Krönika: Abrahamian förtjänade ett värdigare slut
Publicerad den 15 augusti 2008 klockan 06:01 av Anja GatuDär låg Sveriges tredje OS-medalj, ensam, mitt i ringen framför prispallen där Ara Abrahamian inte längre stod.
Han hade lämnat den, i vredesmod, för han ansåg att den inte tillhörde honom. Han ansåg att han skulle ha getts möjlighet att brottas om guldet och jag kan inte göra annat än att ge honom rätt.
Protesten kunde inte ha varit tydligare. Klockan 16.35 låg Ara Abrahamian på sin säng i OS-byn, fast besluten att aldrig mer brottas en match. Klockan 16.48 var han på plats i hallen. Tolv minuter senare stod han på mattan igen, ögonen blixtrade och Ara Abrahamian körde över fransmannen Melonin Noumonvi, visade världen vilken brottare av klass han är. När han sedan fick sin bronsmedalj lade han den mitt i allas blickfång och lämnade hallen utan att se den svenska flaggan hissas till tonerna av den italienska nationalsången.
Det sägs att det är en skandal att Ara Abrahamian lämnade sin bronsmedalj på det sättet. Det spekuleras i att den ska tas ifrån honom. Det viskas från olika håll, det italienska till exempel, att Ara Abrahamian borde skämmas för att han inte uppträder som en ädel idrottsman.
Den sista som ska skämmas i den här historien är Ara Abrahamian. Den enda skandalen står brottningsförbundet för. Och ärligt talat – förlorar Abrahamian sin bronsmedalj tror jag han är den siste som bryr sig om det.
Under fredagen utreds om den istället ska gå till Noumonvi och den utredningen är välkommen. Tvingas Fila och IOK pröva händelsen går det inte att blunda för den sekvens som avgjorde hela matchen.
Det är hårda anklagelser om korrumption Ara Abrahamian och förbundskaptenen Leo Mylläri riktar mot Fila, jag vet inte hur välgrundade de är men en sak vet jag: Ara Abrahamian förlorade än en gång ett OS-guld han hade varit värd på ett mycket märkligt sätt.
Brottning är en bedömningssport och alla sporter är orättvisa ibland men med ett regelverk går det att se till att orättvisan blir ett utslag för den mänskliga faktorn snarare än något annat.
Igår gick Ara Abrahamian till sin ringhörna och trodde att han hade vunnit andra perioden – det var ju det som stod på resultattavlan. Men när han vände sig om för att gå ut på mattan var det för att se domaren lyfta Andrea Minguzzis hand och förklara honom som segrare. Matchen var slut, utan att Abrahamian fått chansen att kontra.
För att göra en direkt jämförelse: två fotbollslag spelar en match. Det ena laget gör ett mål som huvuddomaren godkänner men som linjedomaren vinkar offside för. Laget tilldöms målet. Huvuddomaren blåser av matchen, det ena laget jublar men direkt efter matchen diskuterar de båda domarna situationen och kommer fram till att det var offside och ändrar resultatet utan att lagen får en chans att fortsätta spela.
Som sagt: domarmisstag begås i alla sporter. Men de beslut en domare tar under en match måste han också kunna stå för – alternativt döma omspel. Framförallt måste en deltagare få den bedömning han har rätt till och i det ingår möjligheten till videogranskning. Igår begärde svenskarna att domarna skulle granska videon, vilket de nekades till. Inte heller kunde de lämna in en protest eftersom de aktiva inte har rätt att göra det. Därför kunde inte händelsen granskas innan det var dags för bronsmatcher och final.
Det är ett märkligt system och oavsett om Fila är korrumperat eller inte måste förbundet se över regelverket. Om inte annat så som ren överlevnadsstrategi. I en tid när den grekisk-romerska brottningen ifrågasätts på det olympiska programmet var inte det här den bästa reklam sporten kunde få.
Brottningen är full av underliga regler och inte ens Leo Mylläri visste direkt efter matchen varför Ara Abrahamian fråntagits en poäng. Det säger en hel del om hur godtyckliga bedömningarna är.
Det gjorde ont att se Ara Abrahamian, det sved att känna hans besvikelse när han stod med svetten rinnande och blodet droppande i den mixade zonen, var ledsamt att möta hans sorgsna blick. Nu lämnar han den sport han hängett sig åt så länge. Ett annat slut hade varit honom mer värdigt.
