Ny erfarenhet: att sitta på en scen med Mårten Svedberg och förklara idrottsvärlden för ett gäng intresserade HBT:are. Brobyggare mellan idrott och HBT, är det min lott i livet? Ena dagen försöker jag förklara varför en kvinna som vissa tycker ser ut som en man förtjänar respekt. Andra dagen försöker jag förklara varför hon inte får det. Nyttigt att göra båda sakerna, att tvingas tänka till ordentligt och förklara och inte bara gå på vad som funkar i min egen bubbla till hjärna.

I publiken den här dagen fanns hela spektrat från tjejer som hade spelat fotboll hela sitt liv från korpspelande hårdrocksmän till transor till totala sportnybörjare. Jag snackade generellt om homofobi inom lagidrotter och vilka olika uttryck den tar sig för killar och tjejer, Mårten Svedberg spelade sin ”Fotbollsbögen” och sedan diskuterade vi gemensamt med publiken som framförallt var nyfikna på vilket bemötande pjäsen får när han spelar den för fotbollsgymnasiekillar, men också undrade varför inte idrottsvärlden är bättre på att manifestera sitt avståndstagande mot homofobi, på samma sätt som den börjat manifestera mot rasism.

Det är en bra fråga som jag har funderat själv på. Hade jag varit fotbollskille hade jag inte velat förknippas med det rykte som fotbollskillar har och som hela tiden späs på dels genom vittnesmål från dem som lämnat fotbollen (och berättar om märklig jargong, förnedrande invigningsriter etc) och spelare (ofta italienare) som då och då går ut och berättar att de hatar bögar. Jag hade velat ta avstånd från allt det där för att inte riskera att någon skulle tro att jag var en sådan grottmänniska. Därför blev jag glad när Lars-Åke Lagrell röt till härom veckan.

…men största skillnaden mot hur det brukar vara när Mårten Svedberg spelar sin pjäs kom ändå i det inledande momentet, när publiken får klappa med i ett antal ramsor, som går typ ”Alla vi som älskar Zlatan”, ”Alla vi som älskar Sverige” och till sist slutar med ”Alla vi som älskar bögar”. Det brukar bli väldigt tyst då. Det blev det inte den här gången.

Härvan kring Caster Semenya växer för varje dag som går, här är senaste nytt. För egen del tycker jag inte att det förändrar utgångsläget för diskussionen, vilket jag redogör för i dagens krönika. Jag har hela tiden sagt att fokus ska tas från Semenya och läggas på det generella: vad är det som provocerar så med en kvinna som ser ut som Caster Semenya? Hur ska idrotten hantera trans- och intersexuella?

Varför fokusera på de frågorna? Jo, av flera skäl. 1.) Vi vet inte ”sanningen” bakom Caster Semenya. Antagligen kommer uppgiften om hanteringen av henne fortsätta att läcka ut, men det lär nog dröja ett tag till innan vi har hela bilden. 2.) Den generella diskussionen är intressant på ett annat plan, eftersom den påverkar fler personer.

För den som är intresserad av mer snack kring HBT-frågor i verkliga livet rekommenderar jag att bege sig till Lagret i Mazettihuset ikväll klockan 18, där jag inledningssnackar, Mårten Svedberg spelar sin pjäs ”Fotbollsbögen” och där vi sedan diskuterar med publiken efteråt. 50 spänn kostar det – och det är det värt. Inte omöjligt att Caster Semenya dyker upp även där. Ja, inte personligen förstås, men i diskussionen.

Här finns hela söndagens program för Regnbågsfestivalen.

Det mesta går ju att se på tv nuförtiden, även om det kanske inte är just på själva tv:n vi ser det, men var tusan kan jag se Shipra Nilssons final på söndag? Är någon ens på plats i Ukraina? Sänds matcherna någonstans i världen? Det kommer ju knappt några bilder därifrån.

Jag kan inte bestämma mig för om det här uttalandet av DBU:s informationschef Lars Berendt är naivt, förljuget eller bara blint?

– Bilderna från videoövervakningen visar tydligt att han gör ett mycket målmedvetet hopp över sargen och springer mot domaren, det visar inga tecken på att han inte har full kontroll på sina rörelser.

För det är klart: bara för att killen druckit 15-20 öl behöver det ju inte betyda att han var berusad. Det syntes ju tydligt på hela kroppsspråket att han inte var det. Den där lite slängiga språngstilen, det uttryckslösa ansiktet och nävarna som inte riktigt visste vart de ville var alla tydliga tecken på en och samma sak: nykterhet.

Suck.

Förlust mot Mora var naturligtvis en besvikelse för Redhawks som hoppats på att ta upp Babyhawks-stämningen direkt. Nu var det riktigt nära ikväll, individuella misstag och en Jani Hurme som inte riktigt höll måttet gav 0-4 och det blev jobbigt att hämta upp. Men Redhawks var inte långt ifrån att klara det, och den nerven behövs för att behålla publiken. Den är inte tillräcklig naturligtvis, det krävs nästan tre poäng mot Sundsvall på tisdag för att dra lika mycket folk (över 6000) nästa fredag då Troja/Ljungby kommer hit.

Viktigt nu att inte låta sig dras ner i samma gamla negativa spiral från förra året. Negativa spiraler har vi haft nog av i den här stan.

Apropå negativa spiraler: vilken annan Malmötränare låter Göran Karlström som? ”Så länge vi bara skapar målchanser finns det ingen anledning att få panik.”

Det som jag fick skippa den här fullspäckade dagen var AIK-Malmö Redhawks, då satt jag med blodsockret vid knäna och skrev klart handbollskrönikan, innan jag tog mig hem och bråkade med ett kök som inte alls ville hjälpa mig att fixa mat samtidigt som jag kollade på försnacket till Inter-Barcelona. Det är för långt mellan spisen och TV:n. Överväger nästan att göra en åttiotalare och sätta in en liten TV i köket, bara för att kunna hålla koll med ett öga när blodsockret vill ha sitt. Nu ser det ut som ett helvete där med brända kastruller och spillda grejer lite överallt. Men mätt blev jag, till sist.

Pladder. Jag vet. Jag börjar bli för trött efter många långa timmar och tusentals ord.

Redhawks var det. Riktigt prov direkt – och styrkebesked direkt. Att ta poäng av AIK på bortaplan i första matchen är ingenting annat än ett styrkebesked. Och hemmapremiär fredag kväll i Arenan kan bli en riktig fest med mycket folk och äntligen, ÄNTLIGEN, känns det positivt på riktigt inför en hockeysäsong i Malmö.

Förmiddag i Malmö Arena och vi har gått igenom damernas elitserielag. Samma upplägg som vid fotbollens upptaktsträff – två tränare intervjuas på scen samtidigt – dramatiskt stora ekonomiska skillnader mellan förbunden. Vid sådana här tillfällen märks det vilka som tillhör idrottens överklass i Sverige. Allt är i betydligt mindre skala här.

Damhandboll, alltså, med fyra kvinnor på plats i lokalen. Jag, Skånskans Christel Behrmann, en representant från Svenska Spel (har tappat namnet trots att jag nyss hörde det…) och Heids tränare Nina Lundahl. Bara en notering.

Annat noterat: Sävehof är verkligen storfavoriter i år. Bara Skuru och Skövde vågar sticka ut hakan och tippa sig själva som svenska mästare. 

Lugis Niklas Harris och Team Eslövs Ola Månsson satt tillsammans på scenen och slogs om att hålla lägst profil för att sänka förväntningarna på sina respektive lag. De ska inte vara med och slåss om några SM-guld, inte. Inte i år. Klart att man inte ska ha orealistiska målsättningar men lite, bara lite, kaxighet hade inte varit fel. Sen sa möjligtvis Harris emot sig själv lite när han tippade Lugi fyra, två placeringar upp jämfört med förra säsongen. Ola Månsson däremot tror att Eslöv tappar en placering ner till sjätteplats vilket nog är realistiskt med tanke på alla spelartapp och den nysatsning klubben gör.

Säger jag emot mig själv nu? Jag antar det. Jag är mest lite besviken för jag hade gillat ett kaxigt skånskt lag, som dessutom kunde leva upp till förväntningarna.

Ny dag, nya uppdrag. Idag är det upptaktsträff för handbollen, imorgon drar damernas elitserie igång och på söndag är det dags för herrarnas. Idag ska lagen presenteras för medier (och för varandra) i Malmö Arena och det blir säkert en intressant dag.

Ikväll vet ni ju vad som händer. Babyhawks ska visa sig flygfärdiga på egna starka vingar och möter tufft motstånd direkt. AIK blir ingen lätt match – men härligt med en riktig värdemätare direkt.

Och, sist men inte minst: Zlatan tillbaka i Milano. Eto’o och Guardiola ska se varandra i ögonen igen. Inter möter Barcelona i Champions Leagues första omgång och det känns nästan för bra för att vara sant.

Tydligt septembertecken, alltså: allt händer samtidigt.

Okej: Jag tänkte fel. Kortslutning i hjärnan. Nej, Rick Kruys är inte aktuell mot Elfsborg, eftersom han blev varnad för sina gester. Osmart av honom. Hade varit lysande tillfälle att sno platsen i startelvan, vilket var min poäng. Förvirrat av mig att lägga till en mening om att han ”kan bli avstängd”, när han redan är det. Däremot riskerar han att bli avstängd för en längre tid än bara en match, och ger alltså Wilton Figueiredo utrymme i startelvan mot Gefle.

Jag ber om ursäkt. Ibland virrar jag till det, speciellt när det måste gå snabbt. Och det gör det ju om kvällarna.

Djurgården-MFF – matchen då deltagarna gjorde bort sig i alla led. Spelare, åskådare, arrangörer. Rick Kruys känns extremt naiv när han säger att han bara ville ”skapa lite mer tändning i matchen”. Herregud. Otroligt osmidigt. Och naivt.

Men det ger naturligtvis inte någon rätt att kasta flaskor på honom, eller skalla honom, eller ta sig in på planen. Och hur tänkte säkerhetsansvarige? Var fanns vakterna när åskådarna lugnt och sansat, till synes planlöst och lite överraskade över att det gick så lätt, promenerade över planen?

Nej, ”pinsamt” var ordet som bäst beskriver den här kvällen. Och då har vi inte ens börjat diskutera det rent fotbollsmässiga som hände på planen. 

Det var inte direkt den bästa fotbollsmatch jag har sett, om jag säger så. Känns inte direkt överraskande att de här två lagen går kräftgång genom serien just nu. Men MFF tog tre poäng, det gav andrum åt framförallt Roland Nilsson och nu undrar jag om han inte blir kvar resten av säsongen. Om en vecka är det dags för Elfsborg, det är en match som är ”okej” att förlora och MFF befinner sig säkert i ingenmansland nu. Efter Elfsborgsmatchen återstår en månad av säsongen och även om jag är rätt övertygad om att MFF tittar på nya tränarlösningar redan nu tror jag de låter Nilsson och Gren vara kvar till den 1 november då sista omgången spelas.

Ricardinho som mittfältare? Lät bra i teorin, sämre i praktiken.

Även om det var en riktig målvaktstavla av Pa Dembo Touray och Djurgården är allsvenskans sämsta lag just nu var det säkert skönt för Edward Ofere att göra två mål. Tvåan var snyggt, om Molins och Kruys kunde komma i sådana samarbeten som förspelet till det målet oftare skulle det resultera i en hel del för MFF.

Sedan Molins fick höra att han kom hem trött från U21-EM har han sett pigg ut. Och revanschsugen. Men han måste bli mindre omständlig. Och jämnare.

Wilton Figueiredo avstängd på måndag mot Elfsborg – jag kommer inte sakna honom. Men Rick Kruys lilla ”tändning av publiken” kan innebära avstängning även för honom och i så fall ryker en uppenbar chans att sno startelveplatsen på mittfältet för, tja, varför inte resten av säsongen? Väntan på Figueiredos formtopp börjar kännas alltför utdragen nu. Snart måste även Roland Nilsson tappa tålamodet.

Att Agon Mehmeti är avstängd är ett större problem. Kan MFF fortsätta spela 4-4-2  utan att ha några anfallare tillgängliga? Mot Elfsborg? Eller startar de med Pontus Jansson? Vad tycker Bengt Madsen?

…men å andra sidan tror jag inte MFF skulle vinna mot Elfsborg oavsett om de hade tillgång till Mehmeti och Kruys eller ej.