Vissa dagar orkar jag bara inte gå och lägga mig. Trots att det gryr, trots att jag idag köpt en sjukt lyxig bäddmadrass till min säng. Är det då det är dags att börja jobba? Eller är det då jag verkligen fattat vad jag ska göra när jag har semester?

Det är så konstigt, det här att vara ledig.

Hemma. Så skönt. Om det vore för mig skulle Möllevångsfestivalen pågå året runt. Alternativt skulle den delen av Simrishamnsgatan som ligger mellan torget och Södra Parkgatan alltid vara gågata.

Alltså, ghetto tech igår på Chinateatern var något av det bästa på länge. Det kändes inte som…

- Stockholm, sa N när vi stod upp på balkongen och spanade ut över det dansande folket.

- Nej, och definitivt inte som Malmö, sa jag. Inte som Sverige överhuvudtaget.

Det är i de lägena jag saknar Stockholm. Där dyker de trots allt upp, de där klubbarna som överraskar en totalt.

Och sen blev allt bara bättre när vi hittade några av de bästa sportbrudarna: Nora, Marimba, Johanna G. Festen var gjord.

Jag kanske ska stanna här trots allt? Men nej, jag vet ju att min och Stockholms kärlek till varandra gör sig bäst i ett distansförhållande.

Hört på tunnelbanan mellan Slussen och T-centralen, sen lördagkväll. Två gymnasietjejer sitter och pratar.

Tjej 1 (på klingande stockholmska): Alltså, har jag dialekt? Han sa att jag har dialekt när jag är full.

Tjej 2: Nä, jag hör ingen dialekt.

Tjej 1 vänder sig mot en 30-årig kvinna i samma kupé.

Tjej 1: Om du lyssnar på mig nu, hör du då att jag har dialekt?

Kvinna: Jag vet inte… Tror inte det.

Tjej 1: Men kom igen då, det finns de som säger att jag har dialekt när jag är full.

Kvinna: Hmm. Det låter som om du inte kommer från Sverige. Det låter som om du kommer från Rinkeby.

Någon skrev att jag alltid tjatar om invandrare och blatteskånska. Alla tycker att jag tjatar om olika grejer. Men men, det hör väl till saken, det kan jag leva med. Det är mitt privilegium i och med det jobb jag har. Jag får skriva om vad jag vill, hur jag vill. Och så länge det finns människor som inte fattar att Rinkeby är Sverige kommer jag fortsätta ”tjata”. Jag skyller allt på dem.

Men nog om det. Det var bara en parentes. Jag har ju semester! Jag ska egentligen inte tänka på mitt jobb, och det gör jag inte heller. Vilket visserligen inte kan slita mig från tv:n ikväll…

När jag hälsar på min pappa i stugan vid tjärnen långt ute i skogen bakar han jordgubbstårta och bjuder på rosa cava. Sen studerar vi fenomenet växlande molnighet tillsammans.

Det är så många böcker jag har tänkt att jag ska läsa nu när jag har semester, ändå plockade jag av någon anledning fram Linda Skugges samlade krönikor 1993-1995 idag. Jag hade nästan glömt hur bra hon var på den tiden. Jag älskade hennes krönikor, läste varje ord, henne och Mats Olsson och tänkte ”shit kan man skriva sådär, kan man ha det som jobb”. Jag var 14 när jag fick den boken av min mamma i födelsedagspresent, det står på insidan av pärmen. Jag vill vara lika bra som Linda Skugge var 1995.

Annars då? Jotack. Jag satte mig själv i isoleringscell några dagar, men nu är jag redo för världen igen. Och som vanligt när jag är ledig har den stora husmoderspsykosen slagit in. Igår lagade jag tortellini åt flickorna, från scratch. En tomatvariant fyllda med blomkål och ädelost, och en spenatvariant fyllda med spenat och feta. Till det en riktigt mustig tomatsås. Det, ni! Nu letar jag bra recept på gnocchi, har någon ett tips?

Ikväll får jag besök också, det blir trevligt. Men det skulle kunna sluta regna snart. M har lovat att ta med solen från Stockholm.

Och så lyssnar jag på Lila Downs.