Annons:
Annons:
Annons:
Thomas Frostberg

Det finns mycket att lära 
av krisen i Telia Sonera

LÖRDAGSKRÖNIKAN. Att sex av åtta styrelseledamöter i ett av landets största börsbolag byts ut på ett bräde är inget annat än en sensationell händelse, särskilt som en av dem är ordföranden och bolaget samtidigt står utan vd.

Mycket har redan sagts och skrivits kring härvan i Telia Sonera, men det finns några slutsatser som sträcker sig bortom telekombolagets styrelserum.

Den första gäller styrelsens och bolagsledningens ansvar. De verkar varken ha förstått eller ställt mer ingående frågor om turerna som ledde fram till att Telia Sonera betalade mijardbelopp till ett brevlådeföretag som har nära kopplingar till Uzbekistans diktator och hans familj, allt enligt den utredning som Telia Sonera själv beställde av en känd advokatbyrå.

Av ledamöter som lyfter ett årligt styrelsearvode på 450 000 kronor, och för ordförandens del en dryg miljon, kan man förvänta sig betydligt mer än vad som har varit fallet hos Telia Sonera. Det är särskilt oroande eftersom styrelsen bestått av en rad tunga näringslivsprofiler, bland annat de två skåningarna Anders Narvinger och Lars Renström som också har viktiga positioner i andra börsnoterade bolag. De lär inte kunna undgå kritiska frågor om hur de jobbar med etik och hållbarhet i övriga styrelser.

Telia Soneras kommunikation om hela Uzbekistanaffären kommer också att bli ett klassiskt exempel på misslyckad kriskommunikation. Vd Lars Nyberg satte tidigt sin heder i pant och lovade att det inte förekommit några oegentligheter i bolaget, vilket tvingade honom att avgå direkt efter advokatens utredning.

Även den inhyrda presschefen från pr-byrån Kreab har hela tiden stuckit huvudet i sanden. Ju mer information som framkom om de tvivelaktiga affärerna, desto ivrigare förnekade han att Telia Sonera har några problem med affärsmoralen. Till slut framstod han närmast som en svensk kopia av Iraks informationsminister Bagdad Bob, som in i det längsta tillbakavisade att amerikanska trupper närmade sig huvudstaden.

När dessutom kritiska journalister började stängas ute från intervjuer med Telia Soneras vd visade bolaget att de varken begripit allvaret i anklagelserna eller vad begrepp som transparens innebär.

Trots hajpen kring frågor om företags samhällsansvar, mer känt som CSR eller corporate social responsibility, under senare år verkar inget av detta ha trängt in hos Telias beslutsfattare. Det är oroväckande, inte minst eftersom det vittnar om att CSR-frågorna fortfarande främst hanteras som något man använder för att putsa bolagets fasad med.

Ingen påstår att det är enkelt att göra affärer i Uzbekistan och andra länder utan demokratiska strukturer, men det innebär inte att det är fritt fram att acceptera vad som helst för att tjäna pengar. Faktum är att det finns ett allt mer omfattande internationellt regelverk att luta sig mot i precis dessa situationer, som hjälp för att balansera de utmaningar som finns. Här borde andra exportinriktade företag fånga tillfället att lära av Telia Soneras misstag och undersöka hur välutvecklat det egna arbetet på CSR-området egentligen är.

I förlängningen av frågan om företagens ansvarstagande finns också anledning för Telia Soneras ägare att fundera på hur de har agerat. Både staten och andra storägare har ställt frågor till bolaget om de olika affärerna, men fått lugnande besked. De borde antagligen ha krävt mer ingående svar, men samtidigt finns en gräns för hur detaljfokuserad en ägare kan bli utan att helt ta över det operativa ansvaret i ett bolag.

Därför faller skuggan tyngst på styrelsen och Telia Soneras högsta ledning.

 

Tre saker som andra kan lära av Teliahärvan:
1. Trots att det redan borde vara uppenbart finns anledning att ta en ingående diskussion i varje nyvald styrelse efter vårens stämmor om ledamöternas uppdrag och ansvar.

2. Se till att både ledning och styrelse får ordentlig utbildning i de internationella regelverk som finns kring företags samhällsansvar. Det räcker inte med att anställa en CSR-ansvarig, utan frågorna måste genomsyra hela bolaget.

3. Alla företag kommer att göra fel ibland, det ingår i risktagandet som driver tillväxten. Var ärlig med det från början och låt det prägla bolagets kommunikation. Stick inte huvudet i sanden!


Thomas Frostberg

Ekonomisk krönikör och redaktör för Sydsvenskans näringslivsdel på lördagar. Skriver gärna om innovationer och entreprenörskap i Öresundsregionen och har själv startat och drivit bolag i mediebranschen. Har bott i San Francisco i omgångar och bevakat teknikföretagen och riskkapitalbranschen i Silicon Valley.

Sök i bloggen

Annons:
Annons:

toppnyheterna just nu
Annons: