Johnny Takter brukar vara iskall. Men efter 2000 segrar totalt i den långa karriären – varav 183 i år – var det ändå ett lopp och en seger som fick honom att röras mer än vanligt. När Johnny Takter körde in allra först över mållinjen på Jägersro den där söndagen i början av september var det som vinnare av Derbyt. På hemmaplan, där han hängt med pappa Bo William som barn. Med Commander Crowe, en orutinerad häst med vad Takter själv beskriver som ”vinnarskalle och stark personlighet”.

Kanske var det inte konstigt att han då höjde den knutna högernäven i en sällsynt segergest. Av glädje, men också av lättnad.

Det var efter en turbulent tid i hans privatliv, men turbulens och prövningar kan både stjälpa och härda. När Johnny Takter nu lyckats skapa lugn och ro ledde det till hans bästa säsong någonsin.

Och HIF vidare till sextondelsfinal i Uefa-cupen. Men Henke Larsson har nog gjort sitt, det är jag rätt övertygad om. Hör bara:

- Det är skoj att gå vidare, men det har jag varit med om några gånger förut, sa Henrik Larsson.

– Roland har uttryckt uppfattningen att det går att göra mycket med den trupp vi har. Att han framför allt vill ha en tydlighet. En högerback ska man kunna väcka mitt i natten och han ska veta vad han ska göra.

Det är Bengt Madsen som säger det. (Jag har fortfarande lite problem med internet så jag kan inte länka men det ligger på sydsvenskan.se/sport.) Ett fall framåt, va? Skulle Åkeby ha ringt till sin högerback mitt i natten hade han inte vetat vem han skulle ringa till.

Ni missar väl inte intervjun med Bojan Djordjic i nya Offside? Där han förklarar varför han inte kan vara kaxig men framförallt uttalar sin kärlek till Kista. Såklart! På söndag är Bojan och jag gäster i Nora Strandbergs fotbollsmagasin på Canal Plus, det kommer bli galet kul. Sjukt längesen jag träffade Bojan.

Några följdfrågor ställdes aldrig på presskonferensen igår, även om de svävade i luften hela tiden var det ingen som uttalade dem:

Har du tänkt på att kvinnor inte kan skaffa barn hur länge som helst?

Hur har du tänkt hinna hitta både rätt kille och skaffa barn innan du fyller fyrtio om du fortsätter över ytterligare ett mästerskap?

Har du tänkt på hur många killar det finns som tycker att det är jobbigt att vara tillsammans med framgångsrika tjejer?

Jag ställde ingen av de frågorna. Men så tycker jag också att själva diskussionen om varför det skulle vara konstigt om 77:orna fortsatte över OS är mer intressant än att ifrågasätta att kvinnor över 30 väljer att prioritera något annat än familjelivet högst. Därför snackade jag lite med Hanna Marklund, som ju är en av två som är osäkra på fortsättning.

Naturligtvis finns det en rädsla, sa hon, för att inte hinna med allt i livet. Som kvinnlig fotbollsspelare tjänar du inte så mycket pengar att du kan lägga undan något efter fotbollskarriären, det innebär att du helst vill påbörja din civila karriär några år innan du skaffar barn. För det är svårt att komma in på arbetsmarknaden som småbarnsmamma utan någon arbetslivserfarenhet. Då väger plötsligt det där VM-silvret ganska lätt.

Sådan är situationen. Biologi och samhällsstrukturer gör det svårare för damfotbollsspelare än för deras manliga kollegor att spela fotboll längre. Och jag tycker att det är synd att diskussionen inte tas hela vägen, utan stannar vid att mysticifiera de här kvinnorna som faktiskt inte vill ge vika för det som talar mot dem utan fortsätter göra det bästa de vet: att spela fotboll.

Redan för ett år sedan kändes det stort. Lilla Bunkeflo IF slog ut Assyriska i kvalet till Superettan. Ingen trodde väl då att samma lag, bara månader senare, skulle utmana i kampen om de allsvenska platserna. Nu nådde inte Bunkeflo hela vägen fram den här gången och tur är det. Under hösten har det visat sig hur svårt det är att bilda nya föreningar, forma nya strukturer ur gamla organisationer och ena många bestämda viljor. Att i det läge som Bunkeflo – eller LB07 som det snart heter – nu befinner sig i dessutom förbereda sig för allsvenskt spel hade varit lite väl tufft.

I centrum står Erol Bekir, lagkaptenen som match efter match är bäst på planen men även är involverad i det mesta utanför den.

Nästa år blir tufft på många sätt. Organisationen ska sjösättas, platsen i superettan befästas och nya målsättningar stakas ut.