Företagen måste ta ansvar för sina investeringar i fotbollen
[Uppdaterad med kommentarer från Folksam och Svenska Spel.]
I näringslivet talas det ofta om värdet av att rekrytera före detta elitidrottare till chefspositioner i företagen eftersom de anses besitta både goda tävlingsinstinkter och sunda ideal. Precis sådana egenskaper som en vd behöver.
Detta motiverar också många företag att lägga en stor del av sin sponsringsbudget på idrotten för att hjälpa till att fostra nästa generation ungdomar till goda ledare och samhällsmedborgare.
Det är vackra ord, men välförtjänta sådana. Idrotten har stor betydelse för samhället i bredare mening och berör långt fler än bara de mest sporttokiga grupperna, inte minst som förebilder när det gäller just moral och etik.
Därför är fotbollslandslagets ”naken-straff” inte bara en tragisk händelse för idrotten, utan en viktig fråga för betydligt fler än de närmast berörda.
Rapporteringen från händelsen får mig att tvivla på hur det egentligen står till med de goda värderingarna inom idrotten. Dels för att det inträffade är en fullständigt oacceptabel form av förnedring, men framför allt för att landslagets presschef Hans Hultman försöker sopa problemen under mattan genom att kalla det för ”en lek som spelare gör på olika sätt” och att ”det var väl inget särskilt med den här”, för att slutligen försöka gömma sig bakom att det var en stängd träning som media inte borde ha bevakat och dokumenterat.
Det saknas visserligen inte exempel på tidigare fall av mobbning, pennalism och trakassier inom idrotten. Men då har det alltid hetat att det handlar om dåligt omdöme i enskilda klubbar och att ledarna inte har följt de etiska regelverken, men att man nu ska tala allvar med de inblandade. Det försvarstalet håller inte längre när några av landets främsta idrottsmän själva sysslar med naken-bestraffningarna och dessutom försvaras av sin presschef.
Om nu landslaget och presschefen tappat omdömet och tycker detta är normalt beteende så finns det som tur var en omvärld som kan tala om för dem vad de tycker om ”naken-straff” som träningsmetod. Flera partiledare, inklusive statsministern, har redan tagit avstånd från det inträffade, men nu tänker jag i första hand på de företag som sponsrar fotbollen nationellt och utnyttjar landslaget i sin marknadsföring: Svenska spel, Scandic, Posten, Aftonbladet/Sportbladet, Umbro, Folksam, Intersport och Estrella.
Från Scandics sida har man redan reagerat genom ett uttalande på Twitter:
”Verkar som en lek utan tanke på konsekvenser. Inte ett lämpligt beteende av starka förebilder för barn och unga.”
Men vad säger resten av sponsorgruppen? Folksam har i andra sammanhang varit snabba med att ta ställning i etiska frågor och det vore intressant att höra hur de hanterar den här händelsen.
Det är enkelt att tala om företagens samhällsansvar i fina presentationer på olika konferenser om CSR (corporate social responsibilty), men det är vid sådana här tillfällen i vardagen som viljan till ansvarstagande prövas i praktiken. Det vore därför på sin plats att samtliga företag i sponsorgruppen framför sin syn på händelsen, både direkt till fotbollslandslaget och genom offentliga uttalanden av samma slag som det Scandic redan har gjort.
—-
Efter att blogginlägget publicerades har även Folksam kommenterat händelsen på Twitter: ”Uppenbarligen inget ont uppsåt från spelarnas sida, men ändå olämpligt som förebilder för så många unga.”
Kanske var det inget ont uppsåt, precis som Folksam skriver. Men som i så många fall av mobbning ingår här en försvarsargumentation av typen ”alla var ju med på det” och det sänder i sig fel signaler. Vuxna elitspelare borde för det första ha bättre omdöme än att naken-straffa, men de borde framför allt ha bättre omdöme än att använda samma argumentation som mobbarna på skolgården brukade göra.
Även om alla inblandade spelare var helt bekväma med det de kallar en oskyldig lek så sänder det fel signaler till alla andra som utsätts för liknande händelser att det här är något man får acceptera. Och hur säkra är spelarna i landslaget på att alla medverkande egentligen tyckte det här bara var en kul lek? Eller fanns det spelare som deltog bara för att grupptrycket tvingade dem? Det lär vi inte få veta, men vi vet att grupptryck är en del av problemet vid övergrepp som förekommer inom idrotten, i skolan och på andra platser i samhället.
Det är därför sponsorerna bör reagera genom att markera att de förväntar sig ett bättre uppträdande från de personer som de valt att finansiera för att de ska kunna vara förebilder för andra.
—
Även Svenska Spel har nu kommenterat landslagets naken-straff på Twitter: ”Vi har återkopplat synpunkter till förbundet. Inser att det var en lek men tycker den var olämplig.”
