LÖRDAGSKRÖNIKAN. Anställda, stödorganisationer och riskkapitalister – alla har de något att lära av hur Active Biotech lyckades bygga ett framgångsrikt bolag ur spillrorna av Pharmacias forskningsverksamhet i Lund.
Nedläggningen av Pharmacia i Lund på 90-talet var inte fullt lika dramatisk som fjolårets beslut att stänga Astra Zenecas anläggning i samma stad, helt enkelt därför att färre anställda berördes i Pharmaciafallet.
Det går ändå att dra intressanta paralleller mellan de båda händelserna och peka på ett antal faktorer som möjliggjorde Active Biotechs framgångar när bolaget tog över i spåren av Pharmacia. Något liknande måste till om nedläggningen av Astra Zeneca också ska kunna vändas i framgång.
För det första skapades en stark revanschlusta hos de före detta Pharmaciaanställda. De ville visa att nedläggningsbeslutet var felaktigt. Det bästa sättet att göra det på var att lyckas med de projekt läkemedelsjätten inte trodde på. Primitivt kanske, men trots allt en viktig drivkraft.
Frågan är om de anställda på Astra Zeneca kan samla sig kring samma uppstickarattityd. Hittills har det varit ganska tyst från golvet och i stort sett är det bara fackliga företrädare och företagsledningen som låtit sig intervjuas.
För den som varit anställd i en storkoncern i många år är det inte ett alldeles självklart beslut att kasta sig ut i det okända och prova livet som entreprenör, så det gäller att kunna omsätta känslorna efter nedläggningsbeslutet i praktisk handling.
Den andra framgångsfaktorn i fallet Active Biotech handlar om pengar. Jag har påpekat det i tidigare krönikor, men det förtjänar att upprepas eftersom det finansiella perspektivet saknas i satsningen på Ideon Medicon Village som ska ta över Astra Zenecas lokaler.
Active Biotech har haft två starka finansiärer som backat upp bolaget, först Bo Håkansson och senare Mats Arnhög som gång på gång har skjutit till pengar för att hålla bolaget flytande.
Den tredje och helt avgörande faktorn stavas tid. Active Biotech hade inte varit vad det är i dag om inte uthålligheten funnits hos både anställda och investerare. Att bygga ett läkemedelsföretag tar tid, tio–femton års utvecklingsarbete är inget ovanligt. Det kan lika gärna ta ännu längre tid om de första preparaten floppar under de kliniska studierna.
För Active Biotechs del har resan innehållit både nedskärningar och turbulens i spåren av ett ägarskifte. Det har funnits gott om tillfällen att misströsta för både ledning och anställda i bolaget, men med stor envishet har de kämpat vidare år efter år.
De olika organisationer som står redo att hjälpa nya spirande företag i Astra Zenecas spår bör ta med två av dessa tre faktorer när de lägger upp sina stödprogram. En viktig komponent i affärsutvecklingshjälpen bör handla om att skapa de rätta förväntningarna hos nyblivna entreprenörer, en slags reality-check utan att för den skull dämpa humöret.
Rent konkret kan stödet också handla om att hjälpa till att leta styrelseledamöter till de nya bolagen, erfarna personer som är beredda att göra vandringen lite mindre tuff för uppstickarna.
Den tredje komponenten, revanschlustan, måste däremot de tidigare anställda på Astra Zeneca stå för själva. Jag hoppas vi får se mer av den inom en snar framtid!