Vilken chock att det är vinter! Höll verkligen på att frysa fötterna av mig under träningen på Söderstadion, det där med att de har värmeslingor på planen märks liksom inte på läktaren.

Alla tränade utom Fredrik Ljungberg vilket inte var särskilt förvånande. Vi behöver honom pigg och glad på onsdag. Inga övningar som det gick att läsa ut några startelvor ur, imorgon är träningen stängd men jag sällar mig till dem som vill ha Kim Källström från start, som tror att Daniel Majstorovic från start och tycker att Marcus Allbäcks rutin lämpar sig bättre än Rosenbergs kalvsprång.

På presskonferensen var det mest snack om den buande publiken och vilka dobbar som är bäst, fasta eller skruv och jag vet inte om det bara är jag som tycker att det i kombination med att alla spelarna fortfarande pratar som om vi redan vore klara för EM känns lite oroväckande?

Somnade strax efter tio igår kväll, helt utmattad, tyckte det var tidigt men efter en snabbenkät med mina kollegor visade det sig att jag var rätt sen i säng trots allt. De flesta somnade mellan kl 21-22.

Nu ska jag gå och träffa N och titta på hennes nya kontor. Jag tror att hon förväntar sig mat på Amidas också men vi får väl se.

Härligt att så många vill diskutera Sverigedemokraternas och sin egen syn på svenskhet. Här kommer några kommentarer till kommentarerna.

Maria: Hur vet du att alla somalier ser sig som somalier oavsett om de bor i Somalia Kongo eller Sverige? Är det viktigt att välja enbart en nationell identitet? Jag tycker att det är upp till var och en att bestämma hur den personen vill definiera sig, och det handlar om nationalitet såväl som om etnicitet, kön och sexualitet.

Nisse: Om Zlatan väljer att kalla sig svensk, bosnier, svensk-bosnier, kroat, svensk-kroat-bosnier eller ingenting bryr jag mig inte om, och jag tycker att han har rätt att välja vilket han vill av alternativen (eller kanske något helt annat), liksom han fick välja vilket landslag han vill spela i (När han nu en gång valt det svenska kan han inte ångra sig. Bara avstå, som bekant). Det jag stör mig på är när någon annan bestämmer det åt honom, dessutom utifrån mycket märkliga kriterier som kroppsspråk, googlingar på internet etc.

Karin/Kassandra: Där jag är uppväxt fanns människor från alla möjliga länder. Ibland blev det diskussioner om historiska konflikter, det existerade fördomar om människor med föräldrar från vissa länder men bara så länge inte några sådana fanns i närheten. Fördomar är något alla människor har, men de brukar försvinna när man möter dem som fördomarna bildas kring. På dig låter det dessutom som om vi i Sverige lät vem som helst komma in i det här landet – glöm inte att vi har en väldigt strikt invandringspolitik. Hade vi haft samma invandringspolitik på 70- och 80-talen hade jag inte lärt känna några av mina bästa vänner. De hade kanske inte ens levt idag, och i så fall: under vilka omständigheter? Det är en tanke som får mig att bli väldigt sorgsen. Ingen människa önskar att födas i krig eller fattigdom. Varför jag skulle ha större rätt att slippa detta bara för att jag råkade födas i Sverige förstår jag inte.

Göran: Det finns gott om exempel från djurriket på djur som från födseln levt med ”fel” art och börjat bete sig som den arten. Själv är jag född i Rättvik (litet samhälle i Dalarna) men flyttade till Stockholmsförort när jag var ett år gammal. Min kompis A är född i Iran men uppväxt i Västerås. I min förort fanns många iranier och jag identifierar mig på sätt och vis mer med iranier än vad hon gör, och hon identifierar sig definitivt mer med Sverige utanför storstäderna än vad jag gör. Så kan det gå när kattungen föds i kattkorgen men flyttar till stallet. Hon blir häst helt enkelt. Gnägg gnägg.

Zatan: Det är precis den text Karlsson skickade till mig. Och det var han som började googla. Vad jag gör är att jag pratar med sd (här ovan ser du min kommentar till deras text), men de verkar störa sig på det. Karlsson skriver att han ”mycket motvilligt besvarat frågan” om deras definition av svenskhet. Märkligt, eller hur? Eftersom de alltid klagar på att ingen vill diskutera svenskhet med dem. När vi vill de är de motvilliga till att svara. Jag föraktar inte Sverigedemokraterna, men jag tycker att de har helt fel.

Nä, jag tänker inte sänka mig till Sverigedemokraternas nivå och använda googleresultat för att ge tyngd åt mina argument. Men det säger en hel del om ihåligheten i deras när det är sådana resonemang de måste ta till. Möts här på måndagmorgonen av ett åtta sidor långt mail från Mattias Karlsson där han är lite bekymrad över hur debatten blivit. Jag förstår inte riktigt, sd har ju så ofta beklagat sig över att ingen vill prata med dem. Nu gör vi det. Då är de ändå inte nöjda. Han hävdar dessutom att han, som partiets invandringspolitiska talesman, gav sin ”högst personliga och ifrån partiet frikopplade, uppfattning att Zlatan Ibrahimovic inte är en typisk svensk”, när Sveriges Radio ringde honom. Inte särskilt intelligent, kanske. Hur ska väljarna kunna veta vad som är partiets åsikt när dess företrädare inte uttrycker den? Och hur kommer det sig att partiet väljer en person vars åsikter skiljer sig så mycket från partiets i just den frågan han är satt att vara ansvarig för? Det kan ni klura en stund på.

Jag återkommer till den frågan, måste iväg på lite annat ett tag.

S hade varit i Granada, vid brunchen på Konsthallen igår berättade han senaste nyheterna därifrån och det värkte litegrann i en punkt i mitt hjärta. Den bästa tiden börjar där nu, när värmen blir på riktigt, apelsinträden blommar och snön smälter på Sierra Nevada så att dalgången i Paseo de los Tristes grönskar och floden fylls med vatten. Det står ”svensk” i mitt pass men den där punkten i hjärtat kommer alltid längta efter vårarna i Andalusien. Jag har en liten bit av granaina i mig också. Den delen av världen är min. Vad Sverigedemokraterna säger om det vet jag inte. Men fick jag bestämma skulle jag alltid vara i Graná i april.

Och söndagarna i Malmö, alltså. Jag tror inte att de kan bli bättre någonstans. Nu är det vår!

Apropå att Mattias Karlsson (sd) i Expressen tyckte att det faktum att de hade googlat på ”Zlatan och osvensk” och fått 4740 träffar, och sedan googlat på ”Henke och osvensk” och bara fått 73 träffar, gav tyngd åt deras resonemang. När jag googlade på ”sverigedemokraterna och idioter” fick jag ”ungefär 26700″ som söksvar. Kan jag använda det som ett inlägg i debatten? Vad säger du, Karlsson?

Det brukar dröja ett litet tag, efter allmänna frågor om utbildning och meriter. När vi har diskuterat anställningens villkor och slappnat av litegrann, då kommer frågan smygande:
– Men du är född i Sverige, va?

Jag vet aldrig vad jag ska svara på den frågan som kommer på varje anställningsintervju jag går på.
– Ja, det är därför jag pratar så bra svenska.
Läs vidare »

Knattelagen sprang ut på planen och kramade om sina äldre klubbkompisar, det var inte mer än drygt åttahundra åskådare i Baltiska hallen men de lät som om de var långt många fler och spelarna själva var naturligtvis överlyckliga efter en seger i en match där det egentligen var först i den allra sista minuten som segern faktiskt kändes nåbar på allvar.

Jag har svårt för såna lägen, svårt att inte fångas av entusiasmen och skrika ”klart vi ska ha ett elitlag i handboll i Malmö!”.

Men trots det lämnade jag hallen och cyklade hemåt genom en vinter som blivit riktig fuktig Malmövinter igen, efter snökaos och en dags våryra, med ett stort frågetecken bultande någonstans precis där bekymmersrynkan i pannan börjar. Kommer det att gå? Kan det verkligen fungera?
Läs vidare »

Han såg ganska oberörd ut, Linus Thörnblad, när den svenska nationalsången spelades för Stefan Holm. Efter att ha rivit sista försöket på 234 slängde han förbannad bort ribban men när det var dags att få silvermedaljen en stund senare var ilskan borta. Han var ju så nära, den här gången. Precis som för en vecka sedan. Men Stefan Holm, som å sin sida snarare såg lättad än glad ut, är som han är: en mästare på att samla sig i de avgörande hoppen och vända finalerna.
Läs vidare »

- Vad jag vet är det inga män som får barn, säger HV71:s tränare Göran ”Flygis” Sjöberg i Aftonbladet idag, apropå att Niklas Sundström varit ledig de två senaste matcherna i väntan på att bli pappa.

Nähä, käre Göran, hur tror du att bebisarna blir till då? Är du säker på att det är storken som kommer med dem? Eller du kanske tror på jungfrufödsel? Vad jag vet finns bara en känd sådan, och även där kan vi nog ifrågasätta om inte Josef eller någon annan verkligen inte var inblandad.

Och när vi nu ändå snackar Aftonbladet börjar Jennifer Wegerup sitt nya jobb som fotbollskrönikör där idag. I love her och hennes inställning.

- Jag gillar allt, men har medvetet strävat mot att skriva herrfotboll eftersom det står högst i kurs, och jag har inte velat bli marginaliserad. Jag har sett så många tjejer som börjat skriva ”tjejsport” och gömts undan i tidningen, säger hon i dagens tidning.

Heja Jennifer!

Jag försöker installera min digitalbox. Insåg lite försent att jag hade misslyckats redan på första steget, med att ställa in rätt nätnummer, och ringde till supporten.
- Ja, då är det nog kört, sa killen där med gravallvarlig röst.
- VA?? Är det KÖRT, sa jag och kände hur världen rasade. Ungefär.
- Nädå, det ska nog ordna sig, jag kopplar dig till vår tv-support, sa han.
Det är precis den typen av skämt man inte får köra med mig. Jag är alldeles för tekniskt obegåvad för det. Jag blir ju livrädd.

Har inte såna där supportpersoner blivit lite fräckare på senare tid? Jag ringde mitt försäkringsbolag för ett tag sedan för att kolla att försäkringen var flyttad till min nya lägenhet. Då visade det sig att O, som jag delade lägenhet med förut, fortfarande stod kvar på försäkringen.
- Och O, flyttar han med eller, frågade supportkillen menande.
- Nä, sa jag, det var ett tag sedan…
- Jahaja. Ja, så kan det gå. Och det är ingen annan som…
- Nej, inte direkt.
- Ingen som platsar på hemförsäkringen i alla fall. Nänä, jag förstår.
Jag orkade inte förklara hela grejen med att vi hade bott och rest och pluggat tillsammans (vi hade i princip identiska liv ett tag) och att det hade underlättat mycket att dela hemförsäkringen. Så jag spelade med.

Nu ska jag leta rätt på en god vän som vill äta en bit mat med mig.

Veckans tema: dålig kommunikation mellan förbundskaptener och de aktiva. Skidlandslaget har nu fått sin egen variant av Lagerbäck-och-Zlatan-beefen – och med facit i hand är inte uttagningen av Mats Larsson istället för en småförkyld Thobias Fredriksson jättekonstig.
Läs vidare »