En sång, en sång – ge oss en sång
Presskonferens med Pia Sundhage idag och det är alltid en underhållande upplevelse. Igår chockade hon den amerikanska presskåren med att sjunga Simon and Garfunkel för dem. Idag var hon bara på strålande humör och trots att en amerikansk journalist undrade lite försynt i slutet av sin egentliga fråga om det inte fanns en sång som var passande för just det här tillfället blev det ingenting med det. Sundhage konstaterade bara att det i alla fall inte var läge för ”Sounds of silence”, sen pratade hon mest fotboll.
Hon gör sig bra på engelska. Speciellt amerikansk engelska. De stora orden ligger för henne, och hon gillar att prata om stora visioner. Pia Sundhage gör sig naturligtvis bra på svenska också, att se hnne föreläsa i Malmö förra våren var väldigt inspirerande och hon har en extrem karisma. Eller som den amerikanska journalist från Washington Post som satt bredvid mig sa:
– I don´t believe that everybody doesn´t have a crush on her.
Samma amerikanska undrade om vilken stjärnstatus Sundhage har i Sverige och jag fick försöka förklara hur hennes resa genom fotbollslivet har sett ut. Hur den började som ”Pelle” eftersom det inte fanns några flickor som spelade fotboll, fortsatte genom ett landslag som inte alls var lika accepterat och respekterat som dagens är och slutligen nu lett fram till en respekterad position som framgångsrik amerikansk förbundskapten. Jag skrev mer om det i samband med OS i Peking. Även då var hon i en pressad situation när USA skulle möta Brasilien i finalen.
