Ja, här var det ju livat. Eller inte, nej just det. Jag försöker inte ta kol på den här bloggen (eller heter det ”ta kål”? inte väl? men varför ”ta kol på”?) även om det verkar så. Jag har bara miljarder andra saker att fixa dagarna före OS när jag dessutom tjuvstartar lite med mitt nya jobb. Även om jag inte börjar formellt förrän den 1 mars (då jag fortfarande är i Kanada) är det en hel del beslut som måste fattas redan nu och saker jag måste sätta mig in i.

Dessutom måste jag ju fatta viktiga beslut om packningen. Inför ett sommar-OS är det inga problem, då är det en hög med bomullsklänningar, en regn- och vindtät jacka och en svart kofta. Min packlista inför Vancouver består än så länge av: vanliga höga läderstövlar, fleecefodrade goretexskor med specialsula, gummistövlar, kappa, gigantisk dunjacka, termobyxor, underställ i syntetmaterial, underställ i merinoull, två stycken fleecedresser, lädervantar med fleecefoder, riktigt tjocka vattentäta tumvantar, ett antal mössor och halsdukar, yllesockor i olika tjocklekar och längder, vanliga tunna bomullsstrumpor… Dessutom dubbla uppsättningar pyjamasar och liknande eftersom jag kommer bo vissa nätter i Whistler och inte kommer släpa runt på pyjamas hela dagarna.

Det är alltså några plusgrader och stor risk för nederbörd i Vancouver. 280 cm snö och stor risk för nederbörd i Whistler. Väldigt nyckfullt väder där det kan bli svinkallt uppe i bergen och då står man plötsligt där i en backe i några timmar och huttrar. Om man då inte klär sig i underställ, fleecedress (sjukt mysigt, jag känner mig som en bebis), termobyxor, dunjacka och specialskor. Sen får jag väl kasa runt i mina fodrade gummistövlar nere i stan, och sätta på mig mina vanliga stövlar när det är någorlunda torrt.

Jag vägrar frysa. Så är det bara. Så utöver att jag försöker förstå vilka dagar jag ska vara på vilken plats och dessutom sätter mig in i mitt nya jobb och fattar olika beslut ränner jag runt på stan och letar rätt på de bästa vinterkläderna.

Och nu ska jag ta mig hem genom snön. Helt inställd på att vintern varar i en månad till, har inga speciella problem med den. Det är ju mysigt med snö!

Dagen efter sin första presskonferens och första presenterade spelartrupp vaknade Erik Hamrén upp till den hårda verklighet som nu är hans vardag och som heter: svensk media och Zlatan Ibrahimovic. Och hur man som svensk förbundskapten gör för att balansera mellan dessa två på smidigast sätt. 

Det är inte första gången Zlatan Ibrahimovic tackar nej till en träningslandskamp. Jag hade snarare blivit förvånad om han hade funnits med bland de 24 namn som Erik Hamrén presenterade.Det hade inte varit svårt att motivera varför han inte skulle vara med. Han är lite skadad, har ett tufft program just nu och behöver de dagars extra vila han kan få. Nu var han som vi alla vet inte med, men det som kom som en chock var det meddelande Hamrén hade. Det är inte säkert att Zlatan Ibrahimovic kommer tillbaka till landslaget.

Varför detta utspel? Är Erik Hamrén helt enkelt så ärlig och frispråkig – naiv? – som Lars Lagerbäck aldrig var? Eller ligger något annat bakom? Hur ser Zlatans agenda ut?

Jag tror att han kommer tillbaka. När beskedet kom igår uppfattade jag det aldrig som så definitivt, och jag vet inte vad som är Zlatans egna ord och mening modifierade i andra (Erik Hamrén, Mino Raiola – som dessutom går emot varandra i sin uppfattning om Zlatan och vad han vill) och tredje (medierna) hand.

Men jag tror som sagt att han kommer tillbaka. Och jag hoppas det, verkligen. Jag vill se Zlatan i det nya landslaget, i det lag som Rasmus Elm bara börjat växa in i och som Kim Källström efter många år hittat sin roll i. Jag vill se de tre spelarna utveckla sitt samarbete och jag vill se en satsning på Marcus Berg som Zlatan Ibrahimovics anfallspartner.

Vintern är lång, den är full av viktiga matcher med Barcelona och innehåller en hel del mindre viktiga matcher med landslaget. Kanske får vi se en tid utan Zlatan Ibrahimovic i landslaget. Jag är i så fall den första att beklaga, jag ser som sagt en ny epok börja i landslaget och jag tycker att Ibrahimovic är en självklar och viktig del av den epoken, och att han bör finnas med från början. Men finns inte Zlatan med när EM-kvalet drar igång i höst – då blir jag mycket förvånad.