Annons:
Stortorget Försvunna Malmö 2 februari 2017 • Uppdaterad 16 februari 2017

Här låg världens första uppkopplade bankomat

Bankomaten för sedlar fyller 50 år i år. Om det är skälet till att Swedbanks uttagsautomater igår fick glädjefnatt och pumpade ut pengar till allmänheten, det låter vi vara osagt.

Den första uttagsautomaten utan uppkoppling till en datorcentral öppnade i London 1967. För att få ut pengar skulle man i automaten föra in dels ett hålkort, dels en speciell check överdragen med ett radioaktivt ämne. I Sverige introducerades den första bankomaten bara någon vecka senare i Uppsala. Meningen var att den skulle vara online men programmet blev försenat.

Världens första bankomat online kan anas under vänstra fönstret bakom den ljusa bilen (se förstoring nederst). Oxie härads sparbank hade sitt huvudkontor på Stortorget 11 i Malmö, med Lilla torg till vänster utanför bild. Foto: Lennart Gullberg/Sydsvenskan.

Därmed blev Oxie härads sparbank i Malmö först världen – mitt under det stora revoltåret 1968 – att inviga en onlineansluten uttagsautomat. Uppkopplingen gjorde det möjligt att direkt kontrollera saldot via en datalänk till Sparbankernas datacentral som hade introducerats i Malmö redan året innan. Bankomaten var tillverkad av Malmöföretaget Metior AB, ett företag bildat av Securitas och Tetra Pak.

Dagen efter pressvisningen den 6 maj rapporterade Sydsvenskan: ”I en första etapp har 1 000 konton gjorts i ordning för bankens kunder. Förutsättningen för att få ett kontokort och personlig kod är att man haft konto ett år utan övertrasseringar. Den 1 januari 1969 räknar man med att ha konton klara till samtliga kunder som fyller kvalifikationerna.”

Artikel ur Sydsvenska Dagbladet Snällposten den 7 maj 1968.

Sedelautomaten matades med 149 hundrakronorssedlar. För att få ut sina pengar fick man först öppna en stållucka genom att dra kortet genom en slits. Innanför dörren fanns ytterligare en kortslits. Därefter slog man in den önskade summan, och sedan sitt hemliga nummer – den personliga koden. Om någon försökte få ut mer pengar än som fanns på kontot tändes en röd lampa. Grön signal betydde att pengar var på väg ut ur maskinen.

Den helsvenska uppfinningen sågs som ett led ”i rationaliseringsarbetet och automatiseringen inom banken”. Den verkställande direktören på Oxie härads sparbank sade till Sydsvenskan: ”Samtidigt med ökad kapacitet räknar vi med en minskning av personalen med fem man genom naturlig avgång”.

Annons från 1968.
Oxie härads sparbank hade uppfört sitt monumentala huvudkontor i granit vid Stortorget 11 i Malmö redan 1917, en byggnad där bankens styrelse – i form av skulpturer utförda av konstnären Axel Ebbe – ännu blickar ut över torget. Det var där den första bankomaten installerades 1968.

Oxis härad sparbank var på fler sätt före sin tid. Redan 1962 hade banken öppnat Sveriges första sparbank med drive-in-service på Erikslust. Men med tiden tvingades banken till sammanslagningar som så småningom mynnade ut i Swedbank.

Första drive-in-banken i Sverige 1962. Fru S Herrvén är en av de första kunderna och väntar på att hennes bankbok ska komma i retur. Godssägare Hugo Weibull och bandirektör Carl Einar Bergenfelt tittar på.

Att man i Sverige var tidigt ute med bankomaten var ingen slump. Redan 1964 hade Securitas tagit fram ett system för passerkontroll, baserat på individuellt kodade kort, kortläsare och en fyrsiffrig kod. Det visades sig att systemet kunde få andra användningsområden. I december 1965 introducerades den första automatiska tankomaten vid en Esso-station i Tumba. Året efter kom varuautomaten med kortläsare.

Under 1968 installerades Malmöföretaget Metiors bankomat på flera platser i Sverige, men också i Holland, Portugal, Schweiz, Tyskland och i Köpenhamn. Den första uttagsautomaten introduceras i USA 1969.

De första uttagsmaskinerna kallades Bankomat, vilket också blev de svenska affärsbankernas registrerade varumärke 1968. Sparbankerna rikstäckande Minuten, som hade introducerats som varumärke först 1977, försvann under 2000-talet. Swedbank och sparbankerna använder numera namnet Bankomat på sina automater.

Tack till Lars Arfvidson i Malmö för info och klipp. Arvidson var utvecklingschef på Securitas alarm och har lett utvecklingen av bankomaten och dyliga produkter med kortläsare. 

Förstoring av bankomaten.

 

Stortorget Försvunna Malmö 6 januari 2017 • Uppdaterad 10 januari 2017

Det lilla torget med den stora saluhallen

I mitten av 1800-talet blev ”Les Halles” i Paris en symbol för den framtidsinriktade tidsandan. Idén att placera marknadstorget under tak var förvisso äldre och föregicks bland annat av basarer och passager mellan hus, men spreds snabbt över Europa och till Sverige.

Den första saluhallen i Sverige ska ha uppförts i Karlskrona redan 1831. Den andra byggdes i Stockholm 1873. Fyra år senare förkastades ett förslag att även förse Malmö med en saluhall. Först 1891 tillsatte stadsfullmäktige en kommitté med uppdraget att utreda frågan igen. I augusti 1893 föreslogs att en offentlig saluhall skulle inrättas på bastion Wenersborg, det vill säga mellan kanalen och hotell Savoy, på den tiden hotell Horn.

Ledamot J H Dieden röstade emot planen, då han ansåg att en saluhall ska ”vara tillgänglig från alla sidor, och alltså vara tillgänglig från rymliga gator”.  Andra platser som ansågs vara lämpliga att hysa en saluhall var på en gröning vid promenaden söder om yllefabriken (det vill säga mellan Hansa och kanalen), den gamla brandstationen i hörnet av Baltzarsgatan och Djäknegatan (Arkaden) och Elsnerska gården vid Stortorget.

Inget av dessa förslag vann allmänt bifall. Istället var det två andra platser som blev aktuella. Samma år som Kronprinsens husarer flyttade till sin nya förläggning – 1897 – föreslogs istället att ridhuset på Drottningtorget skulle bli en ny saluhall. Förslaget kompletterades ett år senare med ytterligare en saluhall, på Lilla torg.

Utsnitt ur Isbergs karta från 1875.

Under 1500-talets senare hälft omtalas ”en stor öde jord” sydväst om stadens marknadstorg, ”Thet ny torg”. Handeln på Stortorget – iordningställd av Jörgen Kock 1528  – hade i slutet av seklet blivit så intensiv att man beslöt att fylla ut sankmark och anlägga ett litet nytt torg för att avlasta, med salubodar för bagarna på södra delen, slaktarna på västra, hökarna på den norra och fiskblötarna (lutfisksäljare) på östra.

Södra sidan av Lilla torg. Bakom husraden i bildens vänsterkan syns delar av Hedmanska gården. Husraden består av fem hus, Lilla torg 6-10. Det lilla huset längst till vänster (nr 10) är värdshuset Kalopsenborg som 1890 ägs av utskänkningsföreståndaren N Johansson. I hus nummer 8 ligger C W Sterregaards urmakeri vars klockar tickade i fickorna hos många generationers Malmöbor. Längst till höger i bild – där de två gatlyktorna sticker ut – kunde man köpa kaffe och viktualier hos handlaren Magnus Nilsson. Idag kan man på samma plats sitta på indiska Greenchilis och Izakaya Kois uteserveringar. Foto: troligen Axel Sjöberg.

Hökarnas och fiskblötarnas små bodar på torget försvann under sent 1700-tal och ersattes på tidigt 1800-tal av fast bebyggelse, hus som nästan uppslukade torget. I ett av dem – ungefär där brunnen finns idag – låg värdshuset ”Kalopsenborg” där det sagts att enkom kalops och inkokt ål fanns på menyn.

”Stolpahuset”, med café på bottenplanet, på norra sidan av Lilla torg – det vill säga där krogen Victors numera har sin uteservering. Huset med adressen Lilla torg 3 ägdes 1890 av hökerihandlaren C Hansson. Vykort.

En annan byggnad var det omhuldade ”Stolpahuset” med en tillbyggnad uppallad med en grov kolonn av trä. Där bodde en före detta korpral som drev ett enkelt kafé på bottenvåningen.

”Om torgdagarna den första onsdagen i månaden var här ett rörligt och myllrade liv. Det var fullt med bondskjutsar, som saluförde kreatur och jordens produkter. Grisarna skreko och kor och kalvar råmade och gubbarna gingo omkring och kommersade med piskan i handen. Stor charm var där över ett sådant småstadstorg.” (”Minnen kring Lilla torg” från sent 1800-tal av Axel Cronquist i Malmö Fornminnesförenings årsskrift 1941).

I det nordöstra hörnet av Lilla torg anas Stortorget i glipan. Längst till vänster i den norra huslängan syns en bit av ”Stolpahuset”, vägg i vägg mössfabrikören O Rosenquists butik och fastighet (Lilla torg 2). De två fönstren till höger i längan utgörs av en egen fastighet (Lilla torg 1), ägd av fröken Charlotta Alfrida Andersson. Bakom den byggnaden ligger idag Mello Yello. Till höger syns även en del av torgets östra husrad, närmare nummer 13 som idag ligger mitt framför Espresso Houses uteservering. Bakom nr 13 sticker det Nyströmska huset upp med sin speceriaffär i hörnet av Stortorget (idag Piccolo Mondo). Foto: Sydsvenskan.

Först 1895 blev Lilla torg en allmän daglig saluplats för försäljning i minut av livsförnödenheter med undantag för fisk – fiskmånglerskorna hade sitt eget torg nere på Hjälmarebron.

Med 1898 års beslut om att anlägga en Saluhall på torget påbörjades ett arbete att expropriera de små byggnaderna på de tolv tomter som utgjorde kvarteret Lilla torg. Året efter kunde de alla rivas sedan den siste husägaren cigarrhandlaren Gust. W Bredberg slutligen valt att sälja till Malmö stad till ett överpris.

Hörnet av Larochegatan och Lilla torg – eller snarare Torvgatan, den trånga gata som idag upptas av diverse uteserveringar längs torgets vänstra sida (Steakhouse, Greenchili Indian, Izakaya Koi och Jospers). Mitt i bild ses västra gaveln på den husrad (nr 6–10) som före 1899 utgjorde delar av kvarteret Lilla torg. Mellan husen, på andra sidan torget, syns nr 12 och 13. Foto ur Malmö fornminnesförenings årsskrift 1941.

Planeringen av Malmös två saluhallar utfördes av stadsarkitekten Salomon Sörensen. Kostnaden för saluhallen fick enligt stadsfullmäktiges beslut inte uppgå till mer än 128 000 kronor – att jämföra med de  52 000 det skulle kosta att bygga om det gamla ridhuset.

Byggnaden bildade med sina mått — 23 meter åt söder, 45 meter åt öster, 35,5 meter åt norr och 39 meter åt väster – en oregelbunden rektangel. Ytterväggarna var av murat tegel från Skromberga. De delar av taket som inte bestod av tjockt råglas var klädda med skiffer. Golvet belades med plattor i enkelt mönster. Källare som låg under halva byggnaden var 2,5 meter djup och försedd med två handdrivna varuhissar. Gångarna var 3 meter breda och det fanns plats för en vaktmästare och ett kontor. El till belysningen ”tagas från elektricitets-station”.

Kommersen så som den såg ut i saluhallen på Lilla torg 1914. Bild ur boken ”Malmö 1914”.

I juni 1903 togs den nya hallen på Lilla torg i bruk. Den drygt 1 000 kvadratmeter stora ytan bestod, förutom av kontor, toaletter och ett mindre kafé, av 32 lite större butiker på cirka tio kvadratmeter, samt 65 lite mindre butiker (på 3-4 kvm). Butikshyran låg mellan 100 och 300 kronor per år. Därtill fanns det 64 källarrum för förvaring à 25 kronor.

Redan 1899 hade kommunstyrelsen utsett en saluhallsstyrelse som skötte driften och höll koll på räkenskaperna. Det var också den som reglerade vad som fick säljas i saluhallarna, det vill säga ingenting annat än livsförnödenheter, blommor och frukt. Den ansvarade även för uthyrningen av fasta saluplatser på stadens torg. Saluhallsstyrelsen hade också 1903 förordat en tredje hall i staden, den som senare kom att kallas Södra saluhallen.

Läs mer: Återställ den gamla saluhallen! 

I saluhallen var kvinnorna i majoritet, bland kunder men inte minst bland säljarna. Här tre vilt- och köttförsäljerskor på trappan till saluhallen. Foto: Sydsvenskan.

Enligt 1912 års bokslut var 95 av de 98 butikerna på Lilla torg uthyrda, men bara 24 av de 64 källarplatserna. Hyrorna hade höjts något och en del garderober för hyresgästerna hade tillkommit. I det stora hela var finanserna i ordning och verksamheten rullade på utan anmärkning.

Två år senare beviljade kommunfullmäktige ett förslag på att låta installera ett kylmaskineri i källaren, för att även under varmare årstider kunna hålla temperaturen nere till två till fyra plusgrader.

Saluhallen på Lilla torg i Malmö juni 1943. Foto: Sydsvenskan.

Redan när saluhallen på Drottningtorget öppnade 1900 hade Saluhallsstyrelsen låtit anställa vaktmästaren Olof Martin Mathiasson, med bostad på Jöns Filsgatan 7. I tjugo år hade han ”visat sig plikttrogen, duglig och nitisk” men då han nu ”drabbats av sjukdom (skrumpnjure med åderförkalkning och hjärnuppmjukning)” fann man det lämpligt att bevilja Mathiasson en skälig pension.

Gäss till försäljning i saluhallen vid Lilla torg i Malmö 1951. Foto: Sydsvenskan.

Kommersen i hallen på Lilla torg fortgick som brukligt i många år, utan närmare besvär. Men mot slutet av 1930-talet med ökade behov av underhåll och reparationer, började ekonomin svaja. Allt fler salustånd stod tomma och kundunderlaget avtog. Kunderna hade börjat söka sig till alternativa affärer. Bland annat hade kooperativet vuxit sig allt starkare. År 1940 fick saluhallsstyrelsen i uppdrag av stadsfullmäktige att säga upp hyresgästerna i Södra saluhallen och avveckla verksamheten.

Försäljning av frukt, grönsaker och blommor 1953. Foto: Jan Dahlander/Sydsvenskan.

Under de osedvanligt stränga vintrarna under krigsåren inkom det ideliga klagomål från hyresgästerna i de två kvarvarande hallarna rörande allt för låga inomhustemperaturer, som värst neråt tio minusgrader. Saluhallsstyrelsen hade övervägt att dra in centralvärme men avstod då kostnaderna skulle bli för höga. Hyresgästerna får nöja sig med att några av de outhyrda stånden byggdes om till uppvärmda omklädningsrum.

Något år senare föreslogs allmänna rationaliseringar och en nedläggning av hallen på Lilla torg. Man påtalar att bara hälften av salustånden stod outnyttjade.

”Den ringa frekvensen är icke, såsom möjligen skulle kunna förmodas, en krisföreteelse utan torde sammanhänga med bl. a. den betydande utbyggnad av fasta affärslokaler för detaljhandeln, som försiggått under åtskilliga år.” (S. A. Johansson, på saluhallsstyrelsens vägnar till stadsfullmäktige 1943).

1953. Lilla Torg med Saluhallen sedd från Skomakaregatan. Foto: Ernst Henriksson/Sydsvenskan.

I januari 1951 slår man samman saluhallsstyrelsen och slagthusstyrelsen till en enhet. Ett par år senare föreslås att all partihandel som sker på stadens hallar och torg flyttas till slagthuset. Hallen på Lilla torg var nu i stort behov av modernisering. En utredning visade att en omfattande renovering skulle ge högre hyror som hyresgästerna inte var beredda att betala. Därmed stängde man saluhallen på Lilla torg 1957.

Som vidare skäl pekade saluhallsstyrelsen även på strukturförändringar inom livsmedelsbranschen och en pågående kontorisering av den äldre staden. Det vill säga ett minskande kundunderlag i kombination med att hallen inte längre motsvarade den moderna tidens krav.

Utförsäljning sista dagen 1957. Foto: Sydsvenskan.

Redan i samband med att röster höjdes för en nedläggning av saluhallen på Lilla torg 1943 inkom Föreningen Malmö konsthalls styrelse – som bildades 1931 – med förslaget att förvandla den slitna byggnaden till ett konstens tempel. Så blev det nu inte. Istället blev den en bilhall. Det var Wiklunds bilfirma i Malmö som ställde ut och sålde begagnade General Motor-märken som Opel, Chevrolet och Vauxhall.

1958. Utställning av nya och begagnad bilar i saluhallen på Lilla torg. Frågan är: hur fick man in bilarna? Foto: Skånereportage/Sydsvenskan.

År 1963 stängde även Malmös äldsta saluhall, på Drottningtorget. Spridda röster uttryckte saknad, men debatten kom istället att handla om Lilla torg. En stark och närmast enig opinion förespråkade att den gamla hallen skulle rivas för att åter öppna torget och samtidigt framhäva den äldre omgivande bebyggelsen med anor från 1500-, 1600- och 1700-talen. Lilla torg skulle bli en kulturhistorisk oas, en fin turistattraktion efter förebild i andra svenska städer. Kullersten och en liten brunn skulle förstärka den medeltida känslan.

I april 1968 arrangerades ett rivningsgille med pompa och ståt, ballonger och kafferep. Den gamla saluhallen hade bara några månader kvar till att fylla 65 år när grävskoporna gjorde processen kort.

Timmen är slagen för den gamla saluhallen. Till och med visarna har trillat ur klockan 1968. Foto: Krister Malmström/Sydsvenskan.
Saluhallen på Lilla torg i Malmö revs 1968. Foto: Ronny Johansson/Skånereportage.
Den gamla tegelbyggnaden revs i raskt tempo. Foto: Jan Dahlander/Sydsvenskan.
Lilla torg är ”återställt”. Foto: Per L-B Nilsson/Sydsvenskan.

Bonusbilder:

Saluhallen i mars 1950. Foto: Sydsvenskan
Fiskförsäljning 1953. Foto: Lennart Gulberg/Sydsvenskan.
Fruktförsäljning 1957. Foto: Sydsvenskan.
Sista dagen 1957. Foto: Sydsvenskan.
Wiklunds bilfirma ställde ut nya och begagnade bilar i den gamla saluhallen på 1958. Foto: Skånereportage/Sydsvenskan.

Tack till Eber Ohlsson för ovärderligt researcharbete. 

Stortorget Försvunna Malmö 1 januari 2017 • Uppdaterad 13 januari 2017

Nej, fy för sjutton!

Smaka på talet. 2017. Låter det som ett höjdarår?

Att spå i kristallkula är svårt. Kanske är det lättare att söka svar i backspegeln. Låt oss backa några hundra år.

År 1417 låg Erik av Pommern i krig med furstarna i historiska Schleswig och Holstein.

År 1517 landsteg den danska flottan i Stockholm men slogs tillbaka i slaget om Vädla. Samma år avslutas det stora befästningsarbetet åt landsidan i Malmö.

År 1617 negligerade kung Kristian IV Malmö och lade istället allt fokus på Kristianstad. Just detta år brändes inga häxor i Malmö.

År 1717 var Skåne utarmat av många års försvenskning, krigsoperationer, epidemier och missväxt. Malmö hade under 150 år legat i kläm på grund av den kraftmätning som pågick mellan Danmark och Sverige. Stadens befolkning hade krympt till 2 795 invånare, inräknat dem som bodde utanför portarna på Öster- respektive Södervärn.

År 1817 drabbades Malmö av en svår finanskris. Tidigt 1800-tal var en expansiv period i Malmös historia. Staden växte och köpmännen gjorde snabba affärer med export och import. Stadens befolkning uppgick nu till drygt 6 000. Malmö diskont var en form av bankrörelse med krediträtt i Riksbanken. Efter upprepade kriser erhöll Malmö diskont nya krediter samtidigt som man lånade ut stora belopp till enskilda företagare, vilket man dolde bakom en falsk bokföring.

En av initiativtagarna till Malmö diskont var hamngrundaren, industrimagnaten och affärsmannen Frans Suell (den yngre). Han hade dock avgått ur styrelsen redan 1811 och avled samma år som lånebubblan sprack. I juni 1817 var 1,5 miljoner riksdaler utlånade. I Stockholm anade man oråd och beordrade en revision. Malmös borgmästare, tillika direktör i diskonten, kommerserådet Carl Magnus Nordlindh höll skenet upp. Han fortsatte att som vanligt fara till Ramlösa för att dricka brunn.

Carl Magnus Nordlindh (1768–1825), efter en gouache av C G Gillberg.

Det visade sig att ungefär hälften av pengarna var utlånade utan säkerhet, till största del åt handelsmännen Haqvin Malmros, Jacob Berthold Kock och Jonas Ståhle. Åtminstone den senare hade 1814 spekulerat i ett långt krig mot Norge och förlorade en ansenlig summa pengar.

En häktningsorder och kungörelsen från Svea hovrätt nådde Malmö den 4 oktober 1817. Direktör Nordlindh och de två andra direktörerna, handelsmannen Henrik Falkman och kommerserådet S Christer Björkman, skulle omedelbart häktas och beläggas med kvarstad.

Nordlindhs anmälde sig sjuk, avsade sig borgmästarämbetet och sattes under bevakning i sitt hus (senare kallat det Berghska huset). Falkman och Björkman häktades, fråntogs nycklarna till diskontkassan och sattes i husarrest. Samma öde erfor Malmros, men inte Kock och Ståhle. De hade redan lämnat Malmö för att förgäves söka kunglig nåd i huvudstaden.

”Lördagsaftonen var hemsk. Ännu om söndagen rådde en djup tystnad i hela staden. Även de fria hade mistat hågen att visa sig. Staden var försänkt i sorg, dels över vad redan hänt och dels av fruktan för vad vidare förestod.” (Nedtecknat av tillförordnade magistratssekreteraren Halling som befann sig i händelsernas centrum.)

På måndagsmorgonen samlades borgerskapet och stadens näringsidkare på Stortorget för att rådslå. Men förvirringen inom det ekonomiska livet bestod och den spred sig som ringar på vattnet till andra diskonter i landet. Regeringen i Stockholm fick tillgripa speciella krisåtgärder.

Stortorget tecknat av konstnären Ludvig Messmann 1857, så som residenset och Rådhuset såg ut på Nordlindhs tid runt 1817.

Rättegången med Malmö diskonts direktion samt Ståhle, Kock och Malmros genomfördes från 25 oktober 1817 till 9 januari 1818. Under större delen av rättegången var Nordlindh anmäld sjuk. Malmros slapp vidare straff, men Ståhle och Kock dömdes till var sitt halvår i fängelse, men slapp straffarbete efter en nådeansökan från fruar och betrodda borgare.

De tre direktörerna dömdes att stå i halsjärn på Stortorget under två timmar samt straffarbete på Varbergs fästning i fem respektive två år, men Kungl. Maj:t besparade dem nesan att stå vid skampålen. Fästningsstraffet förändrades till förvar på Malmö citadell, tills Kungl. Maj:t ”funne skäl annorlunda förorda”.  Alla tre direktörerna berövades förmögenheter och fastigheter, och de gick alla i konkurs något år efter kraschen.

Handelsmannen Henrik Falkman (1774-1839), fotografisk avbildning av ett miniatyrporträtt utfört 1795.

Henrik Falkman var den direktör som kom lindrigast undan. Möjligen hade det att göra med att hans bror, Hans Aron Falkman, utsetts till ny borgmästare i staden. Han fick tillåtelse att visas med sin familj på dagtid och försattes fullt ut på fri fot år 1821. När Björkman frigavs är inte bekant. Nordlindh däremot släpptes först strax före sin död, den 14 januari 1825.

Finanskrisen blev ett dråpslag för hela stadens ekonomi och många köpmän drogs med i fallet. Depressionen kom att vara i årtionden. 1817 stod Malmö mitt uppe i det största förändringsarbetet någonsin, även med dagens mått mätt. Det var frikostiga lån ur Malmö diskonts kassaskrin som finansierade förändringen från befästningsstad bakom vallar och gravar till en öppen handelsstad, omgärdad av kanaler.

Det var Nordlindh som ledde det raseringsbolag som bildades 1805 i syfte att för stadens räkning leda arbetet och sälja nya tomter. De gamla vallgravarna skulle förvandlas till kanaler och innanför dem skulle alléer planteras längs promenaderna. Två nya torg, Gustav Adolfs torg och Drottningtorget, skulle anläggas och sumpig mark beredas till byggnadstomter.

När raseringsbolaget föll med Malmö diskont var alltjämt mycket arbete ogjort. Kanalerna var halvfärdiga och grunda, torgen ännu mest träsk. Arbetet avstannade och det skulle ta flera decennier att färdigställa det påbörjade projektet.

År 1917 härjade första världskriget nere på kontinenten. Även vi drabbades indirekt. Samma år inträffade den ryska februarirevolutionen. I det svenska samhället växte spänningarna mellan fattig och rik. Den socialistiska agitationen fick ett uppsving och tålamodet med den rådande livsmedelsbristen och de allmänna missförhållandena var slut. Antalet fackliga konflikter var rekordstort detta år.

30 000 demonstranter på Stortorget 1917.

Läs mer: Dyrtider i Malmö i första världskrigets skugga.

Svartabörshandeln var omfattande. Livsmedelsbristen och svälten kulminerade under första halvåret 1917. Missnöjet ledde till spontana hungerrevolter. Demonstrationer arrangerades över hela landet, vissa med våldsamt förlopp. I Malmö fick hungerdemonstrationen på Stortorget onsdagen den 25 april en lugn manifestation. Demonstrationen lockade fler människor än rekordkonserterna under Malmöfestivalen, det vill säga uppemot 30 000 arbetare, varav 2 500 från inkorporerade Limhamn. Arbetarkommunens ordförande läste från Rådhusets burspråk upp krav på bland annat regleringar av livsmedels- och bostadsmarknaderna.

Hungerdemonstrationens delegation till stadens myndigheter, samlade på Rådhusets burspråk. Från vänster: August Åkesson, Karl Ekberg, Axel Lindskog, J P Berglund, Anna Linder, Olof Andersson och Lorenz Hylén.
Så mycket folk har väl knappast någonsin varit samladt i Malmö”, rapporterade Sydsvenska Dagbladet som samtidigt konstaterade ”att det hela aflopp lugnt och värdigt”.

Borgmästaren Wilhelm Skytte lovade demonstrationens delegation att ta livsmedelsfrågan på större allvar och under sommaren och hösten förbättrades läget något.

År 2017. Dessbättre rör sig inte historiska skeenden i kriscykler om hundra år. Förändringar och strukturkriser tycks snarare komma i tätare intervaller. Forskning kring strukturperspektiv i den ekonomiska historien anger – exempelvis enligt Lennart Schöns bok ”En modern svensk ekonomisk historia” – cykler om 40 till 50 år, där 20–25 år av förnyelse, omvandlingar och instabilitet följs av 20–25 år av rationaliseringar, stigande effektivitet och stabilitet. Därefter inträder ett nytt paradigmskifte.

År 1790–1850 omvandlades jordbruket. Den första vågen av industrialismen kom runt 1850. Efter 20 år av omställningar till ångkraft och ny teknik följde 20 år av rationaliseringar. Den andra industrivågen kom på 1890-talet med förbränningsmotorn, elektricitet och telefoni, följd av en tid av effektiviseringar. På 1930-talet moderniserades industrisamhället med en växande tjänsteproduktion. På 1950-talet följde en period av rationaliseringar. Det postindustriella samhällets genombrott kom med verkstadsindustrins död runt 1975. Efter 20 till 25 års omställning till ett tjänstesamhälle var det vid millennieskiftet dags för en ny period av effektivisering och tillväxt.

Om teorierna stämmer befinner vi oss i slutet av den senaste fasen. Det skulle innebära att vi snart står inför en ny strukturkris med instabilitet, eller om man så vill: en tid för innovationer.

Läs mer om Malmö diskont: ”Carl Magnus Nordlindh” av Olle Helander i Malmö fornminnesförenings årsskrift 1972, ”Malmö diskontverks fall 1817” av Björn Sjövall i Malmö fornminnesförenings årsskrift 1940, ”Minne från Malmö” av Ludvig B Falkman, ”Stadens historia 1719–1820” av Olle Helander i Malmö stads historia, volym 2 samt ”Malmö diskont – en institutionell analys av en bankkris”, doktorsavhandling av Tom Kärrlander. 

Hungerdemonstrationen på Stortorget, sedd 1917 från Rådhusets trappa.
Stortorget Försvunna Malmö 23 december 2016

Traditionell julinblåsning i medvind?

Julgran, klappar och Kalle Anka. Ljusslingor och bjällerklang. Glögg och julskinka.

Det finns jultraditioner, och så finns det jultraditioner. Få har sådana anor som julinblåsningen på Stortorget.

Seden att blåsa in julen är 300 år gammal. Det har funnits tider då den ansågs löjlig och otidsenlig. Men visst har traditionen fått en liten medvind? Är det inte så att allt fler Malmöbor tar en promenad på julafton för att ta del av det traditionella julfirandet på Stortorget?

En sedvänja från medeltiden är julfriden. ”Jula friðær” finns belagd i de äldsta nordiska landskapslagarna, den är alltså bra mycket äldre än alla andra jultraditioner.

På den danska tiden skulle alla sysslor ligga nere och allmän frid råda i Skåne. Under försvenskningen av Skåne efter 1658 förkunnade borgmästaren från rådhustrappan – beklädd med ett rött skynke och i närvaro av magistraten och inför den församlade menigheten på Stora Torget – en julfrid där ”dryckenskap och oskickeligt lefwerne sampt kiif, trättor och slagsmåhl” bestraffades hårdare än vanligt. Förordningen som naglades fast på rådhusporten är daterad 23 december 1695.

Första julinblåsningen 1727 som tecknaren Anders Sten föreställde sig den 200 år senare, publicerad på julafton 1927.

År 1700 noteras det i protokollen att basuner ackompanjerade händelsen, men det var först 1727 som akten genomfördes under musikarrangemang och därmed blev en julinblåsning.

År ut och år in utan större förändringar fortgick ceremonin med julinblåsningen så snart klockorna i S:t Petri kyrka slagit tolv slag på julafton, och med utblåsning på trettondedag jul.

Med tiden blev förkunnelsen mest en jultradition utan större förpliktelse. Den ceremoniösa akten kritiserades för att vara ”ett gammalt, men löjligt bruk” och fredsplakatet spikades upp på rådhusporten för sista gången 1834. Men musiken tystnade först i mitten av 1800-talet då traditionen ansågs löjlig och förlegad.

Uppläsandet af plakatet upphörde sedermera och det utspikades sista gången år 1834, men musicerades dock årligen ända till i Januari månad 1840. Den dag Magistra­tens ferier slutats och dompredikan hållits i storkyrkan, utblåstes Julen.” (Historieskrivare J O Friberg från början av 1840-talet.)

Läs också: Då ansågs traditionen löjlig.

1913. Julinblåsningen när det begav sig på Stortorget för lite drygt hundra år sedan. FOTO: KÜLLER

Likväl kom traditionen att återuppstå, troligen på 1870-talet. Fram till 1927 ombesörjdes julinblåsningen av musiker från Kronprinsens husarregemente.

Sedan 1953 är det Malmö FBU-RK Musikkår som håller liv i traditionen. På julafton klockan 12 är det dags för årets inblåsning med musik och dans runt granen. Men något tal av kommunfullmäktiges ordförande Kent Andersson blir det inte i år. Både balkong och rådhus är under renovering.

 

1920. Julfirandet sett mot norr med Rådhuset till höger. Bild ur boken ”Malmö genom 600 år”.
1946 blåstes julen in på Gustav Adolfs torg. Foto: Sydsvenskan.
1953. Foto: Ernst Henriksson/Sydsvenskan.
1954. Röda Korsets musikkår blåser in julen. Foto: Charles Raasum/Sydsvenskan.
1962. Foto: Lars A Lindkvist/Sydsvenskan.
1976. FBU–orkestern blåste in julen på Stortorget, medan tomtar sålde glögg. Foto: Leif Å Andersson/Sydsvenskan.
1977. Det var en blåsig inblåsning det året. Foto: Thore Andersson/Sydsvenskan.
1987. Foto: Ola Nilsson/Sydsvenskan.
1988. Foto: Lars Brundin/Sydsvenskan.

 

Stortorget Försvunna Malmö 12 december 2016 • Uppdaterad 25 december 2016

Luciafirande i Malmö vi minns

På medeltiden ansågs övernaturliga makter var ute och härja under lucianatten. En annan Lucia var ett helgon på Sicilien. I Malmö har man utsett årets Lucia sedan 1940.

1940. Malmös första Lucia var Britta Andersson. Hon utsågs av tidningen Arbetet. Foto: Henning Stenberg.
1944. I samband med att Kooperationen i Malmö fyllde 100 år utsågs det årets Lucia. Foto: Otto Ohm.
1945. Kerstin Freij-Regander utsågs det året som Lucia.
1946. Årets Lucia är Ethel Franz, i mitten omgiven av sina tärnor på Amiralen.
1949. Lucia på lastbilsflak i reklambetonad bilkortege genom staden. Foto: Bertil Rubin.
1950. Karin Andersson lussar för pensionärerna S Lundin och L Hylén.
1950 utsågs Danmarks första Lucia. När Karina Hinné från Gentofte vann den nordiska uttagningen fick hon som pris att bestämma vilken berömd svensk hon ville träffa och hon valde Edvard Persson. Foto: Owe Sjöblom.
1951. Luciautmaningen för barnen i Malmö.
1952. Uttagning till Malmös Luciaarrangemang av tidningen Arbetet. Bland de sju kandidaterna utsågs Siv Nilsson (nr 5) till årets Lucia.
1953. Av de sju kandidaternablev det till slut nummer 6, Gertrud Nordström, som till slut valdes till Malmös Lucia.
1954. Ulla Carlqvist tillsammans med de sex tärnorna och två små barn i Sagoland.
1961. Många årskullars Lucia-mamma Edith Lindvall bjöds på kaffe av både 1960 års Lucia Lou Ohlson och 1961 års nykorade Siv Svensson
1961.Årets Luciakandidater poserar på Bulltofta framför en rad bilar, uppställda i reklamsyfte.
1970. Lussetåg luciatåg på Malmö sjukhem. Annette som Lucia och Lill-Carin och Jane som tärnor.
1977. Malmös Lucia Eva Tyleberg lussar på vårdinrättning.
1986. Annika Löfstedt som Lucia tillsammans med alla tärnor.
1994. Paula Pennsäter, sedermera sångerska, utsågs till årets Lucia.
2004. Även Malmö sportdykare har utsett en Lucia. Foto: Lars Brundin.
1997. Louise Lautrup krönes på Stortorget. Foto: Peter Frennesson.
2004. Lucia Karin Åkerman i täten för detta års MC-kortege. Foto: Patrick Persson.

 

Stortorget Försvunna Malmö 6 december 2016

Från syndens näste till kontor

Frimurarna i Malmö äger två fastigheter. Dels själva logehuset på Isak Slaktargatan 1B, dels fastigheten på Stortorget 13A. Logehuset med sin vackra takfris syntes från Lilla torg, innan Oscar Häggs hotell och kontorsbyggnad kom att skymma utsikten från 1911. Ritningarna av arkitekten och frimurarbrodern Alfred Arwidius är daterade 1897, men huset kom att invigas först 1904.

Några år senare fick arkitekten John Smedberg att uppföra ett bostadshus i vinkel med logehuset och med fasaden ut mot Stortorget (med nummer 13A). Det stod klart 1908.

Läs mer: Klassikt hus på Stortorget får nygammalt utseende.

Även byggnaden i hörnet av Isak Slaktaregatan och Stortorget (nummer 13B) ingick då i Frimurarnas komplex. Den byggnaden uppfördes redan 1855 med ett konditori och en restaurang kallad Davidssons källare med bland annat David Lenander som krögare; han som även drev nöjesträdgården och utevärdshuset Davidshall.

I mitten av 1860-talet ansågs källaren synnerligen syndig då danska lättklädda sångerskor – så kallade harplufter – stod för underhållningen och belönades efter prestation av den manliga publiken.

Stortorget sett från S:t Petris kyrktorn. Inget av husen längs de västra sidan, förutom Kockska huset längst till höger bakom Kramer, står kvar. Vykort, något år in på 1900-talet.

Frimurarna som sedan 1863 huserat på värdshuset Mon Bijou och samtidigt sökte efter en egen fastighet övertog hörnhuset på Stortorget år 1866. Restaurangen döptes om till Frimurarkällaren och när logerna flyttades över till den nya huset lite längre in på Isak Slaktaregatan 1904 inrättades ett hotell i lokalerna. Det fick namnet Standard.

När frimurarna sålde huset 1921 genomgick det en större renovering och bytte namn till Frimurarhotellet. Restaurangen kom att byta namn ett flertal gånger för att de sista åren gå under namnet Kung Karl.

När huset skulle renoveras på 1980-talet revs en bärande vägg i källaren av misstag, varpå hela huset höll på rasa ut på torget. År 1985 revs hel huset och återuppfördes i samma stil. Idag är det kontor i byggnaden.

Stortorget med Hotell Kramer och låg husrad vid torgets västra sida ca 1890. Till vänster i bild syns en del av frimurarnas gamla byggnad, långt senare Kung Karl. Foto: Sydsvenskan.
Apoteket Lejonen (till vänster) på sin gamla adress vid Stortorgets västra sida, som man lämnade i mitten av 1890-talet. Huset revs 1911 till förmån för hotell Anglais, nuvarande Rica Hotel. Till höger den dåvarande frimurarlogen med restaurang i källaren. Foto: Sydsvenskan.
Frimurarhotellet till vänster och i mitten frimurarlogens nya fastighet på Stortorget 13A när den är alldeles nybyggd 1907-08 – läs mer om det huset här. Foto: Carl Vilhelm och Victor Roijer.
Restaurang Kung Karl på Stortorget i Malmö år 1965. Foto: Lennart Gullberg/Sydsvenskan.Foto: Foto: Lennart Gullberg/Sydsvenskan.
Stortorget med Frimurarehotellet troligen i början av 1930 talet. Vykort/Sydsvenskans arkiv.
Det gamla frimurarhotellet, sedermera Kung Karl, revs i juni 1985. Därefter uppförde man ett nytt i samma höjd och stil. Foto: Bitte Yue/Sydsvenskan.

 

Stortorget Försvunna Malmö 28 november 2016 • Uppdaterad 29 november 2016

Nej, Fidel Castro drack inte Cuba-Cola

Det fanns en tid då vänsterradikaler i Sverige föredrog Cuba-Cola framför det amerikanska originalet, i tron att de därmed stöttade Kubas ledare och revolutionär Fidel Castro. Läsken fick därmed ett stort uppsving på 1960- och 1970-talen.

Men sanningen är den att Cuba-Cola har mer gemensamt med Lantmannagatan än med Havanna. Det var på Saturnus  i Sofielund läskedrycken togs fram 1953, i syfte att lansera en lokal variant av Coca-Cola, och innan originalet släpptes på den svenska marknaden.

Länge var koffein och fosforsyra förbjudna ingredienser i svensk läsktillverkning, kanske mer för att skydda den inhemska marknaden än för att skona medborgarnas kroppar. När lagen ändrades 1953 låg Malmö Förenade Bryggerier AB i startgroparna för att på licens tillverka Coca-Cola i södra Sverige, men Saturnus hann alltså före med sitt koncept ett par månader.

Cuba-cola var ett koncept som Saturnus i mMlmö tog fram 1953, för tillverkning över hela landet – bland annat i Gävle. Bild ur boken ”Försvinnande god – en svensk läskhistoria”.

Namnet Cuba-Cola hade inte annat syfte än att ge en exotisk touch. En annan colavariant i Sverige vid denna tid var Afri-Cola – lanserad i Köln redan 1864 – och den mest sålda i  Europa fram till andra världskrigets slut.

Saturnus har anor från 1893. Apotekaren Fritz Borg och kemisten Anders Nilsson började i ett bakre rum i apoteket Fläkta Örn på Stortorget (biografen Spegeln idag) att tillverka extrakt och essenser. Inför hotet om en ny spritdrycksförordning i början av 1900-talet utökades sortimentet med essenser till en ny dryck som vuxit i popularitet på kontinenten: läskedrycker och lemonad.

År 1912 flyttades tillverkningen till Grynbodgatan 14 (snett emot restaurang Lemongrass), där bröderna Gadd tidigare hade drivit Malmö Cigarr- och Tobaksfabrik. Med första världskriget sköt priserna på importerad sprit i höjden. Därmed ökade efterfrågan på essenser att blanda med spritmonopolets storsäljare: Kronbrännvin.

På 1920-talet moderniserades firman av en ny ägare – Arvid Liepe och sedermera sonen Gunnar Liepe. Bland annat introducerades den speciella Saturnusflaskan. Man knöt också kontakt med konstnären Gösta Adrian-Nilsson, GAN, och reklammannen och illustratören Anders Beckman i syfte att ta fram attraktiva affischer, broschyrer, annons och etiketter.

Reklamaffisch av Nils Wedel för Saturnus tryckt på Åkerlund & Rausing i Malmö, från en utställning på Skissernas museum 1998. Foto: Ola Nilsson/Sydsvenskan.

Som grädde på moset lät man också uppföra en ny, modern funkisinspirerad lokal i hörnet av Lantmannagatan och Ystadsgatan. Byggnaden där man alltså tog fram konceptet Cuba-Cola stod klar 1937. Läsken tillverkas ännu av fyra mindre bryggerier över landet – den närmaste är Krönleins i Halmstad. Företaget Saturnus, med bland annat glögg och kryddat brännvin på repertoaren, har idag flyttat till Fosie industriområde och ägs alltjämt av familjen Liepe.

Värre är det med funkishuset på Lantmannagatan. Den kulturhistoriskt värdefulla byggnaden finns kvar, men står övergiven och stadd i förfall. Därvidlag går tankarna till Kuba.

Saturnus med fabrik, laboratorium och kontor när funkisbyggnaden var ny. Bild ur boken ”Malmöföretagen – förr och nu” av Rikard Smitt.
Edward Liepe utanför Saturnus i Malmö 1999 är verksamheten fortfarande leddes från Lantmannagatan. Foto: Daniel Fresia-Cox/Sydsvenskan.
Skylten på taket plockas ned av Charles Theander och Tomas Welén. Saturnus flyttade från Lantmannagatan till Fosie i april 2000. Foto: Lars Ottosson/Sydsvenskan.
Saturnushuset på Lantmannagatan står och förfaller. Foto: Johan Pihlemark/Sydsvenskan.
Stortorget Försvunna Malmö 30 oktober 2016 • Uppdaterad 28 oktober 2016

När Malmö blev bannlyst

En gång blev Malmö bannlyst. Kanske inte hela Malmö, men väl borgmästare och rådmän. Den bannbullan blev aldrig hävd, så vitt känt. Är det kanske dags nu?

Det var i slutet av 1400-talet. En enklare inrättning för fattiga, behövande, gamla och sjuka hade på 1470-talet förvandlats till ett kloster, med en stor nybyggd kyrka och med klosterlängor på kyrkans norra sida. Helgeandsklostret låg i nordvästra hörnet av den plats vi sedan 1542 kallat Thet ny torg, Stora torget eller Stortorget.

Helgeandsklostret i Malmö som man tror att det kan ha sett ut, sett från Kockska huset. Denna bild liksom den ovan är en rekonstruktion av Virtuella historiska modeller.

Någon gång på 1480-talet fick Malmöklostret en ny prior. Han hette Asser Ingversen. Eftersom det fanns vissa tillgångar hade klostret köpt sig rätten till ett ”vandløb”, det vill säga ett vatten- eller ett avloppsdike. Men när klostrets gäldenärer inte ville reglera sina skulder kunde inte klostret betala staden varför borgmästare och rådmännen vägrade tillträde till ”vandløpet”.

Asser Ingversen kom också i bråk kring ägarrätt till en gård och ångerrätten rörande ett båtköp, men han ifrågasatte också den makt över klostret som utövades från Köpenhamn, inte minst i frågan om försörjningsbörda för Helgeandsklostret i Köpenhamn.

För att få rätt vände sig Asser Ingversen till påven i Rom, varpå Innocentius VIII bannlyste klostrets ”gäldenärer och fiender”. I Malmö tog man dock bannbullan med ro. Bråken mellan stadens borgare och klostrets prior fortsatte. Asser Ingversen tvingas bort från klostret men begav sig därför till Rom vilket 1493 resulterade i ännu ett nytt påvebrev, denna gång undertecknat av den nytillträdde påven Alexander VI. Om bannlysningen någonsin blev upphävd är inte känt. Kyrkan höll på att tappa makt i Malmö. Reformationen låg bara ett tiotal år bort.

Malmös äldsta sigill från 1300-talet föreställer en romansk tegelkyrka med långhus, kor, absid och takryttare. Ur Malmö stads historia, volym 1.

När Malmö för första gången nämns som stad på 1200-talet är alla Malmöbor katolska medborgare. Det är munkarna i stadens kloster som sörjer för utbildning, samt själa-, sjuk- och fattigvård. Ärkebiskopen över det danska riket och hela Norden sitter sedan sent 900-tal i Lund.

Redan år 1269 omnämns två kyrkor i Malmö, dels i övre Malmö – söder om Triangeln – dels i nedre Malmö. Den senare finns avbildad på Malmös äldsta sigill. I början av 1300-talet börjar man bygga en ny kyrka på platsen, S:t Petri. I samma veva rivs kyrkan i övre Malmö.

Rekonstruktion av den äldsta stadskyrkan i Malmö av Einar Bager. Ur Malmö stads historia, volym 1.

Utöver stadskyrkan i nedre Malmö och Heligandsklostret på Stortorget finns det både svartmunkar och gråmunkar i det medeltida Malmö.

Dominikanerna hade funnits i Malmö sedan slutet av 1200-talet. Tiggarmunkarnas klostertorn stod i hörnet av Västergatan och Gråbrödersgatan – som därmed möjligen borde hetat Svartbrödersgatan. Klostrets begravningsplats vette ut mot Norra Vallgatan, där restaurang Lilla köket ligger idag.

Gråbröderna omtalas första gången i Malmö 1412. Deras franciskanerkloster tros ha legat längre västerut längs Västergatan, i hörnet av Lilla Bruksgatan, där man numera hittar Jensens gymnasium. I slutet av 1400-talet uppfördes en ny klosteranläggning med begravningsplats på en mark som vi numera kallar Kungsparken, belägen längs Slottsgatan och strax norr om byggnaden där man numera kan äta isländska hamburgare.

Del av Kungsparken och Slottsgatan där klostret och hospitalet kan ha legat. Utsnitt ur A U Isbergs karta över Malmö stad ”i forna och nuvarande dagar” från 1875.

En bit in på 1500-talet stöter biskop Aage Jepsen Sparre i Lund på patrull. En maktkamp mellan adeln, kung
Kristian II och påven gör honom i princip maktlös samtidigt som präster börjar predika Martin Luthers lära i Malmö.

Reformationen i Norden, Danmark, Skåne och Malmö är inte bara en fråga om religion; de politiska, sociala och ekonomiska faktorerna ska inte underskattas. Influerad av den tidens andliga strömningar såsom bibelhumanism och reformkatolicism har Kristian II intresse av att begränsa den romerska kyrkans privilegier och är inte sen att undergräva dess kulturella och politiska makt – vilket går hand i hand med Luthers kamp mot missförhållanden inom kyrkan. Samtidigt finns det en social sprängkraft och ett framtidslöfte i reformationen som tilltalar det framväxande borgerskapet.

Jörgen Kock som 44-åring. Målningen hänger i Jörgen Kocks hus i Malmö. Foto: Sydsvenskan.

Vid denna tidpunkt är Malmö den andra största handelsstaden i Danmark, vid sidan av Köpenhamn, och har livliga handels- och kulturförbindelser med nordtyska hansastäder. Många tyskar bor i Malmö. Den mäktigaste är myntmästare och borgmästare Jörgen Kock som efter kung Kristian II:s död skickligt lyckas vända sin politiska kappa efter vinden flera gånger.

År 1528 invaggar Jörgen Kock den nye kung Fredrik I i tron att Helgeandsklostret – på dagens Stortorget – står tomt och får fria händer att använda klostret som rådhus. Reformatorn Claus Mortensen (Töndebinder) är inte sen att göra rent hus med de sista resterna av katolskt gudstjänstliv. Med Mortensen som kyrkoherde i S:t Petri plockades altare och helgonfigurer bort och medeltida målningarna målades över – med undantag för krämarkapellet.

Kalkmålning i S:t Petrikyrkans krämarkapell som härrör från den katolska tiden – någonstans i mitten av 1400-talet. Foto: Sydsvenskan.

Reformationen är nu fullt genomförd i Malmö, dock till priset av ett raserat undervisnings- och sjukvårdssystem. Dominikanernas kloster övergick i stadens ägo och gråbrödernas anläggning i Kungsparken förvandlades efter en längre tids belägring till hospital. De sista munkarna trakasserade, förföljdes och jagades bort med vapenmakt.

En av dem var broder Jakob (av Dacia). Han anses vara författare till ”Utdrivningskrönikan”, som beskriver händelserna i Malmö och påstås även vara en yngre bror till Kristian II, det vill säga son till unionskungen Hans (Johan II i Sverige) och drottning Kristina. Broder Jakob ska ha avsagt sig sina kungliga rättigheter och fått sin bildning hos franciskanorden i Malmö.

Claus Mortensen (1499-1575) var dansk-luthersk reformator i Malmö. Här en sentida avbildning i S:t Johannes kyrka.

Broder Jakob flydde 1530 först till Tyskland, sedan till Spanien innan han blev missionär i den nya världen. Han blev den moderna tidens förste dansk-amerikan. I Mexiko grundade han ett flertal kloster, lärde sig urbefolkningens språk och kämpade för deras rättigheter. Jacobus Dacia uppfattas som ett helgon och det sägs att hans grav i Taracuato än i dag äras, i synnerhet på hans dödsdag den 29 oktober (1566).

I slutet av 1600-talet försvann två gamla klosterbyggnader för gott. Svenskarna rev hospitalet i Kungsparken för att kanonerna på Malmöhus under de skånska krigen skulle fått fritt skottfält österut och inåt staden. I samma veva raserades dominikanernas gamla torn på Västergatan och tomten styckas upp för nya byggnader.

Gamla katolska kyrkan vid Gustav Adolfs torg, med taxibilar i förgrunden. Platsen kallas numera Raoul Wallenbergs plats. Foto: Sydsvenskan.

Det ska dröja till 1781 och Gustav III:s toleransediktat innan främmande kristna trosbekännare ges rätt till fri religionsutövning, med i det närmaste fulla medborgerliga rättigheter. Men först 1870 – nästan 350 år efter att broder Jakob lämnat Malmö – bildas en katolsk församling i staden. Samma år håller den österrikiske officeren, greven och kyrkoherden Bernhard zu Stolberg-Stolberg den första katolska mässan på hotell Kramer.

På kort tid uppförs en liten kyrka i hörnet av Lilla Nygatan och Kanalgatan i kvarteret Trekanten, nära Gustav Adolfs torg. Kyrkan som invigs 1872 kallas först Jesu Hjärta kyrka, men får senare namnet Vår Frälsares kyrka. Byggnaden är formad som ett enskeppigt kapell i rött tegel med tre spetsbågiga fönster på vardera långsidan med plats för cirka 90 personer, i huvudsak utländska köpmän och hantverkare.

1920-tal. Interiör med två altare och predikstol i Franska kyrkan vid Gustav Adolfs torg. Foto: Sydsvenskan.

Kyrkobygget stöds ekonomiskt av änkedrottning Josefina. Drottningen och hennes biktfader Jakob Lorenz Studach verkar för den katolska kyrkan i Sverige. Josefina var barnbarn till Napoleons första hustru Joséphine och gifte sig 1823 med den blivande Oscar I. Hon förblev katolik och kungens närmaste rådgivare.

Först 1873 blir det tillåtet även för svenska medborgare att tillhöra den romersk-katolska kyrkan. Året efter öppnar de tyska romersk-katolska Elisabethsystrarna Katolska sjukvårdssystrarnas station nära kyrkan på Lilla Nygatan 3, i en liten byggnad som ersätts med ett större sjukhem 1930. I det senare vårdas patienter i 22 enkel- eller tvåbäddsrum på sex våningsplan med kapell och en liten BB-avdelning.

Sjukhemmet blir med tiden ett konvalescenthem. Lokalerna blir omoderna och systrarna färre. Kraften tryter, i synnerhet den unga. När det gamla sjukhemmet säljs 2007 bor där bara fem systrar, mellan 72 och 95 år gamla.

Då har kyrkan i Raoul Wallenbergs park varit borta i nästan femtio år. Den katolska församlingen som vid sekelskiftet har cirka hundra medlemmar är i början av 1950-talet uppe i tretusen själar, till stor del beroende på invandringen.

Hästhagen. Vår Frälsares kyrka är under uppbyggnad. Foto: Sydsvenskan.

När nya Vår frälsares kyrka vid Thottsgatan – på en tomt för kolonilotter och efter ritningar av arkitekten Hans Westman – invigs 1960 rivs den gamla, inklusive en intilliggande byggnad i samma medeltidsromantiska stil. Den inrymde på ovanvåningen bostäder för prästerna och en katolsk skola i salarna på bottenplanet.

Läs mer: Åke Norström, ”1500-talets Malmö – om människor i en stad” (2012). Herman Schlyter, ”När reformationen kom till Malmö” ur Malmö fornminnesförenings årsbok 1969. Sven Rosborn, ”Det medeltida Malmö” (2016). Johannes Lindbæk & Gustav Stemann, ”De danske Helligaandsklostre”. Henrik Stangerup, ”Broder Jacob” (1992). Jørgen Nybo Rasmussen, ”Broder Jakob den Danske, kong Christian II:s yngre broder” (1986) och ”Broder Jakob den Danske, indianerven og kongesøn” (2003).

Stortorget Försvunna Malmö 6 juni 2016

Hundra år av flaggande

1929. Äldsta bilden i Sydsvenskans arkiv på firandet av svenska flaggas dag, med Gamla begravningsplatsen i bakgrunden. FOTO: SYDSVENSKAN

Svea rike är gammalt så in i norden. Men nationaldagen eller svenska flaggans dag fyller bara hundra år. Fast det beror lite på hur man räknar.

Första gången Malmöborna uppmanades att flagga på ”Gustafsdagen, Nationaldagen och Skyttets dag” var 1915.

Dagen firades med uppställning för skyttar och landstormsmän på Latinskolans gård klockan 13.15. Det blev marsch med fanor och flaggspel till ett fosterländskt tal.

I Stockholm kom man till skott först året efter.

Det var mobilisering. Ute i Europa rasade världskriget. En grosshandlare Nils Ljungman, hade sommaren 1915 varit fanbärare framför en landstormstrupp. Det för honom så ärofulla uppdraget inspirerade honom till att för sin chef framlägga ett förslag om en svenska flaggans dag.

En kommitté tillsattes men kom fram till att det var mindre lyckat att fira fanan under hösten. Den 6 juni ansågs lämpligare. Valet av den dagen motiverades av att den sammanföll med en rad fosterländska, historiska datum.

* Denna dag år 1522 inlöpte den första svenska flottan i Bråviken. Fast datumet var i verkligheten den 7 juni.

* Samma dag, men ett år senare valdes Gustav Vasa till kung. På den tiden löd stora delar av södra Sverige under den danska kungen Fredrik I.

* Den 6 juni 1809 stadfästes den svenska grundlagen. Fast det var var först den 27 juni som bönderna antog regeringsformen.

* Av samma skäl som ovan hölls redan 1893 en vår- och flaggfest på Skansen just den 6 juni.

Den första svenska flaggans dag inföll alltså officiellt först den 6 juni 1916. I Malmö firades dagen med att Wendes artilleriregemente spelade på Stortorget. På Latinskolan hölls morgonbön och tal om den svenska flaggan och fosterlandet. På eftermiddagen sjöng man ”Du gamla, du fria”.

I annonser med rubriken ”Låt den svenska flaggan vaja över varje svenskt hem” hade postorderfirman Åhlén och Holm utlovat att skänka tvåtusen flaggor (tre meter långa, à åtta kronor) till dem som före den 1 juni 1916 hade rest en minst tolv meter hög flaggstång.

Firman mottog inte mindre än 16 000 ansökningar och därmed fick den individuella flaggstången sitt genombrott i Sverige.

Två år senare rapporterar Sydsvenska Dagbladet att tusentals Malmöbor firat flaggdagen på Malmö idrottsplats. År 1925 anordnas försäljning av småflaggor på Gustav Adolf torg och ledningen för Kungsparkens restaurang meddelar att lokalen ska dekoreras särskilt, både in- och utvändigt. Traditionen att dekorera kollektivtrafiken inleddes i Malmö 1930 med att spårvagnarna blev flaggprydda.

Nationalismen som världsåskådning hyllar nationen, kulturen, historien och slår vakt om nationalstaten och dess intressen. Dess uppkomst kan spåras tillbaka till upplysningen, franska revolutionen och Napoleonkrigen. Nationalismen växte sig stark genom liberalismen under 1800-talet, och då inte minst i krigstider.

Det var alltså inte slump att svenska flaggans dag tillkom under första världskriget, och fick en enande funktion före och under andra världskriget – om än med en allt mer avpolitiserad funktion.

I Malmö hade det främst varit borgerliga Sydsvenska Dagbladet som rapporterade från svenska flaggans dag. På socialdemokratiska Arbetet hade man mest häcklat ”punschpatrioterna” och förespått ett fiasko. Men med tilltagande och kalla vindar i Europa vände så Arbetet på kuttingen för att från 1937 börja stödja nationaldagsfirandet, även om inte alla stämde in i den nationalistiska skönsången. Just det året kunde man i bladet läsa att ”ett antal fosterlandslösa nidingar” hade skurit av flagglinorna på samtliga flaggstänger runt Karl X Gustavs staty på Stortorget.

Under kriget firades den 6 juni med en extra högtid på Stortorget, mitt på dagen. På kvällen fortsatte festligheterna på Malmö idrottsplats. År 1941 arrangerades flyguppvisning och 1942 deltog 6 500 personer och ett sextiotal organisationer. Försvarsministern höll högtidligt tal. Och samma dag som tusentals allierade soldater stupade under den krigsavgörande landstigningen i Normandie 1944 blåste musikkåren revelj i Malmö, till publikens glada flaggviftningar.

Under revoltens år i slutet av sextiotalet och i början av sjuttiotalet var flaggfirandet inte sällan utsatt för olika former av sabotage. Som 1968. Majrevolutionen i Paris förgicks av våldsamma konfrontationer mellan studenter och polis i Polen, USA och Tyskland. I Stockholm ockuperades kårhuset och i Malmö hade några sympatisörer nattetid före 6 juni tagit sig in på Malmö stadion för att på de vita väggarna måla slagord som ”Fanan vajar – folket pajar”, ”Ned med monarkin”, ”Nazionalism – militärism” och ”Militären tänker – blodet stänker”.

Men hedersgästen prinsessan Christina skonades. Två målare tillkallades under förmiddagen för att måla över hälsningarna inför kvällens firande.

Först 1983 fick den 6 juni status som nationaldag. Sedan elva år tillbaka är nationaldagen helgdag.

 

1939. Fanbärare på väg in på Malmö idrottsplats. Före och under andra världskriget hade svenskan flaggans dag ett stort symbolvärde.
1968. Faksimil ur Sydsvenskan 7 juni 1968.
1974. Firandet av svenska flaggan var inte populärt i alla läger på 1970-talet. FOTO: BERT OLSSON/SYDSVENSKAN
1984. Nationaldagsfirande i hällregn på Hästhagens idrottsplats. FOTO: ROLF OLSSON/SYDSVENSKAN
1994. Nationaldagen firas på Rosengårdsskolan. FOTO: UNO ANDERSSON/SYDSVENSKAN
Stortorget Försvunna Malmö 1 januari 2016 • Uppdaterad 18 januari 2016

Hästspårvagnen österut

Den halvöppna sommarvagnen nummer 21 – tillverkad av Kockums mekaniska verkstad och i tjänst från och med 1899 – passerar Rådhuset (som är sig likt) och ska just svänga ner på Kyrkogatan. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.

Den andra spårvagnslinjen i Malmö, även den dragen med häst, tillkom 1890. Eller rättare sagt. Det var den ursprungliga linjen som fick en ny dragning. Sträckan Stortorget till varmbadhuset trafikerades från och med 1890 med en egen linje, som nu drogs nerför den ännu mycket trånga (Östra) Hamngatan. Medan den ursprungliga linjen från Södervärn nu fick en ny, dubbelspråkig sträckning efter Stortorget: rundade Rådhuset för att åka Kyrkogatan fram till S:t Petri kyrkan där den svängde skarpt till vänster upp på Göran Olsgatan och därifrån upp på Östergatan och österut mot Värnhem.

Dessvärre finns det ingen bild på kurvan framför kyrkan, som lär ha varit så skarp att vagnarna inte sällan spårade ur. Men det var inte värre än att passagerarna kunde lyfta ekipaget rätt igen.

En vagn i riktning mot Stortorget rundar just Riksbanken byggnad på Östergatan – senare kallad Pittahuset – in på Göran Olsgatan för att därefter svänga skarpt in på Kyrkogatan. Klicka här för modern vy. 
Spårvagnen passerar längs Östergatans låga bebyggelse i kvarteret Magnus Smek, som revs på 1960-talet. Strax passerar vagnen korsningen mot Mäster Nilsgatan och Prostgatan. I bakgrunden Caroli kyrka. Modern vy här. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.
Östergatan fram. Vår spårvagn har just passerat Caroli kyrka på sin väg mot Värnhem. Till vänster ligger idag Caroli city. Till höger, mittemot kyrkan, ett korsvirkeshus som tillhörde Skånska Dagbladet och revs på 1930-talet. Klicka här och se hur det ser ut idag. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.

Missa inte de andra stoppen i denna serie om hästspårvägen i Malmö: SödervärnSödra FörstadsgatanGustav Adolfs torgStortorgetHamnenDrottningtorgetVärnhemLundavägen och Östervärn. Samt som bonus: Hästarnas sorti och Spårvägen på Limhamn

Bilderna kommer i huvudsak från Sydsvenskans bildarkiv. Grundfakta har främst hämtats från Ragnar Gustafsons artiklar: en artikelserie i Sydsvenska Dagbladet 1970 samt ”Malmö per hästspårvagn” – en uppsamlingsartikel i Malmö Fornminnesförenings årsbok 1971. 

 

 

Kategorier

Senaste kommentarer