Det är svårt med poesi om sport. Men av min käre far fick jag den här länken skickad till mig, till Javier Rioyo, spansk journalist och regissör. Med tankarna i Rom och på kvällens match laddar jag med en dikt han publicerar på sin blogg, skriven av Luis García Montero. Läs själva, ni som kan spanska. Ni andra får nöja er med att titta på orden och föreställa er vad de döljer.

Han börjar dikten med att konstatera att en fotbollsmatch egentligen är en storm i ett vattenglas. Jag har svårt att översätta hela dikten och göra den rättvisa, men den slutar i alla fall såhär:

Sanningarna inom detta område

med sina kyliga matematiska linjer,

är glödande fiktiv kärlek,

i händerna på en straff.

Därför vet de mycket

om lyckan och skönheten.

Det är inte logiskt

att vi skänker dessa ting ett överdrivet värde.

De är nittio minuter i ett glas vatten.

Men för mig har de många gånger släckt min törst.

Nittio minuters storm i ett glas vatten har många gånger släckt min törst. Jag tycker det är vackert. Och enormt träffsäkert.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg