kom att handla om att utkräva skatter och avgifter uppstod ett behov av gränsdragningar. Vilken kung hade rätt till vad?

Men landgränserna var ofta vaga, inte minst i fredstraktat. Lättare var det vid vatten. Fullständigt tullfrihet över Öresund rådde förvisso inte ens på den danska tiden, men borgerskapet i Danmark uppnådde tidigt befrielse från tull till kronan vid inrikes varutransporter, med undantag för större så kallade Skånemarknader.

De tydligaste gränserna förr var runt städerna, markerade med en stadsmur och portar med tullar, exempelvis vid Östertull och Södertull i Malmö. Vid dessa upprätthölls tydliga handelsregler och avgifter. Vid porten skedde också en viss identitetskontroll, beträffande människors ärende och rätt att passera, och då ofta med avseende på lösdriveri och tiggeri. Hamnen var också hårt kontrollerade, i syfte att utkräva tullavgifter, liksom den i Sundet passerande trafiken.

Under den sista danska tiden infördes även en allmän konsumtionsskatt som drabbade köpmännen i Malmö. Men det skulle bli än värre under det svenska styret, efter freden i Roskilde 1658. Att de nya herrarna ville göra Malmö till en så kallad stapelstad – med rätt att skeppa varor till utlandet – var en god nyhet, men det svenska skattesystemet med nytt tullreglemente – med nya taxor, regler och förbud – väckte stor irritation. Exempelvis var den svenska tullsatsen på spannmål högre än den danska. Därtill fick köpmännen betala utrikestull för danska varor.

De skånska krigen, som följde under senare delen av 1600-talet ledde naturligtvis till minskad rörlighet för människorna på båda sidorna av Sundet. Att Malmö blev en garnisonsstad innebar även det en ökad kontroll.

Gränsdragningar och utlandstrafik har alltid stimulerat till ökad smuggling. Sådant försiggick längs hela kusten, inte minst i Helsingborg där kvinnor och män under danska tiden livnärt sig på att föra ut smör och kött till Helsingör och återvända med lin och ull. Med svenskarna uppstod nu problem som löstes genom olika sätt att kringgå bestämmelserna.

Persontrafiken mellan Malmö och Köpenhamn började redan på medeltiden. Danske kungen Kristian II förordade år 1522 en öppen färja som roddes av åtta köpenhamnare och lika många Malmöbor. Att fara över Sundet kostade en skilling per person och tre skilling för en häst. År 1643 hade Kristian IV höjt priset till fyra skilling respektive tolv. Tjugofem år senare seglade en jakt med passagerare och post, medan gods fraktades med den manrodda färjan.

Den första ångbåten kom till Öresund 1819, men ”Caledonia” fick inte tillstånd att gå in i Malmö på grund av brandrisken. Frågan om ångbåtars vara eller inte vara, var till och med uppe i den svenska riksdagen. År 1824 öppnade istället en ny dansk linje för persontrafik med snabbseglande, så kallade paketbåtar. Först 1838 kom den svenskägda ångdrivna skonerten ”Malmö” att trafikera sträckan Malmö-Köpenhamn-Lübeck. Det öppnade för flera konkurrerande rederier som i drygt 160 år kom att korsa Öresund mellan de två städerna, fram till Öresundsbrons öppnade.

Hamnen innebar med tiden ett allt större flöde av inkomster och skatter. På order av den svenske kungen Gustav IV Adolf raserades försvarsmuren runt Malmö, och därmed tullarna Öster- och Södertull.  Det var också nu på tidigt 1800-tal som nationalstaten föddes i Europa, i betydelsen ett statligt anbefallt nationsbygge, en föreställd gemenskap och identitet.

Den gamla Sjötullkammaren som redan på 1770-talet låg på Norra Vallgatan, mellan Hamngatan och Frans Suellsgatan, ersattes på samma plats av en ny byggnad. Det var ett stenhus i tre våningar, som uppfördes 1835-36, med tjänsterum för tullförvaltning, arbetsrum med arkiv, stadsvåg och packhus. På andra sidan kanalen, en bit ut i hamnen låg, redan på 1810-talet ett tullvakthus. Därifrån höll man uppsikt och kontrollerade gods och inresehandlingar.

År 1856 hade Malmö centralstation invigts. Gods- och passagerartrafiken tog nya dimensioner och redan 1868 framförde Tullverket en önskan om en ny och större tullkammarbyggnad men det skulle dröja till 1875 innan det kom ett beslut i den riktningen. Den gamla byggnaden revs och året efter stod den nya klar, idag mer känd som Malmö börshus. I samma veva – eller något årtionde tidigare – hade tullvakthuset flyttat ut på Skeppsbron, i jämnhöjd med Jörgen Kocksgatan. Detta för att möta den tilltagande passagerartrafiken från utlandet, bland annat från Köpenhamn. Det fanns nu ett ökat behov av visitation.

Före 1800-talets mitt var det tillåtet att bränna sprit till husbehov. Men med tilltagande superi genomfördes olika reformer. Det skapade en marknad för smuggelsprit. Tullverket och polisen var med andra ord fullt sysselsatta med att stävja smugglingen över Öresund, både i liten och i större skala.

Inför den stora industriutställningen 1896 kom ett nytt tullvakthus, nu kallat tullvisitationslokal, att uppföras längre söderut, i jämnhöjd med Carlsgatan. I denna mycket vackra byggnad kom man att under två världskrig vara verksam med att kontrollera resande mellan Malmö och Köpenhamn. Smuggelgods i form av kaffe, smör, cigaretter och alkohol beslagtogs. Så också i den nya visitationlokalen som ersatte den gamla 1952 och sedermera kom att ligga vägg i vägg med flygbåtsterminalen.

Periodvis krävdes det också pass för att passera tullen.

I historisk fredstid var det i princip fritt att bosätta sig var man ville, i synnerhet om man var rik. Men det fanns ändå vissa restriktioner. Inte minst Sverige har en lång historia av att försöka styra bosättningar och invandring. Judar var längre förbjudna att bosätta sig i Sverige och det var först 1782 som de gavs tillåtelse att idka handel i bland annat Stockholm och Göteborg. Fulla medborgerliga rättigheter fick judarna först 1870.

Ett passtvång infördes i Sverige 1812. Alla medborgare måste ha pass för att förflytta sig mellan socknarna. På så sätt fick myndigheterna kontroll över den kringresande befolkningen: en tydlig inskränkning i friheten, men å andra sidan en begränsning som försvårade lurendrejeri och allmän brottslighet. Passtvånget avskaffades 1860. Istället kom lösdrivarlagen 1885.

Från 1860 och de följande femtio åren hade Sverige ett fritt migrationsutbyte med omvärlden. Det fanns inga större hinder för svenskar att resa in i andra länder, för att söka bosättning eller arbete. August Strindberg hade så vitt man vet inget pass.

Stora delar av Sveriges befolkning emigrerade till Amerika, men även till andra länder. Inte minst fattiga skåningar sökte sig till fagra löften i Danmark och högre löner i Nordtyskland. Mellan åren 1850 och 1920 utvandrade cirka 250 000 svenskar till områden som Jylland och Schleswig-Holstein. Mellan Malmö och Köpenhamn rådde ett ständigt pågående utbyte av arbetskraft och tjänster.

Men så, av rädsla för spioneri och andra främmande aktiviteter under första världskriget, återinfördes passtvånget 1914. Från 1926 skulle dessutom passet förses med ett arbetstillstånd. Detta för att skydda den svenska arbetsmarknaden. Tydligen undantogs emellertid Skåne. Passtvånget mellan Sverige och Danmark upphävdes 1930 och kom åter under andra världskriget.

Utlänningslagen från 1954 reglerade migrationsrätten och innehöll bestämmelser om under vilka villkor utländska medborgare fick vistas och bo i Sverige. Samtidigt ingick Sverige en passunion med grannländerna vilket innebar passfrihet och fritt arbetstillstånd inom de nordiska länderna.

Med Sveriges inträde i EU 1995 infördes fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital mellan alla medlemsländer.

Tullbevakningskontoret, numera Malmö börshus. Bilden från 1920-talet. Foto: Sydsvenskan.
Östra Kajgatan med Tullvisitationshuset, någon gång mellan 1896 och 1907.  Foto: Sydsvenskan.
Fyra tullare framför den gamla ångfärjestationen 1920. Till vänster står kammarskrivaren Axel Bergström, till höger om honom tullstationens chef. Till höger står kammarskrivaren Radetzky. Foto: Sydsvenskan.
Inresande med Köpenhamnsbåten kontrolleras noga. Foto: Sydsvenskan.
Passkontroll. Foto: Sydsvenskan.
Den gamla tullvisitationslokalen på Skeppsbron underhålls efter krigsåren, 1945. Foto: Otto Ohm/Sydsvenskan.
En tullare har hittat gömd smuggelsprit på ett fartyg. Året är 1950. Foto: Sydsvenskan.
Beslagtaget smuggelgods. 1950. Foto: Sydsvenskan.
Tullen 1952. Foto: Sydsvenskan.
Nya tullbyggnaden vid Öresundsbåtarna 1952. Foto: Sydsvenskan.
Nya tullvisiationen 1952. Foto: Sydsvenskan.
Södertull Försvunna Malmö 27 december 2015 • Uppdaterad 18 januari 2016

Hållplats Gustav Adolfs torg

Utsikt över Södra Förstadsbron, senare kallad Davidshallsbron. En hästspårvagn är på väg över, i riktning mot Triangeln. Dahlgrenska stiftelsen är ännu inte uppförd (1903) och Rörsjöbron (senare kallad Amiralsbron) i kanalens fond har ännu inte fått det utseende den fick 1899-1900. På kanalens södra strand kan vi se en så kallad Aspstricka, en reklampelare uppsatt av Skånska Dagbladets grundare Rudolf Asp. Den sattes upp 1895. Bilden är alltså tagen någon av förrförra seklets sista år. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.

Gustav Adolfs torg nästa! Hästspårvagnen rullar vidare genom sekelskiftets Malmö.

När Alice Lyttkens som barn tittade ut genom fönstret från familjens lägenhet i hörnet av Regementsgatan och Södra Förstadsgatan kunde hon se Södra Tull- och Södra Vallgatorna, Malmöbor på promenad längs kanalen och hästspårvagnen på väg över Södra Förstadsbron. Hon föddes 1897 och hennes far Johan Cronqvist var bataljons- och barnläkare med praktik i familjens åttarummare på andra våningen. När vi tittar på bilden ovan delar vi alltså samma utsikt som en gång inspirerade den blivande författaren.

Läs också: ”Det vita giftet” blev rena hälsan.

Södra Förstadsbron var ursprungligen en svängbro som blev fast på 1880-talet. Bron tillkom liksom Schougens bro i samband med utgrävningen av Södra och Östra Förstadskanalerna. Först 1938 fick bron sitt officiella namn, Davidshallsbron uppkallad efter värdshuset Davidshall som mellan åren 1862 och 1886 var Malmös ledande nöjesetablissemang och låg i kvarteret Tigern, alltså just där Lyttkens barndomshem kom att uppföras. Från sitt torn på Södra Vallgatan, på andra sidan kanalen kunde krögaren David Lenander blicka ut över sitt värdshus.

Läs också: David Lenanders tornhus.

Missa inte de andra stoppen i denna serie om hästspårvägen i Malmö: SödervärnSödra FörstadsgatanStortorgetHamnenÖstergatanDrottningtorgetVärnhemLundavägen och Östervärn. Samt som bonus: Hästarnas sorti och Spårvägen på Limhamn

Hästspårvagnen är framme vid Gustav Adolfs torg och rundar den lummiga grönskan på torgets mitt. Valhallas höga hus vid Södra Tullgatan stod färdigt 1903 och längst till vänster, bakom de utfodrade hästarna, syns Stölten & Simmonsens fotografiska magasin. I det låga huset till vänster om Valhalla läser vi på skylten: AB Edvin Nybloms herrekipering och skrädderi. Firman noteras i adresskalendern 1905. Bilden är alltså tagen någon av somrarna 1904-1906. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Rundningen som anlades på Gustav Adolfs torg 1859-1860 har tagit sig och den så kallade Rivieran, torgets norra sida, hade redan på 1880-talet fått sin karaktär. Notera att Odd Fellow-palatset ännu saknas i bildens vänsterkant. Det uppfördes 1903. Skorstenen i bildens mitt tillhör Malmö Oljeslageri. Firman lämnade år 1898 adressen Per Veyersgatan 4 (Per Weijersgatan 4) för nya lokaler vid Nobelvägen. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Två spårvagnar passerar Gustav Adolfs torg med delar av ”Rivieran” i bakgrunden. De två vitputsade byggnaderna i fransk nyrenässans (som står där än idag) uppfördes av den danske byggmästaren Christian Mortensen 1878-1883. Till höger i bild: Stora teatern, som numera är hem för H&M. På högra sidan av Södergatan ser man en bit av Gråbergska fastigheten som 1909 gav plats år Wessels varuhus som i sin tur revs för S:t Jörgens hotell. På torget bedrivs handel och vi noterar att redan hästspårvagnarna försågs med reklam. På den främre vagnen kan vi läsa Odol, ett tysk munvatten som inte längre finns på svenska marknaden.

Bilderna kommer i huvudsak från Sydsvenskans bildarkiv. Grundfakta har främst hämtats från Ragnar Gustafsons artiklar: en artikelserie i Sydsvenska Dagbladet 1970 samt ”Malmö per hästspårvagn” – en uppsamlingsartikel i Malmö Fornminnesförenings årsbok 1971. 

Södertull Försvunna Malmö 30 november 2013 • Uppdaterad 12 september 2016

Vem var David Lenander som gett namn åt Davidshall?

David Lenanders hus med adressen Kanalgatan 5, i dag Södertull vid Raoul Wallenbergs park.

David Lenander var nöjeskung i Malmö under den senare delen av delen av 1800-talet. Hans nöjesetablissemang Davidshall har gett namn åt bro, gata och torg.

Lenander var född 1825, kom från Simrishamn till Malmö där han fick burskap som handlare 1848. Tio år senare öppnade han Davidssons källare på Stortorget och var troligen involverad i utvärdshuset Casino-Trädgården (slarvigt uttryckt på en tomt mellan Södra Förstadsgatan och Holmgatan). 1862 annonserade källarmästaren Lenander om att öppna en sommaranläggning i den Eneströmska Trädgården – idag kvarteret Tigern som inramas av Södra Förstadsgatan, Storgatan, Regementsgatan och Davidshallsgatan. Utvärdshuset Davidshall rymde konsert- och danspaviljonger, restauration och schweizeri (kafé med alkoholservering). Här erbjöds också enklare cirkusattraktioner som lockade en bred publik. Davidshall var dock inget för den högre societeten.

Lenander bodde på hörnet i samma kvarter, ut mot Södra Förstadsgatan, men lät 1877 uppföra ett elegant, numera rivet tornhus på andra sidan kanalen (vid Raul Wallenbergs park). 1880 bytte Davidshall ägare och två år senare avled den forne krogkungen.

Någon bild på honom kan vi inte hitta, men väl på hans hus. Läs mer om det här. Och i viss mån här.

Tack till Gert Lenander för frågan. Hans gammelfarfars far och David var bröder

****************TILLÄGG******************

Sedan fråga och svar publicerades i papperstidningen den 13 november har Alan Dufberg delgivit oss följande mycket intressanta fakta om krögaren. Han skriver:

David Leander flyttade till Malmö redan 1841 som 16-åring och gick i handelslära hos handlanden Emanuel Bager. Där var han i sex år, till 1847, då han blev bokhållare hos en annan känd Malmöbo, handlanden Nils Daniel Hjort, men redan ett år senare, 1848, etablerade han sig som handelsman i Malmö och måste alltså redan då ha fått burskap. Två år senare, 1850, flyttade han tillbaka till sin födelsestad Simrishamn som handelsman och gifte sig i början av 1851 med Gustava Catharina Östberg, men det blev ett kortvarigt äktenskap. Redan 1854 flyttade hustru och barn från honom och 1856 återvände han till Malmö för att åter bli handelsman där, först tillsamman med brodern Berndt och sedan, från 1860, ensam. 

Kort före sin död skrev DL ett testamente där han förordnade om diverse legat och pensioner till släktingar och anställda. Bland annat fick hans hushållerska en större summa pengar samt rätt att bo kvar två år i hans hus. Hon fick också rätt att begravas på den gravplats han köpt på ”nya kyrkogården”, mot det att hon och hennes släktingar skötte om gravplatsen. Förmodligen är väl gravplatsen för länge sedan igenlagd och stenen borttagen.

Resten av hans efterlämnade tillgångar skulle anslås till en stiftelse med namnet David Lenanders minne, vilken skulle förvaltas av Malmö Magistrat och Stadsfullmäktige.

Släkten Lenander är en gammal Malmö-släkt, anfadern David Hansson avled i Malmö i pesten 1710 och blev sannolikt begravd i pestgravarna i Kungsparken. Den agnatiska släkten Lenander är inte särskilt stor, namnet togs av David Hanssons sonsöner, men en av hans söner hade 13 barn och över 50 barnbarn, så nog har han en riklig avkomma. Bland annat härstammar större delen av den kända släkten Weibull från David H. Själv är jag avkomling i 8:de led, därav mitt intresse för släkten Lenander.

Södertull Försvunna Malmö 20 april 2013

Utsikt över Södertull

Södertull och Södra Förstadsbron, numera känd som Davidshallsbron, någon gång mellan 1903 och 1906. (klicka på bilden för att göra den större)

När Alice Lyttkens som barn tittade ut genom fönstret från familjens lägenheten i hörnet av Regementsgatan och Södra Förstadsgatan kunde hon se Södra Tull- och Södra Vallgatorna, malmöbor på promenad längs kanalen och hästspårvagnen på väg över Södra Förstadsbron. Hon föddes 1897 och hennes far Johan Cronqvist var bataljons- och barnläkare med praktik i familjens åttarummare på andra våningen. I denna bild delar vi alltså samma utsikt som en gång inspirerade den blivande författarinnan.

Södra Förstadsbron var ursprungligen en svängbro som blev fast på 1880-talet. Bron tillkom liksom Schougens bro i samband med utgrävandet av Södra och Östra Förstadskanalen. Först 1938 fick bron sitt officiella namn, Davidshallsbron uppkallad efter värdshuset Davidshall som mellan åren 1862 och 1886 var Malmös ledande nöjesetablissemang och låg i kvarteret Tigern, alltså just där Lyttkens barndomshem kom att uppföras. Från sitt torn på Södra Vallgatan, på andra sidan kanalen kunde krögaren David Lenander blicka ut över sitt värdshuset.

Så när är bilden taget?

I öster sträcker sig esplanaden Drottninggatan förbi brandstationen – arkitektritades av Alfred Arwidius och uppfördes 1893-94 – och Dahlgrenska stiftelsen som invigdes 1903. Kaptensbron ligger ännu inte på sin plats, den tillkommer först 1909. Arkitekten August Stoltz pampiga kontors- och bostadshus i hörnet av Drottninggatan och Södra Förstadsgatan 2 från 1908 har heller inte byggts och då den sista enkelspårig hästspårvagnen rullade över bron 1906 och inga elledningar ännu syns kan vi ringa in ett troligt fototillfället, det vill säga någon gång mellan 1903 och 1906.

Närmare i tidsprecision hade vi möjligen kommit om inte träden vid Södertull skymde hörnet av Södra Tullgatan och Södra Vallgatan. I det huset som enligt 1896 års adresskalender ägdes av fabriksidkaren Bernard Cloetta, vars chokladfabrik på Grynbodgatan lämnade Malmö år 1900, öppnade en av Malmös första permanenta biografer. 1904 hette den Biograf-Teatern. Tre år senare tog den blivande biografkungen i Malmö, Jens Edvard Kock över salongen som Malmö Gamla Biograf, senare även känd som Kocks Biograf.

Runt 1960 revs husen vid Södertull för att ge plats åt ett nytt Södertull med en premiärbiograf som än i dag imponerar. Royal.

Tack till Bosse Garms för bilden.

Södertull Försvunna Malmö 16 april 2013 • Uppdaterad 20 november 2013

Från bildkuvertet längst ner i högen

Sök och ni ska finna. Sant, men ingen kan ju förstås garantera när det sökta ska dyka upp. Möjligen är det med bönesvar som med arkivbilder. När man som mest  söker, då är de som svårast att finna.

Till artikeln härförleden om gamla katolska kyrkan vid Gustav Adolfs torg jagade jag ett par bilden som skildrade rivningen. Men tji den, de var som bortblåsta. De låg inte där de förväntades ligga. Hade någon renat av snott dem?

Men så idag, underst i högen på skrivbordet låg ett kuvert bland andra, märkt ”Gamla Malmö: Kyrkor”. Voilà! Här är de – och några andra avdammade bilder.

Katolska kyrkan i kvarteret Trekanten till höger och i kvarteret Carl Gustaf till vänster har ännu inte Trygghuset tillkommit – Erik Lallerstedts modernistiska byggnad uppfördes 1938. Närmast i bild på Kanalgatan 5 ligger ännu David Lenanders bostadshus med sitt torn från vilket krögaren på 1880-talet kunde blicka ut över sitt nöjesetablissemang Davidshall på andra sidan kanalen. Foto: Sydsvenskan.

 

När hörnhuset mot Kanalgatan och Södra Vallgatan med sitt karaktäristiska torn – som här 1955 har försetts med tak – revs i slutet av femtiotalet för att ge plats åt Södertullkomplexet fann entreprenören i östra fasadens skärmmur, ungefär en halvmeter över takfotslisten, en inmurad ölbutelj. Den innehöll förutom en illa stukad ettöring från 1877 två papperslappar med blyertsanteckningar: ”Ano 1877 Byggdes detta hus af David Lennander Reustratör på Davidshall, dess Byggmästare var J Andersson” samt ”Murarnas namn JO Ohlsson, J Persson, Möller, O Hansson, O Nilsson, J Lenander”. Foto: Jan Dahlander. 

 

”Här rivs för att få luft och ljus, är kanske inte det tillräckligt?” Efter sommaren 1960 går grävskoporna loss på gamla Katolska kyrkan som samma år ersätts med en ny vid Hästhagen. I bakgrunden uppförs Södertullkomplexet längs Kanalgatan och Södra Vallgatan. Till bilden publicerades följande text: ”Vad som ska komma istället på den av staden ägda tomten har man ännu inte bestämt sig för hos myndighetarna. Det har varit tal om en konsthall, men tills vidare tänker man lägga ut en gräsmatta, innan man definitivt tar ställning till ett nybygge”. Foto: Sydsvenskan. 
Det bidde ingen konsthall, men väl en parkeringsplats. Året är 1961. Så småningom snyggades parkeringen till, ett gatukök och en taxistation tillkom. Det skulle dröja trettio år innan de styrande enades om att göra park av kvarteret Trekanten. Raoul Wallenbergs park invigdes 1991 och blev snabbt en populär plats för flanörer, picknicksällskap och andra Malmöbor. Foto: Ernst Henriksson.

Kategorier

Senaste kommentarer