Isande vindar i Johannesburg nu. Killen i receptionen – som börjar se rätt sliten ut, servicemänniskorna i Sydafrika har jobbat hårt ett tag nu – har mössa och vantar på sig. Inomhus. Förklaringen heter snö. Inte i Johannesburg, men i Kapstaden och Bloemfontein. Den där tropiska värmen som alla hemma i Sverige tjatar om känns riktigt avlägsen, måste jag säga.

Men igår var det varmt, och innan VM-finalen passade vi på att åka på utflykt till Soweto. Egentligen har jag svårt för den typen av ”u-landsturism” – där kommer vi från Sverige och tittar på de stackars fattiga människorna som vore de djur på ett zoo. Samtidigt: vi är här under väldigt konstiga förutsättningar och har i princip inte sett något annat än presstält och fotbollsmatcher på flera matcher. Det här var vår chans att se något annat av Sydafrika, och då får det bli så.

Och det blev en bra tur. Bra guide som själv bor i Soweto visade oss både fotbollsarenor (som med 40000 åskådarkapacitet var för liten för att få några VM-matcher…), Nelson Mandelas hem och tog oss på promenad i ett bostadsområde, där vi snabbt fick sällskap av massa barn som ville hålla hand och snacka med oss.

Bank & Niva & deras nya kompisar.

Vissa barn ville kramas mer än andra.

Anna var mest poppis.

Idag är jag ensam. Alla andra svenskar har åkt hem, men mitt plan går först imorgon. Så idag har jag snurrat runt kring Nelson Mandela Square i Sandton och inte riktigt fattat vad jag hållit på med. Tröttheten efter ett mästerskap slår alltid till så direkt, den tar verkligen över kroppen när adrenalinet som man gått på så länge rinner ur kroppen. Alltid samma sak. Det är fantastiskt roligt att bevaka mästerskap men det är jobb 24/7 i rätt högt tempo och varje gång det tar slut är det som världens största utandning.

Så nu ska jag strax sova. Imorgon hinner jag med Apartheid Museum innan flyget går. Hoppas vara lite piggare då!

Ja, här var det ju livat. Eller inte, nej just det. Jag försöker inte ta kol på den här bloggen (eller heter det ”ta kål”? inte väl? men varför ”ta kol på”?) även om det verkar så. Jag har bara miljarder andra saker att fixa dagarna före OS när jag dessutom tjuvstartar lite med mitt nya jobb. Även om jag inte börjar formellt förrän den 1 mars (då jag fortfarande är i Kanada) är det en hel del beslut som måste fattas redan nu och saker jag måste sätta mig in i.

Dessutom måste jag ju fatta viktiga beslut om packningen. Inför ett sommar-OS är det inga problem, då är det en hög med bomullsklänningar, en regn- och vindtät jacka och en svart kofta. Min packlista inför Vancouver består än så länge av: vanliga höga läderstövlar, fleecefodrade goretexskor med specialsula, gummistövlar, kappa, gigantisk dunjacka, termobyxor, underställ i syntetmaterial, underställ i merinoull, två stycken fleecedresser, lädervantar med fleecefoder, riktigt tjocka vattentäta tumvantar, ett antal mössor och halsdukar, yllesockor i olika tjocklekar och längder, vanliga tunna bomullsstrumpor… Dessutom dubbla uppsättningar pyjamasar och liknande eftersom jag kommer bo vissa nätter i Whistler och inte kommer släpa runt på pyjamas hela dagarna.

Det är alltså några plusgrader och stor risk för nederbörd i Vancouver. 280 cm snö och stor risk för nederbörd i Whistler. Väldigt nyckfullt väder där det kan bli svinkallt uppe i bergen och då står man plötsligt där i en backe i några timmar och huttrar. Om man då inte klär sig i underställ, fleecedress (sjukt mysigt, jag känner mig som en bebis), termobyxor, dunjacka och specialskor. Sen får jag väl kasa runt i mina fodrade gummistövlar nere i stan, och sätta på mig mina vanliga stövlar när det är någorlunda torrt.

Jag vägrar frysa. Så är det bara. Så utöver att jag försöker förstå vilka dagar jag ska vara på vilken plats och dessutom sätter mig in i mitt nya jobb och fattar olika beslut ränner jag runt på stan och letar rätt på de bästa vinterkläderna.

Och nu ska jag ta mig hem genom snön. Helt inställd på att vintern varar i en månad till, har inga speciella problem med den. Det är ju mysigt med snö!