Livet är en fest dessa dagar, en fotbollsfest med allsvenskor och landskamper och final i champinjonligan. Och jag vet att det inte är hans fel, jag vet att han antagligen är jättesnäll och aldrig någonsin har gjort en fluga förnär men jag kan inte hjälpa att jag ser Niclas Alexandersson och tycker att allt genast känns lite tråkigare. Vi har inte samma syn på hur en bra fest är, Lars Lagerbäck och jag.

Det går att ställa samma fråga hundra gånger till Zlatan, nästa vecka kommer vi göra det, vi kommer stå vid sidan av träningsplanen och fundera på hur mycket han egentligen haltar och om han kommer vara tillräckligt frisk för att spela nittio minuter. Jag vet inte om vi kommer få några svar. Jag vet inte om de svar vi eventuellt får kommer vara intressanta, vi vet ju att det ändå aldrig går att förutse något vad gäller Zlatan Ibrahimovic. Och ärligt talat vet jag inte om det verkligen är Zlatan vi ska fokusera på. Är han tillräckligt frisk spelar han.
Niclas Alexandersson säger sällan mer än ett knäpp, men hans roll i laget säger allra mest om hur det fungerar och hur Lagerbäck ser på festen.

Han är med i truppen och han kommer att spela. Lagerbäck söker spelartyper som passar in i systemet snarare än spelare som frustar av spelvilja och inspiration. Lång och trogen tjänst belönas och jag dör snart av tråkighet.

Mot Nordirland var det Christian Wilhelmsson – då i sitt livs form med spel i Serie A och Champions League – som fick stå tillbaka för en försäsongsnedtränad halvskadad Alexandersson. Nu kommer förbundskaptenerna knappast ta tillfället i akt att spela med både Johan Elmander och Markus Rosenberg för att ställa över Niclas Alexandersson. Elmander på högerkanten, lill-Mackan på topp bredvid Zlatan och stor-Mackan att kasta in sista tjugo. Då gör han mål och så blir det verkligen fest.

Jari Litmanen har inte varit att räkna med för Malmö FF hittills i årets allsvenska men nu blir det kanske årspremiär på söndag mot Gefle. Det nalkas ju EM-kval. Och då brukar Jari Litmanens alla krämpor plötsligt vara läkta, åtminstone för… ungefär en och en halv timme.

Jari Litmanen är alltså uttagen i det finska landslaget och det ska bli intressant att se om han spelar. Vad som blir ännu mer intressant: att se hur MFF reagerar. Kan han spela för dem kan han spela för oss, säger Bengt Madsen och det är klart att det är så enligt den enklaste logiken. Logik enligt relationen Litmanen Malmö FF ser lite annorlunda ut.

Det finns de som hävdar att Jari Litmanen tillför mycket till laget bara genom att vara med på träningarna. Jag köper det, liksom jag skulle köpa en specialöverenskommelse mellan MFF och Jari Litmanen som sa att han fanns med som inspirationskälla och för att få träningskompisar.

Det skulle till och med kännas lite nytt och fräscht – varför måste ett lagbygge se ut som det alltid gjort? Men säg det i så fall, snälla MFF. Just nu verkar Jari Litmanen mest leka med klubben. Och det börjar nästan bli pinsamt.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg