Sven-Göran Eriksson, mannen som inte väjer för något. Var går gränsen för honom? Inte vid Nordkorea, uppenbarligen, världens mest totalitära och hårdföra diktatur. Inte om lönechecken är tillräckligt fet.

Jag hoppas att Sven-Göran Eriksson går ut och dementerar uppgifterna i de engelska tidningarna, säger ”Nej, herregud, en sådan sak skulle jag aldrig göra.” Men jag tror inte det.

Jag tillhör dem som tycker att idrotten ska blanda sig in i politiken. Det går inte att separera dem från varandra, för politiken genomsyrar allt, även idrotten och idrotten kan inte stå utanför samhället. Som grundläggande inställning tror jag på integration och utbyte, jag tyckte aldrig att man skulle bojkotta OS i Kina till exempel utan istället ta tillvara på tillfället och syna landet extra.

Det är aldrig svartvitt, och människor är olika, men varje individ måste dra sina egna gränser för vad som är okej och sedan vara beredd att förklara sin ståndpunkt. Hur mycket blod på pengarna det är okej att ta emot. Redan vid Thaksin Shinawatra började det kännas lite väl smutsigt för Sven-Göran Erikssons del.

Såhär är det också, och det hoppas jag att Eriksson inser: i Sydafrika i sommar kommer han att sitta vid ett podium och representera Nordkorea (förutsatt att de engelska tidningarnas uppgifter stämmer). Representera Nordkorea. Känn på den. Det går inte att representera Nordkorea och samtidigt vifta undan frågorna om landets syn på mänskliga rättigheter. Inte i min värld.

Ett tag tyckte jag att Sven-Göran Eriksson hade kunnat vara en intressant frisk fläkt i svensk fotboll. Nu börjar den fläkten snarare kännas som en riktig unken pust från en mörk källare.

Läs också: Simon Bank om detta idag. Mycket bra.

Taggar:blod, diktatur, pengar, Politik, svennis
Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg