Småbolagen kan få de stora att stanna
LÖRDAGSKRÖNIKAN. I takt med att skånska livsmedelsbolag köps upp av utländska koncerner ökar oron för att branschen urholkas i regionen. Tack vare att det fylls på med nya bolag underifrån kan även storföretagen komma att stanna längre.
I jämförelse med exempelvis utveckling av mobiltelefoner eller nya läkemedel är livsmedelsproduktion ganska svår att flytta. Allra helst om råvaran lämpar sig särskilt bra att odla eller föda upp i den skånska myllan.
Rör det sig dessutom om en färskvara som inte kan fraktas alltför långt efter skörd blir Skånes fördelar ännu större och chansen att både produktion och förädling stannar här ökar ytterligare.
Så länge hemmapubliken också är lokalpatrioter när de handlar mat blir det full pott för vår landsända som viktig livsmedelsregion även i framtiden.
Det kan kännas tryggt att tänka på efter att fransmännen de senaste åren köpt upp både den skånska spriten och mjölken. Däremot kan det fortfarande komma bakslag för den skånska livsmedelsindustrin om storbolagens försäljning plötsligt minskar. Utmaningen ligger därför i att hålla liv i lönsamheten även efter ett uppköp.
Det är här det kan bli lite motsägelsefullt. Å ena sidan vill vi gärna ha kvar våra lokala mejerier, bagerier, styckare etcetera, utan inblandning från några utländska ägare. Å andra sidan behövs det i allt högre grad uppbackning från större företag med finansiella muskler att kunna hantera ökad konkurrens och säkra verksamhetens överlevnad.
Sanningen är att vi behöver båda. Regionen skulle bli alltför sårbar om vi lägger hela branschens överlevnad i händerna på några få jättebolags närvaro i Skåne. Därför krävs även uppstickare som kan utmana bjässarna, gärna med lokal profil för att påminna dem om vinsten med att ha hela produktionskedjan i Skåne.
Ur just det perspektivet är försäljningen av Skånemejerier mer oroande än när Absolut gick över i utländsk ägo, eftersom fransmännens ambitioner inte varit lika tydliga när det gäller mjölken som spriten.
De mindre företagen, och här talar vi trots allt om bolag med en omsättning på 50-500 miljoner kronor, kan utmana storbolagen om att ta fram nya livsmedelsprodukter, snabbt fånga nya trender och framför allt hålla kvar fokus på den lokala profilen.
Därför är det tacksamt att det finns bolag av båda sorter, vilket genomgången i dagens Sydsvenskan Näringsliv visar.
De senaste årens utveckling med allt fler utlandsägda bolag i livsmedelsbranschen stämmer visserligen när vi tittar på de allra största företagen. Där är bara Finax och Pågen kvar i familjeägda former, medan en majoritet av företagen som omsätter 50-500 miljoner per år fortfarande är lokalt ägda.
Förutom att dessa familjeägda bolag med starka band till Skåne tvingar storföretagen att behålla samma fokus så långt det är möjligt kan kombinationen av stora och små också innebära andra fördelar. Till exempel blir det enklare att locka högutbildad arbetskraft till regionen när det finns många arbetsgivare att välja på, men branschen kan också driva gemensamma krav som bevarande av jordbruksmark eller utbyggnad av väg och järnväg för att underlätta logistiken, frågor som garanterar den fortsatta livsmedelsproduktionen i Skåne.
Även om det kan kännas lite fantasilöst att predika lagom-linjen så är det antagligen den rätta vägen framåt för livsmedelsbranschen i Skåne att ha både stora internationella koncerner och familjeägda skånska företag. Vi lever trots allt i mellanmjölkens land och trivs med det.
PS. Tre styrkor i den skånska livsmedelsbranschen:
1. Det mest uppenbara: Läget. Tillgången till jordbruksmark är fortfarande en viktig faktor, men konkurrensen ökar i takt med att städerna växer och kräver mer mark.
2. Innovationskraften. Närheten till stark akademisk forskning som kan bidra till branschens förnyelse genom kunskaper om allt från ingredienser och näringslära till förpackningar och logistik.
3. Mängden familjeägda företag som säkrar långsiktigheten i den skånska livsmedelssektorn.
