Hur svensk är svensk fotboll? En titt på A-landslagen avslöjar: inte särskilt. Med tanke på hur många svenskar det finns med namn som inte har sitt ursprung i Sverige, och hur många av dessa som spelar fotboll, är det få som når ända fram till a-landslagen.

Förra veckan blev 23-åriga Yolanda Odenyo huvudperson i en debatt som började i en ända och slutade i en annan. Odenyo, ursprungligen från Uppsala med svensk mamma och pappa från Kenya, spelar collegefotboll i USA och har tagits ut i ligans All star team tillsammans med amerikanska landslagsspelare. De svenska förbundskaptenerna har aldrig sett henne spela, trots att hon nu är i Sverige och spelar med division ett-laget Gamla Uppsala över sommaren.
Läs vidare »

Och nu, nu går jag på semester. Vi ses i augusti!

(Eller kanske tidigare här på bloggen, vem vet.)

Pluto: Jag tror absolut att Erol Bekir hade klarat sig i allsvenskan. I dagens MFF hade han garanterat tagit en plats…

Jens: Den jag framförallt tänker på just nu är Jon Jönsson. Gick för två miljoner till Elfsborg för ett år sedan, nu går han till Toulouse och det spekuleras i siffror mellan 10-20 miljoner.

Krister Olsson: Jag är inte inblandad i Bunkeflos sponsorverksamhet. Däremot föreläser jag i olika sammanhang. Bland annat nätverksträffar.

San: Jonatan Johansson och Jari Litmanen kommer från ett land på andra sidan Östersjön. Det heter Finland.

Malmö är, hur mycket vi än vill det, inte en särskilt stor stad. Vi har två fotbollslag i de högsta serierna men att tro att det är samma kultur som råder är att underskatta mångfalden i den här staden. Hur liten den än är.

Det blir nog aldrig så tydligt som den här torsdagen, när Bunkeflo vinner över Sirius med 3-1 på Limhamns Ip, två dagar efter att Malmö FF blivit utspelat av Kalmar. Det är svårt att jämföra föreningar rakt av, Bunkeflo är trots de storslagna ambitionerna ännu långt efter MFF på många fronter men vinner överlägset på en: förmågan att se människan i idrotten. Det är människan som gör det, och hon måste må bra för att kunna prestera.
Läs vidare »

”Tre gringos, tre gringos, aahaha, i förortsdjungeln” ekade ut över läktarna på Limhamns IP och det var ungefär så vi kände oss, Kalmar-Klabbe, Wallin och jag, därute på Limhamn. Resten av gänget var nog mer hemma. Jag säger ”resten av gänget” för ikväll var vi sju personer från Sydsvenskans sportredaktion på plats för att se Bunkeflo-Sirius. Nästan lika bra som när vi var åtta på LDB FC Malmö för ett litet tag sedan. Då hade vi dessutom två barn och en sambo med. Den här gången befann sig det ena barnet i innebandyhallen alldeles intill. Det andra plus sambon ligger på en strand i södra Spanien.

Jag snackade integration med sponsorer och ledning innan matchen, blev bjuden på middag och säga vad man vill om Bunkeflo: det är en professionellt skött förening. Dessutom har de en helt annan helhetssyn på vad deras verksamhet egentligen går ut på än storebror MFF. Och MFF hade nog inte mått dåligt av en spelartyp som Erol Bekir. Men mer om det i morgondagens tidning.

Och MISSA INTE, för guds skull, att Macho kommit som magasin. Jag vet, jag är väl så jävig som det är möjligt att vara, jag var som sagt med i begynnelsen, jag har några väldigt fina vänner i den redaktionen, jag tycker de är sjukt smarta och roliga och gulliga och allt sånt där, men ÄNDÅ. Det här är bra.

Concealer, hej min bästa vän, jag älskar dig och behöver dig. Ringarna under mina ögon är inte att leka med.

Ja, jag är rätt sliten nu. Det senaste… ett och ett halvt året har varit så hysteriska. Sen nyår 2005/2006 har jag varit ledig följande (om man räknar ledigheter längre än två dagar i rad): fyra dagar förra sommaren, någon gång i juli, hängde runt i Malmö. En vecka i september, isolerad i stugan i Dalarna. Typ fem dagar runt jul, i Kista (med lätt prestationsångest inför första krönikan). Fyra dagar i mars hos S i Tyskland. Och så nu då: de tio dagarna i Spanien.

Under tiden har jag: varit med och startat en tidning, skrivit magisteruppsats i ekonomisk historia, frilansat, haft sommarvik på Sydsvenskan, sökt jobb, haft vånda under anställningsprocessen, fått jobb, bott i Stockholm fem månader, Malmö tre månader, Stockholm fyra månader igen, Malmö sex månader igen, bott i två olika kollektiv, köpt lägenhet, flyttat allt jag äger två gånger fram och tillbaka mellan Malmö och Stockholm (eftersom jag inte trodde att jag skulle få jobbet), börjat nya jobbet, på något sätt överlevt det.

Jag säger det inte för att berätta hur duktig jag är eller så. Jag känner bara att semestern kommer lägligt. Jag tycker att jag är VÄRD den.

Det fortsätter att ramla in roliga mail. Här är en limerick som Bengt har skickat:

Stackars Sören Åkeby

Är nog inte riktigt kry

Tar ut laget på gamla meriter

Spelare med form och skadesviter

Gjorde att även Pode fick fly.

Det kom ett mail från en man i Vellinge nu på morgonen:

Hej Anja,

Några ord ifrån en 68-årig konservativ ”besserwisser”.

Jag har följt dina krönikor från starten och naturligtvis försökt att finna någon anledning att kritisera dig.
En ”ung kvinna” får bara inte komma fram och ersätta en gammal ringräv som Åke Stolt!
Det har varit en jobbig tid att ”lusläsa” dina krönikor för att finna något anmäkningsvärt och som väl är, har jag ibland funnit något som jag kunnat reta mig på.
Efter att ha oturen att råka lyssna på dig under en radiointervju där du var arrogant-självsäker (läs=bra!) börjar den gamle ”kritikern” ändra lite av sin negativa uppfattning.

Under gårdagens match, såg jag hur du jobbade med din krönika (jag har min sittplats sedan många år på R rad16 plats 16) och det var med stor förväntan jag slog upp dagens sportsidor.
Mina positiva uttryck över din krönika, gjorde att min fru satte kaffet i vrångstrupen.
Jag måste använda den moderna ”studentsvenskan” och säga ”FY FAN VA DU ÄR BRA!”

Efter denna förnedring och efter att ha läst Dagens Industris annonsbilaga från Universum om ett 25-tal duktiga-framgångsrika kvinnor, kanske du kan förstå hur jag mår idag!

Det handlar inte om tabellplaceringen. Egentligen har det inte heller att göra med att Malmö FF förlorade mot Kalmar igår. MFF ligger inte långt efter toppen, att förlora mot Kalmar är ingen skam. Men det var långa stunder skrattretande att se MFF spela fotboll igår. Laget bär på en sjukdom dess ledning har väldigt svårt att bota.

Elva män i himmelsblå tröjor som inte verkade ha sett en boll förut, det var vad MFF hade att ställa på planen. Vid sidan av den satt en tränare som inte borde sitta där så länge till.

Sören Åkeby har haft en och en halv säsong på sig att skapa ett fungerande lag men hittills går halvlekarna som hans spelare presterat godkänd fotboll att räkna på en hand. Han har misslyckats.
Malmö FF har i grund och botten inte ett dåligt fotbollslag, men det spelar dåligt. Det är en bra trupp, många skickliga och intelligenta spelare som just nu är frustrerade över att de inte kan få ut det de har inom sig. Vem bär ansvaret för det?
Läs vidare »