Presskonferens om en kvart för att presentera MFF:s nya organisation. Blir det så spännande som vi hoppas? Jag missar den i alla fall, är ju på väg till Råsunda mycket snart. Och nej, tyvärr tror jag inte att det blir så spännande. De största förändringarna verkar ju handla om själva arenabygget. En informationschef ryktas det om såklart, det vore ju en smärre revolution. Och vad händer med Hasse Borg? Vad kommer väga tyngst när hans arbetsuppgifter bestäms – hans egna önskemål eller det han faktiskt är mest kompetent för? Om en kvart vet vi, som sagt.

PS: Jag är mycket gladare idag. Det var lite knöligt allting igår bara, men jag älskar ju det här livet. Även om det är lite underligt emellanåt. Eller: tack vare att det är lite underligt emellanåt. För finns det någon större tillfredsställelse än att känna att man reder ut alla konstiga situationer och faktiskt presterar under alla förhållanden? Jag får ju även påminna mig själv om att jag jobbat i betydligt svårare miljöer. Bott hos de jordlösa i Brasilien tex, och även där klarat av att utföra mitt arbete. Utan trådlöst internet.

Sverige är nära OS men långt från Kina. VM i Kina, alltså, mentalt och fysiskt. Landslaget befinner sig i Stockholm och det är nya friska vindar som blåser in över det. Visserligen är de iskalla, de kommer från norr och gör en frusen in i märgen, men de blåser in över ett lag med ett helt nytt ljus i blicken.

Diskussionerna känns igen från veckan innan när det var herrspelarna som skulle spela avgörande match på Råsundas hårda plan. Gräsmattan har sett bättre dagar, spelarna funderar över huruvida det blir skruvdobbar eller fasta, de flesta väljer skruv. Hanna Marklund lät som en imitation av Erik Edman när hon pratade om hur extra viktigt positionsspelet blir när mattan lätt släpper och spelarna slinter. Att ligga nära varandra, redo att täcka upp för den som går bort sig.
Läs vidare »

På damsidan har vi vant oss vid att vara bäst. Men under några veckor i vintras fick vi lära oss att även svenska män kan dominera golfvärlden. Henrik Stenson utförde den största bedrift en manlig svensk golfare lyckats med när han vann matchspels-VM efter den utdragna och rafflande finalen mot Geoff Ogilvy.

Henrik Stenson har gång på gång visat att ju svårare motståndet är, desto bättre spelar också han. Tillsammans med motståndarna höjer han sig, steg för steg, tills han når sitt eget maximum.

Matchspels-VM blev peaken på ett halvår då Henrik Stenson inte längre bara spelade bra i Europa, utan även lyckades på PGA-touren i USA. Att sedan den andra halvan av säsongen blev mindre lyckad är både förståeligt och förlåtet. Det är inte alltid lätt att fokusera på världsliga ting när ett nytt litet liv pockar på uppmärksamheten.

Hörde ni hur jag skröt om hur bra jag var på att hitta hotell i Madrid? Det kom tillbaka och bet mig i röven, kan man väl säga. Alla hotell i hela Stockholm är fullbelagda. Utom ett. Vanadis Hotell & Bad. Där bor Heidi och jag, i varsitt rum utan fönster med gemensam dusch och badrum. Inget internet. Men hårtork på alla rummen! Och jag vet, i-landsproblem nummer ett, mer än så till och med, lyxiga i-landsproblem. Men ändå.

Upp vid fem, tåget till Stockholm, Heidi och jag snarkade ikapp och dreglade säkert en smula också. Langade in väskorna i vårt klordoftande krypin och tog oss ut till Råsunda. Eller Skytteholm snarare, där presskonferensen skulle vara. Totalt öde. Ringde informationschef Nystedt som meddelade att hela programmet var förskjutet några timmar till klockan 15. Hur det kom sig att den infon inte nådde oss är vi inte helt ense om. Men vi blev inte så glada.

Presskonferensen var bra när den väl kom igång. Ambitiösa Heidi hade klämt in ett annat jobb som hon drog iväg på. För min del började jakten på internet. Stadsbiblioteket, tänkte jag, måste ju ha internet. Icke.
– Nästa vecka, kanske, sa den lilla bibliotekarien.
Hallå!! Stockholms Stadsbibliotek!!
Så vi drog till Centralen där vi nu suttit några timmar på ett café med halvtaskigt trådlöst och skrivit. Klockan åtta stängde de så vi tog vårt pick och pack och sitter nu på en bänk inne på själva Centralen, precis utanför en biljettlucka.

Så gick ännu en dag i detta mitt underliga yrkesliv. Jag skulle ju blogga på riktigt idag sa jag, men tyvärr funkade inte bloggprogrammet på tåget och nu tar snart batteriet i datorn slut. Vi får återkomma en dag när saker och ting funkar bättre, va?

Tårarna sa allt. Klara Svensson var rankad tvåa i världen, utsedd till årets boxare – men det enda som betydde något var att vinna EM. När hon förlorade knappt på poäng rann tårarna av ilska och besvikelse.
Detta efter en säsong som till stor del förstörts av en armbåge och många långa månader i väntan på operation, där andra skulle varit mer än nöjda med de styrkebesked Klara Svensson trots allt visade upp.

Tårarna säger en hel del om inställning och målsättning hos 20-åringen från Höllviken. Klara Svensson nådde inte ända fram den här gången heller. Men det kommer en nytt år med en säsong som kan bli hel och frisk.

VM-silver ifjor, EM-silver i år – för varje förlorad final blir också revanschlustan och suget efter guld större. Och det kommer. Klara Svensson har definitivt potentialen att bli allra bäst.

Jag har insett att det är väldigt mörkt i mitt hem. Det krävdes november, nästan december, för att jag skulle fatta att jag måste göra något åt alla de halvfärdiga lampprojekt jag har. Först: taklampan i köket behövde en kontakt. Det gick bra. Sen var nästa uppdrag, lite svårare: att byta kontakt på den lampa jag köpte i Japan. Dessutom har den 250V. Jag lyckades byta kontakt. Men sen vågade jag inte stoppa in den i eluttaget. Vad skulle hända då? Tänk om allt exploderade? Vad gör en ensamboende åttiotalist när hon inte vet vad hon ska göra? Rådfrågar dem som är på msn såklart.

J brukar kunna sånt där. Hon lät som att hon hade koll på situationen den här gången också tills hon helt plötsligt sa ”men vad står egentligen V för?”. Då kände jag att det var dags att vända mig till A istället. Han upplyste mig om att det jag lärt mig i skolan, att vi har 220V i Sverige, var fel.

A säger: det är 230V i svenska väggar
Anja säger: nej det är väl 220?
A säger: de har ökat till 230
Anja säger: va?
Anja säger: du ljuger
A säger: nä
A säger: eller, jag har hört det av många
Anja säger: ”av många”?
(tyst en stund)
A säger: 230 volt. Standardspänningen i alla vanliga vägguttag. Detta är spänningen mellan de tre faserna och nollan (och jordkabeln) i den till elcentralen inkommande ledningen. Fram till 1988 var denna spänning 220 V, och därför hör man ibland denna siffra nämnas i samband med nätspänningen, och vissa äldre apparater och uttag kan också vara märkta med 220 V. De är trots det tillåtna för användning vid 2
Anja säger: fram till 1988?
A säger: välkommen till 2000-talet
Anja säger: gud vad dåligt uppdaterade de var i skolan isf
A säger: jag tror att så länge något är anpassat för högre spänning så är risken bara att den inte krämar på lika mycket som det skulle göra med rätt spänning
Anja säger: undrar vad som händer om jag provar?
A säger: jag tror bara det är farligt att göra tvärtom
Anja säger: det borde ju vara värre att sätta i något med 100v
A säger: för då för den ju för mycket ström,
Anja säger: precis
A säger: brinna, osv
Anja säger: precis: osv
A säger: prova!
Anja säger: olycka, mm
A säger: skriv när du provar
Anja säger: jag ska
A säger: så ringer jag ambulans om du inte skrivit något inom 2 minuter

A behövde inte ringa ambulansen. Det lyste en tiondels sekund, sa poff och sen lyste inte glödlampan längre.

Anja säger: det som hände var att glödlampan dog
J säger: hmmm
J säger: skumt
J säger: men då kanske det är så att det kommer för mycket kräm i sladden
J säger: mer än lampan klarar…?
Anja säger: ja det måste vara nåt sånt
J säger: va gör man då?
J säger: du kanske ska prova o byta ut allt
Anja säger: ja
Anja säger: det måste jag nog
J säger: så att själva lampan o allt är svenskt o bara skärmen japansk
Anja säger: men jag har försökt få tag på en bra helt monterad sladd utan att lyckas
J säger: för att SVENSKT är ju ändå allti det bästa
J säger: made in sweden
Anja säger: nu ska jag försöka sätta i en vanlig lampsladd
Anja säger: heja sverige

Problemlösning á la åttiotalisterna alltså: rådfråga msn-kompisarna. Se vem som googlar fram svaret snabbast. Lita inte på att det som lärdes ut i skolorna på nittiotalet verkligen stämmer. Aja, poco a poco lär väl vi oss också hur livet fungerar.

Nu lyser det fint hemma hos mig, både i köket och i vardagsrummet. Det enda som behövs är en taklampa i sovrummet.

Och jag lovar, imorgon är jag tillbaka på riktigt igen. Då ska ni slippa msn-konversationer och långa utläggningar om kontakter. Jag lovar. Nu ska jag packa. Kl 06.14 går tåget till Stockholm.

Det går inte att komma undan tanken: hur stort hade Behrang Safaris lyft varit om resten av Malmö FF hållit samma nivå som han?

Situationen har inte varit tacksam. MFF har gjort sin sämsta säsong på många år och det har inte varit lätt att glänsa. Behrang Safari har spelat alla matcher utom en men flyttats runt på olika positioner när fokus har varit på att hitta ett spel som fungerar. Laget har inte spelat bra – men Behrang Safari har varit en av få som stått ut ur mängden. Några rubriker har han inte fått. Det blir inte så för den spelare som är bra i ett lag som är dåligt, hur orättvist det än kan tyckas vara.

Nu har han etablerat sig i laget, hållit en jämn och hög nivå hela säsongen och frågan slutar inte ringa: hur bra hade han varit om lagkamraterna visat samma stabilitet? Kanske får vi svaret under nästa säsong.

Alltså jag är inte den som skriker ”drömlottning” för det fanns ingen sån, de flesta grupper blir getingbon men: helt klart en överkomlig grupp. Det här kan vi ta. Men helst med en ny förbundskapten och generationsskifte i laget under tiden.

Lars Lagerbäck har inte gjort ett dåligt jobb, han har gjort sina misstag men på det stora hela är det stort att ta Sverige till fem raka mästerskap. Men ett generationsskifte är nödvändigt efter EM och det är alltid svårt för alla tränare att plötsligt sätta de som varit deras nyckelspelare på bänken. Det är främsta anledningen till att jag vill ha en ny förbundskapten.

Tänk att de visade Brolins mål mot Rumänien. Även om det bara var en glimt är de där bilderna laddade av så mycket. De vita dräkterna, det speciella ljuset, Brolins vrål. Jag har sagt det förr och jag säger det än en gång: jag kommer aldrig sluta drömma om en sådan sommar igen.

Egentligen är det inte alls svårt. Limhamn Griffins har länge legat i toppen – men med Ola Kimrin i laget förmådde Malmölaget äntligen ta det sista steget och bärga föreningens tredje SM-guld, det första på tretton år. Och det är klart. Ett lag som plötsligt har en världsspelare med rutin från NFL att ställa på planen har ett vapen motståndarna har svårt att mäta sig med. Hans facit från semifinalen och finalen talar sitt tydliga språk. Ola Kimrin gjorde alla poäng. Nu gjorde inte Kimrin bara avtryck på planen utan även i styrelserummen, där han tog plats under våren.

Att behålla den stomme av landslagsspelare som Limhamn Griffins nu består av – trots att Kimrin lägger av – och fortsätta att utveckla laget, blir avgörande för om bedriften ska kunna upprepas även nästa år.

Vi visste att duellen skulle komma. Men där och då – så tidigt. Nej, det visste vi inte. Det var inte under VM i Osaka den stora uppgörelsen kom mellan Stefan Holm och hans utmanare Linus Thörnblad som i år verkligen visat att varken Holm eller någon annan hoppare i den yttersta världseliten går säker i de stora tävlningarna.

Från den märkliga SM-finalen i Göreborg när plötsligt både Holm och Thörnblad hoppade 2.38 var det Holm som fick åka hem med den finaste medaljen. Men det är Holm som är statistiknissen av de två, det är han som räknar 2.30-tävlingar och antal medaljer. Vad som var viktigast med den klassiska duellen var inte vem som segrade utan kvittot den gav. Sverige har två höjdhoppare av världsklass. Den ena heter Linus Thörnblad, är 22 år gammal och har ännu sina bästa år framför sig.