Concealer, hej min bästa vän, jag älskar dig och behöver dig. Ringarna under mina ögon är inte att leka med.

Ja, jag är rätt sliten nu. Det senaste… ett och ett halvt året har varit så hysteriska. Sen nyår 2005/2006 har jag varit ledig följande (om man räknar ledigheter längre än två dagar i rad): fyra dagar förra sommaren, någon gång i juli, hängde runt i Malmö. En vecka i september, isolerad i stugan i Dalarna. Typ fem dagar runt jul, i Kista (med lätt prestationsångest inför första krönikan). Fyra dagar i mars hos S i Tyskland. Och så nu då: de tio dagarna i Spanien.

Under tiden har jag: varit med och startat en tidning, skrivit magisteruppsats i ekonomisk historia, frilansat, haft sommarvik på Sydsvenskan, sökt jobb, haft vånda under anställningsprocessen, fått jobb, bott i Stockholm fem månader, Malmö tre månader, Stockholm fyra månader igen, Malmö sex månader igen, bott i två olika kollektiv, köpt lägenhet, flyttat allt jag äger två gånger fram och tillbaka mellan Malmö och Stockholm (eftersom jag inte trodde att jag skulle få jobbet), börjat nya jobbet, på något sätt överlevt det.

Jag säger det inte för att berätta hur duktig jag är eller så. Jag känner bara att semestern kommer lägligt. Jag tycker att jag är VÄRD den.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg