I och med måndagens nya världsrankning stämmer nu kartan med den svenska golfverkligheten – det vill säga att den svensk som spelar bäst golf nu också är den som ligger högst på rankningen. Precis som Bloggen matematikgissade igår så gav nämligen femteplatsen i matchspels-VM ett ordentligt lyft för Peter Hanson.

Bokskogens och Sturup Parks stolthet är numera rankad 26:a i världen, vilket innebär en ordentligt personbästa och dessutom ett kliv förbi Robert Karlsson, som är 34:a. Tredje svensk i topp-50 är Fredrik Jacobson (41:a). Hela rankningen finns att läsa här.

Kvartsfinalen i Arizona innebär såklart också att Peter Hanson tog ett steg närmare nytt deltagande i Ryder Cup. De uppdaterade poänglistorna för Europa finns här.

Peter Hanson fick inte alls till spelet i kvartsfinalen mot Mark Wilson, men även om det känns surt för skåningen så har han ingen anledning att vara missnöjd med spelet i matchspels-VM. Femteplatsen i Arizona lär ge ytterligare en skjuts uppåt på världsrankningen, ännu ett bevis på att Hanson närmar sig den absoluta världstoppen steg för steg.

Som vanligt gör jag inga som helst anspråk på att förstå mig på den komplicerade matematiken bakom rankningens poängsättning, men femteplatsen borde räcka en bit in i topp 30. Det skulle i så fall innebära ännu en personlig rekordnotering och en bra chans att för första gången vara Sveriges officiellt bäste herrgolfare för stunden.

Rankningen publiceras i vanlig ordning på måndagen, så fortsättning följer på denna plats.

Avslutningsvis: tre av fyra rätt i kvartsfinalerna. I de tippade matcherna sammanlagt 35 rätt av 60, det vill säga 59 procent.

Hur långt kan Peter Hanson gå i matchspels-VM? Att döma av insatserna hittills kan det mycket väl räcka hela vägen. Å andra sidan: att döma av vad Mark Wilson har presterat hittills så kan Hanson lika väl åka ut ikväll.
Hanson har gjort det bra i vilket fall, en kvartsfinal är inget att fnysa åt. Men visst hade det varit kul med skånskt deltagande på söndagen, det var ju ett par år sedan som Henrik Stenson härjade som värst i Arizona.
Mina tips till åttondelarna gav ett klart lyft jämfört med den miserabla andra omgången. Fem rätt av åtta är klart godkänt och de tre som inte gick in – Wilson, Kuchar och Laird – var inte direkt nära.
Så till kvartsfinalerna. Tippade vinnare i halvfet stil:
Peter Hanson-Mark Wilson
Känns helt öppet, men det går ju inte att tippa mot en svensk här. Framför allt inte när det handlar om en genomtrevlig kille från Söderslätt.
Matt Kuchar-Hunter Mahan
Kuchar har spelat bra, men Mahan har spelat upp sig efterhand och får tipset.
Rory McIlroy-Sang-moon Bae
Bae har överraskat hela vägen, men nu tar det väl ändå stopp – eller? Rory fortsätt att vinna utan att riktigt imponera.
Lee Westwood-Martin Laird
Westwood har varit hur stabil som helst och ett motstånd av annan kaliber än det Laird stött på hittills.

Att man aldrig lär sig. Peter Hansons seger över Ernie Els var solklar, glädjande och välförtjänt. Men skåningens avancemang till åttondel var också nästan det enda som jag hade rätt i.
Onsdagens succé invaggade mig i en falsk säkerhet, men jag kan försäkra att villfarelsen är borta nu.
Efter att ha tippat otroligt klena fyra av sexton matcher rätt – 25 procent – är det dags att försöka sig på åttondelarna. Eller blunda och peka, om man ska vara mer korrekt.
Här kommer tipsen i alla fall, nu med korta kommentarer. Tippade vinnare som tidigare i halvfet stil.
Peter Hanson-Brandt Snedeker
Skåningen har sett oerhört stabil ut och även om Snedeker är i form kan vi nog se fram emot svenskt i kvarten.
Mark Wilson-Dustin Johnson
Två spelare som har imponerat. Johnson har knappt förlorat ett hål sedan onsdag morgon och fårtipset.
Martin Kaymer-Matt Kuchar
Kaymer trivs i öknen och känns vassare.
Steve Stricker-Hunter Mahan
Svårbedömt. Har inte sett en sekund av Stricker, men Mahan har spelat upp sig och kan vinna igen.
Rory McIlroy-M A Jimenez
Rory har vunnit två matcher utan att spela särskilt bra och tar en tredje mot spanjoren.
John Senden-Sang-moon Bae
Senden har två klara vinster, men mot illa spelande motstånd. Bae har visat styrka så det blir en chansning på koreansk seger.
Lee Westwood-Nick Watney
Puttningen är väl det enda som kan stoppa Westwood nu när han äntligen lyckats ta sig förbi andra omgången i de här tävlingen.
Martin Laird-Paul Lawrie
Skotskmatchen känns väldigt oviss. Lawrie får tipset med viss tvekan.

Kan det verkligen vara så att det här med att tippa matchspels-VM inte var så fasansfullt svårt som jag trodde? För om sanningen ska fram så gick det faktiskt överraskande bra. 23 rätt av 32 möjliga ger en svindlande vinstprocent på 72. Dessutom känns det plötsligt väldigt öppet på Peter Hansons fjärdedel och vägen till semifinal ganska tillgänglig.

Men förmodligen handlade det mest om tur. Hur som helst så finns beviset på att tipsen verkligen existerar HÄR.

Eftersom felen är lättare att räkna upp så kommer en snabbgenomgång här:

Ernie Els putter var plötsligt het och han gjorde processen kort med ingen mindre än världsettan Luke Donald.

Kyle Stanley–KJ Choi var ett svårt val och, som det visade sig, ett felval.

Bubba Watson–Ben Crane, Hunter Mahan–Zach Johnson och Martin Laird–Alvaro Quiros: se ovan.

Garcia var inte så vass som jag trodde och fick aldrig tag i Jimenez.

Dyson hade inte många rätt mot Senden, detsamma gällde Poulter mot Bae.

Och slutligen svenskmatchen, där jag trodde att Jacobson var den hetare. Men det visade sig ju vara Robert Karlsson med ett par mils marginal.

Trots allt: långt över förväntan. Efter det kan man inte göra annat än att tippa torsdagens sexton matcher, fastän man kan ge sig den på att det kommer att gå åt skogen.

Tippad vinnare som tidigare i halvfet stil.

Ernie Els–Peter Hanson

Kyle Stanley–Brandt Snedeker

Robert Rock–Mark Wilson

Dustin Johnson–Edoardo Molinari

Martin Kaymer–David Toms

Matt Kuchar–Bubba Watson

Steve Stricker–Louis Oosthuizen (har svängt och ändrat tipset här, torsdag 15.37)

YE Yang–Hunter Mahan

Rory McIlroy–Anders Hansen

Miguel Angel Jimenez–Keegan Bradley

Jason Day–John Senden

Charl Schwartzel–Sang-moon Bae

Lee Westwood–Robert Karlsson

Nick Watney–Tiger Woods

Matteo Manassero–Martin Laird

Ryo Ishikawa–Paul Lawrie

Ska det verkligen vara så svårt? Det borde vara en självklarhet att Sverige, Europas verkliga stormakt inom damgolfen, ska ha åtminstone en tävling på Europatouren. Men inte då.
Efter några år utanför schemat skulle comebacken ske på Vasatorp i höst, dessutom i anslutning till British Open och därmed med en gratischans att locka ett riktigt bra startfält.
Men på tisdagen kom beskedet att det inte blir någon tävling (läs mer här) och det känns bara så jäkla trist och typiskt svenskt idrottstänkande.
Svårighet att dra in sponsorer och tuff konkurrens från fotbolls-EM (mer än två månader tidigare) och sommar-OS (en månad) anges som skäl. Och visst, det ekonomiska läget är kanske inte det bästa. Men nog skulle Helsingborgs kommun, som spenderat miljoner och åter miljoner på att rädda stadens fotbollsklubb och som investerat ännu mer i en ny simarena, ha kunnat lägga in en slant. För en ekonomi av den storleken snackar vi kaffepengar.
Herregud, om Finland lyckas ha en återkommande LET-tävling så borde väl Sverige klara det?
Nu blir det till att vänta för den som är intresserad av att se Caroline Hedwall, Anna Nordqvist eller Sophie Gustafson på nära håll.
Någonting säger mig att det här inte hade hänt om tävlingen hade schemalagts på Barsebäck.

Det blir ett svenskmöte direkt i första omgången av matchspels-VM, som drar igång redan på onsdag. Men det blir inte Peter Hanson som ställs mot Robert Karlsson, utan Fredrik Jacobson. Vinnaren där får sannolikt möta Lee Westwood i andra omgången.

Inte för att Hanson har någon enkel lottning. Matchen mot Jason Dufner i första omgången känns i och för sig helt öppen, kanske med fördel Hanson, men sedan väntar med stor sannolikhet världsettan och försvarande mästaren Luke Donald i andra omgången.

64 spelare gör upp i 32 matcher. Härmed ger jag mig på en uppgift som är dömd att misslyckas – att snabbtippa alla matcher i första omgången. Det är alltså som att försöka pricka vinnarna i andra omgången av en Grand Slam i tennis, med den skillnaden att närmare hälften av matcherna där är givna. När världens bästa herrgolfare möts över 18 hål är marginalerna så små att det inte finns en enda garanti.

Skulle det bli över 50 procent rätt på nedanstående rad så är det inget annat än en sensation. 32 matcher med tippade vinnare i halvfet stil:

Luke Donald–Ernie Els

Jason Dufner–Peter Hanson

KJ Choi–Kyle Stanley

Brandt Snedeker–Retief Goosen

Adam Scott–Robert Rock

Bo Van Pelt–Mark Wilson

Dustin Johnson–Jim Furyk

Thomas Bjørn–Francesco Molinari

Martin Kaymer–Greg Chalmers

David Toms–Rickie Fowler

Matt Kuchar–Jonathan Byrd

Bubba Watson–Ben Crane

Steve Stricker–Kevin Na

Louis Oosthuizen–Aaron Baddeley

Graeme McDowell–YE Yang

Hunter Mahan–Zach Johnson

Rory McIlroy–George Coetzee

Kyung-tae Kim–Anders Hansen

Sergio Gracia–Miguel Angel Jimenez

Keegan Bradley–Geoff Ogilvy

Jason Day–Rafael Cabrera-Bello

Simon Dyson–John Senden

Charl Schwartzel–Gary Woodland

Ian Poulter–Sang-moon Bae

Lee Westwood–Nicolas Colsaerts

Robert Karlsson–Fredrik Jacobson

Nick Watney–Darren Clarke

Tiger Woods–Gonzalo Fernandez-Castaño

Webb Simpson–Matteo Manassero

Alvaro Quiros–Martin Laird

Bill Haas–Ryo Ishikawa

Justin Rose–Paul Lawrie

Det kan väl inte bli annat än rätt?

Paul Caseys återbud till matchspels-VM innebär att den tänkta svenskmatchen i första omgången – Peter Hanson mot Robert Karlsson eller möjligen tvärtom – ser ut att inte bli av. Rätt skönt att slippa en match där en av tre svenskar med nödvändighet slås ut direkt.

Nu kan det ju hända att rankingen flödar om under måndagen, så det är kanske bäst att inte säga något överhuvudtaget förrän den nya världsrankingen är publicerad och lottningen fastställd.

# # #

Caroline Hedwall, tolva för andra veckan i rad. Hyfsad start för en rookie på LPGA-touren.

Fråga: Vad är skillnaden mellan världens bästa golfare och en framtidsspelare på uppgång, rankad typ 35:a i världen? Svar: När båda levererar en 65-runda under andra dagen av en stor tävling så fortsätter världsettan att ligga på dag 3, medan framtidsspelaren får en reaktion och faller tillbaka.

Det är naturligtvis ingen undantagslös sanning, men en ganska bra beskrivning av läget av LPGA-tourtävlingen i Thailand.

För det var ju så att Caroline Hedwalls 65:a i fredags bara matchades av en enda spelare, världsettan och titelförsvararen Yani Tseng. På lördagen fortsatte Yeng i samma stil och kom in med andra 65:an i rad, samtidigt som Hedwall tappade fyra slag sista tio hålen och summerade en 74:a, nio slag sämre än dagen före.

Nu har Hedwall alla chanser att ta sig in i topp tio på söndag, det är bara två slag dit, men någon toppstrid lär det inte bli tal om. Tseng går ut i ledarboll med Ai Maiyazato och det skulle förvåna mycket om det blir någon annan som vinner.

Caroline Hedwalls bogeyfria 65-runda i Thailand var inget annat än imponerande. Efter förra veckans tolfteplats i Melbourne lyfte LPGA-tourrookien sig till delad fjärdeplats i Thailand. Hon säger att hon ser fram emot helgen, och det kan man förstå. Har man just postat en score som bara Yani Tseng kunde matcha så har man all anledning att vara positiv.

Det är visserligen tre slag upp till Karrie Webb – som dessutom har fyra hål kvar på den andra runda som bröts på grund av oväder – men visst hade det varit tungt med Hedwall i segerstrid på söndag.

I så fall kan man lugnt säga att det är rätt hyfsade nykomlingar på LPGA-touren i år. Jessica Korda vann ju som bekant förra veckan.