Idag skriver jag om Lisa Nordén, årets vinnare av Skånebragden. Läs också Heidi Silvanders intervju med Nordén. Ni som har papperstidningen är lyckliga nog att ha fått läsa även den fina intervjun med mamma Nordén, och om hur Lisa och mamma flyttade hemifrån samtidigt.

Jag blev lite förvånad över nivån på debatten om Tiger Woods och hans otrohetsaffärer, kanske mer här än i USA. Detta, och varför det anses vara härligt när en kvinna misshandlar sin man, handlar lördagens krönika.

Vilken urladdning! Äntligen var det kul och fest och stående ovationer på Swedbank Stadion, som den här publiken har längtat efter det. För att inte tala om spelarna. MFF återgick till det koncept som funkade på försäsongen, innan drömvärvningen landade i stan: Daniel Larsson och Edward Ofere på topp. 

Det finns uppenbara likheter i den här urladdningen med det som hände förra hösten, när MFF klättrade i tabellen under hösten när mittskiktet i serien var rätt dött. Men den stora skillnaden är att Elfsborg är ett lag som i allra högsta grad har något att spela för.

Nu blir det spännande att se om Roland Nilsson vågar låta samma elva starta på torsdag. Mer om detta i krönikan, som ni redan nu hittar här.

PS: Jag hoppas ni hittar Selma Lagerlöf-parafrasen i krönikan.

Härvan kring Caster Semenya växer för varje dag som går, här är senaste nytt. För egen del tycker jag inte att det förändrar utgångsläget för diskussionen, vilket jag redogör för i dagens krönika. Jag har hela tiden sagt att fokus ska tas från Semenya och läggas på det generella: vad är det som provocerar så med en kvinna som ser ut som Caster Semenya? Hur ska idrotten hantera trans- och intersexuella?

Varför fokusera på de frågorna? Jo, av flera skäl. 1.) Vi vet inte ”sanningen” bakom Caster Semenya. Antagligen kommer uppgiften om hanteringen av henne fortsätta att läcka ut, men det lär nog dröja ett tag till innan vi har hela bilden. 2.) Den generella diskussionen är intressant på ett annat plan, eftersom den påverkar fler personer.

För den som är intresserad av mer snack kring HBT-frågor i verkliga livet rekommenderar jag att bege sig till Lagret i Mazettihuset ikväll klockan 18, där jag inledningssnackar, Mårten Svedberg spelar sin pjäs ”Fotbollsbögen” och där vi sedan diskuterar med publiken efteråt. 50 spänn kostar det – och det är det värt. Inte omöjligt att Caster Semenya dyker upp även där. Ja, inte personligen förstås, men i diskussionen.

Här finns hela söndagens program för Regnbågsfestivalen.

Och så dagens krönika, om gårdagens alla matcher och den kommande mot Danmark. Exakt en månad kvar, idag. Exakt.

Nu drar det ihop sig. Kvällen som kan avgöra så mycket, på så många ställen. Ikväll kan allt vara förlorat – eller så är vi närmare Sydafrika än någonsin. Om detta skriver jag idag. Och så har vi låtit Optimisten, Realisten och Pessimisten tippa utgången av det här VM-kvalet.

Vi vaknar upp, det är söndag och Sverige lever. Drömmen om VM lever. Fortfarande. Det fnissades gott åt detta faktum i hotellbaren igår, där JJ och jag tog en avslutande öl med folket från DN och TT. Fnissade – ja det var verkligen vad vi gjorde. Det bara bubblade, vi gick igenom matchen och situationer, jämförde betyg och då och då återkom vi till det som bara ett dygn tidigare verkat så omöjligt: Sverige kan vara på väg mot Sydafrika. Då fnissade vi ännu mer.

Nu har de dragit vidare till Malta, stora delar av journalistgänget. Andra gör som vi och åker hem. Jag skulle ju ha åkt till Helsingfors idag för svensk semifinal imorgon men det blir det ingenting av. Nu blir det tre dagars spänd väntan på nästa galna VM-kval-kväll, där den mest spännande matchen inte alls går på Malta. Albanien-Danmark, däremot. För att inte tala om Ungern-Portugal. Herregud. Vilken kväll.

Hösten blir underbar.

Och här hittar ni dagens krönika, om mannen som har sina egna naturlagar.

Idag finns det inte många alternativ. Idag är det vinna som gäller. Jag tror Sverige kommer visa upp en vilja och inställning som kan bära en bit, men bristen ligger fortfarande i att det här laget inte kan föra sina matcher. Jag tror på 1-1. Men vi får se.

Har precis avslutat ett Sportsnack i P4 med Robert Laul och Jan Majlard, var lika kul som alltid. Initierat skitsnack om sport, skulle man kunna kalla det. Med fokus på matchen ikväll. Vad jag fattar sänds det efter klockan 15 i eftermiddag.

Ska ta en sväng på stan nu, har ju inte sett mer än spelarhotellet, Ferenc Puskas-stadion och mitt hotellrum. Får se hur mycket av stan som syns bara. M messar att det är Pridefestival och avstängt stora delar. JJ messar och meddelar att det är fullt med medelålders män, och att han är den enda utan landslagströja.

Jag drömde mardröm om min bil inatt. Alla har små bilar här och egentligen gillar jag det här med små bilar, så jag har suttit i taxin och tänkt på hur kul det är att köra en liten bil. Så inatt drömde jag att jag skulle hämta min egen bil på en parkering, men insåg att jag hade fel nyckel i handen, och när jag tryckte på öppna-knappen var det en liten skithög som blinkade till. Jag fick panik: någon hade bytt ut min fina bil. Det var som att min egen bil hemsökte mig i drömmarna och sa ”var glad att du har mig, och att jag är ganska stor och fin”.

Sjukt? Ja, en smula. Jag gillar ju min bil himla mycket, trots att den inte är pytteliten. Den är väldigt tuff ändå.

Jag hoppas att ni är med på vad jag menar när jag säger att Thomas Dennerby är ”bra på att mysa i vardagen”. Det är inte något nedvärderande – tvärtom. Uttrycket kommer från Tommy Söderberg som alltid satt det som en viktig grund för ett fungerande lag och jag tror det är en väldigt viktig egenskap som ledare.

Jag kan bli lite trött på kritiken om att Dennerby ler så mycket. Alla människor fungerar olika när de blir stressade och det finns något väldigt sunt i det som Dennerby själv säger: ”Varken det svenska folket eller TV4 har gjort mig något illa, jag försöker alltid uppträda schysst mot folk i min omgivning.” Alla som såg matchen igår och hans stränga ansikte så länge matchen pågick insåg nog att det knappast är för att han är glad som han ler.

Det är billig och ytlig kritik, det där om att han skulle vara för glad. Däremot har han svårt att få laget att tända till när det verkligen gäller, och prestera som bäst där det gäller som mest. Det är hans stora problem och jag undrar om han inte skulle fungera bättre som assisterande tränare egentligen.

Well, mer om detta här.

Dagens krönika handlar om det största hotet mot det svenska avancemanget till VM, som inte är Ungern.