Den stora sågen på kalkongalan
Publicerad den 19 januari 2010 klockan 00:48 av Anja GatuIdrottsgalan, ja. Herregud. Jag brukar ändå tycka att såna galor är helt okej, kombinationen sportprofiler och nostalgibilder från det gångna året brukar räcka för att jag ska få några helt okej timmar framför tv:n, även om själva produktionen sällan är något att jubla över. Men i år. Hjälp. Kalkonen stod där och kacklade och kacklade, och det gick liksom inte att få tyst på den. Jag tror inte ens någon försökte få tyst på den.
Hur många röster hade Helena Jansson fått om hon hetat, säg Svensson, i efternamn? Inte så att det räckt till en fjärdeplats i Jerringprisomörstningen, i alla fall, det kan jag nog säga rätt så tvärsäkert.
Zlatans vunna italienska skyttegliga, serie A-titel, succé i Barcelona och studsmål på Ungern imponerade lika föga på svenska folket som på bragdjuryn. Nä, varför bry sig om fotboll när det finns skidskytte? Jag tycker det är så fascinerande – varifrån kommer den här svenska skidskyttekärleken?
Vem hade gjort researchen på Lars Lagerbäck? Visste de eller visste de inte när ”Want you back” användes senaste i Lagerbäck-gala-sammanhang? Visst de eller visste de inte att han är skild?
Jag tyckte nästan lite synd om Carolina Klüft som blev ständigt inzoomad under den så kallade underhållningen. Hon försökte verkligen se road ut. Försökte. Inte så säker på att vi får se henne på galan nästa år.
Tur att prins Carl Philip fick ett kort manus i alla fall.
Att följa Idrottsgalan på twitter, däremot. Där snackar vi underhållning! Nästa år skippar jag tv:n, då kör jag bara twitter.
Ja, det blev den stora sågen i år. Förra året vill jag minnas att jag gillade galan. Det var nog för att det var ett så dåligt idrottsår, det är trots allt kul med elakheter.

