”Flytande spanska” påstod Jonas Karlsson att Sven-Göran Eriksson pratar i gårdagens sportspegel och vi fick höra några fraser från en presskonferens med mexikansk media. ”Flytande” är kanske inte ordet jag skulle använda, och det är lustigt att höra Svennis prata även spanska på värmländska, men det faktum att han begick några smärre grammatiska misstag (det är inte lätt att greppa konjunktiven direkt) tyder på att det inte var några inrepeterade fraser han drog.

Det här skulle inte ha varit en krönika. Det här skulle ha varit en intervju med Malmö FF:s sportchef Hasse Borg, en ordentlig och genomgående intervju där han fått förklara hur han ser på situationen i föreningen han arbetar för. Varför den uppkommit och vad han vill göra för att förändra den.

Men det här är en krönika. För det är inte alldeles enkelt att få tag på topparna i MFF – inte ens de dagar det faktiskt finns en överenskommelse om att träffas eller höras av.
Läs vidare »

Allt började under nyårsmiddagen. 2007 skulle bli 2008, vi var hemma hos mig, duken var vit och ljusen tända, en av vännerna tog en tugga och sa:

– För mig är det en sport i sig att ragga på krogen. Det borde du skriva om någon gång.

Diskussionen som bröt ut blev genast både vild och högljudd. Helt plötsligt ansåg mina ganska sportnollställda vänner att de visst var intresserade av sport – bara inte av den vi normalt skriver om i den här tidningen.

Det är lurigt, det här med definitioner. För en månad sedan var jag i Peking på sommar-OS. Det är något av sporternas höjdpunkt och även om en del av grenarna ibland blir ifrågasatta för att de är med på programmet är det sällan någon betvivlar att det verkligen handlar om sport. Någon vecka senare anlände nästa skock tävlingslystna till Kina: då var det dags för Paralympics. Sport är det definitivt även när funktionshindrade tävlar mot varandra. Bara inte lika mycket på riktigt. Eller hur var det nu? Varför fick de inte vara med i OS?
Läs vidare »

När draftingen till den amerikanska proffsligan tillkännagavs var första tanken: Nummer ett på listan släppte dåvarande MFF trots att hon spelade i laget. Nummer fyra och fem släppte nuvarande LDB FC Malmö till Linköping för att satsningen inte skulle vara på stjärnor utan egna talanger. Knappt hade jag hunnit fnysa åt den dåliga fingertoppskänslan förrän Kent Widding Perssons motdrag kom – ett seriöst bud på Marta. Ingen ska tro att Widding Persson är dum. Naturligtvis skulle ett SM-guld höja värdet på fotbollslaget. Men får han dessutom Marta som ansikte till sina hudkrämer är lönen han får betala bara småpotatis.

Hehe. Den är ganska gammal men ändå kul. Ara & co slåss ju fortfarande för upprättelse.

Taxichaufförens son har lagt ut sina tre biljetter till nästa veckas Skånederby på Blocket.

– Från början ville han se Henke spela, men nu har han insett att han inte vill se honom göra så många mål på MFF, säger chauffören medan han svänger in på Stadionområdet.

Det sägs att taxichaufförer fungerar som en termometer i samhället. Att vad de berättar säger något om sakernas tillstånd. Jag vet inte hur det generellt sett är med det där; oftast är de rätt excentriska och drastiska i sina beskrivningar av vad de ser men den här mannen är lugn och lågmäld. Och besviken.

– Jag brukar se sju åtta matcher om året. I år har jag sett en. Jag vill inte gå hit längre.

Han är inte ensam om att vara besviken. Utanför Stadion står de i klickar och väntar, de missnöjda supportrarna. Någon har sprejat ner betongväggen. ”Ni är inte värda att bära våra färger” och ”Avgå Borg & Madsen” står det med svarta upprörda bokstäver.
Läs vidare »

Innan jag var i radiostudion hängde jag runt lite utanför Stadion när MFF tränade. Från början var det oklart var laget var. Det gick olika rykten om att de löptränade, var i styrketräningslokalerna, cyklade och att de skulle köra ett bollpass. Till slut kom de för att träna boll, sist av alla kom tränarna Roland Nilsson och Hans Gren och supportrarna som cirkulerat i små desillusionerade klickar drogs mot dem som flugor mot ljuset för att ställa lite frågor.

Nu blev det inte riktigt så många och så kritiska frågor som man kanske skulle kunna förvänta sig när man läser kommentarerna till vissa av våra artiklar. Mest frågvis var Per Kindgren, Nilsson och Gren gav mest icke-svar som ”Vi förstår att ni är besvikna, det är vi också” ända tills Kindgen kom till sin poäng.

– Du har inte gjort något bra för MFF sedan 1986, sa han riktat till Roland Nilsson. Då missade du den där straffen när du spelade för IFK Göteborg, och det är det bästa du har gjort för den här föreningen.

Då gick tränarduon. Där gick gränsen för vad de ansåg vara en bra diskussion och istället gick de in på Stadion för att leda ytterligare en träning.

Hasse Borg var aldrig ute bland supportrarna – han hade nog fått betydligt tuffare frågor – men inne på planen strök han runt alldeles för tunt klädd. Han ville varken prata om kris eller att han skulle avgå. Men mer om detta imorgon. Och ytterligare lite senare. Okej?

Jag snackade hedersvåld i Studio ett idag. Det var lika kort som alltid i sådana där sammanhang – det är verkligen en speciell konstart att uttrycka kärnan i sitt resonemang på så kort tid som möjligt utan att prata så snabbt att ingen hänger med – men jag fick i alla fall säga mer än Lars Korsell på Brå. Han har å andra sidan skrivit 94 sidor om saken redan.

Den som fortfarande tvivlar på hederskulturens ställning i fotbollssammanhang kan ju kika in Aftonbladets rubrik inför Stockholmsderbyt ikväll.

Ibland undrar jag hur det går att andas för någon som har huvudet så djupt nerstucket i sanden som Bengt Madsen. Aftonbladet intervjuar honom om varför publiksiffrorna sjunker i allsvenskan. För bara några år sedan hade Malmö FF ett stadigt snitt på 20000 hemmaåskådare men till senaste matchen mot Halmstad kom drygt 7000 och Madsen säger:

– Det går inte att se en klar lösning, men det är tydligt att intresset minskar. Vi har ofta betydligt mindre folk på Stadion än vad vi sålt säsongsbiljetter. Det ryckiga spelprogrammet har sin skuld, sen har ju 16 lag inte varit någon succé. Att matcherna flyttas med kort varsel på grund av tv-sändningar ställer också till stora problem.
Läs vidare »

Dagens citat, Bengt Madsen i Aftonbladet om varför publiken sviker MFF:

”Det går inte att se en klar lösning, men det är tydligt att intresset minskat. Vi har ofta betydligt mindre folk på Stadion än vad vi sålt säsongsbiljetter. Det ryckiga spelprogrammet har sin skuld, sen har ju 16 lag inte varit någon succé. Att matcherna flyttas med kort varsel på grund av tv-sändningar ställer också till stora problem”

Ibland undrar jag hur det går att andas för någon som har huvudet så djupt nere i sanden.