Till sist sa han stopp. Eller? På 38 år har Henrik Larsson hunnit med att ta många avsked och nu påstår han att detta blir det definitiva. Ska vi tro på det? Jag tror det. Han har aldrig tidigare varit så konkret i sina framtidsplaner som han varit de senaste veckorna – åtminstone inte utåt – och jag tror att Henrik Larsson har en för stor kärlek till sporten för att bara kunna sluta utan att ha en plan om vad som ska ta vid härnäst.

Henrik Larsson har alltid styrts av sin glädje och vilja att spela fotboll. När inspirationen inte har funnits där har han låtit bli att spela. Och med dess hjälp har han hållit liv i en osannolik kropp som många gånger har gjort det omöjliga. Vem trodde att han plötsligt skulle spela i Manchester United som 36-åring? Eller göra come back i landslaget vid 37? Eller, fram till sin skada, vara viktig (avgörande?) i den allsvenska toppstriden när han var 38? 

Jag tänkte på det, under det som skulle bli hans sista dagar med landslaget, att han aldrig tillhör den skaran som behöver inleda landslagssamlingarna med någon dags rehab, trots sina 38 år. Hans lätta kropp behöver inte det, trots att den är överlägset äldst i laget. Hans kropp sätter inga hinder, inte än. Den hade kunnat fortsätta säkert några år till. Men tryter inspirationen, finns inte glädjen där längre – då finns det ingenting som kan få tillbaka Henrik Larsson till fotbollsplanen.

Eller? Man ska aldrig säga aldrig. Inte med Henrik Larsson.

Mest intressant med kommentarerna till det här blogginlägget är att en enda person överhuvudtaget nämner Johan Esk (och han hyllar Esks förslag). Jag har aldrig lanserat Pia Sundhage som förbundskapten. Det har Johan Esk gjort. Ändå är det min kompetens som ifrågasätts, för att jag tar upp debatten förslaget vållar. Och Pia Sundhages, som vänligt men bestämt förklarat att hon inte är intresserad av jobbet i dagsläget. Inte Johan Esks, som lanserar förslaget.

Det kan ni ju fundera över, ni som är intresserade av män, kvinnor, sport och strukturer.

Djurgården-MFF – matchen då deltagarna gjorde bort sig i alla led. Spelare, åskådare, arrangörer. Rick Kruys känns extremt naiv när han säger att han bara ville ”skapa lite mer tändning i matchen”. Herregud. Otroligt osmidigt. Och naivt.

Men det ger naturligtvis inte någon rätt att kasta flaskor på honom, eller skalla honom, eller ta sig in på planen. Och hur tänkte säkerhetsansvarige? Var fanns vakterna när åskådarna lugnt och sansat, till synes planlöst och lite överraskade över att det gick så lätt, promenerade över planen?

Nej, ”pinsamt” var ordet som bäst beskriver den här kvällen. Och då har vi inte ens börjat diskutera det rent fotbollsmässiga som hände på planen. 

Det var inte direkt den bästa fotbollsmatch jag har sett, om jag säger så. Känns inte direkt överraskande att de här två lagen går kräftgång genom serien just nu. Men MFF tog tre poäng, det gav andrum åt framförallt Roland Nilsson och nu undrar jag om han inte blir kvar resten av säsongen. Om en vecka är det dags för Elfsborg, det är en match som är ”okej” att förlora och MFF befinner sig säkert i ingenmansland nu. Efter Elfsborgsmatchen återstår en månad av säsongen och även om jag är rätt övertygad om att MFF tittar på nya tränarlösningar redan nu tror jag de låter Nilsson och Gren vara kvar till den 1 november då sista omgången spelas.

Ricardinho som mittfältare? Lät bra i teorin, sämre i praktiken.

Även om det var en riktig målvaktstavla av Pa Dembo Touray och Djurgården är allsvenskans sämsta lag just nu var det säkert skönt för Edward Ofere att göra två mål. Tvåan var snyggt, om Molins och Kruys kunde komma i sådana samarbeten som förspelet till det målet oftare skulle det resultera i en hel del för MFF.

Sedan Molins fick höra att han kom hem trött från U21-EM har han sett pigg ut. Och revanschsugen. Men han måste bli mindre omständlig. Och jämnare.

Wilton Figueiredo avstängd på måndag mot Elfsborg – jag kommer inte sakna honom. Men Rick Kruys lilla ”tändning av publiken” kan innebära avstängning även för honom och i så fall ryker en uppenbar chans att sno startelveplatsen på mittfältet för, tja, varför inte resten av säsongen? Väntan på Figueiredos formtopp börjar kännas alltför utdragen nu. Snart måste även Roland Nilsson tappa tålamodet.

Att Agon Mehmeti är avstängd är ett större problem. Kan MFF fortsätta spela 4-4-2  utan att ha några anfallare tillgängliga? Mot Elfsborg? Eller startar de med Pontus Jansson? Vad tycker Bengt Madsen?

…men å andra sidan tror jag inte MFF skulle vinna mot Elfsborg oavsett om de hade tillgång till Mehmeti och Kruys eller ej.

Jag hoppas att ni är med på vad jag menar när jag säger att Thomas Dennerby är ”bra på att mysa i vardagen”. Det är inte något nedvärderande – tvärtom. Uttrycket kommer från Tommy Söderberg som alltid satt det som en viktig grund för ett fungerande lag och jag tror det är en väldigt viktig egenskap som ledare.

Jag kan bli lite trött på kritiken om att Dennerby ler så mycket. Alla människor fungerar olika när de blir stressade och det finns något väldigt sunt i det som Dennerby själv säger: ”Varken det svenska folket eller TV4 har gjort mig något illa, jag försöker alltid uppträda schysst mot folk i min omgivning.” Alla som såg matchen igår och hans stränga ansikte så länge matchen pågick insåg nog att det knappast är för att han är glad som han ler.

Det är billig och ytlig kritik, det där om att han skulle vara för glad. Däremot har han svårt att få laget att tända till när det verkligen gäller, och prestera som bäst där det gäller som mest. Det är hans stora problem och jag undrar om han inte skulle fungera bättre som assisterande tränare egentligen.

Well, mer om detta här.

Ska vi komma överens om en sak redan nu? Okej: när Afonso Alves spelat tre säsonger i Qatar ska han INTE tillbaka till MFF.

Det sägs att Budapest är vackert. Jag säger: fredagskväll, slemmig room service-pasta och Sverige-Norge på TV4:s webb-tv. (Tack för den, fyran!)

Vad säger jag mer? Jo: att Thomas Dennerby inte har ett bättre mästerskapsfacit än Lars Lagerbäck, men helt andra förutsättningar och ambitioner. Att då på fyra mästerskap (om man räknar in 2005 då han var assisterande åt Marika Domanski Lyfors)  inte lyckas gå längre än till första omgången efter gruppspelet är ingenting annat än underkänt. Han ska inte vara kvar som svensk förbundskapten.

Sverige presterade som sämst när det gällde som mest, än en gång. Och en hel generation som visserligen inte är riktigt lika bra som ”den gyllene generationen”, 77:orna, men som har stor talang och potential, håller på och slarvas bort.

Den här gången går det inte ens att skylla på Tyskland. Otroligt dåligt.

…kanske får Lars-Åke Lagrell börja jakten på två nya svenska förbundskaptener när den här helgen är över?

Vi fick vänta ett bra tag på Koeman, förresten. JJ och jag roade oss med att intervjua mini-Lagerbäck, som JJ:s söner packat ner inför resan.

Det kan vara för att han är så liten – men ser han inte rätt mycket yngre ut än i verkligheten?

Ferenc Puskas-stadion, alltså. Häftig. Otroligt häftig. Ingenting (förutom kablar med internet) har hänt sedan 1953. Ingenting. Jag var tvungen att blinka hårt några gånger för att försäkra mig om att det verkligen var i färg, och inte svartvitt.

Bilden med min inte alltför bra kamera och halvbra fotograf gör den inte rättvisa, men ändå. Kanske lite känsla förmedlas?

Flacka läktare, mycket betong, breda löparbanor, knappt några staket till läktarna. I like.

Innan dess var det presskonferens med den ungerske förbundskaptenen Erwin Koeman som först höll långa utläggningar på holländska som blev översatta till ungerska, med följd att tolv svenska journalister satt och stirrade rakt ut i luften och tänkte på annat, typ om det skulle gå att få tag på vatten någonstans i närheten. (Det gjorde det inte.) Jag funderade även på vad ”kapitan” betyder, i princip alla frågor och svar innehöll någon form av det ordet.

Sen var det fritt fram för engelska frågor och då visade sig Koeman vara en rätt kul kille med en realistisk inställning till Ungerns chanser till att gå vidare till VM.

– Alla i Ungern tror att vi redan är i Sydafrika, men jag vet hur det funkar i fotboll, sa han och ryckte på axlarna.

Johan Flinck på Aftonbladet frågade honom vem han ser som det största hotet i det svenska laget – onödig fråga, tänkte jag – och förvånade nog alla med sitt svar:

– Källström. Vi vet att han är en väldigt bra spelare och hjärnan bakom Sveriges spel, sa Koeman och tittade ut över tolv levande svenska frågetecken.

Erwin Koeman (bror till den lite mer kände Ronald Koeman) är själv gammal mittfältare och det kan göra att han värderar deras arbetsinsats, men det kan också tyda på att han har bra koll på Sveriges svaga punkter. Att han vet att det här med att få fram rätt bollar till Zlatan inte funkar så bra som det borde, och att om han bara får stopp på Källströms framspelningar finns inte så mycket kvar.

…eller så berodde det på att det är lättare att uttala Källström än Ibrahimovic. Det hävdade han sen, när han sett hur förvånade vi blev.

Budapest i övrigt? Har inte sett så mycket mer än restaurangen tvärsöver gatan där jag åt fisk i paprikasås (givetvis) med en sallad av inlagda gurkor med paprikapulver (givetvis) till. Det är väldigt varmt, luften står stilla, och det byggs överallt. Känns som om varenda trottoar är uppriven på grund av något renoveringsprojekt. Kanske hinner vi se mer imorgon.

Framme i Budapest, och det enda jag vet än så länge är att det är varmt och att vi har bra internet på hotellet. Och att Zlatan Ibrahimovic har tränat idag. De tre sakerna räcker i och för sig ganska långt just nu. Jag tror Zlatan spelar på lördag. Hur bra han kommer vara, det är en annan sak.

Nu ska vi få i oss lite lunch – sen blir det presskonferens och träning med det ungerska laget.

Dagens krönika, om situationen med de svenska anfallarna, återfinns här.