TV-debatter blir alltid för korta, känns alltid fragmentariska och man lyckas väldigt sällan komma till kärnan i några problem. I ljuset av det kändes ändå gårdagen okej. Inte om man frågar Yannick Tregaro förstås, direkt när kamerorna slocknade utbrast han ”vilken usel debatt!” men han verkade ju ha trott att vi skulle diskutera journalistik i stort och inte alls ha förstått att i TV-debatter råder en form av djungelns lag där det gäller att slagkraftigt och koncist vräka ur sig det man vill ha sagt, oavsett vad frågan är.
Kan tänka mig att TV-tittarna inte tyckte det var särskilt spännande att höra oss diskutera alla detaljer i olika sammanhang men själv ogillar jag den myt som Lagerbäck odlar om att alla journalister alltid ljuger, anklagar oss för att felcitera trots att det uppenbarligen inte kan vara så och drar alla journalister över en kam och ville därför visa exempel på när det inte är så.
Efteråt dröjde vi oss kvar, jag, Ekwall, Laul och Lagerbäck, och det visade sig att Lagerbäck inte alls förstått skillnaden mellan att anklaga journalister för att felcitera och att feltolka.
Dessutom erkände han det som kändes så uppenbart då: att han tyckte att Zlatan hade uttryckt sig olämpligt angående Stoor och Larsson och att de uttalandena var en viktig del av den dåliga stämningen som då uppstod i landslaget. Sen är det ju så som Lagerbäck själv konstaterade på den efterföljande presskonferensen: han och vi har olika syften med våra jobb. Hans syfte är att hålla truppen på gott humör. Vårt är att bevaka och berätta vad som händer i landslaget. För hans del hade det i det läget varit bättre om han bara fått prata med en sponsor som förmedlat putsade uttalanden, men dit har vi tack och lov inte hunnit. Än. För Lagerbäck sa även att han tyckte att vi hamnat i ett moment 22 i våra relationer och att det kommer leda till ökad slutenhet runt landslaget.
Själv tycker jag att landslaget borde anlita en riktig mediestrateg som kunde hjälpa ledningen att undvika de uppenbara fällor som det exempelvis är att anklaga hundra journalister med bandspelare för att felcitera. Och mycket annat.
Jag pratade även lite med Yannick Tregaro efter debatten och då visade det sig att han inte alls var så upprörd över några av de exempel han själv angivit i debatten. Naturligtvis var det liten skillnad mellan Stefan Holms hopp på 236 i Aten respektive Peking – ena gången klarade han och det räckte till guld, andra gången rev han och blev utan. Inte konstigt att det ena utmålades som succé och det andra som en miss. Idrotten har en fantastisk inbyggd dramaturgi och det vore ju märkligt om vi inte spelade på den. Det är ju den som engagerar.
– Och jag tyckte inte det var så farligt för Stefan i medierna efter det, sa Tregaro. Så varför han tagit det som exempel vet jag inte.
Sen pratade vi lite om Sanna Kallur i OS och inte heller det var han så upprörd över. Så egentligen vet jag inte om det är något annat än kvällstidningarnas klipp-och-klistra-med-citat-artiklar han oroade sig för. Och dem tror jag faktiskt att läsarna ofta är tillräckligt smarta för att genomskåda. Tack vare det nya medieklimatet fostras en generation mediekonsumenter som är mycket smartare och mer kritiska än tidigare. Det gäller att inte underskatta dem.
Däremot är det helt klart ett trovärdighetsproblem för svensk sportjournalistik om läsarna känner att de inte kan lita på vad som skrivs. Därför är den här debatten välkommen.
Att Lagerbäck kallade mig ”en bra journalist” vet jag inte hur jag ska ta. Men det kan naturligtvis bero på att han inte läser Sydsvenskan så ofta och att jag inte direkt är den som ställer flest frågor på landslagssamlingarna. Eller så läser han Sydsvenskan, tycker min kritik är riktig och det är ju naturligtvis intressant.
Bra men känslig, jahaja. Jag tyckte i alla fall det var roligt att mötas i en diskussion om det hela. Och det verkade ju faktiskt Lagerbäck också göra.
Vad Patrik Sjöberg gjorde i studion vet jag däremot inte.
