Det blir ingen vanlig krönika efter den här matchen. Jag noterade att MFF hade lika svårt som vanligt att göra mål, men någon mer utförlig analys blir det inte – jag hade fullt upp med att iaktta andra saker än spelet på planen. Exakt vad får ni läsa i pappret på fredag. Men den här videon ger nog en liten hint om vad jag hade för mig den här matchen.

PS: Om någon undrar varför det är så mycket flaggor och himmel är det för att jag inte vill filma folk utan att ha deras godkännande.

Fotbollsspelare brukar vara bra på att hävda att de aldrig läser vad som skrivs om dem. Igår stod jag och Skånskans Artur G Bliding med Labinot Harbuzi utanför Söderstadion och Bliding frågade Harbuzi vad det är som inte fungerar.

– Jadu, sa Labinot, det är som Anja brukar skriva på sin blogg: att vi är ett bra lag på hela planen men att det inte riktigt fungerar i den sista tredjedelen.

Och så log han stort. Labinot Harbuzi har ett befriande manér på så sätt att han har humor och distans, men samtidigt flamsar han inte bort något. Han kan svara allvarligt när det krävs – men det där leendet är aldrig långt borta. Jag gillar det.

Apropå att leva livet med ett brett leende, glimten i ögat och, i det här fallet, vackra framspelningar.

Det blev en lång kväll och många skrivna tecken igår, först en krönika om Zlatan och hur han varje dag påminner mig om livets oförutsägbarhet, och sen en krönika om MFF:s ineffektivitet mot Hammarby. Och så nyhetstext på det.

Nu rullar ett regnigt Sverige förbi mitt fönster.

Om MFF idag finns framförallt en sak att säga: det går inte att klaga på deras skapande av målchanser längre. Däremot går det just idag faktiskt att prata om marginaler – de var inte på MFF:s sida. Mer i pappret imorgon, som vanligt. 

Det ryktades ju som sagt på förhand att Hammarbysupportrarna skulle vara knäpptysta under matchen. Hammarby dras med ekonomiska såväl som sportsliga problem och tystnaden skulle vara en markering. Men Hammarbypubliken höll inte tyst och efteråt höll tränaren Tony Gustavsson en utläggning som var reflekterande och öppen på ett sätt som är ovanligt för allsvenska tränare.

– Mycket längre ner i skiten än vad vi var inför den här matchen är svårt att komma. Att då uppleva de första tjugo minuterna på den här matchen och hur det lät på läktaren gav mig rysningar. Vad jag vill analysera nu är vad som händer mentalt i den här klubben just nu. Vi pratade inför matchen om vilka vi vill vara som individer, och vad vi som lag vill vara. Jag är oerhört glad att den här gruppen kunde hantera situationen på det här sättet, sa Tony Gustavsson som samtidigt inte hymlade med att det finns skäl för den hårda kritik som riktats mot föreningen.

– Många har pissat på oss, det har inte varit speciellt många positiva ord som sagts om Hammarby den senaste tiden men det är av naturliga skäl. Men i såna här lägen tror jag att det föds en överlevnadskamp, inte bara hos oss i laget utan även på läktaren.

Jag hann med att sitta en timme i mina föräldrars trädgård och äta grillmat och diskutera såväl Elfsborg-Halmstad, U21-EM som de nya trädgårdsmöblerna innan det var dags att byta ut RF-stämman mot allsvensk fotboll och sätta sig på tunnelbanan mot Söderstadion.

Det ryktas att Hammarbysupportrarna ska vara tysta under matchen idag, som en protest mot det dåliga spelet. Än så länge stämmer det, det har varit knäpptyst under uppvärmningen på det som brukar beskrivas som Sveriges mysigaste och gemytligaste arena. Jag har alltid tyckt att det varit en väldigt dåligt underbyggd myt. Visst kan det bli tryck här. Men det är inte alltid bara glada ramsor, Hammarbypubliken är väldigt bra på att bua ut sina motståndare också.

Okej, nu kom de igång, klacken. De kan nog inte hålla sig, trots allt, inte när laget kommer in på planen.

Söderstadion har för övrigt allsvenskans sämsta pressläktare. Det är ett under att den godkänns. Fast jag vet inte exakt vilka bestämmelserna är för pressläktare, tror inte att kraven är alltför hårda.

Nu sjunger de ”Vi sänker Skåne till Danmark”. Inte alls en sliten ramsa. Inte alls. Nu kör vi.

Och här har vi dagens krönika, om hur MFF:s mer varierade anfallsspel gav direkt utdelning mot Djurgården.

Lägger jag upp ett klipp med Agon Mehmeti på Gustav visas det sisådär 300 gånger på youtube. Lagom hett, med andra ord. En kille som vet hur man gör för att driva trafik är killen bakom bloggen Kaffehörnan, som blev youtubekändis när han för några veckor sedan la upp en video där han sjunger sig igenom ett antal av MFF-sångerna. Han är inte hundra procent tonsäker, men charmig på sitt eget sätt. (Varför karln inte har några byxor utöver kalsongerna, det förstår jag inte och tänker inte beröra närmare än såhär.)

Nästan 72000 visningar har han. 72000! Och han väcker känslor. När vi igår väntade på att matchen skulle dra igång på Olympia (den var tvungen att skjutas upp tio minuter) meddelade plötsligt speakern att han ville visa en anledning till att inte vara MFF-supporter, och strax rullade en klippt version av den tossige killens potpurri på Olympia. MFF-supportrarna? Ja, såvitt jag hörde försökte de sjunga med i potpurrit. Kaffehörnan själv skriver på sin blogg att han stod i klacken och plötsligt hörde människor omkring honom sjunga ”tossig kille, olé olé”. Själv filmade jag det hela:

Då hade HIF-klacken redan hängt upp en banderoll med texten ”Tossig kille allez allez!”

HIF-klacken hade även tifo:

Liksom MFF-klacken:

Dagens krönika om gårdagens match ligger här. Vad är problemet med MFF:s anfallsspel? Uddlöst, variationslöst, med spelare som blir alldeles för isolerade från varandra. Det är inte bara Wilton Figueiredo som misslyckas – inte heller Edward Ofere, Daniel Larsson eller Guillermo Molins gör det just nu.

Frågan är vad som kan göras annorlunda. Ta en snabb titt på MFF:s avbytarbänk. Där sitter Agon Mehmeti och Jimmy Durmaz. Roland Nilsson verkar vilja låta Mehmeti skynda långsamt – ett annat skäl till att inte låta honom starta matcher är att han inte riktigt håller som ensam forward. Jimmy Durmaz har blandat och gett den här säsongen, varvat lysande inhopp med väldigt mycket mindre bra. Alltså: väldigt få alternativ, om man inte vill byta spelsystem. Och det tror jag inte Roland Nilsson vill.

Så det blir till att fortsätta vänta. Och någon gång kan definitivt Wilton Figueiredo bli en bra fotbollsspelare igen, frågan är bara hur länge det dröjer.

Enligt de som var på MFF:s träning imorse tränades det på inlägg. Det kan behövas.

Vaknar upp till en dag på andra sidan rubrikerna. Fotbolldirekt.com ringde igår och vi hade ett rätt långt snack om hur MFF sett ut den här säsongen, där jag hyllade trion Daniel Andersson, Labinot Harbuzi och Robert Åhman Persson, och beskrev det komplicerade i att spela in en matchotränad Wilton Figueiredo på någon av deras bekostnad. Yes, fine, inga nyheter där – det har jag skrivit förr.

Rubrikerna blir rätt hårda i någon annans version, det är en sådan sak man får ta när man låter sig intervjuas. Men vad som händer när samtalet blir väldigt nerkortat och ryckt ur sitt sammanhang är att vissa tydligen tror att jag påstår att Robert Åhman Persson är petad idag, när han är avstängd. Vad jag egentligen svarade på var från början en fråga om hur Miljan Mutavdzic saknas och därefter pratade jag alltså generellt om säsongen hittills, INTE situationen inför den specifika matchen ikväll.

Så det var bara att ringa upp Ola Gustavsson som gjort intervjun och förklara att artikeln kan läsas på olika sätt. Själv hade han tänkt på samma sak men tyckte det var tydligt att jag pratade om situationen generellt. Något citat var modifierat också, det fick han helt enkelt ta bort. Men men. Nu finns en tydligare version ute på nätet.

Däremot kvarstår ett faktum: jag tror inte att jag är den enda som väntar på ett riktigt genombrott av Wilton Figueiredo. Han har tagit små steg för varje match han spelat, Geflematchen var den bästa hittills, men fortfarande saknas den där riktiga kanonen. Kan den komma mot HIF? Kanske. I mina ögon gäller HIF som favoriter, de har inlett den här säsongen strålande. Men jag tror på en väldigt öppen match, och tror dessutom att den här matchen och typen av motstånd passar MFF bättre än Gefle, även om Robert Åhman Persson hade behövts på mittfältet. Viktigt att Ulrich Vinzents är tillbaka – David Durmaz övertygade inte mig mot Gefle. Att se Jasmin Sudic ställas mot riktigt motstånd ser jag framemot – och att det motståndet heter Henrik Larsson och Rasmus Jönsson.

Det kan bli en riktigt rolig kväll på Olympia.

Jag har hängt i solen på Gustav Adolfs Torg med Agon Mehmeti idag. Ett tag var TFF:s Marcus Pode och Rasmus Östman där också – Café Gustav är uppenbarligen the place för allsvenska fotbollsspelare. Intervjun i sin helhet får ni läsa på lördag, men här är en liten teaser: