Krönika: Lillebror Bunkeflo tusen år före MFF
Publicerad den 29 juni 2007 klockan 10:06 av Anja GatuMalmö är, hur mycket vi än vill det, inte en särskilt stor stad. Vi har två fotbollslag i de högsta serierna men att tro att det är samma kultur som råder är att underskatta mångfalden i den här staden. Hur liten den än är.
Det blir nog aldrig så tydligt som den här torsdagen, när Bunkeflo vinner över Sirius med 3-1 på Limhamns Ip, två dagar efter att Malmö FF blivit utspelat av Kalmar. Det är svårt att jämföra föreningar rakt av, Bunkeflo är trots de storslagna ambitionerna ännu långt efter MFF på många fronter men vinner överlägset på en: förmågan att se människan i idrotten. Det är människan som gör det, och hon måste må bra för att kunna prestera.
Efter att ha pratat en liten stund för en samling sponsorer i ett litet rödgult tält intill tennisbanan fick jag i min hand en bok. ”Instruktionsboken till livet – en inspirationsbok” hette den och handlade om mental träning, självförtroende, att vara medmänniska och hur viktigt det är att skratta. Det är så Bunkeflo IF visar sin tacksamhet. I MFF tackar sportchefen sin målvakt genom att knäa honom i skrevet efter ett lyckat derby. Ordföranden griper tag om journalisternas nackar och trycker till som avskedshälsning efter att ha förklarat att han inte tänker sparka sin tränare. Det säger en hel del om de olika kulturerna i de två ledande fotbollsföreningarna i Malmö.
Bunkeflo spelade till skillnad från MFF som ett lag, vann välförtjänt och Erol Bekir gjorde alla tre målen och när MFF-ledningen nu säger att de letar spelare med ”rätt karaktär” för att förstärka laget behöver de kanske inte titta utanför Sveriges gränser. Det räcker med en liten kurs hos lillebror i stan, snacka föreningsbygge och ledarskap med sportchefen Johan Andersson och lagkaptenen Bekir, uppbyggnad av människan med Per Gärdsell.
Kanske behöver då inte MFF, om de lyssnar riktigt noga, sälja sina talanger för struntsummor för att ett år senare se dem säljas vidare för fem gånger så mycket. Då behöver de kanske inte heller importera spelare varken från andra sidan Atlanten eller Östersjön, utan kan bygga vidare på den faktiskt rätt kompetenta trupp som redan finns.
Men det är väl för flummigt för herrarna i MFF, de som tror att de så länge de bygger en tjusig arena och har flotta kostymer kan kalla sig en modern förening. Är det något MFF har bevisat den senaste tiden är det att de på vissa områden fortfarande befinner sig på stenåldern. Köp nytt, vrålar de. Kasta ut det som inte ger direkt avkastning, oavsett om det handlar om unga spelare eller kvinnor.
En chef som lämnar sina anställda i sticket på det sätt som MFF just nu gör med såväl Sören Åkeby som spelarna är inte en bra arbetsgivare. Det är en ledare som inte förmår se helheten, som inte inser att det är människor som ska göra jobbet. Inte utbytbara robotar. Just nu håller ledningen i MFF på att slakta en hel trupp. Och ett tränarteam.
