Det kommer att bli tyst på Gamla ip. Jag kommer att sakna en röst där. Rösten som skriker så det ekar över läktarna som sällan är fyllda: ”Kom igen, tjajjör”. Caroline Jönsson har redan flyttat från stan och det kommer bli så mycket tystare på Gamla ip. Inte bara kommer det bli tystare. LDB FC Malmö tappar en av sina stora – och få – profiler. Det är precis vad det laget inte behöver.
Tio dagar i juni förstörde den här säsongen för LDB FC Malmö. Då tog laget sammanlagt två poäng på tre matcher och när Jörgen Petersson igår försökte sätta fingret på vad som gått snett var det vinnarskallarnas frånvaro i de tunga perioderna. De som vet hur det går att vända en svår situation, som vet hur det känns att vinna och vet hur de ska ta sig tillbaka till den känslan.
Egentligen var det Caroline Jönsson som sa det först, det om att vinnarerfarenheterna saknas i laget. Hon som i så många år varit en av världens bästa målvakter men aldrig fått vinna några titlar. LDB FC Malmö har vant sig vid att vara den ständiga tvåan men när Uefa Women´s cup nu utökas så att några utvalda ligor får två platser blir LDB – trea. Det är så typiskt den föreningen. Hela tiden steget efter.
Själva hävdar de att det är tvärtom och att resultatet av satsningen på de egna unga spelarna kommer att visa sig om några år, och visst, det återstår att se. Men lite märkligt var det att för några veckor se den amerikanska proffsligans draft och inse att den spelare som draftades först av alla, Formiga, faktiskt spelade i Malmös damfotbollslag på den tiden det hette Malmö FF. Nummer tre på listan, Marta, var dåvarande MFF inte ens med i dragkampen kring, ingen annan klubb än Umeå tänkte så långt så snabbt. Daniela och Cristiane, nummer fyra och fem på listan, ratade LDB FC Malmö eftersom de ville bygga upp ett lag utan stjärnor.
Manon Melis har varit en succévärvning. Men hon är den värvningen som skulle gjorts för några säsonger sedan, när dåvarande MFF gång på gång missade guldet på grund av någon förhatlig 0-0 match där bollen helt enkelt inte ville in. Samtidigt öste Hanna Ljungberg alltid in mål i Umeå.
Nu räcker det inte längre med en notorisk målskytt för att vinna SM-guld. Konkurrensen i allsvenskan hårdnar hela tiden, ibland kan det vara svårt att se eftersom Umeå nästan alltid står som slutsegrare men även Umeå har tvingats till utveckling på många plan.
– Köpa sig till framgång kan vem som helst, konstaterade Jörgen Petersson men det är ett påstående som inte är riktigt sant. Bara i den här staden finns tydliga exempel på lag som inte lyckats. Kompetensen ligger i fingertoppskänslan att satsa på rätt typ av spelare vid rätt tillfälle. För tillfället saknar LDB FC Malmö både stjärnglans, vinnartyper och i viss mån stabilitet. Laget är tillräckligt stabilt för att ligga där det gör nu, en liten bit från den yttersta toppen.
Men vad händer när AIK – och ytterligare föreningar – kommit ännu längre i sin satsning nästa år? Som det är nu riskerar LDB att bli omsprunget av fler än bara Umeå och Linköping. Varje lagdel skulle behöva förstärkas med en spelare av landslagsklass.
Vore det lite stjärnglans över de spelarna skulle det vara ännu bättre. För visst, Petersson och styrelsen kan ha vackra tankar om att bygga kollektiv men den krassa verkligheten handlar om att det gäller att locka publik och sponsorer. Fingertoppskänslan, som sagt, att få det starka kollektivet med de kraftigt lysande stjärnorna att samverka. Det är den som LDB FC Malmö fortfarande saknar.
