Krönika: AIK har förstått vikten av olika typer av rehab

Publicerad den 23 februari 2008 klockan 17:40 av Anja Gatu

Det här med hårda tag, alltså. Jag är inte säker på att det är en bra idé i alla lägen. Speciellt inte när det handlar om människor som mår dåligt.

När något upprepas tillräckligt många gånger blir det till slut uppfattat som sanning. Vi har en major som utbildningsminister, han påstår gång på gång ”att ställa krav i skolan är att bry sig” och får det att låta som om alternativet till säpo-samarbetande lärare och tidiga betyg vore en skola som fullständigt struntade i barnen.

Jag skulle säga att den som bryr sig tar om hand. Därför har jag också svårt att förstå dem som i veckan krävt att AIK ska sparka Dulee Johnson efter att han gripits alkoholpåverkad av polisen, körande en bil med körförbud utan körkort.

Det är inte första gången det inträffar. AIK köpte Dulee Johnson 2006, väl medveten om vad det var för kille de skulle ha att göra med. Vissa tycker att de är korkade. Jag skulle säga att AIK har agerat bättre än de flesta skulle gjort.

En arbetsgivare är en arbetsgivare, i Sverige innebär det en viss grad av ansvar för de anställda och samtidigt som det pågår en modernisering av idrotts-Sverige, en ständig strävan mot att bilda större företag, börsnotera klubbarna, bygga nya arenor och hela tiden hävda sig finns det på många håll en skrämmande omodern inställning till vad svaghet och sjukdom är. En spelare som inte kan spela på grund av en ledbandsskada ska självklart rehabiliteras och anses inte ha brutit sitt kontrakt – trots att han eller hon faktiskt inte kan spela fotboll under tiden. Men en spelare med sår i själen är svårare att ta hand om.

Igor Sypniewski var först i Malmö FF och sedan i Bunkeflo, föreningen som aldrig missar ett tillfälle att berätta den sätter människan i centrum. Han fick lämna båda föreningarna i förtid, efter att hans ständiga depressioner lett till olika problem. Visst, det går att hävda att han bröt sitt kontrakt. Men varför är det så mycket lättare att acceptera en fysisk skada istället för en psykisk? Sverige har, för den som får tillgång till den, en bra psykvård och det borde ingå i såväl arbetsgivaransvaret som i moderniseringsbegreppet att erkänna och rehabilitera alla typer av skador.

Istället ropar vi, likt majoren, på hårdare tag och straff när någon begår misstag. Dra in lönen, utfärda träningsförbud. AIK:s tränare Rikard Norling framstår ofta som en väldigt trulig man. Men i mina ögon växte han när han i måndags förklarade i Fotbollskanalen att han anser att hans ”ansvar sträcker sig lite längre” och att han sedan Johnson kom haft kontinuerliga samtal med honom. Norling berättade inte vad samtalen handlar om men förklarade att vad som hänt i Dulee Johnsons barndom vet de flesta ingenting om.

Dulee Johnson föddes i Liberia 1984 och var fem år när ett långt och blodigt inbördeskrig som drev hundratusentals människor på flykt, dödade minst 150 000 och dessutom drog in tusentals barn som soldater i striderna bröt ut.
En svår barndom är ingen ursäkt att ge sig ut berusad i en bil. Rattfylla är ett vidrigt brott som dödar och skadar många oskyldiga. Men att som professionell fotbollsspelare supa sig full bara timmar före träning och sedan sätta sig i en bil är ett tecken på att något är väldigt illa. Det är en förklaring, inte en ursäkt.
Någon sa att AIK inte har råd med fler Johnson-affärer. Det är helt fel. Vi människor har inte råd med fler som inte insett det Rikard Norling och AIK har förstått: att bry sig är att ta om hand. Lagen straffar, vi andra är medmänniskor.

Veckans…
… Fråga. Zlatan Ibrahimovic till Materazzi om vad som egentligen hände när Inter förlorade mot Liverpool. Tja, den var väl berättigad? Materazzi var ju betydligt mer inblandad i händelseförloppet än vad Zlatan var. Det brukar inte tyda på något positivt för Inters del.

… Svit. När Stefan Holm hoppade 2.33 på GE-galan i Globen i torsdags blev det hans 119:e tävling över 2.30 och han har därmed en bättre svit än Patrik Sjöberg. Gladast över det är antagligen Sjöberg själv. Nu slipper han det ständiga tjatet om en statistik han aldrig brytt sig om.

… Tråkigaste. Det var en Carolina Klüft i harmoni och toppform som höll presskonferens i onsdags inför galan i Globen, lika säker som alltid på vad hon vill och inte vill. Världsrekordet inomhus fanns inom räckhåll och viktiga beslut ska fattas inom den närmaste framtiden. Nu blir det rehabilitering istället – och det känns förbannat tråkigt att inte se henne i ett sista mångkampsmästerskap.

… Slitna. Vi missar även Sanna Kallur i SM-tävlingarna i Atleticum nu i helgen. Återstår att hoppas på en ny superduell i höjdhoppet. Det var i inne-SM förra året som Linus Thörnblad förlorade SM-guldet till Stefan Holm – trots att de båda tog 2.38.

  • http://aik.pi.se/guestbook Jan Löwgren

    Tack Anja. Mycket nyanserat och genomtänkt. Jag kommer ofta att citera din slutkläm ”lagen straffar, vi andra är medmänniskor”.

  • Fredrik

    Riktigt bra skrivet! Mkt credd!! :)

  • Spanish Johnny

    ”Istället ropar vi, likt majoren, på hårdare tag och straff när någon begår misstag.” skriver du…
    Synd på en annars bra text att lägga felaktiga ord i ”majorens mun”. Han talar verkligen inte om misstag och straff.

    Det är hög tid att ställa krav i skolan, inte bara på eleverna utan även på lärare och FRAMFÖR ALLT föräldrar. Många hävdar att ”det finns ju kvartssamtal”, men min erfarenhet är att föräldrar har en tendens att höra det de vill höra. Får de svart på vitt att Kalle inte har lärt sig att läsa ännu behöver Kalle inte vänta till högstadiet innan han får det stöd han behöver.

  • Pingback: Anja Gatu - Sportblogg - Sydsvenskan - Nyheter dygnet runt - Sydsvenska Dagbladet Snällposten

Anja Gatu
Anja Gatu är sportchef och sportkrönikör på Sydsvenskan. Bloggar vardagliga funderingar kring sport och sportjournalistik.

Krönikor

Bloggar
Läsarpulsen