Annons:
Södervärn Försvunna Malmö 20 november 2016

Bildminnen från Upplandsgatan

Många Malmöbor har en skatt i gömmorna, djupt in i garderoben eller underst i byrålådan. Jag talar om fotoalbum med fastrar och mostrar, mor- och farföräldrar och sedan länge döda släktingar. Bilder på mer eller mindre bortglömda ansikten som bleknat med åren, människor som i en miljö utgör ett stycke historia, även i vidare mening.

Ibland får man ta del av dessa minnen. Som i går vid Sydsvenskans arrangemang Bokens dag på Stadsteatern. Agneta Persson tog chansen att visa upp sitt familjealbum. Bland alla släktingar framträder några motiv som pockar på uppmärksamhet. Som dessa bilder från Edv. F Lundgrens möbelsnickeri på Upplandsgatan, tagna av Agneta Perssons pappa Hans Månsson i slutet av 1930-talet. Hans far arbetade möjligen på möbelsnickeriet och själv fick han en praktikplats på firman.

Karta från 1922.

Vilka människorna på bilderna är vet vi inte riktigt. Men det visar sig att samma snickeri nämnts i en annan text, nämligen denna om Villa Amalienborg. Husgaveln i bildens högerkant tillhör grannvillan Elinro, som också i viss förvanskad form gett namn åt kvarteret, även idag kallat Elinero.

Villan liksom hela kvarteret ägdes 1945 av direktörerna Axel och Carl Johan Ponton. De hade då även tagit över Frosts Hudaffär med kontor på Elinro, Södra Förstadsgatan 122. I den långa längan av småhus längs södra sidan av Upplandsgatan har Kristallfabriken Skandia, Skandinavisk tarmindustri samt Edv F Lundgrens möbelsnickeri sin verksamhet. Snickarmästaren själv bor också han på adressen som inte är Upplandsgatan, utan Södra Förstadsgatan 122.

Husgaveln i bildens vänsterkant tillhör Södervärnskolan, uppförd 1926. Den byggnaden står ännu kvar, liksom bostadshuset vars tak sticker ut i fonden, men hela husraden inklusive villan Elinro är sedan mitten av 1960-talet borta. Husen fick ge plats åt ett nytt Tempohus. Idag håller den tyska livsmedelskedjan Lidl till i byggnaderna.

Lägg för övrigt märke till pojkarnas sparkstötting på bilden. Hur ofta ser man sådana nuförtiden?

Samma vy över Upplandsgatan, 2016. Foto: Martin Andersson
Unga snickare med praktikanten Hans Månsson längst till vänster. Möjligen är det snickarmästaren Lundgren själv som står till höger, men vi vet inte med säkerhet. Foto: Privat.
Lundgrens möbelsnickeri, sett från gården.
Okänd snickare på Edv. F Lundgrens möbelsnickeri monterar fåtöljer. Foto: Privat.
Kan det snickarmästaren själv? Foto: Privat.

 

Södervärn Försvunna Malmö 6 februari 2016

Villa Emalienborg vid landsvägen

Villa Emalienborg låg runt sekelskiftet längs Södra Landsvägen, i dag Södra Förstadsgatan mellan Södervärn och Dalaplan. På vykortet poserar familjen Ljungberg framför sitt hus.

Söder om landsvägen. Vid stadens ände på Södervärn. Där låg en gång Villa Emalienborg.

I slutet av 1800-talet började Södra Landsvägen där Södra Förstadsgatan slutade, vid spårvägens ändhållplats och Södervärns järnvägsstation. Den plats vi idag kallar Södervärn utgjordes runt sekelskiftet av Smedjebacken och Virket, den senare en byggnad med gård där man kunde köpa timmer, stenkol och ved (Ta-i-trä kom senare att ligga där).

En bit ner på Södra Landsvägens östra sida fanns tomten Upland. Ytterligare ett snäpp söderut låg två villor. De uppfördes på en del av Plantagelyckan som i mitten av 1800-talet hade varit en åker, tillhörande gården Rosenlund vars corps-de-logi låg där Kurzels fabrik senare kom ett ligga vid Ystadvägen. Båda villorna kom att uppkallas efter kvinnor: Elinro och Emilienborg.

I adresskalendern 1890 kan man notera att Elinro ägs av Peter Lindell och Fritz Hoppe, båda direktörer i olika kemisk-tekniska fabriker som Malmö Ättiksfabrik, vagnssmörjefabriken Svea och Gripens margarinfabrik. Direktörena bor båda i villan som i samma kalender även kallas Elinero. Villa Emilienborg uppfördes först något år senare, runt 1891.

Åtta år senare ägdes Elinro av chokladfabrikören Johan Hultmans aktiebolag. Sannolikt nyttjade han villan som sommarbostad. Han är nämligen bosatt på Södra Förstadsgatan 17. Grannvillan å andra sidan var 1904 skriven på Nils Ljungberg. Han var verkställande direktör för Aktiebolaget Edwd Engeström & söner (kolonialvaror, norska produkter med mera i parti), med kontor på Södergatan 18.

Det är sannolikt Nils Ljungberg (1855-1917) med familj som poserar framför sitt hus på vykortet ovan. Att villan nu har bytt namn från Emilienborg till Emalienborg kan möjligen förklaras av kvinnornas namn. Hustrun heter Augusta Amalia (född Fredriksson, 1858-1932) och dottern Ruth Irma Emilia Ljungberg (gift med Birger Johan Regnell, död 1981).

Direktören avled 1917 och efterlämnade huset till änkefrun, i adresskalendern 1922/1923 listad som Mala Ljungberg, med telefonnummer 669. Hon avled 1932. Därmed tycks villorna med tomter förvandlade till en mindre företags- och industriby. I augusti 1939 gavs tillstånd att uppföra ett enkelt bostadshus, i fyra våningar och tegel, i hörnet av Flensburgsgatan och Uppsalagatan. Men planerna sätts tydligen aldrig i verket.

År 1945 ägdes hela kvarteret, nu döpt till Elinero, av direktörerna Axel och Carl Johan Pontán. Flera företag och en privatperson var enligt adresskalendern nu listade på adressen Södra Förstadsgatan 122-124, bland annat en bensinstation, Frosts hudaffär, Hanssons bleckslageri, Kristallfabriken Skandia, Ljungströms smides- och ledningsverkstad, Lundgrens snickeriverkstad, Malmö modell- och skoindustri samt Svenska industricentralen. Och en bostad för bryggeriarbetaren F Åkesson.

Så, framme vid 1963. Närmare bestämt den 11 september gavs ett för tiden så vanligt ”rivnings- och schaktningslov”.  I oktober samma år noteras ett bygglov på de gamla villatomterna.

I mars 1965 invigs ett sprillans nytt Tempovaruhus.

Byggnadsplan från 1911.
Villa Emalienborg på Södra Förstadsgatan i juli 1939. I samma kvarter låg Elinro. Gatan som löper in till höger är Flensburgsgatan och i bakgrunden skymtar Upplandsgatan. Foto: Sydsvenskan.
Villorna med tillbyggnader revs 1963. Två år senare – alltjämt på vänstertrafikens tid – öppnade ett nytt Tempovaruhus på Södra Förstadsgatan 124. I mitten av 1980-talet tog Bäst över lokalen och i dag ligger den tyska lågprisbutiken Lidl i samma hus. Foto: Sydsvenskan.
Samma vy idag.

 

Södervärn Försvunna Malmö 26 december 2015 • Uppdaterad 18 januari 2016

Hållplats Triangeln

Hästspårvagnens ändhållplats på Spårvägsgatan (klicka på länkar för modern karta) med en vagn som väntar på spåret. En polis med pickelhuva, en man med plommonstop och en påg med skolmössa poserar. Vykort från 1906. Foto: Sydsvenskans arkiv.

Triangeln nästa! Häng med på en tur med hästspårvagn genom Malmö.

Från ändhållplatsen på Spårvägsgatan vid Södervärn station (där man också kunde ta tåget mot Ystad) rundade hästspårvagnen hörnhuset vid Ahlmansgatan för att sedan rulla nerför Södra Förstadsgatan mot Triangeln och Gustav Adolfs torg.

En resa kostade fem öre per zon och zongränsen gick vid Triangeln och Stortorget. Hela sträckan Södervärn till varmbadhuset i hamnen kostade  alltså 15 öre. Biljetterna sålde konduktören i rullar, förutom under en kort tid då man gjorde ett misslyckat försök med självbetjäning och bössor.

Spårvagnarna avgick var åttonde minut mellan tjugo i åtta på morgonen och tjugo i tio på kvällen. Några egentliga hållplatser fanns inte, vagnarna stannade vid anrop.

Missa inte de andra stoppen i denna serie om hästspårvägen i Malmö: SödervärnGustav Adolfs torgStortorgetHamnenÖstergatanDrottningtorgetVärnhemLundavägen och Östervärn. Samt som bonus: Hästarnas sorti och Spårvägen på Limhamn

Hästspårvagnen har just lämnat ändhållplatsen, rundat hörnhuset mot Ahlmansgatan och svängt in på Södra Förstadsgatan. Hörnhuset fick bygglov 1901 och dess grannhus uppfördes 1903, vilket hjälper oss att datera vykortet till vinterhalvåret 1902-1903. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Spårvagnen far Södra Förstadsgatan ner och passerar Friisgatan med S:t Johanneskyrkan i fonden. De kvarvarande byggnadsställningarna på kyrkobyggnaden vittnar om att bilden bör vara tagen hösten 1906 eller vintern 1907. Foto: Sydsvenskans arkiv.
På sin väg mot kanalen har spårvagnen just passerat Triangeln, som möjligen ännu kallades Möllers hörna efter plantskolan som låg bakom planket vid träden till höger nerför Södra Förstadsgatan – där Centralpalatset kom att uppföras 1913. Till höger Brunnsgatan, till vänster Sjöbohms skomagasin (sedermera Idoffs skor). Bilden är tagen något år in på förra seklet.
Spårvagnen är på väg mot Södervärn längs Södra Förstadsgatan. I bildens vänsterkant ligger Möllers plantskola (och efter 1913 Centralpalatset). Tredje huset (det höga) på vänster sida står ännu kvar. Vykortet är daterat 1904. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Södra Förstadsgatan, sedd från Södertull. Högt upp på gatan kan vi ana en hästspårvagn, samtidigt som en annan är på väg över Davidshallsbron. Året kan vara 1902. Restaurang Royal med sin uteservering på vänstra sidan har just flyttat hit från Gustav Adolfs torg. Till höger på hörnan mot Regementsgatan låg vid denna tid Gust. Wolkes Vin & Spirituosa-Affär. Foto: Sydsvenskans arkiv.

Bilderna kommer i huvudsak från Sydsvenskans bildarkiv. Grundfakta har främst hämtats från Ragnar Gustafsons artiklar: en artikelserie i Sydsvenska Dagbladet 1970 samt ”Malmö per hästspårvagn” – en uppsamlingsartikel i Malmö Fornminnesförenings årsbok 1971. 

Södervärn Försvunna Malmö 25 december 2015 • Uppdaterad 18 januari 2016

Spårvagn genom ljuva Malmö

Låt oss glida genom Malmö på hästspårvagn. Ett sympatiskt sätt att ta sig fram, runt förra sekelskiftet. Hästspårvagnen började rulla i Malmö för nästan 130 år sedan. Närmare bestämt invigdes den första spårvagnslinjen den 27 augusti 1887.

I jämförelse med Stockholm och Göteborg var Malmö ganska sent på det med denna modernitet. Å andra sidan rullade den första svenska spårvagnen i Skåne, närmare bestämt i Ramlösa. Året var 1877. För övrigt fanns det hästdragen spårvagn tidigt även på Limhamn och i Falsterbo.

Redan 1873 hade man i Malmö börjat fundera på en hästspårvagn, med Köpenhamn som förebild. Där hade man introducerat  hästspårvagnen redan 1863.  Industristaden Malmö och förstäderna växte snabbt vid denna tid, och behovet av allmänna transporter hade ökat.

En första ansökan om att anlägga en spårvagn inkom från en dansk kapten 1879. Fler inkom under 1880-talet, men det blev till sist majoren Carl Magnus Frick som till sist fick tillståndet, den 11 maj  1887. Det tog bara drygt tre månader att verkställa. Majoren Frick själv köpte utvalda hästar från Halland. Kuskar anställdes och vagnar beställdes.

Läggningen av skenor påbörjades först i mitten av juli. En månad senare levererade Kockums mekaniska verkstad den första av nio vagnar med plats för fjorton sittande och åtta stående passagerare.

Öppnandet firades lördagen den 26 augusti 1887 med middag, tal och skålar på restaurang Kungsparken (d.ä.). Dagen efter var det dags för officiell invigning. Större delen av Malmös befolkning var på benen denna söndag. Alla ville åka med. När trafiken stängde på kvällen hade 2 100 Malmöbor provåkt sträckan med de nio vagnarna – det vill säga lite drygt tio turer per vagn. Dagen därpå var Malmö spårväg upplåten för allmän trafik.

Malmös första spårvagnslinje var 3 575 meter lång och gick Spårvägsgatan (Södervärn), Södra Förstadsgatan (via Triangeln), Södra Tullgatan, Gustav Adolfs torg, Södergatan, Stortorget, Frans Suellsgatan, Hans Michelsensgatan (Warmbadhuset). Resan tog cirka tjugo minuter, det vill säga en halvering av tiden för den som annars tog till apostlahästarna.

Den södra ändhållplatsen låg alltså på Spårvägsgatan vid Södervärns station (där man också kunde ta tåget mot Ystad), medan stallarna låg i kvarteret där auktionskammaren sedermera kom att ligga (i kvarteret Lekatten som idag inramas av Södra Förstadsgatan, Slöjdgatan,  Nikolaigatan och Carl Gustafs väg).

Missa inte de andra stoppen i denna serie om hästspårvägen i Malmö: SödervärnSödra FörstadsgatanGustav Adolfs torgStortorgetHamnenÖstergatanDrottningtorgetVärnhemLundavägen och Östervärn. Samt som bonus: Hästarnas sorti och Spårvägen på Limhamn

Bilden på stallarna är tagen tidigast 1899, då man utökade antalet vagnar från 16 till 25, och senast 1907 då man övergick till eldrivna spårvagnar. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Spårvagnarna tillverkades av Kockums mekaniska verkstad (som ännu låg vid Davidshallstorg). Här nummer 3 som är klart för leverans sommaren 1887. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Vagn nummer 25 är förspänd och redo att lämna stallet. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Spårvagnsförarna poserar utanför stallarna vid Södervärn. Foto: Sydsvenskans arkiv.

Bilderna kommer i huvudsak från Sydsvenskans bildarkiv. Grundfakta har främst hämtats från Ragnar Gustafsons artiklar: en artikelserie i Sydsvenska Dagbladet 1970 samt ”Malmö per hästspårvagn” – en uppsamlingsartikel i Malmö Fornminnesförenings årsbok 1971. 

Södervärn Försvunna Malmö 27 juni 2015

Ett vattentorn går i pension

Södervärns vattentorn med svalkande och skojig plaskedamm 1941. Foto: SYDSVENSKAN

Vattentornet vid Södervärn är torrlagt. Efter 99 år av trogen tjänst har tornet gått i pension. Det känns lite tomt och innehållslöst.

Sedan 1916 har Södervärns vattentorn försörjt törstiga Malmöbor. Men dess upprinnelse har en förhistoria.

Vattnet till staden kom ursprungligen från Pildammen och leddes ner till staden via olika vattensystem. På 1580-talet började man leda vattnet via genomborrade stockar till en brunn med reservoar på Stortorget. När koleran slog till som hårdast 1850, följd av svår torka 1858 blev behovet av nytt, fräscht vatten uppenbart. En ny, mindre damm anlades vid Pildammen. Efter en filtrering pumpades rent vatten till en nybyggd vattenreservoar vid dammarna. Anläggningen stod klar 1863. Mer om vattenverket vid Pildammarna kan man läs här.

Men staden törstade efter mer vatten. Räknat från 1840 växte Malmös befolkning från 10 000 till 100 000 på 75 år. Bara fem år efter uppförandet av den nya anläggningen vid stora och lilla Pildammarna blev vattenbristen åter akut. Gamla planer på att hämta vatten från Sege å aktualiserades.  År 1879 togs ett helt nytt vattenverk i bruk ute vid Bulltofta. Vattnet leddes under Vattenverksvägen till det nybyggda vattentornet på Kirseberg.

Inte heller denna gång släcktes törsten annat än för stunden. För att få jämnare tryck i ledningarna byggde man 1902-03 ett nytt vattentorn vid Pildammarna, på samma plats som den gamla reservoaren. Men det handlade inte bara om hushållsvatten, det var också en brandförsvarsfråga. Vattentrycket räckte inte till att släcka bränder i högre byggnader.

Med ökat tryck från moderniteter och bekvämlighetsinrättningar i staden sjönk vattentrycket återigen. Besvikelsen blev stor när trycket inte räckte till att fylla spolvattenbehållaren till de nyinstallerade vattenklosetterna.  Därtill visade sig det nya vattentornet vid Pildammarna vara alldeles för klent. Därför kom det bara att vara verksamt under tretton år.

Ett nytt, ännu högre och större vattentorn skulle byggas vid Södervärn, på gränsen till Sofielund som just inkorporerats i Malmö stad. År 1913 påbörjades planeringen och stadsarkitekt Salomon Sörensen fick i uppgift att rita tornet som murades med tegel från Lomma, Börringe och Helsingborg. Högst upp i tornet – 50 meter över havsytan – installerades en vattencistern i järn, levererad av Kockums Mekaniska verkstad och med en rymd av 2 300 kubikmeter.

Under fem dagar i mars 1916 kopplades Södervärns vattentorn in på olika delar av stadens vattenledningsnät. Trycket ökade avsevärt och de två andra tornen kunde ställas av. Vid tiden av första världskriget var bostadsbristen svår i Malmö, varför man redan samma år lät bygga om Kirsebergstornet till bostäder. Det vackra Pildammstornet – uppfört efter ritningar av Harald Boklund – lämnade man, och det står där än i dag intakt.

Södervärnstornet klarade av att ensam täcka stadens behovet i närmare 30 år, även om läget blev ansträngt. Andra världskriget försenade planerna på att leda vatten från Vombsjön. Det skedde först 1948 och året efter stod det nya tornet vid Botildenborg klart. Tornen i Oxie och Hyllie kopplades på 1972 respektive 1973. De är dessa torn som nu tillsammans ska klara av att ersätta trotjänaren vid Södervärn.

Nu är vattnet i Södervärnstornet borta, men minnena lever kvar. Några äldre Malmöbor kommer aldrig att glömma den plaskdamm som gav svalka under heta somrar. Dammen tycks ha tillkommit på sen 1930-tal eller tidigt 1940-tal. Idag ligger det en multiidrottsplan på platsen.

Yngre malmöiter minns kanske några av Studioteaterns uppsättningar i vattentornet på 1980-talet. Eller det attentat som vår kära fallossymbol utsattes för 1983. I samband med en takreparation tog sig en man upp på byggnadsställningen och klottrade: ”Hata data” och ”Mörda bilar”. Texten gick inte att tvätta bort. Teglet fick blästras och efterlämnade en nyansskillnad som ännu är synlig. Det är med andra ord ett ärrat torn, men som förhoppningsvis har många sköna pensionärsår framför sig.

Läs även: Attentatet mot vattentornet har Stephan Skougaard berättat om i boken ”Malme som jag ser det”. Och vill man fördjupa sig i Malmös vattenhistoria rekommenderas ”Malmö – den törstade staden”. Utsikten över Nobelvägen kan man ta del av här. Och här kan man få veta allt om skånska vattentorn. 

Södervärns vattentorn under uppbyggnad, med 1:ans spårvagn i förgrunden. Till höger om tornet ligger Barnkrubban vid Nobelvägen. FOTO: Malmö VA-verkets arkiv (ur boken Malmö – den törstande staden).
Armeringsarbete under byggandet av Södervärns vattentorn på 1910-talet. FOTO: Malmö VA-verkets arkiv (ur boken Malmö – den törstande staden).
Södervärns vattentorn murades med skånskt tegel.FOTO: Malmö VA-verkets arkiv (ur boken Malmö – den törstande staden).
Södervärns vattentorn på 1930-talet, utan plaskedamm. Foto: SYDSVENSKAN
Södervärns vattentorn med plaskedamm. En ståtlig fallossymbol.
Falsterbobanans rälsbuss passerade vattentornet fram till 1970-talet. Foto: SYDSVENSKAN
Södervärn Försvunna Malmö 1 maj 2013

Lyft tunnel med hemligrum

Gångtunneln under Dalaplan i november 2012. Foto: Martin Andersson

Sveriges kanske mest deprimerande gångtunnel har genomgått en skönhetsoperation. Den återinvigdes häromdagen.

När Malmöredaktionen senast och för tredje året i rad delade ut Nåbelpriset gick ett välförtjänt Ekonomipris till gångtunneln på Dalaplan. Motiveringen löd: Ekonomipriset tar Tunnelen på Dalaplan, för sin sparsmakade och minimalistiska utsmyckning, att med steril och rå betong gestalta en universell och postmodernistiskt urban hopplöshet. Som förbindelse mellan Södra Förstaden och gallerian Mobilia står den underjordiska passagen – i all sin nitiska enkelhet – symbol för kontrasten mellan samhälliga incitament och en allmänmänsklig längtan efter högre livskvalitet.

Detta pris är nu ett minne blott. Men försköningen till trots bär tunneln ännu på hemligheter, har vi veta genom bloggen Norra Sorgenfri Nu. Det visar sig nämligen att det i underjorden finns ett hemligt rum, eller kanske snarare ett hemligrum. Det nedre planet var alltså inte bara en passage utan också en toalett. Det kommer också till kännedom att den nu ansiktslyfta skönheten i dagarna har fyllt 50 år.

Bemannad bensinmack vid Dalaplan 1953. Foto: Sydsvenskan. 

Någon bild på tunneln som ung finns inte i vårt arkiv, däremot denna fantastiska bild från en bemannad bensinstation med märket Shell, från september 1953.

Samtidigt påminns vi av en annan bild, inskickad för några månader sedan av Tina Nilsson. Där syns en annan tunnel, ett par kvarter norrut vid Södervärn och Malmö Allmänna Sjukhus. Vi ser tydligt två trappnedgångar till en gångtunnel under Ystadbanans spår. Den så kallade ”grevebanan” försvann på denna sträcka 1955 och – kan man väl anta – tunneln med den?

Tunnel under järnvägen till Ystad.

Vi undrar nu, är det någon som minns gångtunneln vid Södervärn?

 

 

 

 

Kategorier

Senaste kommentarer