På vägen till tunnelbanan mötte jag Kjelle. Finns det något jag önskar mina framtida barn, om jag får några, är det en Kjelle.

Kjelle jobbade på fritidsgården Gläntan, en stor lekplats med en äng och en pulkabacke, en asfalterad plan och ett hus där det fanns aktiviteter för barnen efter skoltid alla vardagar. När jag var riktigt liten var det ponnyridning och andra festligheter på lördagarna också. Gläntan låg mitt i Kista och det var där vi träffades, alla barn, alltid.

När jag började mellanstadiet slutade jag fritids men blev inskriven på Gläntan istället. Det var öppet för alla att vara där och leka, men vi som var inskrivna fick mellis också, oändligt antal ostmackor och o´boy som Kjelle, Lass och Siw serverade. Kjelle var ansvarig för idrottsaktiviteterna. I den stora hallen inne i fritidsgården var det mest populära Kjelles inläggslek. Man satt på en lång bänk och köade, sex barn kunde delta samtidigt och stod utplacerade runt en stor mjuk madrass framför fönstret. Platserna roterade så att man började på sämsta platsen och slutade som målvakt. Kjelle slog inlägg efter inlägg med sin vänsterfot, han slog på alla och målen som gjordes, särskilt nickmålen, fick applåder och beundrande kommentarer från honom. Timme ut och timme in. Inlägg på inlägg. Alltid samma entusiasm.

Årets höjdpunkt i Kista var Gläntan Cup. Den gick den lediga fredagen i Kristi Himmelfärdshelgen och direkt efter jul började vi träna. I lag om tre spelade vi innebandy utomhus, på asfaltsplanen. Kjelle dömde alla matcher. Siw serverade saft och korv. Föräldrarna sålde tröjor (lanseringen av årets Gläntan Cup-tröja var alltid en stor händelse) och fotograferade. Mitt lag hette Smulorna och vi gjorde våra egna tröjor, ritade med textilfärg. Trots att vi ansåg oss bäst vann vi aldrig, systrarna Naesman var nästan alltid bättre när det väl gällde. Kanske för att den yngsta hatade att förlora så mycket.

Gläntan Cup var bara en del av en tävling som gick över hela läsåret, nio delmoment som gav olika mycket poäng. Det var kräftboll, en utomhus-asfaltsanpassad variant av curling, innetennis, couronne. Efter nio månader fick den som hade flest poäng pokal.

På torsdagarna var det bandykväll, åtminstone så länge resurserna tillät. Under nittiotalskrisen var Gläntan nedläggningshotat, vi skrev brev till politikerna och bjöd in dem att förklara för oss varför inte Gläntan skulle få finnas. De mötte en knökfull och upprörd fritidsgård och kunde naturligtvis inte ge någon rimlig förklaring.

Nu är lokalen såld till en friskola, vart barnen (speciellt de som aldrig blir inskrivna av sina föräldrar någonstans) går och leker efter skolan vet jag inte riktigt men Kjelle jobbar på skolan istället och när jag mötte honom idag blev han glad över mitt nya jobb, var sugen på att snacka allsvenskan som alltid och tyckte det verkade jobbigt att jag skulle få skriva så mycket om MFF. Kjelle älskar Hammarby.

De barn som växer upp i Kista idag får aldrig spela Gläntan Cup. Men jag är hemskt tacksam för att jag fick det.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg