Sett med skånska ögon var tourhelgen en ganska färglös historia. På Valderrama hittade Peter Hanson aldrig spelet, avslutade dessutom med tunga 80 slag, och Martin Erlandsson var inte ens i närheten av att klara kvalgränsen.

Och damernas tävling i Shanghai saknade också skånsk tätkänning. Men det är trots allt där vi hittar ljusglimten i form av Louise Stahle avslutning – 70 slag lyfte henne till delad femtondeplats.

Ett par missar färre och det kade kunnat bli riktigt bra…

Peter Hanson har en del att stå i just nu. Valderrama den här veckan, HSBC Champions i Shanghai nästa. Sedan två veckor till ET-avslutningen i Dubai – men däremellan är det meningen att Peter och hans fru Sanna ska få sitt andra barn.

Till råga på allt har skåningen inte haft det särskilt lätt på Valderrama, en bana som absolut passar en Peter Hanson i form. Placering, bollkontroll och position är A och O och det brukar vara hans styrka. Men inte just nu.

– Jag brukar gilla den här banan, men den är jäkligt svår om inte formen är där. Jag spelade inte så bra på Dunhill heller och det började faktiskt lite grann under sista dagen på Ryder Cup, säger Peter Hanson till bloggen.

Valderrama är ingen barnlek. Hansons fyra över par räckte för att klara kvalgränsen relativt bekvämt, även om det är långt upp till Ryder Cup-hjälten Graeme McDowell i täten.

– Vi har haft två kanondagar, nästan ingen vind alls. Men banan är hård och det är riktigt tufft ändå. Det syns på resultaten.

Två varv till blir nyttig träning inför HSBC Champions. Kanske kan han få sällskap av Martin Kaymer, tysken som vid en första- eller andraplacering hade övertagit förstaplatsen på världsrankingen. Nu ser det inte ut att bli så, Kaymer är också fyra över par.

Fyra birdies var väl ett helt okej facit, men fem bogeys är inte vad man har vant sig vid från Peter Hanson. Det säger kanske mer om Valderrama än något annat när den normalt kusligt säkre skåningen tappar slag på fem hål.

Nu är en runda på ett över par inte hela världen. 72 slag placerar honom på delad 30:e plats tillsammans med bland andra Martin Kaymer. Och spelar man på samma nivå som en som har chans på världsrankingens förstaplats kan man ju inte vara helt fel på det.

Dessutom är det ganska jämnt i fältet, även om Pablo Larrazabal har rusat iväg lite. Det ska bli kul att äntligen få lite tid att kasta ett öga på tv-sändningen.

På torsdag är Peter hanson tillbaka på banan – och inte vilken bana som helst. Valderrama har visserligen fått vika sig för pengarna i Dubai i och med att Europatouren flyttade finalen dit, men visst känns det helt rätt att Spaniens numero uno är tillbaka på tävlingsarenan.

Peter Hanson då? Svårt att säga. Han orkade inte ladda om till Dunhill Links efter Ryder Cup, men nu har han haft ett par veckor på sig och skulle mycket väl kunna hävda sig på en bana där position och bollflykt är A och O.

Annars handlar det ju hyfsat mycket om världsrankingen den här helgen. Lee Westwood ska ta klivet förbi Tiger Woods – om nu inte Martin Kaymer lyckas vinna ännu en gång och köra om hela tätgänget.

En kul helg blir det hur som helst.

Det tog en dag, sedan hade de svenska VM-tjejerna fått ordning på spelet i Argentina. Trion Caroline Hedwall, Louise Larsson och Camilla Lennarth levererade den klart kompetenta sviten 67–68–69 på torsdagen och i ett huj hade Sverige tagit sig från sextonde till femte plats.

Fast innan vi börjar fira ska vi konstatera att det fortfarande är åtta slag upp till ledning. För även om Sverige hade en bra dag så fanns det de som var hetare. När koreanskor signar scorer på 63 slag är det inte helt lätt att hänga med.

Hur som helst är Sverige på gång uppåt och halva tävlingen återstår. Fast det känns lite grann som att den där första dagen kan bli dyr i slutändan.

Kanske är det nerverna som spökar, vem vet? Caroline Hedwall gör sin sista insats för ett svensk mästerskapslag och kanske är det just det som påverkat Barsebäcks i vanliga fall iskalla talang i Argentina.

Hur som helst fick Hedwall en riktigt taskig start i lag-VM och namnet som vi vant oss vid att se i toppen återfinns nu långt ner i fältet, sannolikt nånstans kring 60:e plats när första rundan är färdigspelad.

Nu är det i och för sig lag-VM det handlar om, så Hedwalls start hade inte varit så farlig om de båda andra svenskorna hade spelat bra. Camilla Lennarth gjorde visserligen sitt jobb bra och gick ett under par, men Louise Larsson var tre slag sämre än Hedwall på sex över par.

I lagtävlingen är Sverige sammanlagt två över par och LÅNGT (tio slag) efter ledande USA. Det lär bli tufft att nå ikapp.

Golfspelet upphör aldrig att förvåna. Trodde ärligt talat att Henrik Stenson hade börjat hitta tillbaka till spelet och så kommer lördagens haveri: 80 slag!

Har inte den blekaste aning om varför. Kanske är han sjuk igen, kanske hade han en massa oflyt, eller så spelade han helt enkelt bara dåligt. Mer funderingar än så är det inte lönt att ha just nu, känns det som.

Nog av.

Egentligen var det kanske mest en fråga om tid, men nu är det i alla fall helt klart att Barsebäcks Björn Åkesson kan koncentrera sig på Challengetouren nästa säsong. Efter en jämn och stabil säsong slutade han tvåa på den nordiska rankingen och verkar redo att ta nästa steg i karriären.

Faktiskt såg det ett tag ut som att han rent av skulle kunna knipa förstaplatsen. Spelet klickade bra under den sista rundan av den danska – och nordiska – tourfinalen och Åkesson var på väg att blåsa om Wille Schaumann som lett länge och väl. Men tre raka bogeys i slutet av rundan kostade placeringar.

Det kostade väl en del pengar också, men huvudsaken var nog att CT-kortet fördes i hamn.

Slutställningen i Nordic League:

1) Wilhelm Schauman, 30794 p
2) Björn Åkesson, 28940 p
3) Marcus Palm, 28669 p
4) Rasmus Hjelm, 25653 p
5) Gustav Adell, 24988 p

Under lördagen spelas den tredje och sista rundan av den nordiska tourfinalen i Danmark. Förra året vanns den av Kvarnbys Fredrik Henge och i år finns det faktiskt vissa chanser att det blir ännu bättre med skånska ögon sett.

Barsebäcks Björn Åkesson har nämligen alla möjligheter att blanda sig i toppstriden – och kan därmed vinna hela Nordic League. Det hänger lite på vad totalledaren Wilhelm Schaumann gör sista dagen, men om det inte blir något dunderspektakulärt skulle Åkesson kunna klättra upp i topp om han kan avancera från sjätte till tredje-fjärde plats i tävlingen.

Hur som helst ser båda två ut att sitta säkert i topp 5. Viktigt, eftersom det ger spelrättigheter på Challenge Tour nästa säsong.

Efter många veckor av fokus på Europa kan det nu vara idé att vända blicken mot USA. Kanske är det så att Henrik Stenson äntligen har återhämtat sig efter den löjligt segdragna lunginflammationshistorien – spelet tyder i alla fall på det.

Den första rundan i tävlingen med PGA-tourens snärtigaste namn – Frys.com Open – gav en delad niondeplats, men framför allt ett besked om en återfunnen stabilitet. Stenson gjorde fyra birdies och fjorton par och det är väl där någonstans man anar en återkomst till formen.

Så det blir väl till att hålla tv-koll några sena kvällar framöver. Hade det inte varit för Stenson hade den här tävling hamnat i bloggens frys.com-box, så att säga.

När vi ändå uppehåller oss i USA så kan det vara idé att skriva några rader om Louise Stahle också. Hon har i och för sig väldigt långt upp till Brittany Lincicome efter amerikanskans superrunda, men en stabil 70-runda ger ändå vissa förhoppningar inför helgen

Edit lördag 22.50:

Fortsatt stabilt av Stenson, även om det blev två bogeys på fredagen. Men också sex birdies – och klar tätkänning. Kan det ha varit the return of Stenson vi har shot tracker-bevittnat under de här dagarna?

Vi får väl se. Fortsättning lär följa.