Det blev tårar, som vanligt. Spelare liggande i mittcirkeln, Victoria Svensson som inte klarade av att svara på frågor, en röst som inte bar för Hanna Ljungberg när hon viskade fram ett ”nä” på frågan om hon trodde att hon någonsin skulle kunna känna sig nöjd med det här mästerskapet. Besvikelse, bottenlös frustration. Men tårarna var också det enda som var som det brukar.

Nu finns ingen nästan-känsla, inga små marginaler att skylla på, inga osannolika vändningar eller historiska bragder att se tillbaka på och känna stolthet över.

Ingen placering som kommer att kännas som en vinst med lite distans. Nu finns bara ett halvår då precis allt gått fel och ett mästerskap där Sverige inte lyckats komma upp i sin egentliga nivå mer än stundtals. VM har inte ens börjat, och Sverige är utslaget. Det är ett fiasko och misslyckande, oavsett hur svår gruppen var, hur många skador som besvärade eller hur många spelare som slutat sen sist. Det går inte att komma ifrån. Sverige ska alltid gå till kvartsfinal i fotbolls-VM när det är kvinnor som spelar.
Läs vidare »

Ända sedan grupperna lottades för flera månader sen har jag sagt att det skulle bli svårt att ta sig vidare till slutspelet. Sedan dess har läget bara blivit svårare med skadade spelare, träningsmatcherna har inte sett bra ut, Nigeria-matchen var katastrof, USA ett fall framåt och sen ett fall bakåt, förutsättningarna inför den här matchen de sämsta men ändå… känns det väldigt tomt och snopet nu när det är klart. Sverige gick inte vidare från gruppspelet. För allra första gången någonsin.

Speakern här har inte full koll på svenskarna. ”Lu” måste vara ett svårt ljud i kinesiskan, för varje gång den svenska laguppställningen blir uppläst säger speakern ”Sofia Lu-lu-lu-lundgren” och ”Hanna Lu-lu-lu-lungberg”. Idag klämde de även till med ”Coach for the Swedish National Team: Mrs Thomas Dennerby”.

TT-Tobias säger att jag ser sammanbiten ut. Det är dags för match, helt enkelt.

Uppvärmning på Tianjin Olympic Center Stadium. Det är en fantastiskt fin arena, nybyggd för att hysa OS-fotbollen nästa år. Ser ut som ett rymdskepp utifrån, med stora fontäner och en vallgrav. Caroline Seger har värmt för sig själv och Stina Segerström är petad till förmån för Karolina Westberg. Lite märkligt är det att ta ut Stina Segerström som är en av Sveriges bästa huvudspelare när förbundskaptenerna hela tiden påpekat hur viktigt det är att utnyttja de fasta situationerna och understrukit att det finns mycket att vinna i luftrummet. Karolina är en skicklig fotbollsspelare men hon har aldrig utmärkt sig på fasta situationer.

Nordkoreas välorganiserade och totalt koordinerade klack är på plats också. Spana in den om den zonas in av tv-kamerorna.

Jag har haft lite svårt att föreställa mig uppståndelsen kring Marika Domanski Lyfors här i Kina. Idag har jag sett den med egna ögon, när Kina öppnade slutet av sin sista träning inför morgondagens match mot Nya Zealand. Minst femtio journalister var på plats, varav två från Sydsvenskan, och de bildade en tjock massa runt några volontärer som mödosamt höll ett litet hål öppet i mitten. Dit vandrade Mackan, genom en tunnel som öppnade sig om henne innan massan slöt sig igen och hon på svenska sa ungefär samma saker som hon alltid gjort inför landskamper. Samma Marika Domanski Lyfors som alltid, men med röd landslagströja och omringad av kinesiska hysteriska journalister. Det var en märklig syn.

– Kan vi bara få in ett snabbt mål på Nordkorea ska vi nog klara av att vinna och gå vidare, sa hon om Sveriges match ikväll och blev lite generad när hon insåg att hon precis sagt ”vi”.

Taxichauffören hade små spetsgardiner för fönstrena men bilen var liten och gammal, vägen vi åkte på gick först på höga broar genom en stad med ännu tätare smog än någon av de andra kinesiska städer jag hittills varit i och sedan blev den allt mindre och skumpigare, längs en flod och förbi bostäder som var mer skjul än hus och just när vi var övertygade om att taxichauffören lurat oss halvvägs till Peking såg vi den glada VM-maskoten stå och göra sitt V-tecken på ett orange Fifa-lakan.

Därinne stod Thomas Dennerby och gav sina spelare de sista instruktionerna inför en match som om den misslyckas innebär det sämsta världsmästerskap Sverige någonsin spelat.
Läs vidare »

De kinesiska storstäderna har problem med smog. Såhär ser det ut i Tianjin.

Det är rätt obehagligt att andas in den här luften faktiskt, och jag kan tänka mig att det är rätt jobbigt och tungt att springa och spela fotboll i den.

Fotbolls-VM känns så avlägset efter bara en dag i Peking. Kan vara för att vi sett så mycket idag, alldeles vimmelkantiga av intryck har vi ätit en middag på hotellet med världens långsammaste servitris. Hon var dessutom tvungen att hela tiden stå med sitt ansikte en decimeter från den hon pratade med och när jag försökte räkna pengarna slet hon dem nästan ur handen på mig. Men mat fick vi. God, dessutom.

Jag ska inte avslöja alltför mycket av vad vi sysslat med idag, det kommer visa sig i sinom tid, men man kan väl säga så mycket som att vi sett två sidor av Kinas ekonomiska framfart. Otroligt intressant. Och skönt som sagt, att se något annat än presskonferenser och träningar. Ett litet avbrott är aldrig fel.

Vi har sett OS-arenorna. De är otroligt vackra, även om de fortfarande bara är skal omgivna av en leråker.

Imorgon går bilen till Tianjin klockan 07.00, vi hade trott vi skulle få sova ut men landslaget flyttade sent omsider träningen till klockan 12. Det är bara 13 mil till Tianjin men på grund av den hysteriskt tunga trafiken måste vi åka fem timmar innan vi ska vara framme för att inte komma försent.

Den som inte sett Hanna Ljungbergs blick efter en förlorad match förstår inte hur mycket hon genast längtar efter en seger. Den är svart och fylld av vrede, den har ingen botten och i den finns varje förlorad närkamp, alla missade målchanser och brutna uppspel. Den kan kännas hård att möta men där finns löftet om nya matcher med andra resultat.

Det är på inställningen det hänger nu. Fotbollsmässigt är Nordkorea bättre än Sverige, de var det redan 2003 trots att det nordkoreanska laget då var lite sämre än nu och det svenska lite bättre än årets version.

Den gången vann Sverige matchen tack vare en blandning av taktisk triumf och vilja av stål. Revanschlusta, vinnarskallar, det går att kalla det vad som helst. Sverige måste än en gång ladda om och samla sig för att gå ut och tro att allt är möjligt.
Läs vidare »

Volontären Cathy grät när vi lämnade hotellet i Chengdu.
– Ni har varit som min familj, sa hon och jag undrar om hon kommer få gå i stödgrupp nu, som jag har för mig att volontärerna fick efter friidrotts-VM i Göteborg 1995. Det blir ju så tomt efter ett mästerskap. Emma är bästis med henne, de har hängt dagligen på grund av olika struligheter Emma haft problem med.

Nu får vi klara oss ensamma i Peking. Resten av klassresan följde landslaget till Tianjin, Sydsvenskans klänningsteam som har förvandlats till Sydsvenskans baggyjeansteam tog ett plan till Peking istället. Eller kanske är vi Sydsvenskans fulteam. Det tror Heidi. Fula med sköna kläder, det var mottot för dagen.
– Och aldrig har jag träffat så många jag känner, utbrast Heidi.
Två landslag (det svenska och det amerikanska), alla kollegorna (svenska som amerikanska) och hela den allsvenska tränarkåren. Eventuellt även Frida Östbergs föräldrar, vi frågade aldrig.

Peking är grönare än Chengdu, himlen är inte lika grå, husen är fräschare och gatorna ännu bredare. Allting känns mer nytt och modernt. Vi bor precis intill OS-byn och jag kan se Bird´s Nest, huvudarenan, från mitt fönster. Om ett år är det här det händer. Imorgon ska vi ta en närmare titt på allting.

Efter att ha roddat morgondagen slängde vi oss i en taxi till Silk Market. Nej, vi åkte inte till Himmelska Fridens Torg, Den förbjudna staden eller muren. Klockan var fem, det var lördagkväll, vi var rätt slut och behövde rensa skallarna lite. Några timmars prutning på Silk Market var helt perfekt. Turistgrejerna tar vi en annan dag. Jag är grym på att pruta. Somliga blev lite arga, men ingen blev så arg som en blev på Johan Flinck på Aftonbladet. Hon skrek ”Go to hell!” när han försökte få ner priserna ännu mer. Mest nöjd är jag med mina guldsneaks.
– Rätt skönt att få vara aktiv själv, sa Heidi, vi har bara stått och antecknat och kommenterat andra som gjort massa saker ett tag nu.

Sen hem, kastade oss på sängarna i mitt rum, på med Kina-Brasilien och room service. Nu har flickorna gått in till sig. Jag ska sova tidigt för en gångs skull. Imorgon blir ännu en lång dag.