Fredagskväll i Malmö Arena och det är kvällar som dessa, när 12504 sitter på läktarna, Redhawks spelar taggat och bra och motståndet är spännande som det är lätt att börja drömma iväg mot det där som man inte riktigt får prata om… Som Malmö Redhawks själva har slutat prata om. Men som väl alla tänker lite på i smyg. Jag gör det i alla fall.

Ni vet vad jag snackar om.

Det är ett år sedan Arenan öppnades och det känns både som kort tid sedan och längesen. Arenan känns så självklar nu. Alla faciliteter, den vitt lysande isen (ja, det är något speciellt med ljuset i Arenan, eller om det är isen, eller om det är både och), stämningen det kan bli matcher som dessa, när motståndet är intressant och Redhawks spelar bra.

Just det senare, framförallt motståndet, är vi ju inte helt bortskämda med. Såhär som ikväll skulle det alltid kunna vara, men redan på tisdag kommer Västerås hit. Med all respekt för Västerås – men det är skillnad på motstånd och motstånd, och vilket intresse de lyckas uppbåda.

Fascinerande det där, att intresset för Leksand aldrig tycks sina oavsett hur länge de huserar i allsvenskan. Varken hos Malmöiter som håller på Redhawks eller inflyttade masar. Leksand är synonymt med bra och rolig hockey, oavsett hur dåliga de för tillfället är.

För att byta ämne totalt: Jag låg däckad igår, i sviterna efter svininfluensavaccinet. Trodde inte jag skulle drabbas så hårt eftersom jag inte kände av någonting på onsdagskvällen när jag fick själva sprutan men ju längre dagen gick desto tröttare och mattare blev jag. Tänkte på hur jobbig svinis måste vara om man får den stora, riktiga dosen. Idag är bara själva stickpunkten lite öm.

PS. För alla som undrar över min hårstatus: jag har släppt ut håret nu. Tvättat det också. Det blev typ en tredjedel så stort.

Det som jag fick skippa den här fullspäckade dagen var AIK-Malmö Redhawks, då satt jag med blodsockret vid knäna och skrev klart handbollskrönikan, innan jag tog mig hem och bråkade med ett kök som inte alls ville hjälpa mig att fixa mat samtidigt som jag kollade på försnacket till Inter-Barcelona. Det är för långt mellan spisen och TV:n. Överväger nästan att göra en åttiotalare och sätta in en liten TV i köket, bara för att kunna hålla koll med ett öga när blodsockret vill ha sitt. Nu ser det ut som ett helvete där med brända kastruller och spillda grejer lite överallt. Men mätt blev jag, till sist.

Pladder. Jag vet. Jag börjar bli för trött efter många långa timmar och tusentals ord.

Redhawks var det. Riktigt prov direkt – och styrkebesked direkt. Att ta poäng av AIK på bortaplan i första matchen är ingenting annat än ett styrkebesked. Och hemmapremiär fredag kväll i Arenan kan bli en riktig fest med mycket folk och äntligen, ÄNTLIGEN, känns det positivt på riktigt inför en hockeysäsong i Malmö.

Jaha hörrni. Här sitter jag och det är fredagskväll och jag vågar inte ringa till mina kompisar som är på krogen sådär som 25-nånting-människor ofta är på fredagskvällar, bara för att säga att jag visst har jobbat klart men vill sitta kvar i min soffa i ytterligare 45 minuter för att få se ytterligare 45 minuter av Zlatan Ibrahimovic i rödblå-randig tröja.

Det är svårt att ha ett liv om man tycker om sitt jobb lite för mycket.