Det är inte bara här hemma som vädret är löjligt bra. Alla som har sneglat på Dunhill Links under torsdag eller fredag har insett att det är brittsommar med stort B även i Skottland. En sak är säker – man vet att det är både sol och vindstilla när spelare efter spelare går fyra fem under par på alltid annars svårspelade Carnoustie.

Nu är det kanske inte fel att just den här tävlingen har bra väder. Månadsskiftet september–oktober på skotska östkusten brukar betyda polotröja och toppluva, men nu får både spelarna och kändisamatörerna för en gångs skull glida omkring i kortärmat.

Tävlingen då?

Tja, med vädret följer väldigt låga scorer. Ledarna parkerar på tolv under par, med Fredrik Andersson Hed och Mathias Görnberg som bästa svenskar fyra slag efter. Peter Hanson är ytterligare ett slag bakom och har dessutom två rundor på the Old Course kvar.

Goda förutsättningar för avancemang under lördagen, alltså, inte minst om de yttre förutsättningarna håller i sig. Den banan utan vind och med flaggplaceringar anpassade efter amatörerna borgar för ett gäng birdies.

I Spanien gör Caroline Hedwall hyfsat ifrån sig. Fyra under par och delad artondeplats, fem slag från täten, får anses vara okej efter helgens Solheim Cup-urladdning. Louise Stahle ligge rlite längre ner efter två raka parrundor, men hon klarade i alla fall kvalgränsen.

Slutligen en blick på det som sker på hemmaplan. Jens Dantorp är på Vallda för att hålla undan för Steven Jeppesen i den svenska tourfinalen. Det skilde väldigt lite mellan spelarna inför den sista tävlingen och avståndet ökade inte under fredagen.

Både Dantorp och Jeppesen inledde med en runda på 68 slag, fyra under par. Med det är de bara ett slag efter ledaren Victor Flatau från St Jörgen.

När man har intesivutsatts för tävlingsgolf på plats, särskilt när det är så dramatiskt och laddat som det var under Solheim Cup, så känns det alltid lite tomt. Men jag får nog säga att det känns lite lättare än vanligt att ladda om den här veckan, för det är ett digert program som väntar.

Herrarnas Europatour blir huvudnumret den här veckan. Dunhill Links på Old Course, Kingsbarns och Carnouistie är en av årets absolut roligaste tävlingar att följa.

Henrik Stenson och Peter Hanson är garanterat sugna på att utmana i toppen, det var ju ett tag sedan. Men det blir inte lätt, fältet är så fullt av stjärnor att jag inte orkar dra dem här utan nöjer med att hänvisa till Europatourens startlista.

Damernas Europatour kör vidare på Paris International. Caroline Hedwall kör också vidare och får Solheim Cup-sällskap av Laura Davies och Christina Kim, som jag har en nyfunnen respekt för efter dramat på Killeen Castle. Får se om det blir tillfälle att berätta den historien nån gång.

Vi ska inte heller glömma bort Louise Stahle, som kommer till start med en form i stigande.

Sist men inte minst har vi den svenska tourfinalen på Vallda. Jens Dantorp har en knapp ledning före Steven Jeppesen och kan faktiskt ta hem det. Med tanke på att han dessutom har en betryggande ledning i nordiska ligan blir det nog Challengetouren för Kvarnbyspelaren nästa år. Om det inte skulle gå oväntat bra i Europatourkvalet, vill säga.

Tillbaka på trygg skånsk mark efter dagarna på Irland kan det vara läge att följa upp upplevelserna från Killeen Castle. Inga sensationella saker, men ändå lite bitar som bör berättas. Som att Caroline Hedwall satt på samma plan till Köpenhamn – inte för att hon skulle hem och återhämta sig efter det som måste ha varit en ordentlig urladdning, utan vidare till Paris för att spela LET-tävling där den här veckan.

Men efter det blir det vila, lovade hon.

Hedwall gör såklart vad hon kan för att nå en topplacering på LET – trea på rankningen just nu – men nästa säsong blir det lite annorlunda. Då blir det mer spel i USA, även om Europatävlingarna inte på något sätt försvinner från listan.

Kanske inte så dumt upplägg, även om det kan slita att fara över Atlanten.

Till sist ett försök att vårda läsarkontakten. Fick ett par kommentarer om dålig uppdatering av bloggen igår, men som jag skrev då så berodde det på att jag var fullt upptagen med att först följa och sedan skildra det dramatiska slutet till tidningen.

Det är helt okej med kritik, för den är som regel befogad. Men det hade varit väldigt trevligt om det någon gång förekom någon annan typ av kommunkation. ”Trevligt att ni satsar så mycket på Solheim Cup” eller ”Vad kul att Sydsvenskan som enda svenska tidning följer Solheim Cup på plats”.

Efter att ha jobbat 60 timmar på fem dagar för läsarnas skull behöver man någon form av uppmuntran. Det var bara det jag ville säga.

Ursäkta dröjsmålet, ni är många som har påpekat det. Men det har varit lätt kaotiskt efter den sanslösa vändningen, dessutom har texterna till papperstidningen fått gå före i hanteringen. Om det är några plåster på såren eller inte vet jag inte, men här kommer hur som helst en kort syn på de tre dagarna som har varit:

Efter en dag där regnet stått som spön i backen, där åskan brutit spelet och där vinden susat i öronen skingrades molnen över Killeen Castle.

Den nedåtgående solen visade sig vid horisonten och lyste på publiken framför scenen där Europas lagkapten Alison Nicholas till slut fick höja den kristallbuckla som tillhör segraren i Solheim Cup.

På samma sätt som solen bröt igenom på söndagskvällen, har Caroline Hedwall gjort det under de här tre dagarna. För det här var helgen när Golf-Europa, och stora delar av golfvärlden, lärde sig att säga ”Caroleen Head-wall”.

Namnet hördes som ett mummel, både i mediecentrat och bland publiken, när Barsebäcksspelaren vann bästbollen med Sophie Gustafson i fredags eftermiddag. Namnet blev tydligt uttalat när paret överlägset vann sin foursomematch på lördagsförmiddagen och under söndagens dramatiska final växte det till ett rop.

Caroline Hedwall har under de här dagarna växt från en orutinerad debutant till en framtida nyckelspelare för Europa. Både hon och spanjorskan Azahara Muñoz, som var den som bäddade för Hedwalls drömslut med sin spurt mot Angela Stanford, bidrog med ett högklassigt spel, stenhårda vinnarskallar och fler poäng än vad någon hade kunnat vänta sig.

Europas seger bådar gott för framtiden. Fem av spelarna i laget har ännu inte fyllt 25 år och av de mer rutinerade är det väl egentligen bara Laura Davies som har en karriär på nedåtgående.

Inför Solheim Cup på Killeen Castle talades det väldigt mycket om värdet av tävlingen. Har den verkligen ett berättigande när så många av världens bästa spelare – de från Asien – inte kan vara med?

De inblandade svarade såklart ja. Från europeisk sida framhölls vikten av en hemmaseger för att hålla intresset uppe, USA hade ju 8–3 i vinster inför årets upplaga.

Kanske hade de rätt i det. De fick i alla fall som de ville

Då närmar vi oss spel på Killeen Castle igen. Undertecknad drar ut på banan igen för att följa Hedwall tills den matchen är färdig.

Det blixtrar nånstans runt Killeen Castle, tydligen. Spelet har brutits för tredje gången idag, så det vara bara att bege sig in till mediecentrat igen. Caroline Hedwall befinner sig på trettonde hålet – signalen kom just när motståndaren Ryan O’Toole slagit ett riktigt dåligt andraslag.

Amerikanskan är två upp efter tolv hål, sedan Hedwall missat knappt både på elfte och tolfte.

I övrigt har Nordqvist och Gal som väntat förlorat, Hjorth är på väg åt samma håll.

Men…

Om ställningen håller som den är just nu vinner Europa. Davies, Boeljon och Muñoz har alla bräckliga ledningar och Pettersen är lika med Wie. Det skulle, om det står sig, innebära Europaseger med 14,5–13.5.

Men det är, som det heter, mycket golf kvar.

Sedan skulle det kanske inte skada med lite bättre tryck på hemmapubliken. Det är möjligt att vädret lägger lite sordin på stämningen, men det måste ju märkas att Europa har hemmaplan i alla fall.

UPPDATERING: Om inget oförutsett inträffar startar spelet om klockan 18 svensk tid.

Anna Nordqvists ledning över Morgan Pressel har försvunnit och det ser inte vidare ljust ut för svenskan. På fem hål har hon gått från två upp till två ner och Pressel ser väldigt giftig ut. Det är nog en poäng som man kan räkna som amerikansk så småningom, liksom den i matchen mellan Sandra Gal och Brittany Lang. Tyskan gick de första nio hålen sex över par och är sex ner…

Caroline Hedwalls match mot Ryann O’Toole är fortsatt jämn, lika efter åtta. Kan mycket väl bli där det avgörs i slutändan, så nu ger jag mig ut för att hålla koll.

På återhörande.

Catriona Matthew spelade hem den första ”riktiga” poängen under söndagens singlar när hon utklassade den i singel tidigare obesegrade Paula Creamer med 6/5. Det ska påpekas att Creamer inte spelade särskilt bra, men ändå väldigt starkt av skotskan.

Med Stupples gratispoäng tidigare har Europa nu gjort ett miniryck, ledning 10–8.

Japp, då är vi igång igen på Killeen Castle och att döma av radarbilderna ser det ut att kunna bli spel utan avbrott resten av dagen. Personligen känns det rätt skönt, eftersom ett måndagsavgörande hade krockat väldigt mycket med flygresan hem…

Det höll inte särskilt länge med spel efter regnuppehållet i Solheim Cup. Nu är det väldigt blött på greenerna igen och målet är att spelet ska återupptas 15.10 svensk tid. Mellan avbrotten hann i alla fall Caroline Hedwall vinna både fjärde och femte hålet mor Ryann O’Toole och utjämna matchen.

Om det första regnavbrottet kom lägligt för Hedwall så var det andra inte perfekt tajmat. Det jämnar ut sig i längden.

Just nu är det Europaledning i fem matcher, lika i tre och amerikansk ledning i tre. Men det är jämnt överallt, med undantag för toppmatchen Matthew–Creamer, där skotskan är på väg mot en storseger.

Ställningen som tidigare: 9–8 till Europa.