Skånetrafiken måste göra en IT-pudel
LÖRDAGSKRÖNIKAN. Skånetrafiken är ett praktexempel på hur man med hjälp av ny teknik kan få även lojala kunder att bli arga kritiker. Det är läge att göra en rejäl pudel och göra det enklare att åka kollektivt.
Är pengarna slut på Jojokortet? Då kan du enkelt fylla på reskassan via nätet, lovar Skånetrafiken i samband med att de infört kontantfria resor. Det låter bra i reklamen, men precis som med de nya biljettautomaterna på stationerna funkar Skånetrafiken inte lika bra i verkligheten som i teorin.
För det första kan du nämligen inte använda dina nya pengar på kortet direkt efter laddningen. Det tar upp till ett dygn. Glöm alltså tanken att ladda barnens busskort hemifrån när de ringer från hållplatsen och säger att pengarna är slut på kortet. Det är en begräsning som Skånetrafiken själva har valt. Jämför till exempel med laddning av kontantkort för mobiler där det nya saldot blir tillgängligt att ringa för direkt.
För det andra kan du inte se på nätet att pengarna kommit in på kortet förrän du har gjort en ny resa efter laddningen. Det gör det omöjligt att veta om pengarna faktiskt har nått fram eller om betalningen kan ha fastnat på vägen.
Och reser du inte med Skånetrafiken inom två veckor från laddningstillfället kommer de dessutom betala tillbaka pengarna till dig, men först efter att ha dragit av en administrativ avgift.
Sammantaget är det så mycket krångel och begränsningar att jag undrar hur många personer som krävts för att komma på denna osannolika lösning.
Medan SAS och SJ sedan länge erbjuder elektroniska resedokument lagrade på kreditkort och mobila biljetter via sms har Skånetrafiken alltså bestämt sig för att backa in i framtiden. Än en gång, tvingas jag tillägga efter att flera gånger ha missat Öresundståget till Kastrup. Orsaken: Att det tar en halv evighet att lösa biljett i de nya automaterna.
Maskinerna kräver så många knapptryckningar och moment med resekortet att jag förstår varför Skånetrafiken valt att kalla det Jojokortet. För det ser nästan ut som passagerarna i kön framför mig står och leker med en jojo när de ska lösa sin biljett, indragna i ett evigt viftande med kortet framför maskinen och förtvivlat tryckandes på knappar på skärmen i hopp om att hinna med nästa avgång. (Var det för övrigt någon som sade tryckkänsliga skärmar? Ha! Maskinerna är ju närmast okänsliga för tryckningarna och tycks ibland slumpa fram biljetter till olika destinationer.)
I en region som har gjort sig känd för avancerade mobila lösningar, världsledande användargränssnitt och elektroniska betalningsmedel är det obegripligt att Skånetrafiken har handlat upp system med så allvarliga begränsningar i sin funktionalitet. Det kan omöjligt vara tekniken som är hindret, utan begränsningarna måste ha satts upp av människor.
Det innebär också att kloka personer skulle kunna rätta till bristerna. Frågan är bara om Skånetrafikens ledning är intresserad av att lyssna på det budskapet. Hittills har man inte gjort sig känd för att ta till sig kritik och tänka om.
Under tiden sliter allt krångel på oss kunder. I kombination med återkommande förseningar är risken att vi till slut väljer andra sätt att resa framför den miljövänliga kollektivtrafiken.
