Lång dag lider mot sitt slut. Det började imorse, med Anna Brolin och Marjan Svab utanför ett öde Swedbank stadion för uppsnack i Nyhetsmorgon. Och nu, femton timmar senare, med ett SM-guld bärgat och en eventuell serieskytt gripen (jag tar inte på mig credden för något utav det, men det har hänt en del idag) skickar vi bilagan till tryckeriet. Tjugo sidor allsvensk bilaga på väg till 130000 skånska hushåll väldigt snart.

Tills den landar i brevlådor och butiker imorgon rekommenderar jag att ni kikar runt på sajten. Läs Zlatans hälsning (mer Zlatansnack i bilagan imorgon) till sin gamla klubb – och skicka en egen hälsning. Kolla på fantastiska bilder av våra fotografer. Hussein hade specialkamera på klacken som fotade den en gång i sekunden, här finns ett urval av de bilderna och alltså hur matchen såg ut i supportrarnas ansikten. Ladda ner och printa en egen löpsedel. Och rösta på årets snyggaste tifo!

Ungefär såhär är läget på sportredaktionen nu:

Sista rycket. Snus och wienerbröd. Sen går vi hem.

Och varför fick ni inte se några bilder från ett guldfirande, stimmigt omklädningsrum? MFF ville inte släppa in oss. De ville vara ifred och personligen respekterar jag definitivt att lag vill vara för sig själva i omklädningsrummen efter matcherna utan en massa främmande människor – men inte efter ett SM-guld. Då måste man kunna släppa på sina rutiner. Men Roland Nilsson är en envis och principfast man och ändrar inte på något i onödan. Så är det. Det gav ett SM-guld. Men inga guldbilder från omklädningsrummet.

Vem kommer på tanken att göra en stor tatuering med SM-guld och årtal – två dagar före seriefinalen? Martin Mutumba, bara Martin Mutumba. ”AIK GULD 2lax9″ står det på Mutumbas mage sedan några dagar. Inte konstigt att han var så bra i andra halvlek. Hade varit lite jobbigt att komma hem med den tatueringen men utan SM-guld.

– Alla snackar om att vi bara snackar, sa han och satte onekligen fingret på något där

AIK:arna snackar. Mycket. Men idag visade de att det ligger något bakom snacket också och det blev en klassisk seriefinal, en match där Göteborg om inte dominerade så åtminstone hade övertaget i den första halvleken men inte alls klarade av att ställa om i den andra, när AIK reducerade och pumpade vidare.

AIK är värdiga svenska mästare. Det går inte att säga så mycket annat. Går liksom inte att snacka bort att de ledde serien inför sista omgången, mötte sina toppkonkurrenter och slog som enda lag Göteborg på Gamla Ullevi. Någonsin, sedan nya Gamla Ullevi byggdes. När seriens två bästa lag möttes var AIK bäst. Ibland är fotboll precis så enkelt.

(Nu sticker jag till Berlin på novemberlov. Hoppas hitta min röst snart igen bara, den försvann under redaktionsfesten i fredags.)