Lite förvånande är det att hon inte är argare. Brons, liksom, vad är det? Ett brons, naturligtvis, en VM-medalj och det är alltid stort. Men hur mycket är det egentligen värt för den som tävlar i en relativt liten sport och tidigare tagit VM-silver? Brons för den som siktar mot toppen borde inte vara annat än en jättebesvikelse.

Ända sedan Klara Svensson för två år sedan utklassades i VM-finalen mot indiskan Jenny R Lalranlian har fokus bara varit inställt på en sak: revansch. Att stå överst på pallen. Och gång på gång har hon misslyckats. Av Höllvikens stoltheter som hade kunnat ro hem ett riktigt medaljregn slutade det i något som kan kallas ett halvfiasko. Shipra Nilsson, obesegrad under året, åkte ut i första matchen. Och Klara Svensson lyckades inte lyfta sig den där ytterligare nivån jämfört med tidigare mästerskap.
Läs vidare »

Svensk handboll har haft nog av mellanår. Det är inte kul, det här harvandet som följde på det som verkade vara en evighetslång framgångssaga.

Men det kan vara slut nu. Slut på mörkret. Ingemar Linnéll lyckades aldrig få ut det allra bästa av den generation som följde Bengans boys men han lade en grund som Staffan Olsson och Ola Lindgren nu bygger vidare på.

Under EM i Norge i vintras var det så tydligt att det finns mycket att plocka av. Men det saknades något då. Alla pusselbitarna var inte på plats och den viktigaste biten var inte spelarmaterialet – det var slutprodukten.

Det som de individuella förmågorna bildar tillsammans. Kraften att lyfta sig, kollektivt, att tillsammans prestera på topp samtidigt. Nu har Sverige nya förbundskaptener, tränare som en gång tillhörde den där alldeles särskilt gyllene generationen spelare och vet precis hur skönt det är att vinna de riktigt tunga titlarna.
Läs vidare »

På en punkt har inte färsfrosseri-arenan i Lund lyckats ens hälften så bra som Percy. Maten. Detta är dagens skörd: svart korv (och det är inte morcilla, spansk blodkorv, den var helt enkelt – svart) och vit smörgås. Inget utan kött.

Tur att Heidi trugade i mig så många smaskiga bagels med lax och pepparot.

PS: Ni som vill höra Zlatansnacket hittar det här. Jag tror att det är ganska kul. Men så är det ju ett av mina favoritämnen också, jag insåg någon gång under programmet att jag skulle kunna införa Zlatankrönikan på exempelvis söndagarna. Den mannen, alltså. Så många fenomen samtidigt.

Har tillbringat några timmar hemma hos Heidi, hon hade bakat egna bagels och så fick jag prova Wii Fit. Jag sög såklart. Jag är extremt oallmänbildad vad gäller populärkultur, och tv-spel ingår ju i det. Jag spelade aldrig några tv-spel när jag var liten. Och nu stod jag där och blev sur för att jag inte klarade av att spela baseball på tv. Dålig förlorare, jotack.

Nu ska jag iväg till Rosengård där Studio ett sänder idag, vi ska prata om Zlatan. Jag, Johnny Gyllensjö, Bo Cronqvist och Jesper Fundberg. Lyssna! P1 strax efter fyra.

Och sen är det handboll ikväll.

Jag har bytt batteri i bilen idag. Jag har inget körkort men jag kan fanimig byta batteri. Det ni. Inte för att det är det svåraste man kan göra med en bil, men ändå. Bilen rullar igen. Den hostar lite bara, speciellt när man gasar. Rullar gör den.

Och jag gör sånt som ni ska läsa i mellandagarna. Det är kul, och jag ramlar över massa gamla saker. Som det här Madsen-citatet från augusti i år:

– Man spelar inte fotboll med pengar. Det finns många lag ute i Europa med kanonekonomi som inte vinner serien varje år. Den som hade haft svaret på det hade kanske varit Nobelpristagare.

Jag har fortfarande inte förstått vilken kategori av Nobelpriset det skulle falla under?

Ytterligare en fråga kring namnpubliceringen:

Sammanfattningsvis kan det väl konstateras att det rör sig om att en oskyldig brunskinnad individ pekats ut av grisskinnade fingrar. På Sydsvenskan vet man att om en brunskinnad man är misstänkt för sexbrott så är han skyldig. Såna är de. Det är vad alla skåningar vill läsa.

Eller hur fan tänkte ni?

Daniel Sandström svarar:

Naturligtvis har vår publicering inget med spelarens ursprung att göra. Sydsvenskan följer som sagt PO:s etiska regler, där står: ”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.” Det finns inget i våra texter som framhåller den misstänktes etniska tillhörighet.

Jag köper rakt av att inte Ara Abrahamian blivit nominerad till Jerringpriset. Han blev inte bättre än trea i OS, även om anledningen till det kan diskuteras. Folket rasar i båda kvällstidningarna och Radiosportens chef Janne Svensson säger att Jerringpriset inte är något ”hjältepris eller moralpris”, inte heller någon ”namn-för-dagen-tävling”.

Problemet är ju att det är precis vad det är. Jerringpriset är ingenting annat än en popularitetstävling. För att vinna folkets kärlek krävs ofta någon form av prestation, så det är inte befriat från det idrottsliga. Men hur mycket Radiosporten än vill har charmtrollen alltid lättast att vinna.

Att jag sedan tyckte att Ara Abrahamian gjorde rätt i Peking, det är en annan sak.

Nya Offside har en lång intervju med Markus Rosenberg som försöker reda ut varför han är försteforward i Werder Bremen men bara fjärde alternativet i landslaget. Till slut landar resonemanget i att landslaget spelar en typ av anfallsfotboll som är väldigt olik Werder Bremens och det kan säkert ligga något i det men samtidigt: hur många av våra andra anfallare spelar i lag som liknar landslaget?

Nej, Markus Rosenberg i landslaget förblir en gåta men intervjun har andra behållningar. Till exempel avslöjas det att Rosenberg visste om Henkes come back innan det blev officiellt eftersom Martin Dahlin (Rosenbergs agent) visste om det. Hur och när han fick reda på det framkommer inte, men klart är att djungeltrumman måste ha gått väldigt snabbt om Henke fick beskedet så sent som den officiella versionen säger.

Sedan får Markus Rosenberg frågan om hur han hoppas att han uppfattas av andra.

– Att jag är ödmjuk och positiv. Men media kommer ju alltid mellan mig och verkligheten, en vinkling hit eller dit kan göra stor skillnad.

Kaxig då?

– Näeee, jag vet inte. Jag är från Malmö, då är man lite speciell.

Haha, stor humor. Han hoppas att han uppfattas som ödmjuk och positiv men inser samtidigt att det inte riktigt är adjektiven som brukar användas för att beskriva malmöiternas kännetecken. Jag gillar Rosenberg. Gillar att han säger vad han tycker och står för det. Att han inte försöker visa upp någon fejkad positivism, även om han nu önskar att det är så han uppfattas. Det finns nog av smilfinkar inom svensk fotboll. Fler malmöiter i elitfotbollen!

Ödmjukhet är dessutom ett ord som ofta missuppfattas och blandas ihop med någon slags underdånighet. Helt fel. Så kanske är även rubriken till det här inlägget fel och missvisande. Det finns gott om ödmjuka malmöiter – men extremt få som jag skulle beskriva som underdåniga.
Och sist men inte minst citerar de den krönika jag skrev efter Sverige-Spanien där jag beskrev Rosenberg som en vante. Och han håller med.

– När jag har varit dålig så gör det inte något att läsa sånt.

Jag undrar också hur ofta Lars Lagerbäck och Roland Andersson läser Offside. Den har ju blivit tidningen där landslagsspelarna gråter ut över alla möjliga saker. Inte sällan hur landslaget spelar.

Såhär års känns det som om tusen kalla nålar borrar sig igenom hjärnan när man cyklar längs Lundavägen. Imorgon ska jag ta en tätare mössa.

Men jag gillar snö och kyla. Det ger ljus och klar luft, och det är torrt.

…med en jämförelse med en journalist som dömdes för narkotikabrott:

En av Sveriges mest kända journalister döms för knarkbrott. Sydis har aldrig nämnt hans namn. Ni skrev inte ens på vilken tidning han jobbar. Varför kunde man inte bara skriva “elitidrottsman” i det här fallet?

Daniel Sandström svarar:

Journalistens knarkbrott fick inte några konsekvenser för hans verksamhet. Hade han gripits på tidningen inför läsekretsen eller fått sparken efter domen hade vi förmodligen skrivit.

Och ytterligare en fråga om de pressetiska reglerna:

Det ska ju inte gå att gömma sig bakom de pressetiska reglerna! Att använda de pressetikska reglerna som förevändning vid publikation. Samtidigt att inte publicera namnet p.g.a. de pressetiska reglerna! Moment 22! Vem hamnar i klistret? Jo, Mensah, spelaren.

Daniel Sandström:

De pressetiska reglerna är ingen förevändning, det är de spelregler som vi har att förhålla oss till.